Min ångest gör att jag blir väldigt förhindrad i min vardag. Jag kan ha svårt att göra saker som många tycker är en självklarhet. För mig är det svårt att åka i väg på spontana resor då jag oftast vill förbereda mig på vad jag ska göra. Jag måste veta att det kommer finnas en toalett i närheten då jag är rädd för att jag ska bli kissnödig. Jag vill helst hinna planera och förbereda min hjärna på att jag ska i väg någonstans.
Det är också väldigt svårt för mig att åka i väg och träffa nya människor bara så där, då jag gärna även där vill hinna förbereda mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i andra människors sällskap, jag vet inte riktigt vad jag ska prata om och jag sluter mig lätt i mig själv. Ibland kan jag känna att jag inte har så mycket gemensamt med andra, speciellt eftersom jag inte är den som festar eller dricker alkohol. Jag går liksom aldrig på krogen och detta är ett ämne som väldigt många pratar om när de ses.
För mig är det svårt att träffa människor som har druckit en del, för jag är så himla rädd. Jag blir osäker när alkohol kommer in i bilden. Både när det gäller mig själv och andra. Jag blir osäker på mig själv för att jag är rädd att inte ha något gemensamt med dem, men jag blir också osäker på dem för jag är rädd att de inte ska kunna hantera det eftersom jag har varit med om så mycket skit när det gäller alkohol. Fester och alkohol skrämmer mig.
Ibland känner jag mig så otroligt onormal och värdelös som är så här, som att jag bara är i vägen för min omgivning, även om jag vet att det inte är så. Det är bara så svårt att ha dessa rädslor och jag försöker verkligen jobba bort dem. Jag vill inte vara rädd för att umgås med människor. Jag vill inte vara rädd för att prata med nya människor, men det är jag och jag tror att det beror mycket på att jag är rädd för att inte räcka till och duga som jag är, eftersom många människor har tryckt ned mig tidigare i mitt liv.
Det är också väldigt svårt för mig att åka i väg och träffa nya människor bara så där, då jag gärna även där vill hinna förbereda mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i andra människors sällskap, jag vet inte riktigt vad jag ska prata om och jag sluter mig lätt i mig själv. Ibland kan jag känna att jag inte har så mycket gemensamt med andra, speciellt eftersom jag inte är den som festar eller dricker alkohol. Jag går liksom aldrig på krogen och detta är ett ämne som väldigt många pratar om när de ses.
För mig är det svårt att träffa människor som har druckit en del, för jag är så himla rädd. Jag blir osäker när alkohol kommer in i bilden. Både när det gäller mig själv och andra. Jag blir osäker på mig själv för att jag är rädd att inte ha något gemensamt med dem, men jag blir också osäker på dem för jag är rädd att de inte ska kunna hantera det eftersom jag har varit med om så mycket skit när det gäller alkohol. Fester och alkohol skrämmer mig.
Ibland känner jag mig så otroligt onormal och värdelös som är så här, som att jag bara är i vägen för min omgivning, även om jag vet att det inte är så. Det är bara så svårt att ha dessa rädslor och jag försöker verkligen jobba bort dem. Jag vill inte vara rädd för att umgås med människor. Jag vill inte vara rädd för att prata med nya människor, men det är jag och jag tror att det beror mycket på att jag är rädd för att inte räcka till och duga som jag är, eftersom många människor har tryckt ned mig tidigare i mitt liv.
10 kommentar(er)
