Jag uppdaterar ju inte så mycket just nu för jag vill inte ens sätta mig vid datorn faktiskt. Jag orkar verkligen inte tänka på inlägg just nu, men jag kommer tillbaka så snart som möjligt och uppdaterar som vanligt igen. Jag känner mig arg hela tiden, jag känner mig uttråkad, ledsen, ensam. Jag hatar att känna så här, men jag vet att detta var det bästa för Nalle. Det är dock så svårt att inte få träffa honom igen... Att aldrig få krama honom igen och tårarna bränner bakom ögonlocken hela tiden. Jag önskar att det fanns skype upp till himlen för då skulle jag ringa honom varje dag. En del av mig försvann med honom...
Idag gjorde vi det fint i trädgården för hans skull. Han älskade den där porslinshunden då den såg ut som honom. Älskade vovve. <3