"Den kroppsideal i Sverige som debattören påstår kommer från media bör inte ha så stor effekt på privatpersoner då det ska ligga i händerna på föräldrarna att upplysaderas barn om orealistiska kroppsideal. Detta gör om frågan från kroppsideal till familjen."
Detta är en kommentar jag fick på min artikel om skönhetsideal och jag kan fundera på om denna personen någonsin mått dåligt eller ens känner någon som mår dåligt.
Jag har alltid haft en familj som bryr sig om mig. Mina föräldrar och mina syskon har hela min uppväxt pratat om att man är perfekt exakt som man är, att man är bra och fin som man är och de har hela tiden berömt mig både för utseende, prestationer och personlighet. Jag har sedan födseln lärt mig av min familj att jag duger, men ändå drabbades jag av ätstörningar, panikångest och självskadebeteenden när jag var tonåring. Man kan inte lägga över allting på familjen, för barn och unga inspireras väldigt mycket av sin omgivning och av media, tyvärr.
När min mamma berömde mig när jag var tonåring svarade jag alltid: "Men du är min mamma, du måste säga så." och jag trodde inte på att det hon sa var sant, jag kunde ju inte se min skönhet själv eftersom jag inte såg ut som dem i tidningarna. Barn och unga påverkas av media, det är ett faktum och som det står i min artikel så finns det till och med stuider på detta från olika håll. Om man hela tiden blir intalad från övriga samhället att man inte duger så spelar det oftast ingen roll vad ens föräldrar säger och därför hamnar så otroligt många unga i olika typer av självskadebeteenden. Man vill bli accepterad av de man ser upp till, de där coola tjejerna och killarna i skolan, få den där killen som man gillar att titta åt ens håll.
Självklart har föräldrarna ett ansvar, men jag talar av egen erfarenhet när jag säger att det inte alla gånger hjälper hur mycket föräldrarna än försöker. Samhället måste hjälpas åt för att bygga självständiga, självsäkra individer. Vi måste bygga starka barn för att slippa laga så många trasiga vuxna. Jag vet hur det är må dåligt över mig själv, jag talar av egen erfarenhet och jag vet hur många det är som lider av samma sak som jag gjorde. Jag vet hur media och ideal påverkar och jag tänker inte vara en del av det. Jag vill bidra till att unga människor tittar på sig själva och spegeln och tänker: "fan vad snygg jag är och jag är bra precis som jag är!". För att kunna genomföra det så måste vi alla stötta varandra och sluta håna människor som inte passar in i den "perfekta mallen".
Har du aldrig mått dåligt och vet hur det är så ska du heller inte yttra dig, för hade det varit så enkelt så hade inte så många mått så dåligt som de gör.
Detta är en kommentar jag fick på min artikel om skönhetsideal och jag kan fundera på om denna personen någonsin mått dåligt eller ens känner någon som mår dåligt.
Jag har alltid haft en familj som bryr sig om mig. Mina föräldrar och mina syskon har hela min uppväxt pratat om att man är perfekt exakt som man är, att man är bra och fin som man är och de har hela tiden berömt mig både för utseende, prestationer och personlighet. Jag har sedan födseln lärt mig av min familj att jag duger, men ändå drabbades jag av ätstörningar, panikångest och självskadebeteenden när jag var tonåring. Man kan inte lägga över allting på familjen, för barn och unga inspireras väldigt mycket av sin omgivning och av media, tyvärr.
När min mamma berömde mig när jag var tonåring svarade jag alltid: "Men du är min mamma, du måste säga så." och jag trodde inte på att det hon sa var sant, jag kunde ju inte se min skönhet själv eftersom jag inte såg ut som dem i tidningarna. Barn och unga påverkas av media, det är ett faktum och som det står i min artikel så finns det till och med stuider på detta från olika håll. Om man hela tiden blir intalad från övriga samhället att man inte duger så spelar det oftast ingen roll vad ens föräldrar säger och därför hamnar så otroligt många unga i olika typer av självskadebeteenden. Man vill bli accepterad av de man ser upp till, de där coola tjejerna och killarna i skolan, få den där killen som man gillar att titta åt ens håll.
Självklart har föräldrarna ett ansvar, men jag talar av egen erfarenhet när jag säger att det inte alla gånger hjälper hur mycket föräldrarna än försöker. Samhället måste hjälpas åt för att bygga självständiga, självsäkra individer. Vi måste bygga starka barn för att slippa laga så många trasiga vuxna. Jag vet hur det är må dåligt över mig själv, jag talar av egen erfarenhet och jag vet hur många det är som lider av samma sak som jag gjorde. Jag vet hur media och ideal påverkar och jag tänker inte vara en del av det. Jag vill bidra till att unga människor tittar på sig själva och spegeln och tänker: "fan vad snygg jag är och jag är bra precis som jag är!". För att kunna genomföra det så måste vi alla stötta varandra och sluta håna människor som inte passar in i den "perfekta mallen".
Har du aldrig mått dåligt och vet hur det är så ska du heller inte yttra dig, för hade det varit så enkelt så hade inte så många mått så dåligt som de gör.
Bildkälla
PS. Det kommer bli bättre uppdatering snart, har inte riktigt haft tid eller inspiration till att skriva så mycket.
PS. Det kommer bli bättre uppdatering snart, har inte riktigt haft tid eller inspiration till att skriva så mycket.
17 kommentar(er)
