Åldersskillnader i en relation

Är det okej för en 15-åring att vara tillsammans med en 25-åring?

När båda är vuxna anser jag att åldersskillnad inte spelar någon roll. Då är det upp till var och en vem man inleder en relation med och är den ena 25 och den andra är 35 så är 10 år ingen stor sak. Men när ena parten är barn och den andra är vuxen då är 10 år väldigt mycket. För mig är det inte okej att vara 15 och vara ihop med någon som är 25. 

Ett barn som är 15 år har inte kommit ur puberteten (kanske inte ens kommit in i den än då puberten är väldigt individuell), barnet går fortfarande i grundskolan och har skolplikt och behöver målsmans tillåtelse för att genomföra vissa saker. Medan den som är 25 år har varit juridiskt myndig i 7 år, får ta alla beslut själv och genomföra exakt vad den vill i livet. Hjärnan är inte färdigutvecklad när man är 15 år.

I den främre delen av pannloben sitter prefrontal cortex. Den styr impulskontroll, planering, omdöme och verkställande av planer. Prefrontal cortex är fullt uvecklad först vid 25-års ålder. Förmågan till framtidsplanering, överblick, sållande av intryck och riskbedömning är alltså inte fullt utvecklad hos tonåringar. Det är anledningen till att tonåringar har svårare än vuxna att se framåt och ofta tar onödigt stora risker. Det här är fakta, sen lägger jag ingen värdering i att det finns vuxna som beter sig som tonåringar, för det har inte med saken att göra.


 

Även om en 15-åring anser sig vara mogen och har upplevt mycket så är det inte jämförbart med att vara 25 år.

Det är en stor skillnad på att vara 15 och 25, likväl som det är stor skillnad på att vara 10 och 15. Det händer extremt mycket gällande utveckling både fysiskt, psykiskt och juridiskt sett från 15 och upp till 25.

Man måste förstå vilken utsatt situation barnet kan hamna i, i en relation med en vuxen person. Som barn i tonåren är man oftast mer lättpåverkad. Man vet inte riktigt rätt eller fel, man har inte riktigt den erfarenheten av världen som en vuxen människa har (även om man vill tro det som tonåring). En vuxen person hamnar ofta i en maktposition i en relation mellan barn och vuxen, där den vuxne kan påverka barnet och utnyttja barnet för att barnet i fråga inte har utvecklats så pass mycket att den förstår vad som är rätt och fel, utan tror att det är så det ska vara. Det kan också förekomma olika typer av hot, som att den vuxne exempelvis ska avslöja för föräldrarna att barnet i fråga skolkade om den vuxne inte får sin vilja igenom.

När man är 15 så tror man att man är så mogen, man vet så mycket och är världsvan. Det hör till tonåren att känna och tänka så. Man tror man är vuxen och kan ta beslut själv, men fråga de flesta 25-åringar idag hur de ser på sitt 15-åriga jag. Jag kan själv säga att jag har utvecklats enormt mycket sen jag var 15 och även om jag redan på den tiden hade upplevt mycket och tog mycket ansvar så är det långt ifrån hur jag är som person idag. Jag kommer att ha utvecklats även från 25 till 35, men det är fortfarande inte på samma sätt som man utvecklas från tonåring till vuxen. Jag personligen skulle känna mig som en mamma om jag hade en pojkvän som var 15 år och inte får ta beslut själv utan målsmans tillstånd. Han kanske till och med måste vara hemma kl 23.00. Det enda han får göra i princip är att köra moped och gå på barnförbjuden film, medan jag har alla möjligheter i världen och får styra över mig själv och mitt eget liv.

Oavsett om det är en väldigt mogen 15-åring eller en väldigt omogen 25-åring så är de inte på samma plan i livet, särskilt inte juridiskt sett. Ett par där båda är vuxna möter ungefär samma utmaningar längs vägen, det gör inte ett barn och en vuxen. Jag kan inte för allt i världen förstå vad en vuxen människa ser hos ett barn och enligt mig är det aldrig okej som vuxen att inleda en relation med ett barn oavsett under vilka omständigheter. Det handlar inte om att människor inte ska få uppleva kärlek, det handlar om att skydda barn så de inte blir utnyttjade i den åldern de inte kan försvara sig själva, för som tonåring är man i en utsatt positition som lätt kan utnyttjas.


Kommentarer
Lovisa

Jag håller verkligen med! Så länge båda är vuxna så kunde jag inte bry mig mindre, det är deras liv och de får väl göra som de vill. Men att jag i dagsläget exempelvis skulle bli tillsammans med en 15åring är helt otänkbart, tycker t.om. att det märks tydligt när en person är fem år yngre.

Svar: Precis!
Evah Åberg

2016-08-16 13:08:25
URL: http://wildisland.se
NICOLE

Håller med dig, att 25 och 30 är ingen fara men 15 och 25 är inte så ok...

Svar: Precis!
Evah Åberg

2016-08-16 17:47:47
URL: http://nwistrand.forme.se
alice

Så bra skriver! Du är så grym att prata i ord!!

Svar: Åh tack! :)
Evah Åberg

2016-08-16 18:44:14
URL: http://alicelilja.vimedbarn.se/
Johanna Utterberg

Håller med dig helt! Ett barn är inte på samma nivå som en vuxen människa, trots att den är mogen som person.

Svar: Exakt!
Evah Åberg

2016-08-16 20:19:04
URL: http://johannautterberg.blogg.se
Tilda Barkselius

Jag är själv i ungefär den åldern (är 16) och jag håller med dig fullt ut. Skulle kännas obehagligt att dejta någon så mycket äldre än jag. Känns som att åldersgränser suddas ut när man blir runt 20, men innan är 10år enormt mycket!

Svar: Håller med dig!
Evah Åberg

2016-08-16 20:29:10
URL: http://fluring.blogg.se/
Gabriella

Såå bra skrivet, håller verkligen med!!

Svar: Åh tack :)
Evah Åberg

2016-08-16 20:31:33
URL: http://gabriellasigfridsson.devote.se
moamedalicia.blogg.se

jag håller med dig i detta inlägg. jag träffade min sambo som är 9 år äldre än mig när jag var 18 år. skulle aldrig falla mig in att bli tillsammans med honom om jag var 17 :P jag tycker det är fel helt enkelt haha. så där har åldern ganska stor roll, speciellt om man är 15. kram:)

Svar: Just 17/18 är väl inte så jättefarligt som just 14/15, men är båda vuxna ser jag inget fel med åldersskillnad. :) Kram!
Evah Åberg

2016-08-16 22:20:32
URL: http://moamedalicia.blogg.se/
Anonym

Jag tycker så länge man är över 20 så känns det mer oke att dejta äldre men under 20 när man är tonåring så anser inte jag att det är okej!

Svar: Håller med dig!
Evah Åberg

2016-08-16 23:43:15
URL: http://liizes.for.me
Baltazar

Håller med dig till fullo. När jag var 17 var jag tillsammans med en som var 12 år äldre (och bara för att ha det sagt; det är en enorm skillnad på en 15 åring och en 17åring rent mentalt). Jag kände mig aldrig utnyttjad av honom, men nu när jag blivit 10 år äldre och skulle 1)aldrig kunna se mig själv i en relation med någon som är 10 år yngre än mig. 2)önskar att mina föräldrar kanske hade satt ner foten - jag kommer göra det med mina barn om en sådan situation uppstår!

Svar: Jag håller med dig! Jag kommer också sätta gränser för mina barn, både när det gäller att vara 15 och dejta en 25-åring och som 25-åring och dejta en 15-åring. Skulle mitt barn på 25 börja dejta ett barn skulle hen få en riktig utskällning.
Evah Åberg

2016-08-17 13:19:46
URL: http://jagbaltazar.blogg.se
Ida

Håller med dig! Var 6 år sen jag var 15 och tycker det är stor skillnad på mig som person om man jämför nu och då. Och som du skriver så tror man ju ofta att man är så mogen och vuxen i 15årsåldern fast man inte alls var det.

Svar: Precis!
Evah Åberg

2016-09-11 16:27:05
URL: http://nokins.blogg.se


Kommentera här
* Alla kommentarer ska först godkännas av mig.

* Alla kommentarer jag finner stötande mot mig eller andra kommer att raderas.

* Kommentarer som "allt bra?" osv raderas, läs inlägget istället!

* Kom ihåg att ditt IP-nummer alltid loggas och att du aldrig är helt anonym på nätet!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress: (om du har)


Kommentar:


Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...