"Alla kan jobba om man bara engagerar sig. Det finns jobb för alla och det är inga svårigheter att få dem för jag fick jobb efter en vecka!"

Detta är en åsikt som gör mig så otroligt frustrerad. Om nu alla kan jobba, vad ska min funktionshindrade syster göra som inte kan gå, inte kan äta själv, inte kan prata? Hon som behöver assistans för att ens kunna leva, vad ska hon jobba med?

Vad ska den där personen som lider av psykisk ohälsa som åker in och ut på psykakuten/behandlingshem på grund av självmordsförsök göra? Ska den jobba från sjukhuset då? Ska den verkligen behöva tänka på att servera hamburgare på burger king när den knappt kan leva ett drägligt liv utan kämpar dagligen för att ens överleva?

Vad ska den där cancerpatienten göra, som kämpar varje dag för sitt liv men som inte tar sig ur sängen?

Vad ska den där ensamstående mamman göra som måste anpassa jobbet efter sitt barn då hon inte har någon annan hjälp än förskolan till sitt barn? Som måste ha tryggheten att kunna vabba, som måste ha vissa arbetstider för att kunna ta hand om sitt barn också?

Alla kan inte flytta dit jobben finns. Alla har inte hur lätt som helst att få ett jobb oavsett om de söker och söker.  Alla kan inte jobba. Alla som inte jobbar är inte lata. Alla jobb passar inte alla och det handlar inte om att vara lat eller kräsen, det handlar många gånger om förutsättningar. Många kämpar röven av sig för att få det att gå ihop. Många kämpar röven av sig för att överleva sina sjukdomar/diagnoser. Bara för du fick jobb efter en vecka så innebär det inte att livet ser ut så för alla, eller att de som inte har den turen är lata och värdelösa.

Säg att det var 595 personer som sökte tjänsten du har idag men DU fick den, vad är de andra 594 personerna då? För de 594 personerna söker sen ytterligare en tjänst som Gösta kanske får och då är det 593 personer som behöver jobb. Det finns många människor men väldigt få tjänster då det är nedskärningar i väldigt många branscher idag, exempelvis som i vården.

En dag kan det vara dig det händer. En dag kan du vara sjuk. En dag kan du bli bostadslös och arbetslös. En dag kan du bli ensamstående. En dag kan ditt barn bli sjukt/funktionshindrat, kommer du ha samma syn då, att livet är lika enkelt bara man vill? Man har ett egenansvar för sitt liv, men ibland händer det saker på vägen som ställer till det och då behöver man både stöd och förståelse från samhället, inte att bli sparkad på när man redan ligger, så snälla, tänk lite längre innan du klankar ned på de med svårigheter och tar för givet att allt ska vara lika enkelt som det var för dig!

 

Bildkälla