Läsarintervju #61 - Ellinor


Hej Ellinor! Vem är du och vad gör du om dagarna?
Jag heter Ellinor, är 25 år gammal och bor i Uppsala. Mina största intressen är rockabilly/pinupkulturen och fotografering. Vanligtvis jobbar jag som elevassistent/fritidsfröken på en skola men just nu är jag sjukskriven p.g.a att min vänsterhand läker efter en operation plus att jag inväntar en operation av högerhanden.

Vad får man se i din blogg?
I min blogg blandas inlägg om outfits, bilder från fotograferingar (där jag befinner mig både framför och bakom kameran) med glimtar ur min vardag, bilträffar och peppande citat. Allt med en touch av rockabilly/pinup!

Har du någon gång fått näthat på din blogg? - Om ja, hur hanterar du det?
Jag har aldrig upplevt näthat på bloggen. Jag har fått ett par kommentarer anonymt ang att inte ha strumpor till vissa outfits men inget mer än så. (Strumporna blev med på bilderna för att jag skulle ta på mig mina converse strax efter och inte ville gå barfota i dem. Jag hade inte tänkt att ha på mig dem inne, haha.) Jag svarade den ena med "Tack för din åsikt" och den andra med "Puss :)" då jag kände att det var lite töntigt att skriva anonymt och ang något så obetydligt som strumpor.

Vad skulle du vilja säga till dem som är osäkra gällande vikt och utseende?
Att skita i vad andra tycker. Alla kommer inte att älska hur du väljer att se ut eller vad du väljer att ha på dig men huvudsaken är att du känner dig bekväm. DU ska vara lycklig. DU ska trivas. DU ska vara nöjd med hur DU ser ut. Du ska INTE vara till lags för någon annan. Alla har olika smak och gillar olika saker så någon kommer alltid att ha en åsikt men ta det med en nypa salt eller ge dem en slängkyss bara för att jävlas.

Vad fotar du helst?
Jag fotar helst människor. Det är roligast för att man kan variera det i oändlighet.

Vad tror du är största orsaken till den psykiska ohälsan som bara växer?
Jag tror att det är stress och press från samhället och människor runt omkring. Att många tycker att det är svårt att stänga av och att man hela tiden måste prestera, se bra ut och "visaupp" ett bra liv. Folk borde stötta varandra i stället. Ge en klapp på axeln för minsta lilla. Uppmuntra istället för att trycka ner. Le mer åt varandra. Du kanske inte älskar allt med t.ex din kollega men uppmuntra och beröm det du finner bra! Finner du inget bra med någon eller tycker att någon borde bättra sig så ge konstruktiv kritik istället för att trycka ner någon och vara elak!

Har du någon förebild?
Nej, jag har faktiskt ingen förebild. Jag tänker mer att ser jag någon göra något jag inte gillar så ska jag inte göra samma sak. Visst finns det olika personer jag tycker gör bra saker ochså men det är ingen jag har som direkt förebild.

Vad föredrar du, glass eller godis?
Glass. Jag freakin' älskar glass!

Tack för alla svar! :) Ni hittar hennes blogg här.



Artikel om psykisk ohälsa


Blogg.se valde att publicera mitt inlägg om fördomar kring psykisk ohälsa som artikel och även nyheter24 har delat den nu på sin facebooksida och där har den visst redan fått stor spridning vilket är jättekul! :) Blir så glad när jag ser att mina texter uppskattas och delas för jag märker att det gör skillnad. Ni får jättegärna läsa artikeln och dela den vidare, för tillsammans krossar vi dessa myter och fördomar och tillsammans övervinner vi den psykiska ohälsan. ♥

Direktlänk till artikeln

Att aldrig känna sig accepterad

Jag har aldrig känt mig hemma någonstans. När jag tänker efter så har jag egentligen blivit nedtryckt hela mitt liv. Jag har alltid fått höra vad konstig jag är och att jag borde vara mer som alla andra och det började redan som barn.

Jag var inget "vanligt" barn. Jag var inte den som alltid ville träffa massor av vänner eller ut och leka hela tiden.
Jag var det barnet som älskade att städa. Jag föredrog morötter framför godis och när jag började skolan var läxorna prio ett. Jag föredrog att sitta hemma och plugga istället för att gå ut och leka med kompisar och om jag inte pluggade föredrog jag att ändå vara hemma och leka, läsa eller se film. Missuppfatta mig inte, jag lekte med andra barn ibland och jag hade några kompisar, men det var liksom inget jag prioriterade då jag trivdes bra med att vara själv också. Jag fick höra av skolan att jag skulle bli mer som andra barn och just den meningen har satt sig i mig, som att jag inte var bra nog som jag var.

Jag kom upp i tonåren och jag ville fortfarande gärna vara hemma och trivdes bra med att vara själv, jag behövde inte springa på stan eller träffa massor av vänner för jag trivdes bra ändå. Jag har aldrig varit den som har festat eller druckit alkohol (självklart har jag varit ute och jag har varit på konserter osv, men inte på det viset). Och ända sen jag var 14 år har jag fått höra vad tråkig jag är, att jag beter mig som en gammal kärring, att jag borde vara som andra.

 
Jag har alltid varit en förhållande-tjej. Jag är inte den som vill "leva livet som singel" och ragga runt. Jag föredrar att ha en pojkvän som jag älskar och som älskar mig. Även där har jag fått höra vad fel jag är. För man ska ju ta vara på singellivet medan man kan. Man ska inte lägga lyckan i andras händer. Kärleken kommer när den kommer. Vänner och familj ska ju räcka. Alltså, jag är inte desperat efter kärlek. Jag tar inte vem eller vad som helst bara för att ha ett förhållande. Jag är inte rädd för att vara själv, men jag mår som bäst när jag har en pojkvän att ge kärlek till och att få kärlek av. För mig är inte vänner eller min familj samma sak, för det blir en intimare och en relation på ett helt annat stadie med en pojkvän och det handlar inte bara om sex. Det handlar om att dela allt tillsammans med någon man älskar och det kan varken vänskap eller familjen ersätta hos mig. Jag drömmer om att skaffa familj en dag för att jag är den typen av tjej, jag är en familjetjej, men detta innebär inte att jag stressar fram det eller tänker skaffa barn imorgon med första bästa! Bara att jag har en längtan efter att hitta kärleken. Varför är det accepterat att man har ett behov av att ha vänner, men det är inte accepterat att ha ett behov av en pojkvän/flickvän? Varför är det accepterat att ha behovet av sex och gå ut och ragga upp ett engångsligg, men inte att ha behov av en pojkvän/flickvän?

Även när det gäller mitt skrivande och mina drömmar om att få hjälpa andra har jag fått höra att jag borde satsa på något annat. Att detta inte är hållbart, att jag borde bli något annat än skribent för att det är ett utdöende yrke. 

Ibland kan jag undra om något jag väljer är bra nog eller är hela jag bara fel? Ja, jag vet att det alltid kommer finnas folk som klagar på ens tankar, känslor och val i livet men när man blir nedtryckt gång på gång om sina val och alltid har blivit det så tar det på krafterna och till slut rinner bägaren över. Det har den gjort nu. Jag är trött på att höra vad fel jag är, vad mina drömmar, tankar och känslor är fel. Jag är trött på att bli nedtryckt och känna mig som en utomjording för att jag drömmer om att hitta kärleken. Är verkligen kärlek så fel? Är det verkligen så fel att må som bäst och bli den bästa versionen av sig själv när man har någon att älska?

Jag är fortfarande en person som trivs väldigt bra hemma och jag kan underhålla mig själv med youtube, böcker, filmer osv, men det innebär inte att jag inte alls behöver människor i mitt liv. Jag behöver både vänner, min familj och en pojkvän för att må som bäst och jag behöver ändå hitta på saker och komma ut ibland. Jag tänker fortsätta bara vara jag och kämpa för det jag drömmer om och tror på. Ingen ska få ändra på mig, även om det ibland är väldigt tufft. Kan vi bara acceptera varandras olikheter och inse att det inte finns några rätt eller fel? Du har dina behov, tankar och känslor och jag har mina, okej?

Bildkälla

Lista - Saker jag gillar med mig själv

I dagens samhälle är det lätt att man ser ned på sig själv och glömmer bort vad som är bra och vad man gillar med sig själv. Det är så extremt lätt att se vad alla andra har och då lägger man inte riktigt märke till de saker man själv har, kan eller är. Därför tänkte jag lista saker jag är nöjd med angående mig själv, både för att peppa mig själv och inspirera er till att leta upp de där sakerna ni är nöjda med. Inget är för stort eller för litet och vi måste lära oss att uppskatta oss själva mer. Det är okej att "skryta" lite om sig själv.

Saker jag gillar med mig själv:

♥ Att jag jobbar så mycket med mig själv och hela tiden kämpar för att bli en bättre version av mig själv.

Att jag alltid kan tänka ett steg längre och ta reda på varför saker är som det är eller varför man tänker som man gör. Jag tänker oftast flera steg längre vilket faktiskt kan vara en positiv egenskap då jag kommer till ett djupare perspektiv.

♥ Att jag är en väldigt omtänksam person och alltid vill hjälpa andra och bry mig om andra.

Att jag är smart, jag vet att jag har mycket sunda tankar och värderingar och jag vet att jag är allmänbildad.

♥ Att jag inspirerar många genom att vara öppen om mina tankar och känslor.

Att jag är snabbtänkt och ofta har svar på tal kring saker och ting.

♥ Att jag lätt kan uttrycka mina tankar, känslor och åsikter i text och jag vet att jag skriver bra.

Att jag kan tänka: "Fan vad snygg jag är" när jag fixat mig och tagit på mig en outfit jag älskar.

Att jag är bra på att få andra att utvecklas och börja tänka annorlunda.

♥ Att jag är bra på att diskutera och argumentera.

Vad gillar du med dig själv? :)


Att vara man och skada sig själv med sex

Vet ni vad jag avskyr? - Att uttala sig kring ämnen man saknar kunskap om.
Vet ni vad jag avskyr mer än okunskap? - Att vägra inse fakta, trots bevis.

Jag diskuterade sex som självskadebeteende med en kille nyligen och han sa att det är ett typiskt tjejproblem, att tjejer är så bra på att söka uppmärksamhet via sex och sin kropp. Jag berättade att det är vanligt bland killar också men han höll inte med så jag tipsade honom att läsa böcker som "14 år och till salu" samt "Skamfläck" där killar och tjejer berättar sina historier om att ha sex som självskadebeteende. Jag länkade också till en sida på internet, för det finns massor av information kring detta.

Hans svar på det hela var att han inte behöver några böcker för att förstå, men att tjejer är lättare att manipulera och att han aldrig pratat med en kille som använt sex som ett självskadebeteende och ser inte ens hur det skulle vara möjligt, för killar gör inte så, killar mår inte dåligt av sex och får inte ångest av sex. Han hade alltså bestämt sig för att hans åsikt var rätt, fast han fick flera bevis på att killar också har dessa svårigheter och det vi inte får glömma är att det är ett stort mörkertal bland killar just för att de inte vågar berätta om sina historier.

 
Vi lever i ett samhälle som är uppbyggt på att män ska älska sex, de ska vilja ha sex hela tiden och njuta av det varje gång, men verkligheten ser inte ut så. Det finns killar som skadar sig själva med sex, det finns killar som blir utsatta för sexuella övergrepp och detta ska inte inte tystas ned. Detta är något vi måste prata mer om och andra män måste sluta kränka dessa killar och män som faktiskt blir utsatta och ta deras historia på allvar.

Många killar som blir utsatta för övergrepp eller som har sex som självskadebeteende vågar inte prata om det, eftersom det anses vara en "tjejgrej". En man ska ju inte kunna må dåligt av sex. En man ska ju kunna försvara sig, det är så samhället är uppbyggt. 

Bara för att du aldrig träffat en kille som varit med om något sådant här så innebär det inte att det inte existerar. Och vem vet vad den där killen du pratade med idag på Ica egentligen varit med om, men han inte vågar öppna sig på grund av att den synen som du nu besitter existerar. Snälla, öppna ögonen och se dig omkring och lyssna på vad som faktiskt sägs. Var inte så enveten om att ha rätt, för som sagt mörkertalet på både övergrepp och sex som självskadebeteende är stort, både hos killar och tjejer och enda sättet vi kan få dem att våga prata är att inte döma dem och faktiskt tro på dem.

Jag tycker ni ska läsa Eriks historia om att straffa sig själv med sex där han berättar en variant av hur detta kan se ut. Det behöver inte alltid gå till på just sättet han beskriver, för att ha sex som självskadebeteende kan se ut på många olika sätt och enkelt sagt så blir sex ett självskadebeteende när du har sex trots att du inte vill eller för att döva din ångest/ledsamhet. Det finns hjälp att få och livet blir bättre! ♥

Läsarintervju #60 - Yohanna


Jag ber verkligen om ursäkt för hoppet som varit i dessa intervjuer och att denna blir publicerad så sent. Jag har som sagt haft en svår period just nu där jag inte orkat bry mig så mycket om bloggen, så nu har jag några intervjuer kvar att publicera och vill ni fortsätta ha denna kategori så måste jag få fler som vill bli intervjuade. :)

 
Hej Yohanna! Berätta lite om dig själv.
Jag heter Yohanna, är 28 år och bor utanför Skövde med min familj. En bonusson, min sambo och min dotter. Jag har alldeles för många intressen och är för kvällstrött för att egentligen hinna med allt jag vill. Men jag är glad ändå. Mina största intressen just nu är träning, virkning och konstigt nog att scrolla igenom Wish men inte faktiskt köpa så mycket. Jag gillar Ben & Jerrys, älskar majskolvar men hatar majskorn. På senare år har jag börjat älska att resa så vi har vart på ett par resor med barnen. Jag gillar att läsa men har inte läst en bok på flera år. Är duktig på att rita men gör det inte så ofta. Jag saknar konstant min mamma som bor 100 mil bor och slutligen så vill jag ha en hund fast jag är allergisk.

Vad får man se i din blogg?
Mest livet i stor och i allmänhet. Hur vardagen är och grejer som jag DIY:ar. Mycket Fiona blir det och lite träning.

Hur kommer det sig att du började blogga?
Det var lääängesedan och jag ville testa för jag tycker det är kul att skriva. Sedan har jag utvecklat det på grund av att jag bor långt från en del av min familj - klart de ska kunna läsa om hur jag har det om dagarna! Sedan har jag fått massa följare så nu bloggar jag på mer eller mindre frekvent. Det är jätteroligt när jag får så mycket feedback och glada kommentarer, människor är grymma!

Vad är dina tre bästa egenskaper enligt dig?
Lätt för att skratta, envis som fan (på både gott och ont) och att jag försöker se det positiva med allt. 

När du öppnar internet, vilken sida öppnar du oftast först?
Facebook även om jag inte är särskilt aktiv. Sedan blir det blogg.se!

Har du några drömmar/mål just nu?
Många! Jag gillar att springa så jag skulle vilja vara med på i alla fall en halvmara. Men New York maraton vore grymt! Dock som jag nämnde finns det många idéer och lite tid så vi får se. Skulle också vilja ha långt hår, vara riktigt vältränad och sedan vill jag göra ett riktigt grymt loppisfynd.

Känner du dig säker i dig själv?
Jag har up's and down's men oftast gör jag det! Om inte jag tycker om mig och tror på mina beslut vem ska annars göra det? Jag har lärt mig att ingen annan än jag kan bekräfta mig så mycket det krävs för att jag ska vara trygg med mig själv. Och det är bra, då har jag alla verktyg jag behöver för att må bra i mig själv!

Hur har livet ändrat sig sen du fick barn?
Vissa saker har blivit självklara, en del har blivit onödiga, en del har blivit lyxgrejer (som att ha Netflixmaraton en hel dag) men glädjen över en person har aldrig vart större. Det är magiskt att se ett barn växa upp och få vara med om det! Så jag är mer tacksam också.

Tack för alla fina och bra svar! :) Ni hittar hennes blogg här.




Avklarade mål och nya mål

Ibland är det bra att rannsaka sig själv och gå igenom vad man egentligen har för drömmar och mål i livet egentligen, men det är också bra att se vilka drömmar och mål man har klarat av hitills. Nu har ju snart 7 månader av år 2016 gått, så jag tänkte faktiskt bocka av lite drömmar och mål som jag har uppfyllt detta året och skriva lite nya drömmar och mål jag har som jag vill uppfylla i framtiden och vem vet, det kanske går snabbare än vad man egentligen tror.

Drömmar/mål jag har uppfyllt:

Jag skaffade min egna lägenhet i mars. - Och jag är väldigt nöjd med hur snabbt jag fick i ordning den med möbler. Jag visste exakt hur jag ville att min lägenhet skulle se ut så det var inga problem att inreda den. Det är skönt att ha något eget.

Jag har blivit ambassadör för Supermanprojektet och får ta del av något viktigt. - Jag hade aldrig hört talas om supermanprojektet innan de kontaktade mig, men när jag såg vad de stod för så kände jag direkt att jag vill vara en del av deras team. Det är så kul att få vara en del av något som faktiskt gör skillnad.

Jag har fått bloggkontrakt. - Även om detta kanske inte är världens grej så är det stort för mig eftersom min bloggportal ser att jag har potential att bli något. De hjälper mig att göra reklam för mina inlägg och detta betyder väldigt mycket för mig. Nu är det nya och större mål som gäller.

Jag har börjat hittat grunden till varför jag mår som jag gör. - Detta insåg jag faktiskt bara för någon vecka sen och jag har insett otroligt mycket om mig själv under sommaren, vilket är otroligt skönt. Nu är jag på väg framåt!

Drömmar/mål jag vill uppfylla:

Hitta en bra och stabil pojkvän och skaffa familj framöver. - Jag vill gärna leva det där familjelivet med villa, volvo, vovve typ i framtiden och att dela mitt liv med någon skulle vara fantastiskt. Jag vet att jag har väldigt mycket kärlek att ge så jag mår som bäst när jag har någon jag kan ge den till.

♥ Att bli ångestfri. - Eller i stort sett i alla fall. Detta är verkligen prio ett på min lista, att må bra igen och bli den där lättsamma, starka och glada Evah igen, men ändå en ännu bättre person än innan.

Att komma ännu längre med mitt skrivande. - En av mina största drömmar är att kunna leva på mitt skrivande. Jag vill också föreläsa och veta att jag verkligen gör skillnad. Jag vill hjälpa människor och nå ut till fler än vad jag gör idag. Jag vill informera om dessa ämnen jag brinner för. Jag vill vara en inspiration för andra människor och att vi ska vara ett team.

Vilka drömmar/mål har du klarat av i år och vilka drömmar/mål har du kvar i framtiden? :)


Q/A - psykisk ohälsa

1. Vad gör du för att bli frisk/bli bättre igen (alltså går du på samtalsterapi, motionerar eller något annat)?

SVAR: Jag går i samtalsterapi hos min kurator för tillfället. Planerna är dock att börja i KBT framöver. Sen läser jag mycket om just psykisk ohälsa på fritiden och försöker hitta små knep för att må bättre och hitta grunden till mina problem. Just nu läser jag en bok som heter "drunkna inte i dina känslor" som har hjälpt mig otroligt mycket eftersom jag lär mig hur jag ska tänka, så jag försöker hjälpa mig själv så mycket jag kan på egen hand också.

2. Vad gör du för att stå ut när allting känns som jobbigast?

SVAR:
När min ångest känns som värst så är det mestadels youtube som räddar mig. Jag brukar sätta igång en spellista med exempelvis Therese Lindgren så alla hennes klipp spelas upp för då känner jag mig mindre ensam och eftersom hon lider av psykisk ohälsa själv så känner jag mig mer "normal". Mamma är också ett stort stöd för mig då jag brukar prata med henne om i stort sett allt och tillsammans kommer vi fram till mycket som kan hjälpa mig.

3. Hur ser du på medicinering vid ångest/depression?

SVAR: Medicin kan vara bra för vissa människor, men många gånger ses det som den snabbaste och bästa utvägen. Det blir många gånger en quick fix, istället för att jobba med sig själv och hitta roten till problemet. Vissa människor behöver det, men rent generellt tror jag att medicin bara är den enklaste utvägen.


4. Tar du själv eller har du tagit någon medicin?

SVAR:
Nej, jag tar ingen medicin. Jag åt en låg dos av anti depressiva när jag var tonåring, men idag vill jag inte ha medicin om jag verkligen inte måste. Det blir sista utvägen.

5. Om du har skadat dig själv eller "självmedicinerat" någon gång - på vilket sätt gjorde du det & vad gjorde du för att sluta med det beteendet?

SVAR: Jag har skadat mig själv på olika sätt. Jag har rispat mig själv, jag har haft ätstörningar, jag har haft sex som självskadebeteende, jag har nedvärderat mig själv och varit min värsta egen värsta fiende (vilket jag fortfarande är många gånger). Jag har nog egentligen inte gjort något speciellt för att komma ifrån dessa beteenden utöver att jag verkligen jobbar med mig själv varje dag och har som mål att må bra igen. Jag har fortfarande problem med att jag är min egen värsta fiende, men det enda jag kan svara är att jag jobbar med mig själv dagligen genom gå i terapi och verkligen rannsaka mig själv.

6. Blir man frisk från GAD nån gång eller är det en diagnos du alltid kommer att ha?

SVAR: Bra fråga! Jag vet faktiskt inte riktigt. Det är inget jag har tagit reda på faktiskt. Det kan vara så att det kan återkomma under livet, men förhoppningsvis har jag då redskapen att kunna hantera den, så den inte blir ett hinder i livet.

7. Anser du att psykisk ohälsa fortfarande är väldigt tabu-lagt eller upplever du att folk är väldigt öppna med det numera?

SVAR:
Det är både och enligt mig faktiskt. Många människor har verkligen öppnat upp sig mer och människor man aldrig trodde skulle må såhär vågar komma fram med det, men samtidigt är det fortfarande väldigt skamfyllt och man märker fortfarande mycket fördomar kring ämnet. Det är fortfarande lite för mycket att detta självständiga här i Sverige, man ska klara sig på egen hand, men det börjar bli bättre tycker jag!

 

8. Varför tror du att så många lider av psykisk ohälsa idag?

SVAR: Jag tror det beror mycket på det hårda klimat som finns idag, särskilt genom internet. Idag är det så enkelt att se vad "alla andra" har och det är så enkelt att vara elak mot någon idag. Eftersom sociala medier är så stora idag så blir det en stor press på att vara så lyckad, snygg och bra hela tiden. Det blir många gånger en tävlan om vem som lever det bästa livet eller vem som är snyggast och vi söker bekräftelse och likes hela tiden. Sen tror jag även att bostadsbristen och den stora arbetslösheten påverkar mycket. Människor får ingen trygghet idag utan får springa mellan olika jobb, bo i andra och tredje hand hela tiden och det skapar såklart en oro inombords, både för att inte kunna överleva men också för att inte vara tillräcklig som man "ska vara" enligt sociala medier.

9. Hur ska man bemöta någon som mår dåligt?

SVAR: Det är svårt att svara på, men det bästa man kan göra är att försöka att inte döma. Du behöver inte förstå allt, men försök sätta dig in i situationen, lyssna och visa att du bryr dig. Var intresserad av att lära dig vad psykisk ohälsa är och försök ta reda på varför personen mår som den mår. Det är viktigt att tänka på att inte skälla på personen, utan det bästa är att vara bestämd men ändå förstående.

10. Hur får man det? Alltså är det ärftligt eller ?

SVAR: Vissa psykiska tillstånd kan vara ärftliga, medan vissa kan komma av exempelvis hemska händelser man varit med om och många gånger har det inte någon logisk förklaring.

11. Hur länge har du haft panikångest?

SVAR:
Jag har haft panikångest sen jag var tonåring tror jag. Jag minns inte riktigt när jag fick min första panikattack faktiskt.

12. Hur gör du när du får en panikattack? Hanterar du det på något speciellt sätt?

SVAR:
Jag försöker att tänka på min andning och andas i en fyrkant som jag skrivit om innan. Direktlänk till inlägget.

13. Vet du orsakerna till varför du har panikångest och ångest?

SVAR:
Ja, jag har börjat förstå det mer och mer och jag hittade faktiskt roten till mina problem för någon vecka sen.

14. Tog det lång tid innan du sökte hjälp?

SVAR:
Jag började må dåligt när jag var 11 år och när jag skulle fylla 14 var det faktiskt min läkare som skickade mig till BUP (barn och ungdomspsykiatrin) då hon såg att jag gick ned i vikt. Sen gick jag i terapi tills jag var 19. När jag var 23 valde jag att söka hjälp igen och efter det har jag verkligen utvecklats jättemycket som person.

PS. Råkade ta bort någons kommentar av misstag så om du inte ser din kommentar och frågan du ställde inte fått svar här oavnför, så får du gärna ställa frågan igen för jag vill svara på så många frågor jag kan.

 
Bildkälla 1 | Bildkälla 2

You can only be you

Du vet väl om

♥ .... att du är vacker?

♥ .... att du är värdefull?


♥ ....att du är älskad?
 
♥ .... att du är unik?

♥ .... att du är stark?

♥ .... att du är bra exakt som du är?

♥ .... att ingen annan är som du?


Självmord ökar under sommaren

Nu har snart hela juli passerat och augusti närmar sig med stormsteg. Ytterligare en månad av ljus och värme som många längtat efter hela året. Men sommaren är inte så fantastisk för alla. För många skapar sommaren en stor ångest och antalet självmord ökar under sommaren enligt Karolinska institutet.

Många som redan är ensamma och redan mår dåligt påminns ännu mer om sin ensamhet eftersom sommaren är många umgås. Det är besök på uteserveringar, det är festivaler, det är grillkvällar och sena nätter. Det sätts en press på att man måste leva livet och ta vara på ljuset och värmen, något som kan bli alldeles för mäktigt för många, särskilt för de som är ensamma. Många kanske också har svåra familjeförhållanden och påminns om detta för att man helt enkelt umgås mer. När man är ledig från jobbet finns det mer tid till att tänka och känna efter och är man van att exempelvis jobba för att skingra sina tankar kan en semester ställa till det väldigt mycket.

Enligt Danuta Wasserman som är professor i suicidologi och psykiatri vid Karolinska institutet kan även brist på sömn och ökad alkoholkonsumtion påverka att den psykiska ohälsan ökar under sommaren. Dygnsrytmen ändras och det blir många sena nätter inklusive mer alkohol. Om man har haft självmordstankar finns det en risk för att man tar sitt liv under påverkan av alkohol eller dagen efter att man har druckit.

Du kanske tar semester, men det gör inte den psykiska ohälsan. Den finns där ändå och det är viktigt att vi fortsätter informera om detta och stöttar varandra. Var uppmärksam på dina nära och kära och se till att finnas där. Våga be om hjälp oavsett om det är för egen räkning eller för någon annan. Vi förtjänar så mycket mer än att må så här och vi är många som sitter i samma sits. Du är inte ensam. ♥

 
Bildkälla

Veckans kroppsinspiration #27


 

Att vara lycklig på sociala medier

Visst kan det kännas som alla har så roligt hela tiden, medan du själv bara sitter där och inte gör någonting?
Jag känner igen den känslan... Det känns som att alla klättrar, dyker, reser, skaffar familj och bara lever livet. Man ser deras bilder på instagram om hur lyckliga och glada de är och man får känslan av att man själv är värdelös. Jag vet exakt hur det är och jag vet att vi är många som upplever detta, men är de verkligen så lyckliga?

När vi följer någons liv på internet så ser vi bara en liten del av deras liv. Vi ser bara det de väljer att lägga ut, men det behöver inte innebära att de faktiskt är lyckliga. Vi ser inte bråken de har med sin partner. Vi ser inte de där dagarna de bara gråter för att livet känns skit. Vi ser inte de nätter de oroar sig för hur ekonomin ska gå ihop och detta måste vi komma ihåg.

 
Jag kan lätt jämföra mig med andra och jag kan lätt känna mig värdelös för att jag ser "alla andra" leva det liv jag vill leva. Med familj, välmående, lycka och saker att hitta på hela tiden och när jag vet att jag är långt ifrån det där livet blir jag otroligt nere. Men samtidigt vet jag att det jag ser behöver inte vara en sanning. Ja, de har barn och gör många resor, men innerst inne kanske de mår otroligt dåligt bara att de inte visar det utåt. Den delen vi ser av dessa människors liv ser perfekt ut, för att de enbart väljer att visa den perfekta sidan. Men de delarna där allt bara är skit visar de inte och då glömmer vi bort att de existerar. 

De säger att vi inte ska jämföra oss med andra människor, men det är faktiskt mänskligt att jämföra sig med andra och jag tror inte att vi kommer komma ifrån det fullt ut. Det vi dock inte får glömma bort är att vara medvetna om att vi bara ser en liten del av människors liv. Vi ser oftast inte de negativa stunderna för människor vill inte visa upp dem, men det innebär inte att de inte existrerar. Till och med den lyckligaste människan på jorden har dåliga dagar. 

Måndagstipset #27


 
Idag vill jag tipsa er om denna boken. Jag började läsa den för ett tag sen och den har hjälpt mig otroligt mycket. Jag har lärt mig enormt mycket om mig själv och äntligen börjat förstå mig själv mer, varför jag funkar som jag gör och att det är helt okej att vara som jag. Att det inte är något fel på mig. Jag har inte läst ut den än, men jag skulle rekommendera er alla att läsa den. Det är så skönt när man kan få små förklaringar till varför man tänker och känner som man gör.

Direktlänk till boken

En dag i naturen





 



Idag har jag varit i Filipstad med familjen. Jag ville så gärna se kalksjön som ligger i Persberg i Filipstad (de två översta bilderna) så vi tog oss en tur dit och det var fantastiskt att se faktiskt. Sen satte vi oss vid vattnet någonstans i Filipstad och fikade. Var så mysigt att sitta där vid vattnet och bara få samla lite energi.

Vi hamnade till slut i Munkfors där vi åt hamburgare och sen bar det av mot Grums igen. En jätterolig dag som jag verkligen behövde idag. Man får ta vara på de här varma dagarna och bara ligga på gräset och njuta av tystnaden. 

Glöm inte att ställa fler frågor i frågestunden så jag kan publicera ett inlägg med svaren framöver. :) Vill gärna ha fler frågor, annars känns det så onödigt att publicera ett inlägg. Direktlänk till frågestunden.

Att dras till respektlösa män

Jag har på senare tid insett att jag har dragits till killar som inte har någon respekt för kvinnor. Jag har omedvetet valt en kille som inte behandlar kvinnor bra och jag har faktiskt inte något bra svar på varför.

De killar jag har träffat har inte varit bad boys rakt av. De har tvärtom haft det väldigt ordnat med saker och de har haft långa relationer både innan mig och med mig, men ändå har de haft väldigt dålig respekt för kvinnor och jag tror att det ligger så djupt rotat i vårt samhälle, att man ska kränka kvinnor att människor knappt lägger märke till det för det är en sådan vardag och att detta faktiskt är helt vanliga killar, med helt vanliga jobb, hus, båt, bil som är omtyckta av många gör inte att man tänker på det lika lätt. Senaste killen jag träffade kunde säga saker till mig som: "Vad är det för en nolla jag har träffat egentligen? Jag borde nog välja bort dig och träffa någon annan. Fast sex är du ju i och för sig bra på." när jag inte förstod något om hans knopar till båten och även om det var sagt på ett skämtsamt sätt så är det inte okej att säga en sådan sak och redan där borde jag ha valt att gå min väg, men det gjorde jag inte för det är så inrotat i oss att vi ska finna oss i att män säger sådana saker till oss, för det är ju "bara på skämt" och det värsta är att dessa skämten kom flera gånger, trots att han visste att det sårade mig.

Jag har träffat killar som har pressat en kudde över mitt huvud under tiden vi har haft sex. Jag har träffat killar som blivit sura när de inte fått sex för de anser att de har rätten till det och till min kropp. Jag har träffat killar som bestämt vilken typ av underkläder jag ska ha, för att de gillar det. Jag har blivit kallad för slyna "på skämt". Jag har träffat killar som gjort mig ledsen och orolig och sen har de klagat på att jag är ledsen och orolig och sagt att det blir tjatigt, när det är de som gett mig den känslan.

 
Vad är det som gör att män tror att de har rätten att kränka oss kvinnor oavsett om det är så kallade skämt och vad är det som gör att vi kvinnor finner oss i det och tänker att det är okej, fast vi blir ledsna? För hur kul är det egentligen att höra att man ska bytas ut för att man inte kan knyta en knop? Hur kul är det egentligen att höra att det enda man är bra på är sex och hur kul är det egentligen att träffa en man som blir sur och arg om han inte får sex? Hur kul är det att träffa en man som så fort man ser på sport och det går dåligt skriker att de spelar som små kärringar?

Jag hatar att jag varit så naiv och funnit mig i sådana här saker.
Jag hatar att vi kvinnor stannar kvar hos de männen som sårar oss och gör oss illa.
Jag hatar att få skulden när jag blir ledsen för att en man har gjort mig ledsen för att jag då blir jobbig och tjatig.
Jag hatar att det är så djupt inrotat i mänskligheten att kvinnor är sämre, att om en man spelar dålig fotboll så är han en kärring.
Jag hatar alla de gånger jag gråtit mig till sömns för att en kille sårat mig.
Jag hatar alla gånger en man gjort mig illa på ett eller annat sätt och sedan fått mig att tro att det är mitt eget fel.

 Bildkälla

Frågestund om ångest

 
Eftersom jag har lite bloggtorka just nu så tänkte jag köra en frågestund gällande ångest och psykisk ohälsa. Jag lider ju själv av panikångest och generaliserat ångestsyndrom så jag har ju själv stor erfarenhet kring ämnet så fråga det ni undrar om mina svårigheter och kanske rent allmänt om psykisk ohälsa så ska jag svara så gott jag kan! :) Frågestunden håller på tills den 27/7 och svaren kommer samlade i ett inlägg.

PS. Råkade ta bort någons kommentar av misstag så om du inte ser din kommentar i mitt inlägg senare så får du gärna ställa frågan igen för jag vill svara på så många frågor jag kan.

Fördomar kring psykisk ohälsa

Det finns så mycket fördomar om psykisk ohälsa och jag är riktigt trött på den okunskap som finns och att vissa människor är så trångsynta så därför tänkte jag göra ett svar på tal inlägg till de mest konstiga saker jag läst och hört det senaste kring ämnet. Det är konstigt när man lider av kronisk smärta i kropp eller själ så ska man rycka upp sig, sluta gnälla och bara sluta oroa sig. Men när folk är bakfulla och valt själva att må dåligt, då är det helt okej att gnälla, tycka synd om sig själv och då är man inte lat för att man ligger i soffan och jämrar sig... Smärta som är självvald är alltså mycket värre än den smärtan vi som är sjuka känner.

"Men åh vad skönt att vara sjukskriven. Jag skulle också vilja vara det och bara gå hemma och göra det man vill."
- Så du tror verkligen att människor väljer att knappt kunna gå utanför dörren utan bara ligga hemma i sin soffa och må dåligt? Är det verkligen ett liv du vill prova på så kan du säkert byta med den som mår så. Människor som är sjukskrivna för psykisk ohälsa kommer oftast inte ens ut för att handla mat, men du kanske gillar att gråta dig själv till sömns och inte kunna leva ett normalt liv?

"Det är väl bara att ta något lyckopiller så borde du väl snart må bättre?"
- För vissa människor fungerar medicin jättebra, men långt ifrån alla. I de flesta fall är det också bättre att faktiskt jobba på grunden till problemet istället för att skaffa sig en quick fix, så snälla be inte folk ta medicin om det inte verkligen är nödvändigt för man kan inte fly från sina problem. Du ska inte tro att ett litet piller gör att alla problem ordnar sig och du ska absolut inte pracka på andra den tron, för det kan vara riktigt farligt.

"Men det är ju bara att rycka upp sig!"
- Men gud, att vi som lider av psykisk ohälsa aldrig har tänkt på det! Grattis, du har nyss löst problemet för de 33.000 människorna per år som är sjukskrivna för psykisk utmattningssyndrom i Sverige. Om det hade varit så lätt, tror du verkligen att människor hade valt att må dåligt, att skada sig själva, att ha självmordstankar och att inte kunna leva det liv de vill leva?

 
"Tänk positivt, man tjänar inget på att tänka dåliga tankar och älta saker."
- Nej, givetvis gör man inte det och du har rätt, men så enkelt är det tyvärr inte. Självklart blir livet en smula enklare om man tänker positivt och ser framåt, men man måste också ha rätten att få må dåligt och tycka att allt är skit ibland. Jag är säker på att merparten eller till och med alla människor skulle välja att må bra om de kunde.

"Va, varför skulle du må dåligt? Du skrattar ofta, du har jobb, bostad, bra ekonomi, vänner, familj osv."
- Psykisk ohälsa sitter inte i vad man har i livet för det grundar sig i så mycket mer. Många gånger är det hemska händelser som har gjort att man mår dåligt psykiskt, medan andra gånger finns det ingen egentlig orsak, utan det bara hände. Alla människor kan drabbas av psykisk ohälsa, när som helst i livet och alla har rätt att må dåligt, oavsett hur bra de än har det.

"De flesta säger nog bara att de mår dåligt för att de är lata och vill gå hemma. Det handlar nog mest om uppmärksamhet."
- Are you for real? Ja, att fejka sitt dåliga mående och mista både vänner, familj och partners är verkligen rätt väg att gå för alla vill väl bara ha lite uppmärksamhet och få vara lite lata ibland? Skulle du säga samma sak till någon som har cancer, att de egentligen är lata och bara vill ha uppmärksamhet? Att leva med psykisk ohälsa är som att leva med cancer eller vilken annan sjukdom/svårighet som helst. Det är inget man fejkar.

Jag vill avsluta med att säga att jag förstår att det är svårt att sätta sig in i situationen om man inte varit där själv och det är det som är det luriga med psykisk ohälsa. Man vet knappt själv vad man känner eller varför man känner som man gör, men vi kan ändå försöka dra ned på våra fördomar och faktiskt ta varandras smärta på allvar. Man måste göra jobbet själv för att börja må bättre, men man måste också ha stöd på vägen och man måste bli respekterad med sina svårigheter. Ingen väljer att må dåligt, men det är inte heller bara att välja att må bra för det är en resa dit och på den resan behöver man stöd från andra människor. Så tänk till innan du dömer någon som mår dåligt.

Bildkälla

Mitt nej betyder inte övertala mig

♦ 24 fall av sexuellt ofredande på festivalen Putte i parken.
♦ 4 anmälningar om våldtäkt och ett 10-tal anmälningar av sexuellt ofredande på Bråvalla-festivalen.

Vi är på år 2016, över halva detta året har redan försvunnit och vi står fortfarande på samma punkt, där tjejer och kvinnor inte kan röra sig fritt utan att bli antastade. En festival ska vara rolig att gå på, men idag vågar inte tjejer gå dit för de är rädda för att någon ska ta på dem mot deras vilja.

 
Vi är på år 2016 och så fort det skrivs om att en man utsatt en kvinna för sexuella övergrepp så blir det direkt synd om männen och diskussionen går från gärningsmannen, offret och händelsen till att diskutera kränkta mäns känslor och åsikter, för det är ju så otroligt synd om dessa män som tar åt sig och tror att allt handlar om dem. Det är ju till och med mer synd om dem än vad det är om tjejen som blev våldtagen, för det är väl en liten skitsak till skillnad mot att få höra sanningen, att 98% av alla anmälda sexualbrott görs av män? För det får man ju absolut inte säga, om man inte skriver med stora bokstäver: INTE ALLA MÄN! för gör man inte det, då hatar man män och vill se dem brinna i helvetet.

Vi är på år 2016 och fortfarande försvaras sexuella övergrepp, för när det väl kommer till kritan så är det väldigt som inser att all beröring mot någons vilja är ett sexuellt övergrepp. Alla hatar sexuella övergrepp, men ingen gör något för att förändra. Ingen vill se vad som egentligen sker, för det blundas för och gärningsmannen försvaras på olika sätt.

"Hon var för full, hon skulle tagit det lugnt med alkoholen."
"Hon hade ju kjol, vad trodde hon?"
"Men hallå, hon kan ju inte stå där och dansa heller, då måste hon ju förstå att män blir upphetsade."
"Det är ingen våldtäkt så länge det inte är en penins som penetrerar henne."
"En kvinnans nej är inte alltid ett nej!"
"Men han trodde ju att hon ville."

Det finns hur många bortförklaringar som helst som skyddar gärningsmannen och när ni skyddar gärningsmännen så förminskar och hånar ni offret. Ni förminskar och hånar era systrar, mödrar, flickvänner, döttrar, för en dag kan det hända någon av dem. Ni är så upptagna med att hata på feminister att ni glömmer det viktiga. Ni är så upptagna med att tro att en kvinnas kropp är till för allmänheten, att ni glömmer verkligheten. En kvinnas kropp är bara hennes och bara hon har rätten till den. Hon bestämmer själv vem som får röra henne. Har en kvinna inte gett sitt medgivande till dig, då är det ett nej och ett nej betyder inte övertala mig. Ett nej är alltid ett nej.

Eftersom så många män blir kränkta av dessa diskussioner, vart är ni när något sådant här inträffar eftersom ni nu är så bra och aldrig skulle göra en kvinna illa? För alla män på Bråvalla kan ju inte varit våldtäktsmän, så varför stoppade ingen det hela? Eftersom ni andra nu är så bra, varför hjälper ni inte offren? Varför försvarar ni gärningsmännen och låter dem fortsätta om ni nu är sådana reko och bra män?

Jag hatar inte män.
Jag hatar den våldtäktskultur som finns och jag hatar våldtäktsmän.
Jag hatar när människor försvarar gärningsmännen och kränker offren.
Jag hatar när människor blundar för vad som händer och bara låter det fortgå.
Jag hatar ursäkter och tron att en kvinnas kropp finns för att behaga en man.
Jag hatar att jag fortfarande, år 2016 inte vågar gå ut på en festival ensam.
Jag hatar att jag som kvinna och som offer för sexuella övergrepp fortfarande får skulden.
Jag hatar att jag som offer får kommentarer som: "Om man väljer att bada med krokodiler och blir biten, vem är det då som är dum?"
Jag hatar att jag som kvinna inte kan lita på att männen faktiskt försvarar mig och skyddar mig om något skulle hända.
Jag hatar att mina erfarenheter och min rädsla förminskas.
Jag hatar att jag som kvinna fortfarande inte anses ha rätten till min egen kropp.
Jag hatar att alltid behöva skriva INTE ALLA MÄN för att män som aldrig våldfört sig på någon inte ska ta åt sig.

 
Bildkälla 1 | Bildkälla 2

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...