Hej! Berätta lite om dig själv.
Jag kallar mig för Monster Girl fyller tjugo år till sommaren vilket är en bedrift i sig. Tänk att jag redan har levt i tjugo hela år. Jag ser mig själv som en mångsysslare med många järn i elden. Då jag skriver, målar, snickrar, fotar och pratar om psykisk ohälsa.

Vad får man se i din blogg?
Väldigt många bilder på mig. (haha) Nej men det är allt ifrån recensioner, vloggar, noveller och djupa bekännelser. Jag försöker att blanda yta med djup. Så det blir lite lättare att ta till sig de där tunga som jag ibland pratar om. Jag är väldigt ärlig på min blogg och ser mina läsare som en del av min familj. Det speglas i sättet som jag skriver på. Då jag vågar blotta mina brister och berättar om jobbiga saker. Så som ätstörningar, ångest attacker och olika typer av övergrepp. 

Det bästa och sämsta med att blogga?
Det bästa är nog stödet från mina läsare. Deras kommentarer gör mig så himla glad. Dem får dåliga dagar att bli lite bättre och bra dagar att bli magiska. 

Men ibland kan jag bli stressad av att ha en blogg. Då jag måste hela tiden komma på något nytt att skriva om. Och Jag är en perfektionist. Jag har väldigt höga krav på mig själv. Det händer att jag sitter i två timmar och pysslar med ett blogginlägg. För det ska bli så bra som möjligt. Jag kan leta i timmar efter rätt bilder men jag gör ju det. Just för att jag älskar min blogg.

När fick du din diagnos borderline?
För ett halvår sedan. Jag har dock haft ADHD i sex år och ångest i sju år. Utöver det så har jag också varit deprimerad i olika perioder under mitt liv.

Har livet förändrat sig sen du fick den? Har du fått bättre hjälp osv?
Tack vare min diagnos kunde jag äntligen svara på frågan som jag ställt mig själv i fem år. ”Vad är det för fel på mig?” Jag trodde ju att jag höll på att tappa vettet och att de snart var dags för tvångströjan. Men så var det ju inte. Jag hade bara en Dissociativ identitetsstörning och en emotionell personlighetsstörning som går att behandla med terapi och medicinering. 

Idag har jag rätt till boendestöd tre gånger i veckan.  Vi jobbar med det praktiska i mitt liv. Som att åka buss, handla och städa. Tack vara boendestödet har min sociala fobi blivit mindre märkbar. Jag går till en psykolog en gång i veckan och hon är fantastisk. Utan henne hade jag tappat greppet om verkligheten. Vi går igenom dåtid, nutid och planerar en rimlig framtid. Jag går också hos en fysioterapeut som jobbar med kroppen och att hantera ångest. 

Jag har rätten till aktivitetsersättning för mitt psyke inte fungerar normalt. Jag har också fått ett bolltäcke som hjälper mig att slappna av när jag ska sova. Utöver det jag redan nämnt tar jag också tabletter. En för ADHDn, en sinnes stabiliserande och en för att kunna somna in på natten.

Jag har tur. Det är få som har en vårdplan som liknar min men det beror delvis min doktor som jag hade på BUP Lars Joelsson. Det var han som rekommenderade PUT (psykiatriska ungdomsteamet) istället för vuxenpsykiatrin. På PUT träffade jag min psykolog som har följt med mig på alla möjliga olika möten i Uddevalla stad. På jakt efter den bästa vården som Uddevalla kommun kunde erbjuda.

Har du någon favoritartist?
Då måste jag nog säga Jocke berg och Kent. Det är till kent som jag har levt mitt liv. Jockes texter har funnits med i både glädje och sorg. Alltid lika starka och pricksäkra. Jag kan hitta en låt för varje tillfälle om jag så ska skratta eller gråta.

Vad är din största dröm just nu?
Min dröm eller Ah mitt mål är ju att bli frisk. Jag vill kunna tjäna mina egna pengar och leva in en långvarig relation. Annars drömmer jag om att kunna leva på det jag tjänar via bloggen, youtube kanalen och streamen.

Vad gör du för att må bättre en dålig dag?
Jag sover tills jag inte mår dåligt längre. Vilket kan resultera i liggsår om det blir en lång period men det är bättre än piller och rakblad.