Idag har varit en av de värsta dagarna någonsin i mitt liv. Som jag skrev för någon dag sen har min hund varit sjuk. Det började i höstas med att han fick problem med njurarna och problem med sitt kissande. Sen blev det bättre med medicin och han mådde mycket bättre under jul, men förra veckan blev det sämre igen. De senaste dagarna har han inte alls mått bra och jag har sovit vid hans korg på golvet för att hålla honom sällskap. Jag struntar i hur jag ser ut på den bilden, för det år vår sista bild tillsammans och den är från idag när jag låg hos honom på golvet.
Vi förstod att han led av epilepsi och vi fick också reda på idag att han hade en tumör i analen. Hans blodvärden och levervärde var dåliga, sänkan var för hög och ingenting såg bra ut. Han skulle förmodligen inte klara en operation så vi fick ta det hemska beslutet att låta honom somna in, för gott.
Jag har aldrig gråtit så mycket som idag. Jag var med honom hela vägen nu, han fick somna in i mina armar och jag vet att detta var det rätta beslutet. Han förtjänar att må bra och vi ska inte heller behöva oroa oss hela tiden. Men det var det värsta jag någonsin har gjort...
Han var en del av mitt liv i 12 år... Jag var 13 när han kom till min familj och han var 13 veckor. I hela hans liv har han varit en del av vår familj och det finns inget som kan ersätta honom. Han var min bästa vän, min trygghet, min ängel. Vi har haft så mycket roligt tillsammans, vi har upplevt så mycket ihop. Han har tröstat mig när jag varit ledsen. Han är det finaste jag har haft. Jag går hela tiden och kollar på hans filt och i hans korg... Jag väntar bara på att han ska komma och ge mig en puss och säga att smärtan går över. Jag vill bara krama om honom en sista gång.... Jag är i alla fall glad över att jag fick vara med honom in i det sista, att han fick känna att vi bryr oss och älskar honom. Att han somnade in i närheten av sin familj.Vi tände ljus för honom förut och vi la även en ostbåge bredvid då han älskade ostbågar.
Du är en ovärderlig vän Nalle, ingen kommer någonsin kunna ta din plats. Du kommer alltid vara en del av vår familj och vi kommer aldrig att glömma dig. Vi ses i nangijala! ♥