Att hitta hem
Jag har ofta haft svårt att känna mig hemma nånstans.
Jag har känt jag inte passar in nånstans och det har känts som att ingen stöttar mig i mina val i livet. Men sen jag blev medlem i Goa gubbar och började hålla på frölunda har så mycket förändrats. Jag har fått nya vänner, människor som faktiskt lyssnar och bryr sig, även fast vi knappt känner varandra. Jag har träffat vissa av dem en enda gång bara och vissa har jag inte träffat alls, men de stöttar mig och verkligen bryr sig. De frågar hur jag mår, de berömmer mig för saker, de läser mina texter, de delar dem. Även om många bara är internetkompisar hittills så känns det ändå så bra att faktiskt tillhöra något och att folk faktiskt ser mig. Direkt jag blev medlem i Goa gubbar så fick jag välkomstmeddelanden från olika människor som tyckte att det var kul att jag är med i gänget och jag känner mig redan som en i gänget faktiskt.

Jag känner samma sak med gruppterapin. Jag trivs otroligt bra i gruppen och längtar efter varje träff för det är så kul att sitta och fika med dem och prata om allas upplevelser, tankar och få lära sig nya saker om både sig själv och andra. Jag vill aldrig sluta med gruppterapin för det är något jag verkligen trivs med och att gruppen sen kommer skiljas åt gör faktiskt ont att tänka på.

Det känns som jag sakta men säkert börjar hitta hem och hitta människor som respekterar mig för den jag är, som ser mig och faktiskt intresserar sig på riktigt för mina tankar, känslor och intressen. Så tack till alla fina människor där ute som faktiskt får mig att känna mig som en i gänget!

#1 - Krisse

Känner väl igen mig i det att inte känna sig hemma någonstans

Svar: Så jobbigt...
Evah Åberg

#2 - annelie

jätte fint inlägg och känns så mysigt.. men åh vilken bra bild på dig kramis

Svar: Åh tack fina du :) Kram!
Evah Åberg

#3 - Hedda

Så flott innlegg!

Svar: Tack :)
Evah Åberg

#4 - Netti Starby

Vad kul att du blev medlem hos Goa gubbar och att du träffar så bra människor. Så himla fin du är på bilden! Kramis

Svar: Ja verkligen :) Tack så mycket! Kram
Evah Åberg

#5 - Flisan

sv: tack så mkt :D

åh vad kul att du trivs!

Svar: Ja verkligen :)
Evah Åberg

#6 - Sofia Werlin: mammalivet och hälsolivet

Fint inlägg 💕.
Svar; ja jag tycker att det är skoj att se om något stämmer överens, sen är det givetvis olika från barn till barn :)

Svar: Tack :)
Evah Åberg

#7 - Mathias

låter härligt att läsa om Evah :) fast du är väl ingen gubbe heller ;) ... ^^ keep going :) (Y) ^^

Svar: Heheh :)
Evah Åberg

#8 - Kim

Nu ska jag inte vara så dryg att jag vet hur det känns, för jag har inte gått i dina skor. Men jag känner igen mig. Har du hört uttrycket att man kan vara bland hundra vänner, men ändå känna sig ensammast i världen? Ska inte dra min biografi, men när jag växte upp ställdes det höga krav på att man "ska bli något". Jag hade förvisso möjligheter många saknar, tillträde till de bästa skolorna, kontakter via min familj - ja jag åkte på en räkmacka helt enkelt. Jobbade hårt för det, så jag fick inte allt gratis. Och nu blev jag det jag fostrades, VD för ett större företag. Jag går ofta på middagar och åker på resor med jobbet. Men ingen känner mig som person egentligen. Ingen kan tänka sig att jag har mina svåra tider i livet, osäkerheter och jobbiga tankar. Att göra som du, våga leta lösningar, är väldigt stort. Där är jag inte än. Eloge till dig!

Svar: Ja det har jag hört och det stämmer verkligen. Känner igen det där med att ingen känner en som person. De ser en fasad, något de vill se många gånger. Hoppas du hittar de där människorna snart som verkligen ser dig, för den du är! Tack så mycket :)
Evah Åberg