Du var en klippa i mitt liv i hela 12 år. Du var med mig genom självskadebeteenden, genom mobbning, genom svek från killar, genom ätstörningar. Du var med mig i skratt och i gråt. Minns du när du satt utanför mitt rum och vaktade för du visste att på andra sidan dörren satt jag och mådde dåligt? Minns du när du kom fram till mig och pussade bort mina tårar när nån kille hade varit elak? När du satt och såg på mig med sorgsen blick för du visste att jag inte mådde bra och när du tittade på mig som att du nästan visste att jag hade skadat mig själv.
Kommer du ihåg alla gånger vi lekte och sprang runt huset om och om igen? Minns du hur tokig du var när du sprang ut med mammas strumpor och la i rabatten men ryckte upp gräs för att springa in i huset med? Vi delade så många skratt med dig Nalle för det märktes att du också skrattade även om hundar kanske inte kan skratta. Vi delade också många tårar tillsammans och du förstod verkligen vad som försegick.
Du är den bästa vännen jag någonsin haft och ingen kan någonsin ta din plats i mitt liv. Du fanns med när mitt liv var som allra värst, när jag inte ville leva längre. Du kom in som ett ljus i mörkret och det ljuset kommer aldrig sluta brinna. Jag tänker på dig fortfarande och jag hoppas du har det bra där du är. Jag älskar dig till månen och tillbaka.