Man kan inte vara ledsen utan orsak

När jag var liten kunde jag gå och önska att något hemskt skulle inträffa. Så som att en själv eller någon av ens anhöriga skulle bli sjuk och behöva besöka sjukhuset, för då fick jag en anledning och ursäkt till att vara ledsen, för man kan ju inte vara ledsen utan orsak. Om något hemskt inträffade, så som att min funktionshindrade syster åkte in på akuten så hade alla förståelse för att jag mådde dåligt och var ledsen. Då tog skolan hänsyn till mitt mående, folk brydde sig och fanns där, vilket de inte gjorde om jag var ledsen utan orsak. Hur förklarar man som barn hur smärtan inombords känns när man inte vet varför man är ledsen och när man får höra av vuxna: "Inte ska du vara ledsen, le och skratta nu!"?

Att ringa och sjukanmäla sig till sitt jobb eller till sin skola när man är förkyld och har feber är helt okej, men att ringa och sjukanmäla sig för att man en dag har sådan ångest eller är så ledsen helt utan orsak är inte lika accepterat. Det är inte många lärare eller chefer (enligt min erfarenhet) som accepterar att man en dag är hemma för sin psykiska ohälsa. Vad blir då konsekvenserna av detta? - Jo, att man ljuger och istället säger att man är förkyld för då vet man att det accepteras och ingen dömer dig.

Har du någon gång försökt starta en motor när batteriet är dött? Du försöker och försöker vrida på nyckeln för att få igång den, men den startar inte. Så är det att lida av psyksik ohälsa. De dagar där ångesten tar över så är det inte bara att rycka upp sig och ändå gå till jobbet. Då behöver man ladda batteriet, fylla på med bränsle och sen ta nya tag nästa dag. Och det borde vara lika okej som att vila upp sig när man är förkyld.

Att må dåligt psykiskt eller fysiskt är egentligen ingen skillnad, det är vi människor som har skapat skillnaden. Att det ska vara något dåligt och skämmigt att må dåligt psykiskt, men den skillnaden kan vi bryta. #jagvågartala


Stretcha i split

 


 
Under helgen tränade jag med syrran Anna. Vi tränade lite pilates och lite pole dance. Var väldigt skönt att träna igen då jag inte tränat på länge och vill komma igång igen. :) Behöver röra på mig och aktivera mig mer då jag egentligen har så mycket energi som jag inte gör av med riktigt. Efter träningen passade jag på att stretcha ordentligt och fokuserade mycket på min split. Blev faktiskt riktigt nöjd med andra bilden!

Väldigt bra att ta bilder när man tränar och stretchar för att se sin utveckling för det är ju svårt att se med egna ögon annars. Jag tar ofta bilder när jag gör olika trick och så vidare för att kunna jämföra och se hur jag utvecklas. :)

Smal och fin, tjock och ful?

"Så smal och fin du har blivit sen jag kollade in sist! Följde dig för flera år sen och hittade tillbaka nu."

Det här är en kommentar jag fick för ett tag sedan på instagram. Jag förstår att personen inte menade något illa, men tyvärr kan den uppfattas illa på flera sätt.

Det första som stör mig är varför just smal och fin verkar vara synonymer till varandra i dagens samhälle.
Kan man inte vara fin och tjock? Kan man inte vara "ful" om man är smal? Är vikten det enda som bestämmer om man är fin eller ful? Jag läser ofta kommentarer lite överallt där folk skriver: "Du är inte tjock, du är fin!". Samhället måste lära sig att tjock inte innebär ful och att smal inte automatiskt innebär att vara fin, lyckad och lycklig.

Det andra som stör mig är att personen inte vet varför jag blivit smalare. Det kan bero på tusen olika orsaker och personen vet ju faktiskt inte om det är någon sjukdom, om det beror på min ångest eller att min före detta ätstörning kommit tillbaka. Att lida av psykisk ohälsa kan göra att man rasar i vikt och då är det inte det roligaste att höra vad fin man blivit av sin sjukdom. (Nu har jag inte gått ned i vikt på grund av detta, men det handlar om principen.)

Som sagt så förstår jag att personen bara ville vara snäll, men för mig visar det vad snett samhället egentligen är, när vi tar för givet att ordet smal är en komplimang och hur vi ser ned på tjocka människor, utan att vi ens tänker på det. Vi behöver inte kommentera andras kroppar när vi inte vet något om dem, oavsett storlek.


#jagvågartala


Kom ihåg att använda min hashtag där vi bryter tystnaden och skammen kring psykisk ohälsa. Det är inte bara viktigt att vi som faktiskt lider av det berättar vår historia, det är minst lika viktigt att anhöriga berättar sina historier. Det är inte lätt att vara anhörig till någon som lider av psykisk ohälsa och därför är det viktigt att vi alla stöttar och hjälper varandra. Vi kämpar tillsammans! ♥

Allt du andas är ångest

Vet du vad siffran 30 står för?
Det är så många människor som tar sitt liv, varje vecka. Ändå vågar ingen prata om det. Vi är på år 2017 och fortfarande är psykisk ohälsa något man skäms över, som ska tystas ned och gömmas undan.

Vi skäms inte över att berätta att vi är förkylda och har fått feber, men att berätta för sin omgivning att man mår dåligt i själen är något man helst undviker. Varför är det så, när det egentligen är lika okej att må dåligt inombords som att må dåligt av ett virus? Istället för att berätta och vara ärliga lägger vi upp den där fina selfien framför brasan där vi har ett leende på läpparna på instagram och visar vår fina fasad utåt, för det är ju så det ska vara. Alla andra gör ju så och är så lyckliga och lyckade.

Jag vet själv hur det känns att skämmas för sitt mående och fast jag är så öppen om mitt mående så kan jag än idag känna den där skammen. Skammen över att må dåligt. Skammen över att inte vara som alla andra. Tankarna slår mig fortfarande titt som tätt: "Evah, vem skulle kunna älska dig när du lider av ångest? Allt du är är ångest. Allt du andas är ångest!" Och så börjar jag tänka att jag kanske inte är lika mycket värd som andra för att jag mår dåligt i själen. Jag är rädd för att vara en börda för andra. Men det är fel, det är så jävla fel.

 30 människor i veckan tar sitt liv på grund av att de mår dåligt i själen. För att de inte vågar prata om det och vågar de göra det så möts de många gånger av motstånd. Med ord som att de ska rycka upp sig, att det bara är en fas eller att livet innebär att man ibland mår dåligt. Vi måste ta psykisk ohälsa på allvar och hjälpas åt för att siffran ska minska. 30 människor ska inte behöva dö varje vecka för att samhället bara ser på och inte vågar fråga och prata om det.

Du kan göra skillnad. Våga prata om detta, våga fråga dina nära och kära hur de mår och bekräfta att du ser dem, att du ser att allt inte står rätt till och visa dem att du finns där för dem. Våga be om hjälp, både för dig själv och för dina anhörigas skull. När man mår psykiskt dåligt så drabbar det inte bara en själv, det drabbar hela ens omgivning.

Tillsammans kan vi rädda liv och börja må bättre, men då måste vi bryta tystnaden och skammen. Jag uppmanar er alla som någon gång lidit av psykisk ohälsa, som lider av psykisk ohälsa eller som är anhörig till någon som lider av psykisk ohälsa att lägga upp era historier på sociala medier och använda #jagvågartala. Vi kämpar tillsammans! ♥


Blir så varm inombords

 
 
Zyllah är en person jag samarbetar med i ett bloggprojekt som kallas för bloggbooster och jag hittade detta inlägg där. Blev så himla glad av detta! Jag blir så otroligt glad av att veta att min blogg gör skillnad, att jag kan vara en förebild för andra människor och någon som människor ser upp till.

Mitt syfte med bloggen är ju att folk ska kunna känna igen sig i mina texter, känna att de inte är ensamma och jag vill kunna förändra människors liv, på många olika sätt. Därför blir jag så glad över att läsa sådant här och se att mitt arbete gör nytta. :) Framöver när jag har lite mer energi ska jag blogga som vanligt igen och lägga mer tid och energi i mina texter för detta är det jag älskar att göra!

Zyllah, du ska veta att du är en jättefin person och jag tycker verkligen om att kolla in din blogg.
Jag tycker att ni alla ska klicka er in på denna blogg och lämna en fin kommentar! :)

Direktlänk till hennes blogg
Direktlänk till hennes inlägg om mig

Frågestund


Eftersom jag uppdaterar lite dåligt nu för tiden så tänkte jag ha en liten frågestund så att ni kan ställa lite frågor nu när jag inte skriver så mycket om mig och mitt liv längre. :) Kommer avsluta frågestunden när jag känner att jag orkar göra inlägg och svara på era frågor. Puss så länge!

PS. Förlåt för en suddig mobilbild, men fick inte till några bättre utan alla blev så dåliga och suddiga. Tar inte mycket bilder längre så ni får stå ut. ;)


Boktipset #3


 
Min åsikt om Unified protocol arbetsbok:
Den här boken använde vi i KBT-gruppterapin jag gick i under hösten och jag tycker den här boken var jättebra. Jag lärde mig enormt mycket av denna och den var ganska lättläst och många bra övningar i den. Jag läser de fortfarande ibland och går igenom övningarna.

Så här beskrivs boken på bokus:
"Upplever du starka, obehagliga känslor som hindrar dig från att leva på det sätt du vill? Ångest, rädsla och nedstämdhet förekommer ofta tillsammans och kan begränsa din tillvaro. Forskning visar att behandlingsprogrammet i den här boken, Unified protocol, kan hjälpa dig oavsett om du lider av depression, något ångestsyndrom eller av flera problem samtidigt.

Behandlingen bygger på kognitiv beteendeterapi, där du aktivt tränar för att utveckla nya färdigheter. Steg för steg vägleds du till att bättre förstå dina känsloupplevelser, vad som förvärrar dina symtom och framför allt vad du kan göra för att börja må bättre och leva det liv du vill leva. Rikligt med fallbeskrivningar, dialoger och exempel visar hur behandlingen går till. Du ska använda boken i samarbete med en terapeut som följer dig genom upplägget. På bokens webbplats finns formulär och annat arbetsmaterial.

Huvudförfattare är David H. Barlow, professor i psykologi och psykiatri och en av världens mest framträdande psykoterapiforskare. Svensk fackgranskning av Billy Larsson, fil.dr, leg. psykolog och leg. psykoterapeut."

Direktlänk till boken

Vägen till lycka

Hej alla Evahs läsare! Ulf heter jag och jag har gästbloggat här tidigare och nu tyckte vi att det var dags igen att jag skulle göra ett litet inlägg. Hoppas ni gillar det! :)

Varje dag har du möjligheten att glädja någon och små handlingar kan vara stora för någon annan. Om någon kan bli så glad av en så liten ansträngning från dig, varför då neka dem det? Ta vara på de fina stunder du får, om du inte får några så får du försöka skapa dem. Du kan göra varje dag speciell. Det viktiga i livet är hur du förvaltar din tid. Att du uppskattar den tid du får och att du tar vara på den. Ta tillvara på de fina stunder som livet ger dig för det finns tillfällen i livet som inte kommer tillbaka. Din tid med dina närmaste kan vara det viktigaste du har – det viktigaste de har. Att vara omtänksam skapar en känsla av meningsfullhet. För vad är mer meningsfullt än att trösta och stötta de du älskar? Att dela skratt, tårar, leenden och upplevelser? Ta inte den tiden för given, ta inte dina relationer för givet.

Det viktigaste i livet är att spendera tid med de människor du älskar och som älskar dig tillbaka. Det är aldrig bortkastad tid att glädja någon du älskar och som älskar dig tillbaka. Det människor ångrar mest är att de lät orden “jag älskar dig” vara osagda en gång för mycket. När du visar omtanke får du uppskattning, djupare relationer, fina minnen, små bevis på att du är en bra människa och du bemöts med vänlighet. Sammantaget bidrar det till din lycka eftersom det ger positiva effekter men ändå inte är en jakt efter lycka. Din lycka blir ett resultat i ditt engagemang för något som är större än dig själv.

Din lycka skapas av att du blir engagerad i ditt liv och dina relationer. Att du engagerar dig i andras liv. Allt positivt blir dessutom en konsekvens av din omtanke. Du kommer dessutom förmodligen aldrig ångra att du avstod från att vara elak. Du vet aldrig hur lång tid du har tillsammans med någon. Oavsett hur lång eller kort den blir så kommer du alltid vara glad över att du gjorde det bästa av den tiden.


Hittat sig själv eller tappa bort sig själv

Man pratar ofta om att "tappa bort sig själv". Men hur vet man om man egentligen har hittat sig själv? Hur vet man skillnaden på att tappa bort sig själv och om man någonsin har hittat sig själv?

Jag har funderat en del på detta och jag tror att man kommer tappa bort sig själv ett flertal gånger i livet. Det måste man nog göra för att man är i så många olika skeden i livet där man utvecklas och både hittar nya och tappar bort sidor hos sig själv. Jag tappade nog bort mig själv 2013 när det blev slut med mitt ex. Vi var så unga när vi träffades, vi var bara 18. Sen var vi ihop i över 3 år och jag var så inställd på att det skulle vara vi. Jag var så inställd på att bli sambo med honom, skaffa familj med honom och när han bara dumpade mig helt utan förvarning, utan att berätta varför så kom det som en chock för mig.

Jag tror att jag där någonstans tappade bort vem jag var för jag visste vem jag var med honom, men vem var jag utan honom? Jag saknar inte honom eller vår tid ihop över huvud taget för jag inser idag att vi var alldeles för olika som personer och vi hade aldrig fungerat i det längre loppet, men jag saknar att känna mig själv. Jag tror det är väldigt vanligt att man tappar bort sig själv i samband med ett uppbrott eller i en dålig relation. Särskilt om uppbrottet kommer som en chock och man helt plötsligt måste starta ett helt nytt liv som man inte planerat. 

Jag vet att jag nu börjar lära känna mig själv igen. Jag har hittat nya sidor hos mig själv, jag har börjat förstå varför jag mår som jag mår och jag har börjat hitta lösningar på mina problem. Jag har utvecklats enormt mycket de senaste åren och särskilt de sista månaderna. Jag vågar ta bilen och åka 15 mil helt själv utan att veta vägen. Jag vågar ringa viktiga samtal. Jag vågar be om hjälp när jag mår dåligt. Det tar tid att börja må bättre, men det går framåt och jag är så glad över alla lärdomar jag fått och den utveckling jag har gjort. Jag är inte längre 18. Jag är 25 och jag börjar hitta mig själv som en vuxen kvinna nu!


Life update

Hej alla fina läsare!
Nu var det längesen jag uppdaterade er faktiskt. Tycker tiden bara springer iväg för tillfället. Jag lägger så mycket tid och energi på att läka mig själv och må bra så jag glömmer bort allt annat haha. Jag går fortfarande i KBT men är inte riktigt nöjd med träffarna där faktiskt. Så jag ska prata med min terapeut och se om vi kan ändra upplägget lite, annars byter jag nog terapeut.

Jag har fått lite uppgifter av min vän Ulf som brukar gästblogga här ibland. (Han kommer gästblogga snart igen så håll utkik!) Han hjälper mig att ta fram lite uppgifter för att jag ska förbättra min självkänsla. Vill ni att jag ska lägga ut lite av de uppgifterna som tips här på bloggen? :)

Idag har faktiskt varit en bra dag. Har känt mig ganska lugn och glad vilket verkligen behövs för att fylla på energin igen. Jag ska försöka göra lite tidsinställda inlägg så ni har att läsa framöver. Jag skulle vilja hitta tillbaka till mitt skrivande, men det är svårt att hitta energin när jag jobbar så mycket med mig själv.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...