Sminkar du dig för din egen skull?

Jag är kvinna. Jag sminkar mig, rakar mig, går i klackar och bryr mig om mitt utseende vilket anses vara det normala idag. Men efter att ha gått en månad utan smink, utan klackar, utan att bry mig särskilt mycket om mitt utseende så frågar jag mig egentligen för vems skull jag gör detta....

Om jag skulle bo på en öde ö, skulle jag verkligen fixa mig så här då? Skulle jag verkligen bry mig om att raka benen, lägga timmar på att få till ögonbrynen och envisas med att gå i klackar? - Det tror jag faktiskt inte. Det pratas ju så ofta om att så länge man sminkar sig, rakar sig eller gör skönhetsingrepp för sin egen skull så är det okej, men när är det för ens egen skull?

När vi gång på gång blir matade med den där sminkade, smala, rakade tjejen som gör olika skönhetsingrepp, är det verkligen vårt eget val då? Självklart kan man tycka smink är roligt, men skulle man verkligen sminka sig om man var den enda i världen som gjorde det?

Det kan vara lätt att tro att det är vårt eget val, men människan är ett flockdjur och vi vill gärna smälta in. Vi vill liksom följa strömmen på något sätt och då är det helt enkelt lättast att följa idealen. För om det enbart handlade om egen vilja, varför skulle så många kvinnor vara missnöjda med sig själva och känna att de behöver ändra sitt utseende med hjälp av smink och skönhetsingrepp och om vi inte påverkas av idealen, varför vill så många kvinnor efterlikna just idealen, inklusive jag själv? Något har ju väckt ett missnöje hos den där kvinnan som opererar sina bröst och hade detta missnöjet väckts om idealet inte funnits?

Om idealet hade varit att alla duger exakt som de är och vi hade fått se tjocka, smala, långa, korta, mörka, ljusa, håriga, hårfria människor hade verkligen så många valt att sminka sig, raka sig och lägga fillers i sina läppar då? - Det tror inte jag, för oavsett hur medvetna vi är om det så påverkar idealen oss alla delvis. Jag skulle aldrig googlat på fillers om jag inte fått höra vad fula små läppar jag har. Jag hade aldrig googlat på silikon om jag inte blivit matad med storbystade silikontjejer överallt.

Jag älskar att raka mig och sminka mig för att jag blivit lärd att göra det. Jag har blivit matad sen barnsben från samhället att det är så det ska vara och då är det självklart att jag tror att jag gör det för min egen skull, för jag mår ju som bäst när jag får komplimanger och får höra vad fin jag är och då väljer man ju att eftersträva idealet istället för att gå emot det och få höra vad äcklig man är, vilket är en ganska enkel matematik.


Video - Housetour 2017



Nu kommer även en video på hur mitt hem ser ut för att få en bättre överblick. :) Förlåt för att det kanske är lite skakigt och dålig kvalité. Jag är inte så jättebra på att filma och särskilt inte i detta ljuset men ville ändå ha lite mysbelysning i lägenheten. Såå nöjd över mitt juliga hem och nu vill jag bara ha jul!!! ♥

Min kropp är stark

Jag satt och kollade igenom lite bilder från min träning då det var längesen jag tränade pole dance fitness nu.
När jag ser de här bilderna tänker jag hur mycket jag egentligen hatat min kropp och hur mycket jag klagat på den i perioder. När jag tittar på de här bilderna så tänker jag på vad mycket det egentligen klarar.

Tänk att jag faktiskt har klarat att göra dessa tricken. Tänk att min kropp faktiskt är så pass stark att den kan hålla kvar sig i stången på detta vis. Min kropp gör så mycket för mig. Den tar mig dit jag vill, den gör att jag kan lyfta saker, den gör så att jag kan sminka mig, äta, dansa, springa. Den gör att jag kan genomföra det jag vill. Den gör så jag kan skriva detta inlägg.

Min kropp är så stark och fantastisk och från och med nu ska jag försöka tänka på vad den faktiskt kan göra. Jag är så otroligt stolt över mig själv som klarat dessa trick och även om jag nu har en paus från pole så är det något jag älskar att göra och när jag har energi vill jag börja med det igen. Tack min kropp för allt du gör!


Sanningen kommer alltid fram

Jag är en person som tror på karma. Jag tror att sanningen alltid kommer ikapp en till slut och därför är det så viktigt att tänka på vad man gör och hur man behandlar andra människor. Oavsett om det gäller att snatta saker, att kopiera andra, att ta äran åt sig för andras verk, vara otrogen, skriva elaka saker eller vad det än kan gälla så kommer sanningen alltid fram till slut på ett eller annat sätt.

Det är så lätt att tro att man kommer undan med saker, men tänk på att det är dig själv det drabbar i slutändan. Du vill väl vara omtyckt och gillad för den du faktiskt är eller hur? Du vill väl inte bli ihågkommen som personen som är otrogen, som tar äran åt sig för andras verk eller för att vara elak och jag antar att du inte vill såra andra människor genom att göra dumma handlingar?

Det är så viktigt att tänka ett steg längre. Att tänka på hur detta påverkar en själv och hur det påverkar andra människor. Du duger ju exakt som du är, så varför ska du försöka vara någon annan? Varför ska du försöka ta äran åt dig för andras verk och varför ska du behandla andra människor illa? Det behöver du inte göra för det kommer inte bli bättre för dig när sanningen kommer fram.

Var dig själv och behandla dig själv och dina medmänniskor på ett bra sätt så gör vi världen till en bättre plats!


Det kanske inte är jag som överreagerar, det kanske är du som underreagerar?

Något jag reflekterat över är att kvinnor väldigt sällan verkar få visa andra känslor än glädje och kåthet.
En kvinna ska ju alltid vara glad, positiv och kåt. Hon ska inte vara ledsen eller arg. Detta är något jag upplevt själv, men även sett på andra ställen. Exempelvis i Bonde söker fru så är det en man som pratar om vad jobbigt det är när en kvinna där är känslosam. Svartsjuka är det värsta han vet och han pratar ofta om hur jobbigt det är att hon ibland är ledsen och "gråter sig till saker" som han kallar det.

Jag har upplevt detta med de flesta män jag har träffat i mitt liv eller som jag har haft kontakt med av något slag. De får bli arga, skrika, svära men om jag blir ens lite upprörd, ledsen eller arg så får jag höra meningar som: "Vad du överdriver!" "Vad överkänslig du är!" "Skrik inte så" eller "Men lugna ned dig nu!" enbart av att jag kanske bara höjer min röst lite.

Detta har gjort att jag känt mig väldigt hämmad. Detta har gjort att jag känner mig så enormt jobbig som känner saker och som reagerar på saker ibland. Men vem säger att det är jag som är överkänslig och överreagerar? Det kanske är du som är underkänslig och som underreagerar, har du tänkt på det? Jag vill inte känna mig hämmad och jobbig när det är min fulla rätt som människa att visa känslor. Jag har rätt att vara arg, upprörd, ledsen, rädd, orolig, glad. Jag har rätt att känna alla känslor och jag är bara människa, ibland gråter jag, ibland är jag arg och skriker/höjer rösten. Ibland skrattar jag.

Jag är en känslomänniska, jag har väldigt lätt att visa känslor och ibland kan jag absolut överreagera, men det kan du också göra ibland för vi är bara människor. Jag vet att samhället många gånger kan se oss känslomänniskor som svaga, men är det inte väldigt starkt att visa sig sårbar? Att våga visa sina känslor för både sig själv och andra människor. Det krävs mod för att visa sina känslor och det ser jag som en stor styrka!

 
Bildkälla

Nu är det jul i mitt hem



 


 













Nu får ni uppdaterade bilder på mitt hem när jag julpyntat och allting. :) Har även skaffat ny soffa. Jag kommer även publicera en video där jag visar upp hela lägenheten för att ni ska få en helhet av hemmet. Jag trivs så bra i mitt hem och är jättenöjd med allt! Nästa år vill jag dock ha en grön gran, men nu har jag i alla fall testat med vit. Tycker det ser okej ut, men skulle bli ännu finare med grön! :)

Ni är mina hjältar

 
På måndag är det Svenska Hjältar-galan, en gala jag älskar och kollar på varje år. Vi behöver sprida mer kärlek och ljus. Vi behöver hjälpa varandra mer och faktiskt stå upp för varandra då det aldrig är okej att någon behandlas illa.
Jag tänkte idag göra min egen version av detta och skriva vilka som är hjältar för mig. Det här är personer som jag älskar, som jag ser upp till och som betyder otroligt mycket för mig.


Pappa: Min underbara fina pappa. Som du fått kämpa i ditt liv, men ändå idag står stolt och stark. Du är en stor inspiration för mig och jag beundrar dig så mycket. Jag vet att du finns där dag som natt och även om dina pappa-skämt inte alltid är de roligaste (haha) så har vi enormt roligt ihop. Tack för att just du blev min pappa! ♥

Mamma: Fina fina mamma. Med dig kan jag prata om allt. Du finns där hela tiden och det finns ingen jag kav vara så öppen med som med dig. Jag är så glad över att du finns där och att vi är så lika varandra. Vi är som samma person och jag skulle inte klara mig utan dig. Utöver att vi pratar mycket allvarliga saker så skrattar vi även väldigt mycket ihop. Tack för att du är du! ♥

Dennis: Jag vet inte hur jag ska beskriva dig min fina pojkvän. Jag är så otroligt glad över att du finns i mitt liv. Det känns som vi kommer närmare och närmare varandra för varje dag. Jag lär mig så mycket av dig och du är bara så himla bra. Jag vet att du alltid finns där för mig och du visar verkligen på olika sätt att du älskar mig. Jag ser en framtid med dig och jag hoppas att vi kommer få många år tillsammans! Alla skratt du ger mig, den tryggheten du ger mig och den kärleken du ger mig är obeskrivlig. ♥

Sofie: Bästa systeryster. Du är en sådan stark person, en riktig klippa. Du kämpar dag ut och dag in men är ändå så go och glad. Du har en enorm kämparglöd och du är så inspirerande för mig. Att få tillbringa mina dagar med dig gör mig så glad. Vi har det kämpigt ibland, men vi kämpar på. Dina skratt gör ens dag bättre och den bästa bekräftelsen man kan få är när du älskar min mat och bakverk. Du visar så tydligt att du gillar det, även om du inte kan prata eller teckna. Tack Sofie för att du finns i mitt liv! ♥

Carola: Goa Carola, tack för allt du gör! Tack för alla skratt du ger mig när du säger och gör tokiga och roliga saker. Jag är så tacksam för att du hjälper mig med bloggen och delar mina inlägg ofta, att du kommenterar och stöttar mig i mitt skrivande. Det betyder mycket för mig att du engagerar dig! Tack för att du finns. ♥

Anna: Det är synd att vi inte träffas så ofta längre, för jag saknar dig! Vi har alltid haft en speciell kontakt och alltid haft väldigt roligt tillsammans. Jag tänker ofta på de stunder när vi var yngre och spelade in roliga saker tillsammans, tog roliga bilder och satt vid datorn och bara hade kul. Jag har många fina minnen med dig och du ger mig så många skratt! ♥

Tobias: Jag är glad över att Anna har träffat dig och jag tycker vi får bättre och bättre kontakt ju mer vi lärt känna varanda. Att vara en del på ert bröllop var magiskt och ditt tal var så fint. Jag önskar er all lycka och är tacksam för att du finns i vårt liv och engagerar dig och bryr dig! ♥

 
 
 

Allt händer av en anledning

Alexandra Nilsson skrev för några dagar sen om att allt händer av en anledning. Detta är något jag pratat en del om förut och kände för att skriva om det igen efter jag läste hennes inlägg då jag mer och mer försöker leva efter den tanken.

På senare tid har jag peppat mig själv mycket med den här tanken. Jag tror faktiskt att allt har en anledning eller ja det mesta i alla fall. Även om det kan vara svårt att se det just i den jobbiga stunden så finns det faktiskt en mening. Jag har exempelvis blivit mycket sviken av pojkvänner och oftast träffat fel killar. Även om många sår inte är läkta ännu så tror jag att jag var tvungen att genomgå det här på något vis för att lära mig att uppskatta och se det bra i en man. Att se vad jag vill ha och vad som är viktigt att värdera helt enkelt. Det ledde mig till att jag träffade Dennis som jag faktiskt genuint tror är den rätte för mig. Att jag fick en impuls att göra ett ironiskt inlägg på facebook ledde mig också till att jag träffade Dennis. Det var ingenting jag hade gjort innan, men just då kändes det bara så rätt att göra det. 

Ett annat exempel är att jag aldrig trodde att jag skulle bli redo för att flytta hemifrån. Jag trodde aldrig att jag skulle ha råd eller kunna köpa möbler, utan att jag skulle sitta där i en tom lägenhet i stort sett. Men en dag kände jag mig bara redo och då föll allt på plats. Som även Alexandra skrev så tror jag att det handlar om att vara redo. Det försöker jag peppa mig med när det gäller både mitt skrivande, samboliv och familjeliv. När tiden väl är inne och jag är redo för det så kommer det bli bra. Eftersom jag inte kan ändra det som har varit så får jag helt enkelt försöka se det som att det leder till något bra i slutändan. Jag får helt enkelt försöka göra det bästa av situationen och med detta tankesätt så tror jag att det går lite lättare för mig personligen.


Samhället är så jävla politiskt korrekt

"Samhället är så jävla pk idag. Det var bättre förr. Då hade folk i alla fall humor och man fick skämta och ha kul!"

Den här kommentaren läste jag igår. Ja, samhället börjar bli mer politiskt korrekt, men vad är det egentligen som är så fel med det? Varför är det så fel att kämpa för alla människors lika värde? Att alla människor ska trivas, må bra, ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter i vårt samhälle? Varför är det så fel att alla människor ska få känna sig värdefulla, accepterade och ha ett välmående? Varför är det så fel att man ska få vara tillsammans med vem man vill, tro på vad man vill, få se ut som man vill, jobba med det man vill och bara få vara den man är? För det är i alla fall det samhället jag vill leva i.

Jag vill lära mina framtida barn att de får vara exakt som de vill vara, så länge de inte skadar sig själva eller någon annan. Jag vill visa dem att de är värdefulla hur de än är eller vill vara. Vad de än väljer för yrken, vem de än blir kär i om de ens kommer bli kära. Jag vill att de ska få växa upp i ett samhälle där ingen mobbas, där ingen hatas, hotas eller misshandlas för sin läggning, för sitt ursprung, för sitt yrke, för sin klädsel eller utseende. Där det inte spelar någon roll om de är utvecklingsstörda eller normalstörda, om de är rika eller fattiga, långa eller korta.

Du kanske hade det bättre förr, men de människorna som dagligen blev nedtryckta, som dagligen hotades, hånades och hatades var det inte lika kul för. Det är lätt om man slipper genomgå detta att tycka det är kul, att samhället var bättre förr. Men om du finner glädje i att trycka ned andra och inte ser varför det är bra att samhället blir mer politiskt korrekt så bör du kanske söka hjälp för det, för det finns något som heter empati, även om man inte genomgått de här sakerna själv.

Jag är för alla människors lika värde och jag vill inte att någon ska behöva plågas med självhat på grund av vad andra människor säger och gör.


'Cause baby I'm a firework

I onsdagsnatt när jag skulle sova så låg jag och tittade mig omkring i mitt sovrum och tänkte att jag egentligen har allt jag behöver. Jag har en underbar familj som finns där dag som natt, jag har en fantastisk pojkvän som jag älskar och som älskar mig, jag har ett fint hem, jag har vänner som finns där även om jag oftast bara träffar dem på hockeyn eller bara har kontakt via internet, men de finns där i alla fall.

När jag tänker efter så är jag egentligen väldigt glad över att vara jag. Det finns de som inte har någonting. Det finns de som mår så dåligt och ogillar sig själva så mycket att de försöker efterlikna andra personer och bli som dem. Det finns de som mår så dåligt att de trycker ned andra människor.

Även om jag mått psykiskt dåligt länge så har jag alltid gått min egen väg istället för att gå i andras fotspår. Även om jag mått psykiskt dåligt länge så har jag inget behov av att trycka ned andra för att höja mig själv. Jag har heller inget behov av att efterlikna andra. Jag är ju egentligen en väldigt bra människa som är värd att må bra och lyckas och innerst inne är jag egentligen väldigt glad över att jag är jag, för trots kämpiga dagar med självhat och ångest så reser jag mig igen. Jag kämpar på och ger mig inte för innerst inne vet jag att jag duger exakt som jag är.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...