Allt händer av en anledning
Alexandra Nilsson skrev för några dagar sen om att allt händer av en anledning. Detta är något jag pratat en del om förut och kände för att skriva om det igen efter jag läste hennes inlägg då jag mer och mer försöker leva efter den tanken.

På senare tid har jag peppat mig själv mycket med den här tanken. Jag tror faktiskt att allt har en anledning eller ja det mesta i alla fall. Även om det kan vara svårt att se det just i den jobbiga stunden så finns det faktiskt en mening. Jag har exempelvis blivit mycket sviken av pojkvänner och oftast träffat fel killar. Även om många sår inte är läkta ännu så tror jag att jag var tvungen att genomgå det här på något vis för att lära mig att uppskatta och se det bra i en man. Att se vad jag vill ha och vad som är viktigt att värdera helt enkelt. Det ledde mig till att jag träffade Dennis som jag faktiskt genuint tror är den rätte för mig. Att jag fick en impuls att göra ett ironiskt inlägg på facebook ledde mig också till att jag träffade Dennis. Det var ingenting jag hade gjort innan, men just då kändes det bara så rätt att göra det. 

Ett annat exempel är att jag aldrig trodde att jag skulle bli redo för att flytta hemifrån. Jag trodde aldrig att jag skulle ha råd eller kunna köpa möbler, utan att jag skulle sitta där i en tom lägenhet i stort sett. Men en dag kände jag mig bara redo och då föll allt på plats. Som även Alexandra skrev så tror jag att det handlar om att vara redo. Det försöker jag peppa mig med när det gäller både mitt skrivande, samboliv och familjeliv. När tiden väl är inne och jag är redo för det så kommer det bli bra. Eftersom jag inte kan ändra det som har varit så får jag helt enkelt försöka se det som att det leder till något bra i slutändan. Jag får helt enkelt försöka göra det bästa av situationen och med detta tankesätt så tror jag att det går lite lättare för mig personligen.

#1 - Anna

Håller med dig :)

Svar: Vad kul :)
Evah Åberg

#2 - Jennifer

Efter den meningen försöker jag med leva :) Du är så fin!

Svar: Tusen tack :)
Evah Åberg

#3 - Gabriella

Jättebra inlägg!!

Svar: Åh tack :)
Evah Åberg

#4 - Boel

Håller verkligen med i det tanke sättet. Försöker alltid tänka så :)

Svar: Jag med :)
Evah Åberg

#5 - ullie

ja tror oxå att allt sker utav en mening o kanske redan förbestämt men ibland förstår man inte varför det känns orättvist men ja senare i livet kan man iblan förstår vissa saker som kanske aldrig hänt om det som hänt innan va annrlunda

Svar: Håller med dig :)
Evah Åberg

#6 - Januaribarn

Du har så rätt i det du skriver!

Svar: Tack :)
Evah Åberg

#7 - Linda

Så bra skrivet!! <33

Svar: Tack så mycket :)
Evah Åberg

#8 - Tisa

Bra skrivet! min mamma sa ofta sådär, och det blir ju faktiskt lite lättare att hantera saker och situationer och så.

Svar: Ja precis :) Tack så mycket!
Evah Åberg

#9 - Kattis

Absolut ett tankesätt även jag försöker leva efter, allt har en mening!☺

Svar: Ja det mesta i alla fall :)
Evah Åberg

#10 - JoJo

jag försöker se det så att allt händer av en anledning :)

Svar: Precis :)
Evah Åberg

#11 - ddianasliv.blogg.se

Håller med dig till viss del och brukar också ofta tänka den tanken, då jag också upplever den som stärkande och inspirerande. Det finns en mening. Samtidigt kan jag verkligen förstå, och från tidigare även själv relatera till, de som upplever tanken som invaliderande - att t.ex. bli utsatt för övergrepp eller vara med om något annat trauma & få höra att allt händer av en anledning tror jag oftast är rent skadligt. Förstår självklart att det inte var så du menade! Bara reflektioner som väcktes i mig när jag läste, då jag själv också pratat och diskuterat det mycket förr. :)

Överlag tror och tänker jag också som du skriver. Att det finns en anledning, både för allt som hänt och för allt som kommer att hända. Och att det som är menat att hända kommer att hända, när det är dags för det. En lugnande befriande tanke, tycker jag. :)

Svar: Förstår vad du menar och även jag som offer själv kan undra över det eftersom jag var 7 år första gången jag blev utsatt för sexuella övergrepp av en man och genomgått mycket hemskt och självklart ser jag ingen mening med det, alls. Men som jag skrev så kan jag ju inte förändra det som varit så för mig personligen hjälper det att tänka så här för då fastnar jag inte så mycket i ältandet och tänket: "varför jag". Sen är det ju så olika för alla vad som hjälper att tänka. :) Men jag håller med dig om att det är en lugnande befriande tanke! :) Kram
Evah Åberg