När jag tänker efter så är jag egentligen väldigt glad över att vara jag. Det finns de som inte har någonting. Det finns de som mår så dåligt och ogillar sig själva så mycket att de försöker efterlikna andra personer och bli som dem. Det finns de som mår så dåligt att de trycker ned andra människor.
Även om jag mått psykiskt dåligt länge så har jag alltid gått min egen väg istället för att gå i andras fotspår. Även om jag mått psykiskt dåligt länge så har jag inget behov av att trycka ned andra för att höja mig själv. Jag har heller inget behov av att efterlikna andra. Jag är ju egentligen en väldigt bra människa som är värd att må bra och lyckas och innerst inne är jag egentligen väldigt glad över att jag är jag, för trots kämpiga dagar med självhat och ångest så reser jag mig igen. Jag kämpar på och ger mig inte för innerst inne vet jag att jag duger exakt som jag är.