Rosor från pappa


Idag när jag kom hem till mamma och pappa väntade rosor på mig från pappa med motiveringen: "Du kämpar så mycket med dig själv så jag tycker du är värd lite uppskattning."

Det gjorde min dag. Tack kära pappa ❤ Det betyder så mycket när människor ser hur man kämpar och hur man lägger ned sig. Jag jobbar extremt mycket med mig själv och jag tar mig framåt hela tiden. Min psykolog sa idag igen att jag har så mycket kunskap inom detta ämnet, att jag egentligen redan kan det mesta och det är skönt att höra från en psykolog, att jag som i stort sett bara läst mig till min kunskap hemma är så kunnig. Det värmer väldigt mycket!

 


#Delaheladig

Jag vet inte om ni har hört talas om projektet Delaheladig?
Personerna bakom projektet är Katarina, Frida, Jessica och Louise och de är studenter. Deras vision är att alla människor ska vilja engagera sig i att normalisera psykisk ohälsa och samtidigt skapa kunskap och förståelse.

Syftet med projektet är att dela olika människors efterfarenheter kring psykisk ohälsa. Detta gör de genom att på sitt konto på instagram dela berättelser från personer som har erfarenhet av psykisk ohälsa.

Vill du engagera dig och dela din historia?
• Du kan bli intervjuad via telefon eller skype och låta dem skriva om din story.
• Du kan också skriva din egen text på ca 1500 tecken och skicka in den och en bild till delaheladig@gmail.com eller på Instagram @delaheladig
• Du kan vara helt anonym om du vill.
• Du kan också dela din story med hashtaggen #DelaHelaDig

 
Jag har även delat min historia. Du hittar den på deras instagram. 
Direktlänk till min text
Direktlänk till deras instagram

Första mötet med KBT

Idag hade jag mitt första möte på enskild KBT (kognitiv beteendeterapi).
Som många av er vet så gick jag ju i KBT i grupp under hösten och jag tycker det fungerade jättebra. Det var positivt för mig för jag fick träffa folk, jag fick ta del av andras erfarenheter och se att jag inte är ensam, samt träna på att öppna upp mig i det verkliga livet för andra människor.

Det som dock var lite jobbigt var ju att jag kände att jag inte riktigt ville dela med mig av mitt innersta. Jag öppnade mig om mycket, men de stora problemen ville jag inte prata om inför alla. Så jag bad om att få enskild KBT med samma terapeut som ledde gruppen, vilket känns jättebra. Vi hade ett informationsmöte idag och hon ska nu lägga upp en behandlingsplan för att jag ska bli fri från detta. Hon märkte att jag jobbar väldigt mycket med mig själv och att jag har stor kunskap inom ämnet, så det jag behöver mest är ju någon som pushar mig och hjälper mig när jag kör fast så jag inte faller tillbaka i samma mönster igen.

Under kvällen nu kände jag verkligen att jag är i behov av denna hjälpen. Jag fick ett litet bakslag och mina katastroftankar tog över mig helt. Blev helt förtvivlad, bara grät, hatade mig själv och kände mig värdelös. Just då kändes det som mitt liv bara var skit, att det nästan var över. Jag vet inte varför jag ibland reagerar som jag gör, varför jag kan gå från sprudlande glad till jätteledsen och förtvivlad på bara en timme. Det kan ändras så otroligt fort utan att jag egentligen förstår det själv, men förhoppningsvis kommer det bli bättre nu när jag äntligen får KBT. Min terapeut sa att jag kommer snart nå mitt välmående, för jag har kommit så långt och det är inte alltför mycket kvar, så håll tummarna för att jag kommer må bättre nu med denna hjälpen! 


Just love this




Att få skratta tills man dör

Fan vad jag längtar efter att skratta såhär mycket. Att bara ligga på golvet och skratta tills man bara vill dö för att man inte orkar mer  Det var längesen nu... Men Felicias skratt älskar jag och blir alltid glad när hon laddar upp videos!  Förr skrattade vi alltid såhär mycket hemma. Jag och Anna kunde ligga på golvet. Minns när vi spelade in ljudklipp på våra första moderna mobiltelefoner eller när vi tog knasiga bilder. Det saknar jag verkligen...

Ville i alla fall dela med mig av denna videon till er då den piggar upp mig lite i alla fall!



Boktipset #1


 
Min åsikt om "Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation":
Den här boken älskade jag och jag har lärt mig jättemycket av den. Jag har lärt mig hur jag fungerar i relationer, varför jag fungerar som jag gör och vad jag kan göra åt det. Den här boken har fått mig att inse jättemycket och blev verkligen en stor vägledning för mig. Den är lättläst, uppdelad på ett bra sätt och fångade mig direkt.



Boken beskrivs såhär på bokus:
Hemligheten är en bok för singlar som tröttnat på att vänta och som vill veta vad de kan göra för att hjälpa framtida kärleksrelationer på traven. Men också för den som redan hittat en partner och som vill veta mer om vad som händer i oss när vi försöker gå från förälskelse och vidare in i en varaktig kärleksrelation.

Med utgångspunkt från de senaste årens psykologiska forskning menar författarna att vi människor i allra högsta grad kan påverka våra förutsättningar både för att hitta en partner och för att skapa en varaktig relation. Här visas hur detta går till, både i teori och praktik.

Direktlänk till boken

Må bra tips - gör upp en plan


Vi är nog ganska många människor som går med tankarna: "Tänk om...".
Vi förbereder oss många gånger på att det värsta ska hända och oroar oss många gånger helt i onödan och om det väl skulle inträffa så står vi ändå där och inte vet vad vi ska ta oss till, trots att vi "förberett oss" med dessa tänk om tankar. Det kan vara svårt att bara sluta tänka dessa tänk om tankar bara sådär, därför tänkte jag tipsa er om ett nytt sätt att tänka, som förhoppningsvis kan göra att man känner sig lite mer positiv och känner att man har en plan om det man oroar sig för skulle inträffa, vilket inte alls är säkert att det gör. Detta tankesättet kan man då träna på för att till slut få bort tänk om tankarna och faktiskt bara ta problemet om det kommer.

När du får en tänk om tanke så sätt dig och skriv ned vad du oroar dig för och gör upp en plan.
• Vad ska du göra om detta skulle inträffa?
• Hur ska du hantera detta?
• Vem ska du ta hjälp av?

PS. Jag vet att jag inte uppdaterar så bra just nu och så snart som möjligt ska jag försöka lägga upp inläggen om mina böcker som jag läser. Hoppas ni mår bra! ♥

Att ständigt behöva kriga

Idag är en sådan dag där allt bara känns hopplöst. Jag är så otroligt ledsen och bara gråter hela tiden.
Jag är så trött på att behöva kriga för exakt allt jag tar mig för. Att behöva se min familj kriga mot allt. För att vara ärlig har ingen av oss haft särskilt mycket "tur" i livet eller vad man ska kalla det. Vi måste kriga för våra rättigheter gällande precis allt, det har alltid varit så. Vi har krigat mot skolor, landstinget, kommuner, skolor, försäkringskassan, släkt, vänner, partners, ja egentligen allt man kan tänka sig. Vi har mött motgång på motgång, varje dag i flera års tid. 

Jag känner mig bara så trött, utmattad, ledsen, arg, sårad. Allt blir till en kamp där man måste se till att inte bli nedtrampad. Att bara få hjälp av sjukvården för ett enkelt blodprov har varit ett krig. Alla människor genomgår motgångar, men att hela tiden behöva kämpa och kriga mot allt och alla gör att man till slut inte orkar mer.

Jag är inte perfekt, jag gör mycket fel och jag har många brister. Men jag försöker hela tiden bättra mig och gör mitt bästa för att vara en bra människa. Senaste månaden har jag verkligen gjort allt i min makt för att utvecklas och det mesta av min fritid går till att läsa böcker, göra KBT-uppgifter osv. Men för vilken nytta känner jag nu?

Ibland undrar jag hur mycket prövningar man ska behöva gå igenom? När ska man få andas ut och känna att man har lite flyt, få varva ned och känna ren och skär lycka? De säger att livet blir vad man gör det till, men om man hela tiden möter motstånd från alla håll och kanter, om man hela tiden får kriga för sina egna och sin funktionshindrade systers/dotters rättigheter, hur ska man då kunna se positivt på det? Till slut går man in i väggen och känner att man inte orkar mer och dit har jag nått nu.

Jag är så otroligt trött på att ständigt gå på nitar. Att ständigt behöva kriga. Att ständigt bli ifrågasatt. Att ständigt bli sårad. Att ständigt behöva kämpa utan framgång. Att ständigt få min lycka raserad efter 5 sekunder. Finns det högre makter och vad begär de av mig och min familj?! Vad är det vi ska göra för att få lite medgång?

Jag har under 2016 och nu 2017 utvecklats enormt mycket. Jag har tagit tag i mitt liv på riktigt. Jag har insett mina fel och jobbar ständigt på dem för att rätta till dem. Kan jag inte bara få något tecken på at jag är på rätt väg, mot lycka? Måste det fortsätta såhär, som det sett ut i alla år? Snälla, det räcker nu. Jag orkar inte mer...

Jag tänker inte ens "försvara" varför jag skriver ett sådant här gnälligt inlägg. Vill du inte läsa det så är det upp till dig för det är min blogg och här skriver jag exakt vad jag vill, oavsett hur det kan tolkas för jag har nått en gräns nu.

 
Såhär känner jag mig idag. Som att jag bara vill krypa ihop i en liten boll och försvinna...

Må bra tips - skriva dagbok


Jag har nyligen börjat skriva dagbok igen. Jag skrev dagbok varje dag när jag var barn/tonåring, men när jag startade bloggen slutade jag faktiskt skriva dagbok för jag skrev ju va mig i bloggen för det mesta. Nu har jag insett att det faktiskt är väldigt bra att ha en bok där man skriver exakt allt vad man tänker, känner och tycker utan att behöva tänka. Jag har bestämt mig för att skriva varje dag och även försöka få med det positiva som händer varje dag, för något positivt inträffar ju faktiskt varje dag.

Det kan vara allt ifrån en fin kommentar på bloggen, till en god maträtt eller att jag såg en bra film. Jag har tänkt att den här boken ska få mig att tänka mer positivt, samt reda ut mina tankar när det trasslar sig.

Skriver du dagbok?


Inlägg om böcker jag läser?


Bowling och roliga aktiviteter

Jag har inte varit en person som har hittat på så mycket aktiviteter egentligen.
Jag är inte ute så ofta och spelar biljard, går på krogen eller liknande, men bowling är något jag tycker är väldigt kul. Jag bowlar dock väldigt sällan, vilket egentligen är konstigt då vi har väldigt bra bowling här i Karlstad, samt att min svåger även håller på att tävla i bowling.

Jag skulle inte säga att jag är särskilt bra på bowling, men de säger ju att det viktigaste är att ha kul. Svårt när man är en vinnarskalle skulle jag säga haha. ;) Nej, jag kan faktiskt ha kul trots att jag oftast kommer sist i en sådan här aktivitet. Vet ni dock vad det jobbigaste med bowling är enligt mig? - Att låna skor. Jag får oftast gå ned till storlek 34-35 när jag bowlar för allt annat är för stort haha. Ibland känns det omöjligt att hitta bekväma och bra skor när jag bowlar och det känns lite konstigt att gå bland barnens skor när jag ändå är 25. ;)

Är det någon av er som har provat bowling hos Ballbreaker? Det ligger i Stockholm och jag har hört väldigt mycket gott om det stället. Såg att de hade jättemycket olika aktiviteter. Ballbreaker ligger ute på kungsholmen, så det är ju perfekt att besöka en fin sommardag.

Nu under 2017 har jag i alla fall bestämt mig för att åka iväg och bowla igen. Brukar du bowla och anser du dig vara bra på det?


En väldigt gammal bild på mig när jag bowlar! :)

Nytt projekt: Bloggbooster

Blogg.se som jag bloggar på har valt att starta ett bloggprojekt som heter "bloggbooster".
De har då valt ut bloggare som de tycker passar ihop och sätter ihop oss till en grupp. Vi i gruppen ska då peppa varandra, stötta varandra i skrivandet, tipsa varandra om bra ämnen att skriva om samt ibland marknadsföra varandra i våra bloggar.

De jag samarbetar med hittills är Zyllah, Matilda, Sara, Ida och Veronica. Vi har väldigt olika bloggar och väldigt olika stilar och ni kommer få se allt från vegansk mat, åsikter, livet och kampen att leva ett liv utan psykisk ohälsa.

Jag är supertaggad på detta projektet och tror verkligen att vi kan få varandra att bli mer peppade på att blogga. Dessa människorna jag samarbetar med verkar vara helt fantastiska människor och jag tror vi kommer få mycket kul ihop!
Så kika in hos dessa nu för jag tror att du kommer hitta något du fastnar för! :)


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...