Har du någon gång bränt dig i solen? Din hud blir alldeles röd, den bränner och du kan knappt röra dig för att det gör så ont. Du kan inte ligga ned, du kan inte gå, du kan inte sitta för smärtan är för stor. Så skulle jag beskriva ångest, men då är det inte min hud som bränner, det är insidan, min själ. Skillnaden är att det finns ingen kylande salva jag kan ha på min själ för att den ska sluta bränna. Det hjälper inte att badda själen med en svalkande trasa så att den röda brännande känslan lägger sig, det är mer komplicerat än så.
Att lida av ångest är ett krig. Ett krig mellan sig själv och sin hjärna. Ett krig man inte bara kan fly ifrån, för man kan inte fly ifrån sig själv. Samtidigt som man krigar mot sin egen hjärna för att övervinna sina hjärnspöken så måste man också kriga mot samhället och dess fördomar. Där man hela tiden ifrågasätts om man inte överdriver, om man inte bara vill ha uppmärksamhet, om man inte bara är lat eller om man kanske inte borde låsas in med tvångströja för man är ju psykisk sjuk. Människor dömer ut en, människor tar avstånd men många av er tror att vi väljer detta, att vi gör det för att få en gnutta uppmärksamhet eller för att det är en trend.
Många dömer oss med psykisk ohälsa som svaga individer, som samhällets bottenskrap för idag ska man ju vara hårdhudad och inte visa några känslor och du får absolut inte be om hjälp för du ska klara allt själv. Du ska vara den där perfekta personen som har en fantastisk karriär, du ska ha en fantastisk familj, du ska ha ett fantastiskt förhållande med både partner och vänner. Du ska samtidigt träna, ha fritidsintressen, engagera dig i samhällsfrågor och bry dig om ditt utseende, då är du stark och bra.
Men vet du vad? - Det är inte starkt att trycka undan sina känslor och aldrig må dåligt. Det är inte starkt att inte våga be om hjälp när man behöver det och det är absolut inte starkt att trycka ned andra människor. Det som är starkt är att kunna erkänna att man inte klarar allt själv. Det som är starkt är att kunna be om hjälp och vara medveten om sina känslor och tankar. Det som är starkt är att veta att man inte behöver vara perfekt utan att man duger exakt som man är, med sina hjärnspöken, med sina känslor och med sin ångest.
Jag är inte svag som lider av ångest. Jag är en krigare som varje dag reser mig upp trots att min själ ibland känns som den ska brinna upp. Jag är en krigare som vågar berätta om detta och står upp för mig själv. Jag är en krigare som vågar säga att jag är exakt som vilken människa som helst, men som lider av ångest och kämpar dagligen för att bli frisk.
Du har ångest, men du är inte din ångest!