Det viktigaste i en relation


Jag som intresserar mig väldigt mycket för psykologi och välmående intresserar mig också väldigt mycket för relationer och då menar jag alla slags relationer. Jag är säker på att våra relationer påverkar vår psykiska hälsa enormt mycket. Om vi blir sårade eller sårar någon vi älskar så påverkas ju såklart humöret och ens hälsa.

Det viktigaste för mig i relationer är inte att få dyra presenter (även om presenter kan vara roligt och en del av förhållandet också). Det viktigaste för mig är att känna mig sedd. Känna mig uppskattad. Känna mig älskad och omtyckt. Känna mig respekterad och att bli hörd. Inga presenter i världen kan gå upp mot dessa punkter. 

Att få höra att någon saknar en, tycker om en, att man är fin eller att man är bra helt spontant betyder så otroligt mycket, för en relation grundar sig i att bekräfta varandra och att se varandra. Det är så enkelt att göra någon glad och det behövs inte mycket. Jag tror det är enormt viktigt att aldrig sluta bekräfta varandra på både psykiska och fysiska sätt. Människor behöver beröm och beröring men det gäller att hitta en fin balans mellan dessa två. Man kan inte bara berömma sin partner och aldrig röra personen, men det får inte heller vara tvärtom. Det handlar alltså om att se din partner, både psykiskt och fysiskt OCH berätta samt visa det för din partner.

Många människor håller kärleken till sin partner inom sig eller pratar med andra om hur mycket de tycker om sin partner, men det viktigtaste är att du visar din partner den kärleken. Håll den inte inom dig, för där inne gör den ingen nytta. Släpp ut den, berätta för din partner att du tycker om hen, vad du tycker om med hen, rör vid hen. Få hen att förstå att du bryr dig och håller av hen. Förvänta dig inte att få psykisk och fysisk bekräftelse om du inte ger det själv.  Visa att du är villig att ge av dig själv och att du vill få din partner att må bra, både psykiskt och fysiskt, för när man känner sig sedd, respekterad och uppskattad i en relation så går saker oftast så mycket lättare.

Ångesten äter upp mig idag

Jag har generellt den senaste tiden haft mycket mindre ångest, men idag (torsdag) har det varit en fruktansvärd dag. Jag vet inte varför, men ångesten har gnagt som sjutton gällande allt. Jag blir så otroligt trött när det är så här så jag kan sova hur länge som helst, men när natten kommer så kommer natt-tankarna och jag kan inte slappna av. 

Den senaste tiden har så många bra saker inträffat och jag har mått mycket bättre och därför blir det nästan jobbigare när dessa dagar kommer för att jag inte riktigt förstår. Det är så snabba vändningar ibland att jag knappt klarar av det själv, för ena dagen (som igår onsdag exempelvis) mådde jag superbra, allt var roligt och gick bra, men idag är det tvärtom och jag blir bara liggandes i en hög och gråter.

Under dessa dagar oroar jag mig för allt. För att inte räcka till, för att bli ensam och övergiven, för att bli sviken, för att bli sjuk, för att min dator ska gå sönder, för att mista mina nära och kära, för att dö. Det finns liksom inga gränser för min oro och just den här typen av oro har jag inte riktigt lärt mig hantera än. För hur hanterar man katastroftankar som bara fylls på en efter en gällande allt man kan tänka sig? Mycket av min ångest kan jag hantera idag, men inte just den här typen. Jag kan börja gråta av minsta lilla för att jag börjar oroa mig och hjärnan går på högvarv för att överanalysera.

För några nätter sen drömde jag om att jag tappade mina tänder och jag läste att det har med att göra att man känner sig maktlös. Kanske har det med denna ångesten att göra... Jag har sovit bättre de senaste nätterna dock. Jag vet att jag tar stora steg framåt och min familj märker stor skillnad på mig särskilt senaste månaden, men de här dagarna är fortfarande otroligt jobbiga så nu gäller det bara att hitta sättet att hantera detta på.


Hur vill du vara som person?

Jag tänkte spinna vidare på mitt förra inlägg gällande att det bara är en själv som kan göra sitt liv och sitt mående bättre. Det är ju faktiskt så att bara en själv kan styra sitt eget liv. Man kan inte styra vad som händer en, men man kan styra hur man hanterar det om man lär sig det. Det kräver träning och mycket jobb, men det går att lära sig.

Mitt bästa tips till att ta kontroll över sitt liv är att fråga sig själv hur man vill vara som person. Om du fick bestämma exakt hur du skulle vara (rimliga saker handlar detta om, då du inte ska önska dig att bli längre om du är kort exempelvis), hur skulle du vara då? Anteckna alla dessa saker och sträva efter att bli den personen. Jag jobbar själv på detta, jag är inte där än men det går framåt varje dag och det är det viktigaste. Vissa egenskaper har man såklart redan och då handlar det mer om att behålla de egenskaperna och inte förlora dem, men har man en bild av hur man vill vara som person så minskar risken att man faktiskt tappar bort sig själv.

För att hjälpa er lite på traven tänkte jag skriva en lista på hur jag vill vara som person:

♥ Jag vill vara självsäker och tro på mig själv, både på min insida och min utsida.
♥ Jag vill vara en glad och sprallig person som jag var förr.
♥ Jag vill skratta ofta och kunna bjuda på mig själv.
♥ Jag vill vara en bra vän och flickvän.
♥ Jag vill vara en bra syster och dotter.
♥ Jag vill vara min egen bästa vän.
♥ Jag vill vara ångestfri.
♥ Jag vill må bra och vara lycklig.
♥ Jag vill vara en förebild.
♥ Jag vill vara trygg.
♥ Jag vill vara pålitlig och ärlig.
♥ Jag vill vara hjälpsam och snäll.
♥ Jag vill ha tillit till andra och mig själv.
♥ Jag vill vara positiv och hoppfull.


Svar på tal på min debattartikel


Den här kommentaren fick jag på min artikel om hur jag hanterar min ångest och jag kände att jag var tvungen att svara på denna här i bloggen då det är så synd att människor underminerar andras upplevelser och känslor för att det inte passar in i deras mall om hur psykisk ohälsa är.

Jag har aldrig sagt att det är enkelt att ta sig ur sin psykiska ohälsa. Hade det varit det hade jag inte varit sjuk så länge som jag varit, alltså i 19 år. Då hade jag varit frisk på ett ögonblick. Att leva med psykisk ohälsa är inte enkelt. Däremot får man försöka lära sig hantera det och göra det bästa av situationen. Jag har inte valt att bli sjuk. Jag har inte valt att behöva gå i terapi år efter år. Däremot kan jag försöka bli bättre och komma till ett välbefinnande. Det är ingen lätt resa och det går inte på ett ögonblick, men det viktigaste är att man försöker för ingen annan än en själv kan förändra sitt liv och sitt mående.

De tipsen jag gav är inget som fungerar för alla, de fungerar inte ens för mig jämt och ständigt. Alla får vi försöka hitta våra egna sätt för att hantera vår psykiska ohälsa och ingenting är fel så länge det inte skadar en själv eller andra människor. Vem bestämmer vad som är "det lilla" som denna kvinna skriver? Ditt är jobbigt för dig och mitt är jobbigt för mig, men det är ingen tävling om vem som har det värst och det värsta är att denna kvinna jobbar som sköterska på ett sjukhus. Om man gör det borde man väl ändå ha liten kunskap om att man aldrig, aldrig ska underminera någon och dess upplevelser och att psykisk ohälsa är något som är olika från person till person.

Kom ihåg, du kan inte hjälpa att du blir sjuk men du kan göra allt i din makt för att bli frisk. Det är viktigt att kämpa för sitt välmående, för du är värd att må bra och vara lycklig. Du är värd att leva det liv du vill leva, men du måste kämpa för det själv. Du kan behöva hjälp utifrån, men arbetet måste du själv göra för ingen annan kan göra det åt dig. Kanske några av mina tips kan fungera för dig, kanske inte men det viktigaste är att du hittar dina sätt som får dig att må bra!

Debattartikel om ångest


Igår publicerade nyheter24 min text om hur jag hanterar min ångest. Känns så himla bra att mina texter uppmärksammas och att folk gillar det jag skriver. Det gör mig så glad alltså! Fortsätt dela, kommentera och läs mina texter så ska vi göra världen till en bättre plats! :)

Direktlänk till artikeln

Arvingarna i Skruvstadparken

Alltså vilken underbar lördag jag hade alltså!
Min syster Anna kom till mig på eftermiddagen och vi åt lite mat ihop och pratade. Sen var det dags att börja fixa sig för att gå ut på Arvingarna som var i Skruvstadparken här i Grums. När vi var klara kom även vår andra syster Carola till mig och vi tog bilder, pratade och hade kul.

Att vara där och se Arvingarna var en dröm för mig även om jag sett dem flera gånger innan. Jag har älskat detta bandet så länge och lyssnat på dem så länge jag kan minnas. Lyssnade nästan sönder kasettbandet Anna spelade in åt mig med deras låtar. Det var ett otroligt drag där borta och det bästa var när vi fick ta bild med hela bandet. Så lycklig jag var då alltså. ♥

Det blev dock väldigt jobbigt på slutet för folk blev alldeles för fulla och det spårade ur totalt. Jag har stora blåmärken efter jag blev knuffad hela tiden. Att människor inte kan bete sig... Så vi åkte faktiskt innan det var slut bara för att det blev så jobbigt, men i övrigt en helt fantastisk kväll som jag behövde. Kunde släppa loss och dansa som jag inte gjort på flera år. Jag kände mig som mig själv igen förutom sista halvtimmen då panikångesten kom, men fan vad stolt jag är över mig själv alltså! Träffade också gamla vänner och klasskompisar där borta så det var jättekul!

Tusen tack till mina kära syskon för denna kvällen. Jag älskar er otroligt mycket och ni är bäst. Detta behövde vi. ♥♥




















Vad är normalt och onormalt?

Man kan ofta höra att det snackas om vad som är normalt och meningar som: "Att se ut så där är inte normalt!". Men vem bestämmer egentligen vad som är normalt och vad som är onormalt? Därför tänkte jag skriva min definition av de här orden. 

Normalt: Det är när du lever på ett sätt som inte hindrar dig i din vardag. Som får dig att må bra och som inte gör varken dig själv eller andra illa. En man som exempelvis klär sig i kvinnokläder och mår bra av det är normalt för det skadar inte honom och det skadar inte någon annan. (Nej, det räknas inte som att skada någon om det finns någon som tycker det är äckligt eller fult. Då kan den personen titta bort bara och lägga sin tid på det den gilar.) Det som är normalt skadar ingen och får inte någon att må dåligt. 

Onormalt: Det är när du lever på ett sätt som gör dig själv eller andra människor illa. Som hindrar din vardag, som ställer till det för dig eller för någon annan. Att ha ett extremt kontrollbehov, att se ned på andra människor på grund av kön, urpsrung, läggning osv eller att vara elak mot andra människor bland annat är inte normalt. Det som är onormalt skadar människor och får människor att må dåligt och är ett hinder i vardagen.


Svar på frågestunden

1. När man ger dig komplimanger om hur du ser ut och även om andra saker som man tycker du varit duktig på, hur känns det?
Jag blir oftast väldigt glad så länge komplimangen är skriven/sagd på ett bra sätt.

2. Vad är det mest positiva du upplevt förra året? Och detta året än så länge? 
Det mest positiva förra året var nog när jag fick börja i grupp-terapi och att jag kom till insikt gällande mig själv. Det mest positiva detta året är att jag träffade min pojkvän och att jag har vågat säga upp kontakten med människor som inte behandlar mig bra.

3. Vad får dig att fastna för en blogg och stör du dig på något inom bloggvärlden? I så fall vad?
Det som får mig att fastna är personens sätt att skriva på och om det är ordning och reda i bloggen. Jag vill gärna läsa välskrivna och lättlästa texter om saker som psykisk ohälsa eller feminism. Det finns inte så mycket jag stör mig på i bloggvärlden längre faktiskt, men något som irriterar mig är allt näthat som finns. Det är inte okej!

4. Vad ska du göra i sommar? 
I sommar har jag inte så jättemycket planerat faktiskt. Ska nog mest umgås med pojkvännen, göra små roadtrips och så ska jag iväg på arvingarna.

5. Vilket är ditt favoritdjur?
Ugglor och delfiner tror jag, men när det gäller husdjur så är det hund.

6. Vill du föreläsa? 
Jag skulle väldigt gärna vilja börja föreläsa.

7. Vad för chips gillar du?
Lite allt möjligt faktiskt, men lättsaltade, grillchips och dill och gräslök är nog det jag äter mest.

8. Godis eller glass? 
Godis.

9. Har du något favoritprogram?
How I met your mother, om det räknas som program?

10. Vilket är ditt drömresmål?
Bora bora tror jag.

11. Vad är du mest nöjd med hos dig själv?
Att jag kämpar på fast det är tufft och att jag hela tiden vill lära mig nya saker.

12. Gillar du Liseberg?
Ja, det kan vara kul ibland.

 
13. Vad är din favoritfrukost och favoritmat?
Jag äter väldigt sällan frukost faktiskt. Min favoritmat är nog tacogratäng.

14. Vad jobbar du med?
Jag är personlig assistent och skribent.

15. Hur mår du just nu?
Jag mår bra tack. Det går framåt med mitt mående hela tiden så det känns bra.

16. Vad är det roligaste med bloggandet?
Att få nå ut till människor och kunna hjälpa andra.

17. Vad skulle du säga är den största förändringen med dig nu mot förr och med din blogg nu mot förr? 
Den största förändringen med mig själv är att jag har hittat mig själv mer och mer och börjat förstå varför jag mår som jag mår. Jag har tagit tag i mitt liv på ett annat sätt och vuxit enormt mycket på det. Den största förändringen med min blogg är att jag idag bara publicerar texter jag själv är väldigt stolt över och att jag kan formulera mig på ett annat sätt samt att jag alltid lägger väldigt mycket tid på att läsa på om ämnet jag skriver om, så jag får rätt fakta och statistik.

18. Skulle du vilja utbilda dig till någonting?
Jag har länge funderat på endera journalist eller psykoterapeut.

19. Vad är godast; pizza eller hamburgare? 
Hamburgare.

20. Vad tycker du i nuläget är jobbigast med din GAD?
Jag har haft väldigt mycket lättare med min GAD senaste tiden faktiskt, men det jobbigaste är när den kommer utan att det finns någon förklaring, när man inte alls förstår varför man känner oro inför exakt allt. När den bara sitter där och trycker utan att det finns en specifik orsak.

21. Berätta mer om din pojkvän och er framtid/planer? Barn? Samboliv? Osv
Vi har inte pratat så mycket om detta då det är ganska nytt, men självklart finns det ju en förhoppning om att detta kan vara mannen jag faktiskt gifter mig och skaffar barn med då båda faktiskt vill ha familjeliv. Men vi tar det som det kommer. :)

22. Vad är du mest stolt över?
Att jag är en bra person som kan och vill hjälpa andra.

23. Vad är det bästa och sämsta med din nya pojkvän?
Det bästa är hur omtänksam och genomsnäll han är. Han får mig verkligen att må bra och bli glad och han gör mina dagar bättre. Vi har otroligt kul ihop och han engagerar sig i mina intressen och peppar mig.

Det sämsta är nog att han älskar att reta mig haha. ;P

24. Har din kille barn?
Nej, han har inga barn än.


Att utsättas för våld i en nära relation

Visste du att den vanligaste formen av våld sker i nära relationer?
Under 2016 anmäldes omkring 12 400 misshandelsbrott i Sverige där gärningsmannen var i nära relation med offret. Nära relation i det här fallet innebär pojkvän/flickvän, make/maka enligt BRÅ. Våld behöver inte bara innebära fysisk våld utan kan även innebära psykisk våld så som kränkningar och förolämpningar av olika slag.

Att utsättas för psykisk våld skadar din hälsa allvarligt. Du börjar tvivla på dig själv, ditt egenvärde och din självrespekt försvinner. Du försöker tänka ut exakt vad du ska säga och göra så du inte får höra vad dålig du är hela tiden för du vill ju att din partner ska älska dig och du vill vara bra. Du funderar i timmar på om du vågar höra av dig nu så du inte är för jobbig och för "på". Men ändå lyckas din partner hacka på dig och klanka ned på allt som är du. På dina kläder, på din musiksmak, på din filmsmak. På dina intressen, på sättet du pratar. Växla mellan att älska dig och hata dig. Växla mellan varm och kall och ena stunden är du personens allt, nästa stund är du bara luft.

Det värsta av allt är att du själv tar på dig skulden för något som du inte är skyldig till. Att du sitter där och funderar på varför du gör allt så fel och varför du är så fel. Varför du just blev som du blev och inte kan göra saker rätt. Varför du inte är värd att älskas. Du tror att det är ditt eget fel att du mår sämre och sämre och att det är du som gör din partner illa, när det är tvärtom. Det är din partner som gör dig illa, som gör att du mår så dåligt. Om din partner inte är pålitlig kvittar det hur mycket du än kämpar för det kommer aldrig bli bra ändå. Din partner kommer fortsätta kränka dig och behandla dig illa på olika vis, men det är inte dig det är fel på. Det är inte du som gör fel.

När du träffar en partner som behandlar dig bra så kommer du förstå att det inte är du som är problemet. Det kommer vara svårt att hitta tilliten till både sig själv och till andra igen efter en sådan här upplevelse, men du kommer känna i magen när det är någon som är värd din tid för då har du inte samma oro som du hade innan. Jag talar av egen erfarenhet för jag vet hur det är att utsättas för psykisk våld om och om igen, men jag vet också hur det känns när du faktiskt träffar den där personen som får dig att må bra och det är inte alls samma känsla. Självklart sitter ärren och en viss del av oron kvar, för det tar tid att komma över sådant här och det viktigaste är att både du och din partner har tålamod så såren får läka. Men jag lovar dig att det kommer bli bättre, för där ute finns det människor som kommer få hela din värld att kännas bättre och som vill få dig att må bra, jag vet för jag har hittat dit nu.


10 saker som gör någon glad

Det är så lätt att göra någon glad och det finns massor av saker man kan göra för att göra någons dag bättre. Det behöver inte kosta något och det behöver inte vara något stort, men små små saker kan verkligen göra mycket. Därför tänkte jag lista några punkter på vad man kan göra för att sprida mer kärlek. ♥ 

♥ Skriv en fin kommentar.

Tryck gilla på olika bilder, videos eller statusar.

♥ Skriv en fin lapp och sätt på kylen till din vän, partner eller föräldrar.

Hälsa på någon på stan.

♥ Skänk pengar till en tiggare eller olika organisationer.

Berätta hur mycket du tycker om/älskar dina nära och kära.

♥ Köp blommor till någon som betyder mycket för dig.

Överraska med en middag.

♥ Städa hela huset åt dina föräldrar eller åt din partner.

Ordna en picknick åt din partner.


När ångesten blir en egen person

När man lider av psykisk ohälsa (i mitt fall ångest) så kan humöret ändras på några minuter utan att något speciellt inträffar. Helt plötsligt kan min ångest slå till och förstöra hela mitt humör. Jag blir då nedstämd, tystlåten, rädd och känner mig otroligt värdelös. Jag kan hitta alla möjliga fel på mig själv under denna stunden och tankarna bara snurrar. Jag kan få komplex för olika kroppsdelar och känna att jag inte vill visa mig. Jag kan börja tänka att jag är en värdelös person som aldrig kommer lyckas. Jag kan börja oroa mig för allt möjligt under denna stunden.

Under denna stunden känner jag ofta ett tryck över bröstet. Jag får svårt att andas och jag kan till och med bli yr. Det känns som energin helt försvinner från mig och jag kan behöva vila en stund när detta inträffar. Många gånger vet jag inte ens vad ångesten beror på, den bara sitter där och förpestar mitt liv och kommer många gånger utan förvarning. Men lika snabbt som ångesten kommer, kan den lika snabbt försvinna och detta är så märkligt egentligen. Det blir svårt för både mig själv och min omgivning när min ångest har ett eget liv och kommer och går som den vill. Det är svårt att hänga med i svängarna när jag ena stunden känner mig otroligt värdelös och ful och i nästa stund känner mig glad och peppad.

Därför tänkte jag lista några punkter på vad jag försöker göra när ångesten kommer. Det är inte alltid det funkar, men det viktigaste är att försöka distrahera sig från den och inte tänka så mycket på den.

Tänka på min andning. - Ibland försöker jag andas i en fyrkant eller bara tänka på att dra djupa andetag.

Lyssna på poddar/kolla youtube. - Om jag försöker tänka på annat och höra andra människors röster så går det oftast lite lättare att hantera ångesten.

Tänka att det ordnar sig. - Jag har haft ångest så många gånger i mitt liv nu så jag vet att jag kommer klara mig igenom det, även om det känns jobbigt. Det jag oroar mig för inträffar oftast inte utan det är bara min hjärna som förstorar upp det.

Sova och vila en stund. - Ibland blir det faktiskt bättre av att vila och bara samla lite energi, även om det är mitt på dagen.

Inte lägga så mycket energi vid det. - En tanke är bara en tanke. Ångest är bara ångest. Det är inte så viktigt egentligen och jag behöver inte uppmärksamma det hela tiden. Låt ångesten komma och låt den vara där ett tag, det är okej. Den är inte farlig. Jag försöker sysselsätta mig med annat under tiden tills den försvinner av sig självt.


20 punkter att vara glad över

Det finns så extremt mycket att vara glad för i livet som man kanske inte alltid tänker på. Många saker tar man för givet och lägger inte så stor energi på det. Många gånger kanske man bara ser det som är negativt i ens liv och glömmer det som är bra, så jag tänkte skriva 20 punkter du kan tänka på och vara glad över. (Självklart passar inte dessa punkter alla människor, men jag tror att alla kan hitta någon punkt som passar dem.)

♥ Var glad över att du har ett hem.

♥ Var glad över att du har mat på bordet.

♥ Var glad över att du har trygghet i ditt liv.

♥ Var glad över att du är frisk och mår bra.

♥ Var glad över att du har nära och kära.

♥ Var glad över att du har din skola eller ditt jobb.

♥ Var glad över att du duger exakt som du är.

♥ Var glad över att du bor i Sverige.

♥ Var glad över att du finns.

♥ Var glad över att du är riktigt bra på något.

♥ Var glad över att du kan lära dig nya saker och utvecklas.

♥ Var glad över att du kan hjälpa andra.

♥ Var glad över att du unik.

♥ Var glad över att du stark och fortfarande kämpar.

♥ Var glad över att du är vacker exakt som du är.

♥ Var glad över att du kan klara allt du vill.

♥ Var glad över att du kan lyssna på musik.

♥ Var glad över att du kan äta godis och njuta av det.

♥ Var glad över att du kan unna dig en god middag.

♥ Var glad över att du kan göra olika val i livet.

Detta inlägg är en repost och postades första gången av mig den 24/9-2015.


Att medvetet vilja göra någon upprörd

Många män jag har träffat är experter på att trycka ned sin flickvän på olika sätt.
Det kan vara alltifrån att klaga på hennes musiksmak, till att klaga på att hon klär sig fel, till att säga att hon pratar för mycket eller är överkänslig. De säger att de bara gör det här på skämt, men när ett skämt fortsätter gång på gång så blir det till slut inte ett skämt längre. När man klagar på alla möjliga saker ens partner gör, tycker och är så blir det till slut inte kul längre.

När jag har frågat dessa männen varför de gillar att reta upp sin tjej så har jag fått till svar att de tycker det är kul att se henne arg och upprörd, vilket för mig är helt obegripligt. Varför vill man göra sin partner ledsen, arg eller upprörd med flit när man kan välja att få dem att må bra och göra dem glada? Det är så lätt att göra en människa glad, men de väljer istället att göra henne upprörd för att de finner det roligt.

Den här jargongen är något många män har och de är oftast väldigt noga med att berätta att man ska säga ifrån om det blir för mycket, men när man gör det så har jag märkt att få av dem faktiskt lyssnar. För då får man istället höra: "Men det är ju bara skämt, har du ingen humor eller?" Så man ska alltså säga ifrån om det blir jobbigt, men när man gör det så lyssnar de ändå inte utan fortsätter på sin jargong. Hur ska man kunna säga ifrån när de ändå bara möter kritiken med: "Det är ju bara skämt, har du ingen humor?"

Många gånger känns det som att män inte förstår att de kan göra en kvinna illa på andra sätt än att bruka våld mot henne. När man får höra negativa saker om sig själv (oavsett om det ska vara skämt eller inte) mer än vad man får höra positiva saker så tar det till slut på ens självkänsla, vare sig man vill eller inte. Jag har också märkt att många män har lättare att berömma andra tjejer inför sin flickvän än att faktiskt berömma flickvännen själv. De kan sitta och kommentera andra tjejers utseenden och vad duktiga de är på olika saker, men sin egen flickvän driver de bara med och skämtar på hennes bekostnad och detta är som sagt helt obegripligt för mig.

Jag är en skämtsam person och jag älskar humor, men inte till den grad att jag vill höra mer negativa skämt om mig själv än vad jag får höra positiva saker. Det finns en gräns för allt och när det överstiger den gränsen är det inte roligt längre. Har du överstigit den gränsen så är det bättre att du lyssnar och tar till dig det jag säger och kanske lägger lite mer tid på att berätta vad du gillar med mig än att driva om saker du ogillar med mig och vill du medvetet göra mig upprörd kanske det är dags att du tar dig en tankeställare varför du vill det och vad du får ut av det.

 
Bilder av fantastiska Fanny. Direktlänk till hennes instagram

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...