Det kan vara alltifrån att klaga på hennes musiksmak, till att klaga på att hon klär sig fel, till att säga att hon pratar för mycket eller är överkänslig. De säger att de bara gör det här på skämt, men när ett skämt fortsätter gång på gång så blir det till slut inte ett skämt längre. När man klagar på alla möjliga saker ens partner gör, tycker och är så blir det till slut inte kul längre.
När jag har frågat dessa männen varför de gillar att reta upp sin tjej så har jag fått till svar att de tycker det är kul att se henne arg och upprörd, vilket för mig är helt obegripligt. Varför vill man göra sin partner ledsen, arg eller upprörd med flit när man kan välja att få dem att må bra och göra dem glada? Det är så lätt att göra en människa glad, men de väljer istället att göra henne upprörd för att de finner det roligt.
Den här jargongen är något många män har och de är oftast väldigt noga med att berätta att man ska säga ifrån om det blir för mycket, men när man gör det så har jag märkt att få av dem faktiskt lyssnar. För då får man istället höra: "Men det är ju bara skämt, har du ingen humor eller?" Så man ska alltså säga ifrån om det blir jobbigt, men när man gör det så lyssnar de ändå inte utan fortsätter på sin jargong. Hur ska man kunna säga ifrån när de ändå bara möter kritiken med: "Det är ju bara skämt, har du ingen humor?"
Många gånger känns det som att män inte förstår att de kan göra en kvinna illa på andra sätt än att bruka våld mot henne. När man får höra negativa saker om sig själv (oavsett om det ska vara skämt eller inte) mer än vad man får höra positiva saker så tar det till slut på ens självkänsla, vare sig man vill eller inte. Jag har också märkt att många män har lättare att berömma andra tjejer inför sin flickvän än att faktiskt berömma flickvännen själv. De kan sitta och kommentera andra tjejers utseenden och vad duktiga de är på olika saker, men sin egen flickvän driver de bara med och skämtar på hennes bekostnad och detta är som sagt helt obegripligt för mig.
Jag är en skämtsam person och jag älskar humor, men inte till den grad att jag vill höra mer negativa skämt om mig själv än vad jag får höra positiva saker. Det finns en gräns för allt och när det överstiger den gränsen är det inte roligt längre. Har du överstigit den gränsen så är det bättre att du lyssnar och tar till dig det jag säger och kanske lägger lite mer tid på att berätta vad du gillar med mig än att driva om saker du ogillar med mig och vill du medvetet göra mig upprörd kanske det är dags att du tar dig en tankeställare varför du vill det och vad du får ut av det.