Ett brev till mitt yngre jag

Hej yngre Evah!
Jag vet att du är osäker på dig själv och är osäker på om du verkligen räcker till. Du har gått igenom mycket redan under dessa år du har levt. Men jag vill att du ska veta att det blir bättre. Du kommer inte alltid må dåligt. Du kommer inte alltid vara osäker på dig själv och du kommer inte misslyckas som du tror att du kommer att göra.

Du kommer gå igenom mer motgångar och du kommer fråga dig själv varför. Du kommer bli mer sviken men detta sker av en anledning och när du blir äldre kommer du förstå varför. Det är inte för att du förtjänar att må dåligt eller inte är värd något bra, utan för att du ska lära dig saker. Du ska lära dig vad som är viktigt i livet och vilka människor som är värda din tid.

Du behöver inte visa upp din kropp och gå i urringat för att bli omtyckt. Du är vacker som du är, utan att visa upp dig och den där uppmärksamheten spelar ingen roll för det är inte den rätta uppmärksamheten. Jag vet att du vill mer än att bli sedd som ett objekt. De killarna som inte ser dig utan att du visar upp dig är inte värda din tid eller energi. Du har stor potential med ditt skrivande och en dag kommer du få dina texter publicerade på olika tidningar och nyhetssajter. Du kommer vara en förebild för andra där ute för att du är bra. Du är värdefull och en duktig person.

Du kommer må bättre och bättre och du kommer lära dig så enormt mycket om dig själv. Du kommer även lära din familj och andra människor där ute om både psykisk ohälsa, relationer och rättigheter. Du kommer få nya vänner och en fantastik pojkvän som du alltid har drömt om och framtiden kommer bli så mycket bättre än du kunnat tro.

Ta vara på livet och njut av stunden. Oroa dig inte för din största fiende är du själv. Våga tro på att du är bra och sluta aldrig kämpa för en dag kommer du lyckas med precis vad du vill. Ta hand om dig yngre Evah och låt ingen trycka ned dig, allra minst du själv! ♥


Frågestund

 
Eftersom det blev bortglömt med förra frågestunden för att jag mådde för dåligt så kör jag en ny tänkte jag. Ställ de frågor du undrar så svarar jag i ett inlägg senare. Kommer givetvis ta med de frågor ni ställde även i förra inlägget. Håller nog frågestunden öppen i 1-2 veckor! :)

Att känna sig avundsjuk och svartsjuk

Avundsjuka och svartsjuka, det är nog något vi alla har känt någon gång, även om alla kanske inte vill erkänna det. Jag kan fortfarande bli både avundsjuk och svartsjuk på olika människor och saker ibland och jag tror det är en helt naturlig känsla. Men när vi pratar om avundsjuka och svartsjuka i samhället så anses det alltid vara så oattraktivt och hemskt när det faktiskt är helt naturligt att känna de här känslorna.

Vi jämför oss med andra människor i olika situationer och det är ju det som tyvärr skapar avundsjuka och svartsjuka många gånger. Vi ser det som andra människor har men inte vi och tror att de på något vis skulle vara bättre för det. Men det stämmer ju inte, för värdet sitter ju inte i vilka kläder man har, vilket utseende man har eller hur mycket pengar man har. Värdet sitter ju inte heller i om man har ett förhållande eller inte.

Jag tror dessa två känslor kan bli värre om man har en dålig självkänsla, men jag tror också att oavsett om man är världens mest självsäkra person så tittar dessa känslor in ibland ändå och jag tror det är viktigt att låta sig känna dessa känslor ibland, men att inte låta dem ta över. Det får inte bli överdrivna känslor där man blir missunnsam eller så svartsjuk att man låser sin partner helt för då kan det bli farligt istället.


En dikt om ideal

Fasta bröst, platt mage och smala lår.
Stora läppar, liten näsa och vackert hår.
Nedför kinden rinner en liten tår.
Idealen blir allt fler och fler.
Står timmar vid spegeln för att syna varenda liten del.
Hur kan man finna så mycket fel?
Att stå emot idealen är svårt.
Livet som kvinna är hårt.
Det enda man vill är att känna sig vacker och bra.
Vem tusan har sagt att det enda rätta är att vara smal?
Nu får det vara slut på allt tjat om vår kropp.
Det viktigaste är vad vi har i vår knopp.
Att älska sig själv är inte lätt.
Särskilt inte när man utsätts för hjärntvätt.
Men nu tänker jag stå rak i rygg.
Och börja älska mig själv för att känna mig trygg.
För det är jag värd när vi lever i denna flärd.

(Ja, jag har skrivit texten själv och vill du låna den får du dela mitt inlägg eller skriva att det är jag som skrivit den.)


Mäns syn på naturliga tjejer

Många män jag har pratat med säger att de vill ha naturliga tjejer. Men det mest intressanta är att det naturliga inte innebär att vara helt naturlig i deras ögon. De vill fortfarande ha tjejer som rakar benen, fiffi och under armarna. De vill fortfarande ha tjejer som sminkar sig, färgar håret och allt möjligt. För det naturliga för dem innebär inte att vara fullt naturlig som faktiskt tjejer kan vara ibland. Med orakade ben, orakad muff, svettlukt och inget smink. Det naturliga för dem är det de anser som attraktivt hos en kvinna för de blivit matade med att kvinnor ska lukta rosor, använda smink och raka hela kroppen förutom huvudet då.

Däremot har jag märkt att om jag har dessa krav tillbaka eller bara nämner att jag måste bli attraherad av killen för att kunna ha ett förhållande med honom så blir jag istället kallad för ytlig och utseendefixerad. Alltså får dessa män kräva vad som helst av kvinnan för att hon ska passa in i hans smak som naturlig, men hon kan inte kräva saker av honom tillbaka eller ens tänka tanken att det måste finnas en typ av attraktion mellan dem för då är hon bara ytlig.

Att raka sig, sminka sig eller färga håret har inget med hygien att göra, för vem har sagt att man har dålig hygien eller är ofräsch bara för att man inte rakar sig eller sminkar sig? Jag liksom de flesta andra människor på jorden går ibland orakad och luktar svett ibland en varm sommardag och det är väl naturligt om något. Om du som man kan ha dina krav på hur tjejen ska vara för att du ska finna henne attraktiv så ska även en kvinna kunna ha krav på en man utan att anses som ytlig och utseendefixerad.

Och för att förtydliga, detta gäller många män jag pratat med och det är det enda jag kan utgå ifrån, däremot säger jag inte att alla män är så här.




Debattartikel om att leta hat


Igår ville nyheter24 publicera min text om hat och att leta fel. Jättekul tycker jag att de ville ha min text så absolut fick de publicera den. :) Om du inte redan läst min text så gör gärna det och dela gärna den vidare. 

Direktlänk till artikeln

Att kippa efter andan, men ändå inte få luft

Har du någon gång legat med täcket över huvudet och till slut känt att du inte kan andas?
Tänk dig att ha det så nästan varje dag. Att ha ett tryck över bröstet och svårt att andas och du kan inte bara dra bort det där täcket och kippa efter andan, för det är inte ett täcke som gör att du har svårt att andas. Det är din ångest.

Tänk dig att vakna på morgonen och behöva avboka saker du sett fram emot för att din ångest bara är så stor att du inte kan göra annat än att fokusera på den. Tänk dig att inte kunna planera saker eller se fram emot saker för du vet inte om du kommer ha sådan fruktansvärd ångest att du inte kan ta dig ur sängen. Det kanske låter som en bagatell som är lätt att ta kontroll över, men det är det inte. Det krävs år av träning och terapi. Det krävs år av tålamod och ett jävlar anamma för att klara av det. Ångesten ska inte få styra ens vardag, men ibland gör den det ändå, för det finns ingen avstängningsknapp.

När du lever med ångestproblematik får man ibland finna sig i att ångesten tar över och kommer titt som tätt. Det kan jämföras med att ha cancer. Du är sjuk i båda tillstånden och vissa dagar är sämre än andra. Att vara sjuk i psyket är exakt lika allvarligt som andra sjukdomar. Det är ingen lek att må dåligt psykiskt. Det är inte roligt att inte kunna leva sitt liv som man vill fullt ut för att man har en ångestproblematik som styr. Att må dåligt psykiskt är inget jag ens önskar min värsta fiende och det är därför 30 människor i veckan tar livet av sig, för att det är så fruktansvärt påfrestande att kriga mot sin egen hjärna.

Man vill bara kunna dra bort ångesten som man kan göra med det där täcket för att få luft igen, för känslan av att ha ångest kan få en att känna sig så fruktansvärt värdelös. Att vi fortfarande 2017 skäms över psykisk ohälsa är hemskt och även om jag är så öppen som jag är så skäms jag ibland fortfarande. Jag skäms för att jag inte kan göra allt som jag vill göra. Jag skäms över att ses som "svag". Jag skäms över att fortfarande behöva kontrollen över saker för att det är enda sättet än så länge för att min ångest inte ska infinna sig. Jag skäms över att jag skäms när jag vet att det inte är något att skämmas över. Man skäms inte över cancer, en förkylning eller öroninflammation så varför ska man skämmas över psykisk ohälsa?

Jag är bara en helt vanlig människa som är rullstolsbunden, men det är inte jag som sitter i rullstol, det är min hjärna och jag kämpar dagligen med att kunna kasta den där rullstolen och en dag kanske bara kunna använda mig av ett stödhjul istället.





Lite uppdatering om livet

Det var ju ett tag sen jag uppdaterade er om hur jag mår och hur det går i mitt liv just nu.
Förutom detta som hände med min kompis Anna för några veckor sen så har livet gått riktigt bra faktiskt. Jag har fyllt 26 och jag har skaffat pojkvän. Det hela gick ganska fort faktiskt, men det har känts så rätt och så bra hittills så jag fösöker ta vara på det. :) Kan berätta mer om det i ett annat inlägg senare om ni vill. Jag känner att jag har mindre ångest och allmänt mår bättre.

Jag har ju tidigare haft problem med att jag känt att jag inte har något mellanting. Endera mår jag jättebra och är jätteglad eller så är jag nästan "känslolös" eller bara nedstämd. Nu känns det faktiskt som att jag har hittat ett mellanting för jag känner mig bara allmänt glad och "normalt glad" om ni förstår vad jag menar. Jag har inte lika mycket ångest. Jag märker även att min sociala sida har börjat fungera lite bättre. Jag vågar ta för mig mer. Så det känns som jag är på rätt väg, även om jag just nu står utan terapi.

Jag har fortfarande lite problem med att jag kan bli sur fort som jag skrev om i ett annat inlägg, men det börjar bli bättre och jag tror att det berodde mycket på det som hände med min kompis, att det blev så övermäktigt. Så nu är det bara att fortsätta på samma väg för det känns bra nu. Så håll tummar och tår för mig nu att det fortsätter så här! :) 

Hoppas ni också mår bra fina ni. 


Bild 1: Glass jag och Dennis åt på Mormors glasscafé i Lysvik.

Bild 2: Blommorna jag fick av min kära syster Carola på min födelsedag.

Bild 3: Balkongmys med Dennis. ♥

Är det fel att leta efter hat?

Jag följer serien Skam och för någon vecka sen var det en mening i ett avsnitt som väckte mina tankar. Isak sa till Sana: "Börjar man bara leta efter hat så hittar man det."

Jag tycker faktiskt det är viktigt att leta fel och hat i världen för att kunna förändra det som inte är bra. För oavsett hur gärna vi vill så kan vi inte blunda för att människor behandlas olika på grund av kön, läggning, ursprung, religion och så vidare. Det finns otroligt mycket hat, fördomar och andra fel i världen och letar man inte efter dem så kommer saker inte heller förändras till det bättre.

Det handlar inte om att bli cynisk eller hatisk själv. Det handlar om att se vilka fel som finns i världen för att faktiskt kunna ta lärdom av dem och försöka ändra det till det bättre. Om kvinnor inte hade sett felet med att bara män fick rösta förr i tiden så hade det inte funnits kvinnlig rösträtt. Om människor inte hade upptäckt vad fel det är att låsa in funktionshindrade så hade det fortfarande pågått. Hade inte jag märkt mina brister så hade jag inte gjort något åt dem. Alla förändringar vi gör är efter att vi hittat felen och därför måste det finnas människor som letar efter dessa felen för att kunna förändra.

Rasism existerar. Sexism existerar. Kränkningar och mobbning existerar och allt detta pågår i detta nu, över hela världen. Att leta fel behöver inte innebära något negativt. Det innebär en möjlighet till förändringar om ett snällare samhälle. 

 

Jag kommer leva för dig Anna

 
Idag har jag varit och tagit farväl av min fina Anna. Det hölls en minnesstund för henne idag då begravningen förmodligen inte kommer ske än på ett tag samt att den bara kommer vara för de allra närmsta. Det var en väldigt fin minnesstund och jag är glad över att jag gick dit för det kändes bra att få dela sorgen med andra och se hur älskad och saknad hon är. Jag vill skicka så många styrkekramar till alla hennes anhöriga och som sörjer Anna. Vi kämpar tillsammans. 

Jag har så många fina minnen med dig Anna. Du var min bästa vän i några år och även om vi inte träffats på länge så kommer det speciella bandet alltid finnas. Du var som min fjärde syster. Jag har aldrig haft den kontakten med en tjejkompis som jag hade med dig. Kommer du ihåg när vi klädde oss likadant i våra harringtonjackor, kepsar och kängor? Hur vi gick runt och lekte Roffe på tågstationen och hur vi så gärna ville att folk skulle tro att vi var biologiska syskon.

Jag kan inte fatta att någon gjort detta mot dig. Du som var en av de finaste människorna jag någonsin träffat. Du som brydde dig om alla och alltid var noga med att fråga hur alla mådde. Tack för de åren jag fick vara en del av ditt liv fina Anna. Du var en sådan stor inspiration för mig och du peppade mig varje dag till att fortsätta. Du var en av de få som verkligen brydde sig på riktigt och som läste mina texter och fortfarande när jag skriver mina texter så hör jag din röst i huvudet som säger: "Fan vad grym du är. Är så jävla stolt över dig!"

Fast du är borta så peppar du mig fortfarande och när jag får din röst i huvudet, då vet jag att jag skrivit en bra text. Jag är så otroligt stolt över att ha fått vara din vän i 12 år och även om vi hade våra svackor så fanns det ändå en otroligt stark vänskap mellan oss, som fortfarande kommer brinna även om du är på andra sidan nu. Jag kommer fortsätta din kamp om att göra världen till en bättre plats. Jag kommer fortsätta att kämpa och leva för dig Anna. Du kommer aldrig glömmas bort och du kommer alltid vara älskad.

Som det står på våra bästis-tröjor: Evah och Anna för alltid! ♥

Att bli sur för ingenting

Jag behöver lite råd av er.
Senaste tiden har jag känt mig ganska lättretlig och kan bli sur för ingenting och jag vet inte varför egentligen. Jag kan helt plötsligt störa mig på allt folk säger och jag vet verkligen inte varför jag gör det. Känner bara att jag blir sur och fräser till fast jag kanske inte alls menar det.

Jag vet inte om det beror på allting som är runtomkring just nu. Att en av mina närmsta vänner blivit mördad och jag ska på minnesstund imorgon, att jag måste bråka med psykiatrin för att få en ny terapeut, att saker krånglar med företag osv. Jag har just nu ingen terapi alls då jag inte är nöjd med den jag gick hos innan och har inte fått någon ny än. Verkar inte som någon vill hjälpa mig att få en ny så ska ringa chefen igen. Återigen bråka för sina rättigheter för att faktiskt få den hjälpen man behöver för jag klarar inte allt på egen hand. Jag måste ha hjälp från vården för att ta mig igenom det som är kvar att jobba med och jag är så rädd för att stå ensam i sommar utan terapi för det blir lång tid... 

Jag vill ju inte bli sur hela tiden och fräsa åt folk för det känns så jävla hemskt, särskilt när det inte egentligen finns en anledning till att göra det. Vad brukar ni göra i sådana här situationer? Jag behöver verkligen era råd just nu hur jag ska tänka så jag inte fräser mot folk som inte förtjänar det, för de ska ju inte få ut för mina problem. :/

Förlåt till alla jag verkat sur mot senaste tiden. Det är inte meningen... ♥


Att våga sätta sig själv först

Vet du vem den viktigaste personen i ditt liv är? - Du själv.
Du ska leva med dig själv hela livet och du kan inte fly från dig själv. Därför är det så otroligt viktigt att du faktiskt trivs i ditt eget sällskap och tycker om dig själv. Det är också viktigt att du omger dig med människor som behandlar dig väl för annars blir det mycket svårare att faktiskt älska sig själv om du ständigt blir nedtryckt av andra.

Man kan inte begära vad som helst av sin omgivning, men att bli behandlad med respekt bör vara ett krav för att få umgås med dig och de som inte gör det bör rensas bort och jag talar av egen erfarenhet. Jag har haft människor i min omgivning som tagit mig för givet i så många år, som inte velat lyfta ett finger för min skull. Som förväntat sig att jag ska göra allt och finnas där och det funkar inte i längden. I alla typer av relationer är det viktigt att båda går in helhjärtat och är redo att satsa. Det funkar inte om någon går in med 100% och den andra bara 40% för det blir den som alltid ger som blir lidande.

Du är värd människor som bryr sig om dig, som engagerar sig i ditt liv och som behandlar dig med respekt. Kan de inte det så bör de rensas bort. Jag har sagt upp kontakten med ett flertal personer nu det senaste och istället funnit nya människor för när jag gjorde mig av med det gamla så vågade jag gå in i något nytt. Jag tänker aldrig ha vänner igen som inte bryr sig om mig och det borde inte du heller ha. Du är så otroligt värdefull och bara de bästa ska få chansen att vara din vän! Våga sätta dig själv först så ska du se att du kommer hitta så mycket fina människor där ute. ♥

 
Bilden med mitt favoritcitat har en väldigt fin vän till mig gjort ♥

Sexuella övergrepp är ett samhällsproblem

Sexuella övergrepp är ett ämne som väcker många reaktioner, men som tyvärr sällan tas på allvar.
Det kommer alltid bortförklaringar som att offret (som i de flesta fall har en snippa) klätt sig för utmanande, flörtat eller varit för full och gärningsmannen (som i de flesta fall har en snopp) går fri från allt för han är ju ingen tankeläsare och kunde inte veta om hon ville eller inte. Han tar för givet att hon vill ha sex med honom för hur hon klär sig eller för att hon varit lite flörtig mot honom.

Dock har jag märkt nu att människor faktiskt börjar ta sexuella övergrepp på större allvar, OM det är en icke-svensk som är gärningsmannen. Då är det helt plötsligt jätteviktigt att prata om samtycke och att man ska få vara klädd som man vill och att prata om hur fina värderingar vi har här i Sverige. Det många dock inte förstår är att sexuella övergrepp inte är ett invandringsproblem utan ett samhällsproblem. Män över hela världen oavsett religion och ursprung har våldtagit kvinnor i alla tider. Visste du att fram till 1965 var det lagligt för en man att våldta sin fru här i Sverige enligt RFSU? Eller att först 1982 faller kvinnomisshandel under allmänt åtal här i Sverige?

Den gemensamma faktorn som dessa gärningsmän har är inte religion eller ursprung, det är deras kön. Att de bär snopp och är män. Med det sagt så innebär det inte att alla män är våldtäktsmän, enbart att sexuella övergrepp är ett samhällsproblem som ligger så djupt rotat i våra strukturer så vi måste gräva djupare än bara till ursprung och religion. Du kanske tänker nu när du läser det här; "Men hallå, kvinnor våldtar ju också. Prata om det med då!"
Ja, kvinnor som våldtar finns också, men det är fortfarande bevisat av BRÅ att 98% av alla anmälda sexualbrott är genomförda av just män. 

Det viktiga i detta ämnet är att kunna se strukturer och faktiskt se sexuella övergrepp som ett samhällsproblem, som ska tas på lika stort allvar oavsett vart gärningsmannen kommer ifrån, vilken religion den har eller vad offret har för kläder på sig och att faktiskt inse att svenska män är inte perfekta. Våldtäkter förekommer överallt, hela tiden och för varje kvinna som mister rättigheten till sin egen kropp är ett misslyckande för samhället.


Att mista en vän, men finna en annan

Vilken helg jag har haft alltså! Det har hänt mycket bra saker men också bland det värsta jag varit med om.
På fredagen var jag iväg till Kristinehamn med jobbet på en liten utflykt. Det var väldigt kul och på kvällen kom Dennis över till mig. På lördagen träffade jag Malin som bor granne med mina föräldrar. Vi åkte till stan och tog en fika och gick runt lite. En helt fantastisk tjej som jag tror att jag kommer ha mycket roligt med.

Dock började jag må lite dåligt efter allt. Jag blev yr, illamående och fick ont i magen. Efter några timmar får jag ett meddelande om att Anna, en av mina närmsta vänner som jag känt i 12 år gått bort. Jag får bekräftat av hennes moster att hon är borta och att polisen misstänker mord eller dråp. Jag föll ihop på golvet och kunde inte andas... Min kära Anna som jag känt så länge, som var som min syster i tonåren. Anna som jag inspirerats av och som fått mig att vilja kämpa. Hur kunde detta ske? En sådan fin människa som verkligen kämpade är borta... Det blev en stor chock för mig och jag har fortfarande inte smält det.

Dennis kom tillbaka till mig på söndagen i alla fall så vi åkte in till Karlstad och la blommor vid brottsplatsen och när jag fick se namnet på hennes dörr och tänkte på att där inne har hon blivit mördad bröt jag ihop. Det känns så fruktansvärt att mista en sådan fin vän, som verkligen brydde sig om allt och alla. Jag fick nya relationer i mitt liv, men miste en annan genom mord och jag vet inte hur jag ska hantera det faktiskt.

Jag är i alla fall väldigt glad över att ha en sådan fin familj och att ha så många som bryr sig om mig. Har fått så mycket stöd efter detta och folk skriver hela tiden och beklagar sorgen. Stort tack till er alla, ni betyder otroligt mycket och särskilt tack till Dennis som följde med mig för att lägga blommor och till Malin som finns där i vått och torrt. ♥

Ta hand om er själva och varandra. Livet är väldigt skört och vi måste ta vara på det.

 
Bilden överst är i stort sett enda bilden jag har kvar på mig och Anna. Det var på min 16-årsdag och hon gav mig en tröja där det stod Evah och Anna för alltid på. Fina fina Anna... ♥

Andra bilden är jag och Dennis på min balkong i måndags.

Tredje bilden är när vi la blommor och ljus vid Annas dörr i söndags.

Även om det skiter sig, löser det sig

Sen jag skrev mitt inlägg för några dagar sen om vänskap och relationer så har väldigt mycket förändrats och väldigt snabbt. Jag bestämde mig för att det fick vara nog med att ha relationer i mitt liv som inte ger mig något så jag sa ifrån till både vänner och min terapeut. Jag har nu under veckan som gått bara sagt rakt ut som det var och hur jag kände det och det var en stor seger för mig, att faktiskt kunna säga ifrån på riktigt och säga att relationen inte ger mig något längre och att jag vill lägga den åt sidan. Eftersom jag skrev i det inlägget att jag förväntar mig att folk gör det med mig så ska jag ju göra det tillbaka såklart och inte bara låta det rinna ut i sanden. Så under veckan nu har jag sagt upp kontakten med ett flertal "vänner" samt även sagt till min terapeut vad jag tycker och att jag vill byta. Jag är inte nöjd med min terapiform och känner att jag inte får det jag behöver så nu ska jag förhoppningsvis få en ny.

Jag vågade också under måndagen skriva i olika grupper på facebook och faktiskt söka ny vänskap vilket jag aldrig gjort tidigare och helt plötsligt håller jag på att lära känna jättemånga, både människor från min egen ort och från andra ställen. Så på lördag ska jag iväg och fika på stan med en jättehärlig tjej som jag har börjat lära känna lite. Så att skriva det inlägget hjälpte mig verkligen på många sätt, både för min egen del för att känna att jag måste göra slut på gamla relationer som ligger och skräpar samt skapa nya som faktiskt ger mig något. Men inlägget var också bra på det sättet att många kände igen sig och jag fick kontakt med andra människor på det sättet också. Så nu känner jag mig positiv faktiskt och mycket starkare efter jag vågat sätta ned foten och säga ifrån att jag inte vill bli behandlad så.

Mitt nya favoritmotto har blivit det som står i överskriften. Även om det skiter sig, löser det sig!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...