Att kippa efter andan, men ändå inte få luft

Har du någon gång legat med täcket över huvudet och till slut känt att du inte kan andas?
Tänk dig att ha det så nästan varje dag. Att ha ett tryck över bröstet och svårt att andas och du kan inte bara dra bort det där täcket och kippa efter andan, för det är inte ett täcke som gör att du har svårt att andas. Det är din ångest.

Tänk dig att vakna på morgonen och behöva avboka saker du sett fram emot för att din ångest bara är så stor att du inte kan göra annat än att fokusera på den. Tänk dig att inte kunna planera saker eller se fram emot saker för du vet inte om du kommer ha sådan fruktansvärd ångest att du inte kan ta dig ur sängen. Det kanske låter som en bagatell som är lätt att ta kontroll över, men det är det inte. Det krävs år av träning och terapi. Det krävs år av tålamod och ett jävlar anamma för att klara av det. Ångesten ska inte få styra ens vardag, men ibland gör den det ändå, för det finns ingen avstängningsknapp.

När du lever med ångestproblematik får man ibland finna sig i att ångesten tar över och kommer titt som tätt. Det kan jämföras med att ha cancer. Du är sjuk i båda tillstånden och vissa dagar är sämre än andra. Att vara sjuk i psyket är exakt lika allvarligt som andra sjukdomar. Det är ingen lek att må dåligt psykiskt. Det är inte roligt att inte kunna leva sitt liv som man vill fullt ut för att man har en ångestproblematik som styr. Att må dåligt psykiskt är inget jag ens önskar min värsta fiende och det är därför 30 människor i veckan tar livet av sig, för att det är så fruktansvärt påfrestande att kriga mot sin egen hjärna.

Man vill bara kunna dra bort ångesten som man kan göra med det där täcket för att få luft igen, för känslan av att ha ångest kan få en att känna sig så fruktansvärt värdelös. Att vi fortfarande 2017 skäms över psykisk ohälsa är hemskt och även om jag är så öppen som jag är så skäms jag ibland fortfarande. Jag skäms för att jag inte kan göra allt som jag vill göra. Jag skäms över att ses som "svag". Jag skäms över att fortfarande behöva kontrollen över saker för att det är enda sättet än så länge för att min ångest inte ska infinna sig. Jag skäms över att jag skäms när jag vet att det inte är något att skämmas över. Man skäms inte över cancer, en förkylning eller öroninflammation så varför ska man skämmas över psykisk ohälsa?

Jag är bara en helt vanlig människa som är rullstolsbunden, men det är inte jag som sitter i rullstol, det är min hjärna och jag kämpar dagligen med att kunna kasta den där rullstolen och en dag kanske bara kunna använda mig av ett stödhjul istället.






Kommentarer
Ann

Så jävla bra skrivet, särskilt det med rullstolen!

Svar: Tack så mycket :)
Evah Åberg

2017-06-23 00:47:19
Netti Starby

Jag känner verkligen igen mig och så himla bra skrivet! <3 Kramis

Svar: Tack snälla <3 Kram!
Evah Åberg

2017-06-23 09:30:01
URL: http://starbys.se/
frida christina

Så himla bra skrivet, och ångest är verkligen något av det värsta som finns!

Svar: Åh tack <3
Evah Åberg

2017-06-23 11:45:41
URL: http://nouw.com/fridachristinas
HerrVemod

kan bara instämma.
Idag är en sån dag, då ångesten görs sig väldigt påmind.vet inte varför men så är det bara.
/HerrVemod

Svar: Det är så jobbigt när det blir så... Jag har en sån dag idag
Evah Åberg

2017-06-23 12:18:38
Louise

Så är mitt liv med ...

Svar: Usch vad jobbigt :/ Kram!
Evah Åberg

2017-06-23 14:13:38
URL: http://nouw.com/louiseelinore
Cilla

Igår sade en ssk på psyk att medicin inte kan hjälpa mig utan att jag måste acceptera att leva med ångesten... självklart är medicin inte 100% hjälp men ändå..

Svar: Vad tråkigt att höra :(
Evah Åberg

2017-06-24 14:24:48
URL: http://nouw.se/cillaphoto
Ida Jansson

Otroligt bra beskrivet! Hög igenkänning! Jag känner mig så fruktansvärt ensam för ingen i min omgivning förstår mig och hur jag har det varje dag. Jag är så trött på hjärnspöken och ångest och depression! Bokade in en träff med två gamla vänner i veckan men avbokade samma dag för hade hemsk ångest och pallade inte att va social. Kände mig så dålig, misslyckad och rädd att de aldrig vill ses mer för "jag avbokar ju ändå alltid" 😦

Svar: Vet exakt vad du menar. :/ Det är så jobbigt att känna så. Jag är också trött på hjärnspöken som säger åt mig att jag inte duger... Kram!
Evah Åberg

2017-06-24 21:08:33
URL: http://onlyonewaytogo.blogg.se/
Amanda CL

Jag känner verkligen igen mig! <3<3
kramar

Svar: Kram <3
Evah Åberg

2017-06-25 18:02:06
URL: http://amandacarlberg.se/
Maria

Vet inte hur många roliga saker jag fått avboka pga ångesten, att jag tar mig inte utanför dörren den dagen. Men det är svårt för andra att förstå. Så bra skrivet!

Svar: Tusen tack. Ja det är hemskt :(
Evah Åberg

2017-06-26 15:16:40
URL: http://annorlundaverklighet.blogg.se
Tisa

Jag känner igen mig så mycket i denna text. När jag gick min första KBT behandling för GAD så var hela jag en tickande bomb. Jag hade en konstant ångest och en liten bagatellgrej kunde göra mig hysterisk samt ge panikångest. Jag vågade i princip ingenting som kunde ge mig mer ångest. Tack och lov är det väldigt mycket bättre idag då jag faktiskt kan gå emot ångesten, inte alltid och så får det vara, det är ju inte så att man slutar att kämpa. Så precis som du skriver behövs väldigt mycket träning och terapi!

Svar: Vad skönt att det är bättre nu!
Evah Åberg

2017-06-30 20:53:47


Kommentera här
* Alla kommentarer ska först godkännas av mig.

* Alla kommentarer jag finner stötande mot mig eller andra kommer att raderas.

* Kommentarer som "allt bra?" osv raderas, läs inlägget istället!

* Kom ihåg att ditt IP-nummer alltid loggas och att du aldrig är helt anonym på nätet!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress: (om du har)


Kommentar:


Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...