Att vara anhörig till någon som lider av psykisk ohälsa är inte det lättaste. De anhöriga glöms ofta bort och självklart är det jobbigast för den personen som lider av psykisk ohälsa, det är viktigt att ha i åtanke men vi får inte glömma bort att även de anhöriga lider av detta.
Jag som själv lider av psykisk ohälsa kan med handen på hjärtat säga att det är svårt att vara nöjd med hur omgivningen hanterar de här situationerna. När man mår dåligt är det svårt att ta emot hjälp, men om man inte får hjälp så mår man dåligt för det också. Det kan kännas ibland som att oavsett hur omgivningen gör så blir det ändå fel och då är det svårt som anhörig att veta vad man ska göra. Ska man försöka prata med personen och göra personen sur för att man tränger sig på eller ska man bara ignorera och låta personen komma när den är redo?
Jag tror att det viktigaste som anhörig är att uppmärksamma personens mående. Att säga något i stil med: "Jag ser att du mår dåligt. Vad är det som tynger dig?" och är inte personen redo för att prata just då så måste du acceptera det. Visa att du finns där när personen är redo, att du bryr dig och har sett att allt inte är okej. Visa att det är okej att må dåligt, att personen inte är ensam eller behöver känna någon skam eller skuld över sitt mående för det gör oftast det hela värre.
Att ignorera en person som mår dåligt är sällan lösningen på problemet, men man får heller inte klänga sig fast och det kan vara en svår balansgång. Är du dock osäker på hur illa personens mående faktiskt är så kan du alltid kontakta vården för att få råd. Visa att du är villig att vara med på personens resa och att du alltid finns där. Ibland är det enda som behövs någon som lyssnar och faktiskt bryr sig på riktigt.
Jag som själv lider av psykisk ohälsa kan med handen på hjärtat säga att det är svårt att vara nöjd med hur omgivningen hanterar de här situationerna. När man mår dåligt är det svårt att ta emot hjälp, men om man inte får hjälp så mår man dåligt för det också. Det kan kännas ibland som att oavsett hur omgivningen gör så blir det ändå fel och då är det svårt som anhörig att veta vad man ska göra. Ska man försöka prata med personen och göra personen sur för att man tränger sig på eller ska man bara ignorera och låta personen komma när den är redo?
Jag tror att det viktigaste som anhörig är att uppmärksamma personens mående. Att säga något i stil med: "Jag ser att du mår dåligt. Vad är det som tynger dig?" och är inte personen redo för att prata just då så måste du acceptera det. Visa att du finns där när personen är redo, att du bryr dig och har sett att allt inte är okej. Visa att det är okej att må dåligt, att personen inte är ensam eller behöver känna någon skam eller skuld över sitt mående för det gör oftast det hela värre.
Att ignorera en person som mår dåligt är sällan lösningen på problemet, men man får heller inte klänga sig fast och det kan vara en svår balansgång. Är du dock osäker på hur illa personens mående faktiskt är så kan du alltid kontakta vården för att få råd. Visa att du är villig att vara med på personens resa och att du alltid finns där. Ibland är det enda som behövs någon som lyssnar och faktiskt bryr sig på riktigt.
14 kommentar(er)
