Det är okej att känna

"Vad tramsig jag är som gråter och känner så här. Det är ju ingen big deal!"

Hur ofta tänker inte vi kvinnor sådana här saker? Jag kan tänka så här jätteofta och jag tror mitt tänk grundar sig i att jag alltid fått höra att jag överreagerar eller är tramsig. Men vem bestämmer vad som är tramsigt? Varför är det tramsigt att känna känslor?

Det är helt okej att känna alla känslor. Det är okej att känna ilska, sorg, glädje, rädsla, oro, avundsjuka, svartsjuka. Vi trycker ned oss själva och varandra så enormt mycket för något som egentligen är helt mänskligt. Vi är bara människor, vi föddes med känslor och tankar. Det är så fel att nedvärdera vissa känslor och bara se dem som något dåligt. Att känna känslor och agera på känslorna är två skilda saker. Det är okej att känna ilska eller att vara svartsjuk men att alltid agera på känslorna är inte okej. Ibland behöver man hålla tillbaka sina ageranden.

Jag tänker hädanefter sluta säga till mig själv att jag är tramsig för att jag känner något. 


Kommer jag någonsin må bra?

Idag är en väldigt tuff dag för mig... 
Det inlägget som kom upp tidigare idag var tidsinställt, så det skrev jag redan igår. Men idag är en sådan dag där jag tvivlar så enormt mycket på mig själv. Kommer jag någonsin bli ångestfri? Kommer jag någonsin lyckas med det jag vill? Ibland känner jag bara för att lägga mig ned i en grotta och gömma mig, men man kan inte gömma sig från sig själv...

Jag är min egen värsta fiende. Jag dömer mig själv extremt hårt och jag är inte snäll mot mig själv och jag vet faktiskt inte hur man är snäll mot sig själv. I terapin jobbar vi just nu med detta, att ändra mina negativa tankar om mig själv. I hela mitt liv har jag blivit matad från samhället om vad jobbig och annorlunda jag är. Vad jobbig jag är som lider av psykisk ohälsa, att jag alltid överdriver, överreagerar och bara aldrig är bra nog. Skolan ville aldrig hjälpa mig, någonsin. Varken från lågstadiet eller till gymnasiet, Det här har tagit extremt hårt på mig, att aldrig bli sedd och hörd. Att aldrig bli förstådd.

Den terapeuten jag har idag är helt fantastisk och hon lyssnar verkligen. Hon vet vad jag behöver och varje vecka har jag olika uppgifter jag ska göra, men idag känns allt bara så värdelöst. Jag känner mig så misslyckad, så dålig... Det känns som jag aldrig kommer lyckas med något. I hela mitt liv har jag bara velat vara normal. Att må bra, att lyckas. Men hur gör man? Hur gör man för att må bra? Hur gör man för att lyckas? - De svaren har jag inte i dagsläget...


Det kräver tid och tålamod för att lyckas

När vi ser en bild på en tjej på instagram med en "perfekt" sminkning, "perfekt" kropp och det där utseendet vi avundas så är det så lätt att bli avundsjuk och börja se ned på sig själv. Det är så lätt att man tänker att hon kan allt, att hon är så vacker och duktig, men att en själv bara är dålig. Att jämföra sig är bland det värsta och jobbigaste man kan göra.

Det jag tycker är viktigt är att tänka på hur många timmar av träning som ligger bakom den där så kallade perfekta sminkningen. Det är ytterst sällan någon sätter en perfekt sminkning första gången personen håller i en sminkborste. Det kräver tid, tålamod och mycket träning. Hon lyckades förmodligen inte med den där sminkningen direkt och även de som är utbildade kan ibland sminka fel och behöva tvätta bort det. Det är alltså inget konstigt att det ibland blir fel.

Detta gäller ju egentligen allt i livet, för att bli bra måste man träna oavsett om det gäller hockey, skrivning, smink eller att tatuera. När man ser andra människor som är duktiga så gäller det att tänka realistiskt, att faktiskt se att de inte är perfekta och felfria. De gör misstag, de tröttnar ibland och vill ge upp de också.

Tänk också på att du kanske inte kommer lära dig den där sminkningen så bra som du vill, men du är bra på andra saker. Ingen människa är bra på allt och ingen människa är dålig på allt. Försök hitta din grej och lägg mycket tid på det och ge aldrig upp!

 
En gammal poledance bild från 2015.

Debatt - mäns våld mot kvinnor


Igår publicerade debattcentrum min text om mäns våld mot kvinnor, vilket jag tycker är jättekul!
Har du inte läst min text så får du gärna göra det. Dela vidare och kommentera också! :)

Direktlänk till artikeln.

Jag är stark

Det är så lätt att se sina dåliga sidor och tycka att man är värdelös och dålig. Varför är det så svårt att se det man är bra och stark på? Jag tänkte därför skriva en lista på punkter som jag är stark på för vi alla är starka människor, om vi bara kan se vad vi är starka på.

♥ Jag är stark för att jag står upp efter allt jag har varit med om.

♥ Jag är stark för att jag vågar göra det jag tror på.

♥ Jag är stark för att jag vågar ge mig in i ett förhållande, trots att jag blivit sårad.

♥ Jag är stark för att jag kämpar för det jag vill göra.

♥ Jag är stark för att jag vågar säga mina åsikter och tankar.

♥ Jag är stark för att jag vågar vara svag.

♥ Jag är stark för att jag vågar vara jag.

 Jag är stark för att jag hela tiden kämpar för att må bättre.

♥ Jag är stark för att jag försöker hjälpa andra människor.

♥ Jag är stark för att jag inte ger upp.

♥ Jag är stark för att jag vågar berätta min historia.

Vad är du stark på? Tänk efter och peppa dig själv med dessa punkter!
 
Det här inlägget är en repost och jag publicerade det första gången 28/9-2015

En underbar helg

Gud vilken underbar helg jag har haft alltså!
På fredagen kom Dennis till mig så vi åkte till min föräldrar och han hjälpte pappa att sätta fast dekaler eller vad man ska kalla det på pappas bilruta. Sen satt vi och pratade lite innan jag och Dennis åkte till Karlstad och handlade lite. Jag köpte julgardiner till vardagsrummet, dörrmatta med julmotiv och lite annat roligt.

Igår åkte vi ned till Göteborg för att se hockey för Frölunda mötte Örebro. Vi tog bilen ned och några andra härifrån Värmland åkte buss men det var skönt att ha bilen faktiskt. Frölunda vann med 3-1 så det var en riktigt rolig match. På vägen hem lyssnade vi på jättemycket bra musik och sjöng med vilket var jättekul. När vi kom hem låg vi bara i soffan och myste framför tv:n. Den här resan behövdes verkligen känner jag! :)








Därför måste vi debattera mäns våld mot kvinnor före kvinnors våld mot män

"Kvinnor tafsar på män och våldtar män också så varför bara bry sig om vad män gör mot kvinnor?"

Det här är en mening jag hör väldigt ofta. Egentligen så fort man diskuterar mäns våld och beteende mot kvinnor. Självklart händer det att män blir både tafsade på och våldtagna av kvinnor också, men det sker mer sällan än vad män utsätter kvinnor. 20 300 sexualbrott polisanmäldes år 2016 och 97% av de misstänkta är män. Av de anmälda våldtäktsbrotten utgjordes 3 710 (56 %) av våldtäkter mot vuxna och i 96% (3 560) av dessa fall var brottsoffren kvinnor, medan de i 4%(147) av fallen var män säger BRÅ.

Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem och måste därför prioriteras då det är väldigt vanligt att män tar sig friheter genom att tafsa, tjata sig till sex eller bilder av olika slag, hota sig till sex eller bilder eller genomföra andra övergrepp av olika slag. Att 97% av alla anmälda sexualbrott begås av män innebär inte att 97% av alla världens män utsätter kvinnor för övergrepp men det innebär inte heller att det är en, två eller tre män som gör det här. Siffran visar på att det är alldeles för många män som tar sig friheter och tror sig ha rätt till kvinnors kroppar.  Jag ska ta ett exempel så kanske det blir lättare att förstå varför man måste prioritera.

Vi har Väg A. På denna vägen sker det 10 olyckor per dag och något måste göras för att det ska ske färre olyckor. Vägen behöver alltså byggas om för att minska risken för olyckor.

Sen har vi Väg B. På denna vägen sker en olycka varannan månad. 

Vilken väg ska vi prioritera att bygga om? - Jo den där det sker mest olyckor för där skadas och dödas mest folk, vilket innebär att det är akut att bygga om denna vägen för att rädda liv. Det här innebär inte att de olyckor som sker på Väg B är av mindre värde eller mindre viktiga, men att man måste sätta in större insatser där det behövs som mest.

Så här är det även med mäns våld mot kvinnor. Detta är något som sker varje dag och vanligast är det att bli utsatt för våld i en nära relation. Att vi diskuterar mäns våld mot kvinnor mer än kvinnors våld mot män innebär inte att det inte existerar eller att de män som blir utsatta av kvinnor inte är viktiga eller inte räknas. Det innebär bara att denna debatten måste tas för att kunna göra skillnad. Det innebär att alla människor måste ta sitt ansvar och prata om detta och reflektera över sitt eget sätt att vara på. Det innebär att vi alla måste säga ifrån när män går över gränsen på alla sätt, att hjälpa varandra, att se till att få en lagändring för vi kvinnor skriker oss hesa för vi orkar inte mer. Vi orkar inte längre bli nedtystade, inte bli tagna på allvar och att ständigt gå i riskzonen för mäns våld. Jag vet att män utsätts i större utsträckning för våld och att det är farligare som man att gå på stan exempelvis, men det våldet de utsätts för är då i regel av andra män så mäns våld är något som måste förändras, för alla människors skull!


Bildkälla

Jag bestämmer själv i min blogg

Jag har insett vikten av att göra sig av med dålig energi och faktiskt hålla fast vid den energi som är bra. Sen jag insåg att jag bestämmer själv över min blogg och mina andra sociala medier så har det blivit mycket roligare. Min blogg är inget diskussionsforum utan ett ställe där jag ventilerar mina tankar, åsikter och känslor. Jag har alltså inget slags ansvar att läsa kommentarer eller svara på kommentarer jag inte anser är viktiga eller relevanta.
 
Vissa kommentarer jag får läser jag knappt. Jag kan läsa några enstaka ord och direkt jag ser att det är en kommentar som jag inte finner något värde i så raderar jag den. Det kan gälla reklam för sin egen blogg, en spamkommentar eller en kommentar som på något sätt innehåller gnäll eller kränkningar mot mig eller någon annan.
 
För några år sen var jag den som skulle svara på alla kommentarer och alltid lägga ned energi på svar på tal, men idag vet jag bättre. Jag lägger min energi där jag vill lägga den idag och känner inget ansvar att diskutera med människor som jag inte får ut något av att diskutera med. Jag har lärt mig att se igenom kommentarer där det otrevliga försöker döljas med meningar som: "Inte för att vara elak men..." eller kommentarer där personen i fråga egentligen inte bryr sig utan bara vill klaga lite. Jag styr själv över mina sociala medier och det är en otroligt skön känsla när man insett det!


Det här drömmer jag om

 
♥ Att kunna leva på mitt skrivande.

♥ Att skriva en självbiografi.

♥ Bli sambo med min pojkvän.

♥ Att föreläsa.

♥ Samarbeta med något företag och få göra någon slags kollektion, kanske en klädkollektion.

♥ Gifta mig.

♥ Bli gravid.

♥ Att bli ångestfri.

♥ Köpa hus.

♥ Lära känna Helen Torsgården.
 
♥ Att börja älska mig själv, på riktigt.


Hur mitt skrivande startade


Skrivandet har alltid varit en väldigt stor del av mitt liv.
Redan som barn innan jag kunde skriva ville jag förmedla mig i text. Jag skrev ofta brev till min familj med olika tecken som ingen kunde läsa men jag ville så gärna skriva och läsa. Här ovanför är två brev jag skrivit till min familj när jag kanske var 3-4 år. Här hade jag i alla fall lärt mig skriva mitt namn även om jag säkert fick hjälp att skriva det. Min familj fick väldigt många brev av olika slag när jag var liten och jag skrev väldigt mycket när jag var ledsen över något.

Jag älskade att skriva i skolan och hade väldigt bra betyg i svenska. Jag skrev ofta berättelser och skickade även in olika noveller till tävlingar när jag var ca 10-11 år. Så skrivandet är alltid något jag velat hålla på med. Det är först idag som jag verkligen blir nöjd med mina texter och känner att jag kan förmedla mig. Jag tycker själv att jag skriver väldigt bra och tycker faktiskt att mina texter förtjänar mer uppmärksamhet.

Min stora dröm är ju att få skriva böcker, fortsätta blogga, skriva för tidningar och få utveckla mig mer inom skrivandet då jag tycker det är så otroligt kul att bara sätta mig ned vid datorn och låta fingrarna flyga över tangenterna.

Ett brev från ångesten

Hej Evah! Det är din ångest som skriver.
Vi har ju känt varandra länge nu. Jag har varit med dig sen du var barn och gjort allt jag kan för att trycka ned dig och för att få dig att må dåligt. Vi har haft många stunder tillsammans och du har börjat vänja dig att ha mig som sällskap.

Du vet, varje gång du sitter och gråter och är ledsen så är jag där och gör det hela värre för det är så jag livnär mig. Jag mår bra av att du mår dåligt. Varje gång du mår lite bättre försöker jag trycka ned dig igen för det är där du hör hemma, med mig i det mörka och svarta. Hur kan du någonsin tro att någon kan älska dig? Att någon egentligen ska bry sig om dig och att du ska lyckas med saker? Du är ingen speciell, du är bara Evah som bor med mig Ångest och varje gång du försöker må bättre tänker jag trycka ned dig lite ytterligare. Jag krigar mot dig Evah. Jag krigar tills jag fått det jag vill.

Vem skulle du egentligen vara utan mig? Jag är ju den som funnits med dig i alla år. Jag har ju blivit din vän nu. Det är bara mig du kan lita på Evah. Jag tänker tillbaka på alla gånger jag fått dig att inte vilja finnas kvar på jorden. Jag tänker på alla gånger jag fått dig att tro att du är ensam, ful, äcklig och värdelös. Jag tänker på alla gånger jag fått dig att tro att saker kommer gå åt helvete och alla gånger du förbereder dig på det allra värsta. Det är min förtjänst. Jag tänker på de gånger du skadat dig själv för att jag lyckats trycka ned dig så mycket. Visst är jag en bra och trogen vän? Du kämpar för att bli av med mig men jag finns ännu kvar i dig. Vi hörs snart igen ska du se!

Om min ångest kunde prata så känns det som den skulle säga något sådant här till mig. Ångesten är ett mörkt och fult monster som vill trycka ned en i det mörkaste hål. Det Herr Ångest inte vet om, är att jag är starkare än honom och kommer kriga jag med. Jag kommer kriga ännu hårdare än vad ångesten gör för han ska inte få vinna, det är en sak som är säker och sakta men säkert ser jag Herr Ångest bli mindre och mindre och jag större och större!


Detta får mig att må bra

 
1. Att uppdatera bloggen. Känslan när jag skriver en text jag blir nöjd med är oslagbar.

2. Min underbara familj och min underbara pojkvän.

3. Att träna.

4. Att få prata med er och få läsa alla era fina kommentarer.

5. Att inreda och fixa i mitt hem.

6. Rensa kläder, skor, ja egentligen all rensning älskar jag!

 
7. Att få hjälpa och peppa andra.

8. Att lyssna på poddar, kolla youtube och lyssna på musik.

9. Att baka och laga mat.

10. När min pojkvän får mig att känna mig älskad och bäst i världen.

11. Att äta choklad, jag älskar choklad!!!

12. Att gå till min terapeut och känna att jag hela tiden utvecklas och gör framsteg.


Smörgåstårtan jag gjorde igår till kalaset för att fira mina systrar som fyller år. Vi slår ihop de tre då det är så nära jul och det är svårt att få tiden att gå ihop.

Två nya debattartiklar




Har glömt bort att visa er att jag medverkat i några nya debattartiklar igen.
Den första ville nyheter24 ha efter de läst mitt inlägg i min blogg och självklart fick de publicera det. Sen blev jag även kontaktad av en ny sajt som heter Debattcentrum och självklart fick de också sprida mina texter. Så himla kul att nå ut med sina texter och hoppas på att kunna göra det mer och mer! :)

Direktlänk till första artikeln
Direktlänk till andra artikeln

Slippa julstressen och må bättre

Julen börjar närma sig och det är något som många finner väldigt jobbigt och stressande då det är mycket som ska göras. Många sitter ensamma under jul, andra har en omgivning som kanske har problem med alkoholen eller så kanske pressen på att vara glad och må bra blir för stor för många så det blir ett bakslag istället.

Jag själv älskar julen och oftast mår jag mycket bättre under november-december än vad jag gör annars under året. Att förbereda inför jul är väldigt härligt tycker jag och varje år längtar jag enormt mycket. Jag älskar att pynta, baka, ge bort julklappar, gemenskapen och all mat.

Jag har dock blivit den som verkligen börjar i tid med allting nu för tiden. Jag är redan färdig med i stort sett alla julklappar, har även packat in dem. Jag är nästan färdig med allt julbak och hos mamma och pappa har jag börjat sätta upp lite ljusstakar eftersom jag vill hjälpa mamma. Dock är det många som stör sig på att man är så tidig och klagar på att det är för tidigt, att man ska sätta upp ljusstakar vid advent och inte tidigare.

Jag tänker så här, jag lider ju av ångest och är väldigt stressad annars så varför öka på den stressen med att göra allt i december? Köpa julklappar, baka, pynta, städa och allt där till. Jag börjar i tid för att slippa stressen och för att kunna njuta av julen istället för att vara utbränd när julen kommer. Jag älskar julen och julen får mig oftast att må bättre, så varför inte njuta lite längre av den när det faktiskt är något som får mig att må bra?

Jag skulle aldrig sätta upp ljusstakar i september, men november när det är mindre än en månad kvar till advent är helt okej för mig. Jag har slutat bry mig om vad folk tycker och faktiskt börjat lyssna på mig själv istället. Jag mår bra av att pynta och börja i tid, därför gör jag det för att underlätta för mig själv och faktiskt må bra en stund, vilket jag är värd!

Gillar du julen? Börjar du med saker tidigt eller är du alltid ute i sista minuten? Berätta gärna i kommentarsfältet. :)

 
Bild från 2014

Att leva med ångest

Att leva med ångest kan se olika ut för alla och det kan vara svårt för människor runt omkring att förstå hur det faktiskt är att leva med ångest. Därför tänkte jag skriva några punkter om hur ångesten påverkar mig.

♦ Jag övertänker. - Eftersom jag lider av generaliserat ångestsyndrom (GAD) så har jag katastroftankar och börjar då lätt att överanalysera och se det allra värsta. Om någon kommer för sent börjar jag oroa mig för att något har hänt eller att personen struntar i mig och jag ser de värsta tänkbara sakerna i mitt huvud och jag kan inte låta bli att oroa mig.

♦ Jag blir lätt trött och orkar inte lika mycket. - Eftersom min hjärna hela tiden går på högvarv så blir jag väldigt sliten av mina egna tankar, för det är faktiskt väldigt jobbigt att alltid tänka och oroa sig. Jag kan lätt bli sliten och behöva vila just för att få i ordning på mig själv.

♦ Svårt för att andas. - När jag får mina panikångestattacker så får jag otroligt svårt att andas och börjar hyperventilera och det tar ett tag för att återfå min vanliga andning igen. Efter det kan jag bli väldigt sliten och huvudet kan börja göra ont och jag kan bli yr.

♦ Jag har svårt att släppa taget om saker. - Jag har varit med om många riktigt hemska saker i mitt liv och det är det som har orsakat min ångest. Om det hade varit så enkelt som "sluta tänka på det" så hade jag redan gjort det, men jag har fortfarande svårt att släppa dessa saker och är fortfarande orolig och rädd för dessa saker och därför har jag fortfarande ångest. 

♦ Ångesten påverkar min sömn. - När jag lyckas somna så drömmer jag väldigt mycket mardrömmar och sover väldigt oroligt. Kan vakna upp i panik minst en gång i timmen och känna ett tryck över bröstet, samt att jag är jättesvett. Oftast består mina mardrömmar av att jag blir jagad och inte kan låsa ytterdörren eller inte kan ringa efter hjälp.

♦ Jag vet att min oro är ologisk. - Jag är medveten om att jag inte ska oroa mig på detta vis som jag gör. Jag är medveten om att min oro är ologisk och att jag måste sluta oroa mig för min egen skull, men jag vet bara inte hur. Jag gör inte detta med flit, men jag har fastnat i en cirkel som är svår att ta sig ur även fast jag arbetar med det varje dag i både terapi och hemma. Om jag hade fått bestämma så hade ångesten redan varit borta och jag hade varit fri från detta, men det är inte så enkelt.



Det här inlägget är en repost och jag postade det första gången 4/10-2015.

Världens finaste pojkvän!

 
Alltså jag har världens finaste pojkvän!!!
Han skaffade sig en 3D-skrivare för ett tag sen och sen dess har jag fått två fina saker av honom. Först fick jag hjärtat med infinity-tecken och nu för några dagar sen fick jag ett hjärta där det står D+E, hur gulligt?! ♥ Jag är så kär och galen i denna människan alltså. Han gör mig hel och jag mår så bra med honom. Jag får energi med honom och jag är så otroligt glad över att han finns i mitt liv.


Glöm inte bort att ni kan nominera mig i Blogg.se-priset 2017 som "årets stjärnskott" eller "årets budskap/inspiratör". Det skulle betyda så otroligt mycket för mig. Ni behöver bara skriva in: "Evahle.se" under dessa två kategorier och trycka på skicka. Den avslutas 15 november och ni kan rösta flera gånger! :) Direktlänk till röstningen.

Mitt nya sätt för att hantera orostankar

Jag som lider av generaliserad ångestsyndrom (GAD) kan lätt fastna i orostankar, tänk-om tankar liksom och tyvärr är det ju aldrig positiva tankar vid sådana här tillfällen heller.  Jag och min terapeut pratar mycket om detta, hur jag ska göra för att kunna hantera mina negativa orostankar och det är en stor del av det vi jobbar med, att ta kontroll över mina tankar helt enkelt och ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att jag egentligen själv sitter på svaren över hur jag ska kunna göra det.

Det är så konstigt egentligen att jag mer tänker på de negativa sakerna som KANSKE kan hända än de bra sakerna som förmodligen kommer att hända. Istället för att se mig själv som lycklig, rik och omgiven av kärlek i framtiden så oroar jag mig för att det ska bli tvärtom. Saker skulle ju lika gärna kunna gå jättebra och att jag kommer leva lycklig i alla mina dagar.

Mitt nya tankesätt för att ta kontroll över mina orostankar:
1. Direkt det kommer en orostanke så ska jag tänka att en tanke är bara en tanke. Det innebär inte att den är sann utan det är min hjärna som skapar fantasier bara. När jag dagdrömmer om positiva saker exempelvis som att jag är gravid så innebär ju inte det är att jag är gravid eller kommer bli det precis just nu, så varför skulle orostanken vara sann?

2. Tänka tvärtemot mot vad orostanken säger. Om tanken säger: "Tänk om jag kommer bli ensam." så ska jag istället tänka: "Tänk om jag kommer att vara älskad och omgiven av kärlek." För det är ju faktiskt inget som säger att jag skulle leva ensam och olycklig.


Att se sin utveckling

När jag ser tillbaka på vem jag var för några år sen så ser jag vilken fasad jag egentligen hade uppe.
Eller fasad och fasad, jag hade den inte uppe med flit för jag visste inte så mycket om mig själv som jag gör idag, men jag var varken ärlig mot mig själv eller mot andra om hur jag mådde eller vem jag var.

Jag har ju länge varit medveten om min psykiska ohälsa, men förstod nog aldrig hur stor den faktiskt var och hur mycket den faktiskt tyngde ned mig. Jag försökte dölja det genom att hela tiden skriva peppiga inlägg på bloggen, skriva lite kaxiga texter om mig själv och ta en del utmanande bilder på mig själv, som jag då trodde att jag gillade.

Idag när jag lärt känna mig själv mer så ser jag ju att det mestadels handlade om bekräftelse på olika sätt. Jag ville framstå som mer självsäker och tuffare än vad jag egentligen var. Även om jag idag har mer ångestfyllda dagar än förr så känner jag mig på ett vis mer stark och mer säker då jag faktiskt inte har den där fasaden längre. Jag är öppen och ärlig mot alla om mitt mående och jag skäms inte längre. Jag vågar prata om det och slätar inte bara över det med att det bara är en dålig dag längre för jag vet vad det beror på.

Jag är så glad över att jag vågade släppa den där fasaden och faktiskt lära känna mig själv. Jag har genomgått en väldigt stark resa men ju mer jag skriver, ju mer jag pratar och ju mer jag bearbetar i min terapi, desto starkare blir jag. Även om det tar tid så går det framåt hela tiden och jag ser verkligen det när jag kollar tillbaka på mitt gamla jag och förhoppningsvis kan jag säga samma sak när jag tittar tillbaka på det här inlägget om ett år.


Boosta dig själv med dessa ord



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...