Våldtäktsmän som hyllas

Ingen kan ju ha missat hashtagen #metoo. Det är ju en hashtag som extremt många kvinnor lagt upp sina berättelser under. Men nu har ju även män börjat ta plats under hashtagen #ihave och liknande hashtags. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta, men en sak jag reflekterat över är hur männen som förgripit sig på kvinnor blir hyllade. 

"Fan vad modigt av dig att berätta. Heja dig!"
"Fler borde vara som du. Du är stark!"
"Jag blir tårögd, så öppet och ärligt!"

Detta är bara några kommentarer jag sett som skrivs av både män och kvinnor till dessa männen som erkänner sina brott. Men när vi som offer kommer ut med vår historia, då har vi tagit på oss offerkoftan. Då hittar vi bara på och ljuger för uppmärksamhet och om det är sant så är det vårt eget fel, för vi måste tänka på hur vi klär oss, vilka signaler vi sänder ut, hur mycket vi dricker. Vi får också höra meningar som: "Var glad att någon vill ligga med dig!" eller: "Vem fan skulle vilja tafsa på dig? Önsketänkande från din sida bara..." Då är det inte massa ryggdunkningar och ord som: "Fan vad bra du är!" särskilt inte från män.

Hur kommer det sig att jag som offer får massor av skit för att jag blivit utsatt för sexuella övergrepp och sexuella trakasserier, medan en gärningsman som utsatt kvinnor för det här får beröm och ryggdunkningar när han går ut med sin historia? Varför anses han vara stark som berättar sin historia och där tror folk på honom med en gång, men när jag berättar min historia så misstror folk mig för "tjejer kan ju hitta på att de blivit våldtagna" och jag får höra hur äcklig och billig jag är som blivit våldtagen? Återigen ser vi hur skulden läggs på offren och hur vi ger medaljer till gärningsmännen, som vanligt.

 
Bildkälla

Jag var bara 7 år när han stoppade ned sin tunga i min hals

Tänk dig tillbaka till när du var barn, närmare bestämt 7 år.
Kommer du ihåg vad liten och oskuldsfull du var då? Vad lite du visste om världen och att lek var allt som fanns i ditt huvud, hur lätt saker ändå var? För alla barn är inte livet så där lekande lätt.

Jag var 7 år och det var sommar. Jag minns att jag hade på mig en svart kjol och någon vit tröja. Jag lekte i min lekstuga och helt plötsligt kommer en man som var 10 år äldre än jag in. Han var alltså 17, nästan 18 år gammal. Det var en man som fanns i min närhet sedan en tid tillbaka. Helt plötsligt säger han till mig att han tycker jag är snygg. Inte så där barnslig som andra barn i min ålder, utan mer mogen och härlig.

Jag minns inte riktigt varken vad jag sa eller tänkte just där och då. Tiden gick och varje gång han var i min närhet gjorde han fler och fler närmanden. En dag stoppande han ned sin tunga i min hals och bad mig klä av mig. Jag minns hur han knäppte upp knapparna i min tröja. Jag minns hur han knäppte upp sina byxor och jag fick se hans penis. Jag minns hur han nafsade mig i örat. Jag var alltså 7 år första gången jag blev utsatt för sexuella övergrepp av en man. Jag var ett litet oskuldsfullt barn, som inte hade en aning om vad sex var. Jag förstod att något var fel i det han gjorde, men jag förstod inte vad.

När jag började dejta en kille 2009 var jag dock med om en fullbordad våldtäkt. Jag minns fortfarande hur tårarna bara rann nedför mina kinder, blåmärkena jag hade på brösten, hur hela min kropp skakade och hur jag blödde ur mitt underliv. Jag minns fortfarande känslan av skam, av rädsla, av äckel och panik. Jag minns fortfarande hur jag bara önskade att mitt liv skulle ta slut där och då.

Även om inget av övergreppen var mitt fel så tog jag ändå på mig skulden för båda delarna. Jag trodde seriöst att övergreppet som skedde när jag var 7 år var mitt eget fel och vågade därför aldrig prata om det. Jag trodde att det var mitt fel att jag blev våldtagen av killen jag dejtade. Fortfarande än idag när jag pratar öppet om övergreppen kan människor ge mig som offer skulden. De hittar alltid orsaker till att skuldbelägga mig som offer. Idag vet jag bättre. Idag vet jag att inget av dessa övergrepp var mitt fel. Idag vet jag att INGET offer ska beskyllas för vad gärningsmannen gör, för det är bara gärningsmannen som är skyldig.

Jag väljer att delta i kampanjen #Metoo för att jag vägrar att tystas ned och ta på mig skulden. Jag vägrar att låta andra kvinnor och flickor tro att det är de själva som gjort fel. Den här kampen ska inte förminskas och det finns inte en enda ursäkt till att utsätta någon för sexuella övergrepp eller trakasserier. Kanske det här kan öppna ögonen hos folk och se hur stort problemet faktiskt är, att i stort sett varje kvinna någon gång har utsatts för sexuella trakasserier eller sexuella övergrepp av minst en man. En dag kan det vara din dotter som utsätts när hon är en liten flicka, exakt som jag. Öppna ögonen och börja agera, innan det är för sent!


Så sprider vi mer kärlek

Det finns så mycket hat och ondska i denna värld och vi är nog många som funderar på hur vi ska kunna minska hatet och sprida mer kärlek istället. Därför tänkte jag lista några punkter om vad jag tror skulle kunna hjälpa oss på vägen till en finare värld med mer kärlek. Det krävs så lite för att göra världen till en lite finare plats och genom små goda gärningar mår både du och jag bättre.

Uppmärksamma det goda. - Självklart måste man få prata om det negativa och genom att uppmärksamma det negativa kan vi göra förändringar, men vi får inte glömma bort det goda. Det finns massor av goda människor där ute och mycket fina saker som händer. Tacka för komplimanger, visa uppskattning till dina nära och kära, tacka expediten för god hjälp och så vidare. Lägg ned mer tid på att uppmärksamma det bra!

Tänk långsiktigt. - Kanske har du lust att skriva till den där personen du nyss såg en bild på att hen var ful. Kanske har du lust att sprida det där elaka ryktet eller kanske du har lust till att göra ännu värre saker. Tänk då hur det påverkar både dig själv och andra i det långa loppet. Vad kan hända om du gör detta? Kan det orsaka någons död? Kan det göra att någon börjar ogilla sig själv och gråter sig till sömns? Kan det göra så du mister vänner eller exempelvis ditt jobb? Tänk efter noga vad som kan hända innan du gör något för det kan påverka andra människors liv.

Tänk osjälviskt. - Man måste få tänka på sig själv ibland, men att faktiskt bry sig om andra människor gör oftast så man mår bättre själv och man hjälper andra människor på samma gång. Fråga hur någon mår, volontärarbeta, skänk kläder/pengar till behövande, hjälp någon över gatan. Ju mer man hjälper varandra, desto finare blir vår värld och om du hjälper andra är chansen också större för att få hjälp tillbaka om du behöver det.


En underbar helg

Vilken underbar helg jag har haft alltså! I fredags kom Dennis till mig och vi kollade på idol, åt kycklinglasagne som jag gjort och bara myste. Vi tog en låååång sovmorgon på lördagen fram till 12.20 (???!!) haha. Helt sjukt att vi sover så bra ihop. Jag sover aldrig så bra som med honom så när vi sover ihop kan vi sova typ 10 timmar. Men eftersom jag har sömnproblem så behövs det verkligen för min del i alla fall.

Sen började vi fixa hemma hos mig. Vi satte upp lite bilder på väggarna, tavlor och grejade och gjorde i ordning. Grejade i stort sett hela dagen förutom att vi kollade på hockey och sen åt vi pizza och efterrätt på pizza hut. Jag kommer uppdatera er med mer bilder från mitt hem vid ett annat tillfälle då jag har gjort om en del men här får ni en liten bild på vad vi gjorde i alla fall. :) Var i alla fall en väldigt bra helg med mycket skratt och bra energi.

Nu har jag tränat lite zumba och ska snart sova. Hoppas ni har haft en bra helg ni också. Kram ♥








Deltog i radioprogrammet Karlavagnen



Nyss deltog jag i radioprogrammet Karlavagnen i P4. De pratade om psykisk ohälsa så jag besämde mig för att ringa in och de var väldigt intresserade av att ha med min historia. Även om det bara var några minuters intervju och ett program där många fick ringa in så kände jag ändå att jag ville delta.

Programmet var ju även direktsänt så det är första gången jag deltog i något som är direktsänt. Jag är oerhört stolt över mig själv att jag vågade och tog steget. Jag utecklas hela tiden och snart SKA jag vara i mål! :) ♥ Lyssna på spelaren här ovanför. Det är bara att trycka på play för att komma till min del av programmet. Om det mot förmodan inte skulle fungera så spola fram till 2:08.43.

Hennes största fiende är hon själv

Det finns en tjej i min närhet som har väldigt höga krav på sig själv.
Hon dömer sig själv väldigt hårt och allt hon gör måste vara perfekt. Hennes texter måste vara perfekta, hennes matlagning måste smaka och se perfekt ut. Hennes bakverk måste se fina ut. Till och med hennes flätor i hennes nyduschade hår måste vara perfekta för att hon ska känna sig nöjd.

Om hon inte känner att det hon gör blir perfekt så trycker hon ned sig själv. Hon ser sig själv som en dålig människa, som inte kan någonting. Hon tror att hennes drömmar aldrig kommer kunna gå i uppfyllelse, för varför skulle någon som inte kan något lyckas i livet? Varför skulle någon kunna älska henne, som inte är tillräckligt bra?

Vissa dagar tar kraven över och hon blir liggandes i en hög och bara gråter. Hon känner då för att sluta med allt hon egentligen tycker är roligt, eftersom hennes krav på sig själv gör att saker blir för tunga. Det blir för tungt för hennes axlar att bära de kraven. Hon känner då för att sluta baka, sluta skriva, sluta laga mat, sluta dansa. Hon ser inte varför hon skulle fortsätta med något som hon ändå inte lyckas med. Hon kan ju ingenting så varför ens försöka tänker hon.

Hennes drömmar är stora. Hon vet vad hon vill i livet, men hennes krav på sig själv stoppar henne för hon sjunker så snabbt när hon inte lever upp till sina egna krav. Hon älskar inte sig själv. Hon ser inte sitt eget värde. Hon ser bara någon som om och om igen inte lyckas och det trasar sönder henne inombords. Det trasar sönder henne inombords att aldrig nå sina mål, även om hon vet att även resan dit är ett mål i sig. Hennes största fiende är hon själv.

Den här tjejen, det är jag. Det här är något jag krigar med varje dag. Att gå från självhat till självkärlek. Att gå från känslan av misslyckande till känslan av stolthet. Att gå från krig till fred och att finna ro.


Onsdagspepp


Så handskas du med automatiska tankar

Alla människor har något som heter automatiska tankar. Dessa tankar dyker upp spontant och utan någon tidigare reflektion. De kommer snabbt och passerar ibland medvetandet så hastigt att vi inte hinner lägga märke till dem, men trots det hinner de påverka känslor och handlingsmönster. Det finns neutrala, positiva och negativa automatiska tankar och det är främst de negativa som ger oss besvär. 

Ett exempel: 

Du är ute på en fika med en ny dejt och personen kollar ofta på klockan. 

Neutral automatisk tanke: "Personen kollar säkert ofta på klockan för att barnvakten snart ska gå hem och hen vill passa tiden."

Positiv automatisk tanke: "Personen kollar ofta på klockan för att hen vill prata ännu mer med mig och vill inte att tiden ska gå."

Negativ automatisk tanke: "Personen kollar ofta på klockan för att jag är så tråkig..."


Vad kan man då göra för att bli medveten om dessa tankar? - Jo, nämligen att skriva ned dem. Skriv ned händelsen, vilka tankar du fick och dela in dem i neutral, positiv eller negativ. Ofta kan man få flera automatiska tankar samtidigt och då ska du anteckna alla och dela in dem i rätt ruta. 

Du kan också ställa dig själv några motfrågor när du får en negativ automatisk tanke:
* Kan du tänka på något annat sätt?
* Är det säkert att det är så?
* Hur skulle din bästa vän se på detta?


Detta inlägg är en repost och jag postade det första gången 11/3-2015.

Den positiva listan

Jag har ju varit inne i en negativ period det sista och det är lätt att man fastnar i dessa tankar. Därför tänkte jag göra en positv lista där jag listar saker som varit bra eller gjort mig glad det sista. Det är bra att träna på att tänka positivt då det inte är något som vänder över en natt, men tillsammans kommer vi må bättre!

Någon som gör mig glad: Min underbara pojkvän. ♥

Något jag är stolt över: Att jag tagit upp mitt skrivande igen.

Något jag är glad över: Att jag fått en bra terapeut igen som jag tror verkligen kan hjälpa mig.

Någon som inspirerar mig: Sofi och Ida som driver Ångestpodden. Jag älskar deras podd!

Något jag ser fram emot: Att min pojkvän kommer senare idag och att vi ska umgås och mysa hela helgen! ♥

Något jag är nöjd med gällande mitt utseende: Min rumpa.

Något jag är nöjd med gällande min personlighet: Att jag aldrig ger upp.

Något jag är glad över att jag köpt: Mina nya stickade tröjor + mina nya skor.

Något som får mig att må bra: Att få logga in här och läsa alla fina ord ni skriver till mig. ♥



Alltså, världens suddigaste bild men jag gillar den ändå så ni får se den i alla fall. :)

Därför är det viktigt för mig att nå ut

Många kanske undrar varför det är så viktigt för mig att nå ut med mina texter.
Många kanske tänker att det bara handlar om bekräftelse och att jag söker uppmärksamhet. Men det handlar om att detta ämnet jag skriver om ligger så otroligt nära mig.

Jag har lidit av psykisk ohälsa i 19 år. I stort sett varje dag är en kamp mot mig själv, mot mina tankar och mot samhället. Jag vet verkligen hur det är att må dåligt. Att utsättas för sexuella övergrepp, att bli mobbad, att skada sig själv, att utnyttjas och bli trampad på. Därför ligger detta ämne så nära mitt hjärta, för jag vill inte att någon ska behöva genomlida det jag gjort och gör.

Jag vill inte att någon ska behöva slåss med känslan om att känna sig värdelös, känslan av att vara fånge i sig själv. Känslan av att trampas på, av både sig själv och andra. Jag vill inte att någon ska behöva sitta där med självmordstankar eller i tankar om att kräkas upp sin mat för jag vet hur det är, jag har varit där själv. Jag vill inte att någon ska behöva känna sig ensam i sin kamp till ett glädjefyllt liv med självkärlek istället för självhat, därför kämpar jag så för att nå ut med mina texter för jag vet att jag kan göra skillnad genom att prata om detta, både för min egen del och för andras del. Därför har jag tagit upp skrivandet igen, då jag vet hur mycket det betyder både för mig själv och andra.


Försöker komma på banan igen

Hej på er fina fighters där ute!
Gud, vad jag har saknat er och att skriva här inne. Jag har ju haft en paus från bloggandet ett tag då jag har haft en väldigt tung period psykiskt nu ett tag och kände att jag behövde rå om mig själv. Jag övervägde att sluta helt och trodde faktiskt att jag skulle göra det då det inte kändes bra att skriva längre.

Jag har varit utan terapi i över fyra månader och i början fungerade det bra. Det kändes skönt att inte behöva "älta" sina problem med en terapeut hela tiden, men till slut gick det inte längre. Jag hade konstant ångest, ingenting var kul och jag kunde inte känna mig glad och när jag var på hockey i Göteborg med min pojkvän fick jag en hemsk panikångestattack som gjorde att jag fick gå tillbaka till hotellet. Så jag har legat i och krigat på för att få hjälp och fick faktiskt hjälp hos en diakon i kyrkan. Även om de inte är utbildade inom psykologi så vill de ändå hjälpa människor och vara ett stöd. Så jag fick många bra verktyg hos henne. Dock hann jag bara gå dit en gång för direkt efter det fick jag en ny kontakt på psykiatrin som jag var till idag för första gången. Hon verkar jättebra och jag håller tummarna för att det nu ska bli bättre och bättre igen. Gick därifrån med ett leende och kände direkt att det klickade med henne.

Jag kände att jag var på väg till mitt gamla jag igen, en person som jag inte vill vara och jag vet ärligt talat inte hur jag hade klarat mig om jag inte hade fått hjälp från vården igen. Tyvärr är det så här att leva med psykisk ohälsa. Vissa stunder äter det upp en innifrån och man får kämpa för att hålla sig över ytan. Under den här tiden jag inte har bloggat har jag bara försökt att överleva smärtan som finns på insidan. Jag har så mycket bra i mitt liv och så mycket att vara glad för, ändå mår jag som jag mår.

Jag har otroligt höga krav på mig själv. Jag känner mig lätt värdelös. Jag älskar inte mig själv så som jag borde göra och jag fastnar lätt i mina tankar. Men jag krigar varje dag för att bli fri från detta och nu har jag förhoppningsvis stöd från vården igen för att kunna bygga upp mig själv på riktigt. Jag är inte redo än för att stå på egna ben utan vården. Jag behöver deras stöd för att kunna ta mig ur detta.

Jag hörde ett citat från Pia Johansson som är komiker som faktiskt fick mig att vilja blogga igen.
"Motstånd är ibland bra, för då blir man prövad om det är det man vill." Och jag vill ju skriva. Jag vill hjälpa människor. Jag vill vara en förebild och även om resan inte är lätt, vare sig min personliga resa eller resan genom mitt skrivande så är det värt att kämpa för. Jag vet inte riktigt hur mycket jag kommer orka blogga än, men jag kommer tillbaka sakta men säkert när jag känner att jag orkar. Nu ska jag ta nya tag med min nya terapeut och hoppas verkligen på att det ska bli bra!

Uppdaterar er med lite bilder vad som hänt sen vi hördes senast! :) Ta hand om er så länge. Kram! ♥



 
Hotellet vi bodde på när vi var i Göteborg på hockey :) En vecka efter det var vi även på hockey i Karlstad och såg Färjestad-frölunda möta varandra med våra pappor och våra vänner. Så trevligt var det! <3

 
Fick en jättefin blomma av mina underbara föräldrar! :)



Dukade upp fint och lagade god kycklinggratäng och bakade även en nutellapaj i fredags när Dennis kom till mig! :)

 
Träffade youtubeparet Gustav och Johanna i Säffle när jag och Dennis var på marknad! :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...