Brukar du tvinga i folk kaffe?

Tänk dig att du bjuder hem en bekant på fika. Brukar du då fråga exempelvis: "Vill du ha något? Kaffe eller te? Vill du ha en bulle?" Jag kan tänka mig att du i de flesta fall erbjuder några alternativ och faktiskt är helt okej med om personen faktiskt inte vill ha något alls eller kanske bara vill ha vatten. För jag kan inte tänka mig att du tvingar i Christian kaffe som han egentligen hatar. Jag kan inte tänka mig att du bryter upp hans mun och häller i honom kaffe, och inte häller du kaffe i hans mun utan att fråga först eller innan han har sagt ja, eller hur?

Hur kommer det sig att samma rättigheter finns inte när det gäller sex? Här frågas det inte om personen vill utan här tar man bara för givet. Här verkar det aldrig heller vara okej att säga nej. När det gäller sex läser många inte av kroppsspråk, ljud och ord utan när det gäller sex har man bara rätt till det. Utan att fråga, utan att bry sig. Då är det bara att sticka in sina kroppsdelar i andra människors kroppsdelar.

Då är det offret som borde tänkt sig för, som borde varit tydligare att den inte ville. Som inte borde delat säng med personen eller som inte borde gått ut på krogen. Du har ingen rätt att tvinga någon till sex. Du har ingen rätt att tjata dig till sex likväl som du inte har rätt till att tvinga någon att dricka kaffe. Sex är ingen rättighet. Och det är enbart du som gärningsman som är skyldig, oavsett om det gäller kaffe eller sex. Offret har ingen skuld i det hela. Du har ingen rätt att ta för givet att någon vill dricka kaffe eller ha sex med dig. Som jag skrev i ett annat inlägg, allt annat än ett ja är ett nej. Har du inte fått ett ja eller ett medgivande så ger du fan i andras kroppar, visst är det enkelt?

 
Tjejjouren

Middag med syster

I fredags blev jag utbjuden av min kära syster Anna på middag på Alfies.
Jag fyllde år i juni och då gav Anna mig ett kort med en inbjudan till en valfri restaurang, men eftersom det varit så mycket sen dess så blev det inte av förrän nu. Vi åt i alla fall fläskfilé, oxfilé och kycklingfilé med pommes och tre olika såser. Till efterrätt blev det chokladtårta med grädde och bär. Allting var verkligen jättegott.

Vi åkte sen hem till henne och Tobias och kollade lite bilder, lyssnade på musik och hade det mysigt innan det var dags att åka hem. Jag blev så trött och mätt så jag var helt slut efter. Var välbehövligt att få lite syskontid och få äta gott och för första gången på länge kunde jag känna mig fin och slappna av ordentligt.










Allt annat än ett ja är ett nej

"Folk idag är så lättkränkta."
"Kvinnor överreagerar så. Se det stora problemet istället."
" Lite tafs på rumpan eller en kommentar om dina pattar är väl inte så farligt. Måste du göra en höna av en fjäder?"

Samhället kryllar idag av sådana här kommentarer där folk helt enkelt anser oss feminister och kvinnor som lättkränkta, överreagerande och överkänsliga. Min fråga till er som anser detta är, vem är du att bestämma vad som är okej för mig? Vem är du att bestämma att jag är överkänslig och lättkränkt för att jag inte vill ha en främmande människas hand på min kropp eller få sexistiska kommentarer om min kropp?

Vem är du att avgöra vad jag ska känna, tänka och hur jag ska må i olika situationer? Jag är en egen individ exakt som du som har rätt till mina egna känslor, som har rätt till min egen kropp. Som har rätt till min egen klädsel och mina egna intressen. Jag bestämmer själv vem jag vill ska ta på min kropp, när jag vill att någon ska ta på min kropp, hur någon ska ta på min kropp och det har du faktiskt ingen rätt att yttra dig om.

Det är inte din rättighet att bestämma vad jag ska känna och tänka. Det är inte din rättighet att ta på min kropp eller att påpeka mitt utseende. Det är inte din rättighet att bestämma vad som är okej för mig. Det är enbart jag som bestämmer över min kropp. Det är enbart jag som bestämmer vart gränsen går för mig och vad som är okej för mig och det har inte du ett dugg med att göra. Anser du år 2017 att det är att överreagera att få bestämma över sig själv och sin egen kropp, att ha rättighet till sin egen kropp så säger det mer om dig än vad det gör om mig.

Jag ser det stora problemet och det är de som fortfarande tror sig ha rätt att ta på andra människor, att kommentera deras kroppar på ett sexuellt sätt och att sexualisera kvinnor. Det är det stora problemet. Allt annat än ett ja är ett nej.

 
UMO

Tack till dig som kämpar

 

Att ständigt matas med ideal

- Du har för kort hår på huvudet, spara ut lite.
- Du har hår under armarna, usch raka dig istället.
- Vad smal du är, du kanske borde gå upp lite i vikt.
- Vad tjock du är, borde du verkligen äta det där?
- Vad smala ögonbryn du har, du kanske borde fylla i dem lite.
- Vad buskiga ögonbryn du har. Inte tänkt på att noppa dem eller?

Har du också känt att det kvittar hur man än ser ut så är det alltid fel? Det kan jag känna ibland och jag är ingen supermänniska, jag blir också påverkad av idealet. Jag hittar ständigt fel på mig själv trots att jag inte vill göra det. Är det inte mina ögonbryn så är det min mage. Är det inte magen så är det brösten eller så är det rumpan.

Idealen lär oss kvinnor att ständigt granska oss själva från topp till tå och minsta lilla "brist" så är vi oälskbara och borde lyfta rumpan, fettsuga magen, ta den där krämen som tar bort rynkorna eller lägga i fillers i våra läppar. Hur påverkas egentligen unga tjejer av att växa upp i det här? När jag var liten så var inte internet så stort som det är idag, då vi praktiskt taget lever på internet, men jag är ändå så matad med idealen. Jag jämför mig ständigt med andra kvinnor, trots att jag vet att många fixar sina bilder och förskönar sig själva och om jag som är 26 år påverkas så pass mycket, vad ska inte en 12-åring göra?

Forskning visar också amygdala (rädslocentrat) i hjärnan drar igång mer hos kvinnor än hos män när det gäller dessa ideal. Även om vi vet att den där bilden är fixad så väcks ändå så starka känslor i oss och vi börjar direkt att se ned på oss själva. Hjärnan är dock föränderlig och ju mer vi diskuterar detta desto större chans är det att vi faktiskt kan förändra både idealet och våra hjärnor till att inte jämföra oss så mycket. Innan idealet har börjat förändrats så får vi skapa de bästa förutsättningarna vi kan för vår hjärna, vilket vi gör genom att hela tiden boosta oss själva, umgås med människor som vi älskar och som älskar oss tillbaka och hitta saker som får oss att må bra. Det är viktigt för oss människor att känna oss behövda, älskade och sedda, därför måste vi även älska oss själva.


Att ta ansvar även med en diagnos

Att lida av en diagnons påverkar såklart hela ens liv på olika sätt.
Det kan vara allt ifrån att inte våga gå utanför dörren på grund av social fobi, till att inte förstå sig på sociala regler, till att ha svårt att hantera stress. En diagnos kan vara en förklaring till saker, men det får aldrig bli en ursäkt till att bete sig illa.

Det kan vara lätt att gömma sig bakom sin diagnos, att man inte förstår eller inte kan sätta sig in i andras situationer. Oavsett vad man än lider av för diagnos så är det så viktigt att få den hjälpen man behöver. Man kan inte gå genom hela sitt vuxna liv och ursäkta sitt betende på exempelvis sin asperger. Även när man har en diagnos måste man ta ansvar för sina handlingar och inse konsekvenserna. Jag har själv varit där med mina diagnoser (generaliserat ångestsyndrom och panikångest) och ibland varit egoistisk och behandlat folk fel, men man kan inte skylla på sina diagnoser.

Det går att träna, det går att bli bättre, men det kräver tålamod och mycket jobb. Det kräver också att man får bra hjälp utifrån och vågar inse sina fel och brister. Det gör ont att inse vad man gör fel, men det blir så mycket bättre i slutändan när man väl jobbat bort dem så man kan leva ett sådant normalt och bra liv som möjligt, där man faktiskt förstår sig själv och kan sätta stopp för sig själv när det är på väg att bli fel. Alla gör fel ibland och det innebär inte att man är en dålig människa, men man måste försöka tänka till både för sin egen och för andras skull.

 
UMO

Positiva saker med psykisk ohälsa

Det pratas ju ofta om att man ska försöka hitta det positiva i allt för att orka med vardagen och faktiskt inte gräva ned sig. Detta är dock lättare sagt än gjort och man kanske ställer sig frågan vad som egentligen är positivt med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är ju inget man vill gå igenom eller leva med, men eftersom man inte kan vrida tillbaka tiden och göra det ogjort så får man ju helt enkelt göra det bästa av situationen. Därför tänkte jag göra en lista på några punkter som varit bra med min psykiska ohälsa.

• Jag har lärt mig enormt mycket om mig själv och hur människan fungerar över lag.

• Jag har lärt min omgivning väldigt mycket om psykisk ohälsa och saker de aldrig tänkt på innan.

• Jag tror att jag kommer bli en väldigt bra mamma då jag tidigt förmodligen kan läsa av barnet och gå tillbaka till mig själv och hur jag mådde.

• Jag kan hjälpa andra genom att dela mina erfarenheter och tankar.

• Jag har blivit mer ödmjuk.

• Jag kan lättare sätta mig in i andras situationer för att jag genomgått en del själv.

• Jag kunde starta denna blogg jag driver idag och få de bästa läsarna man kan tänka sig. ♥


Hur jag och Dennis träffades

Jag har fått frågan om hur jag och Dennis träffades så tänkte att jag kan göra ett inlägg om det istället. :)

Det hela började med att jag skrev ett inlägg i en grupp på facebook som Dennis är admin för. Jag hade ingen aning om vem han var och han hade ingen aning om vem jag var, trots att vi hade gemensamma vänner. Jag skrev i alla fall ett väldigt ironiskt inlägg om att sen jag började hålla på frölunda så kan jag inte tänka mig träffa nån som inte håller på frölunda och att jag ville flytta närmare Göteborg.

Statusen var aldrig menad som någon "kontaktannons" utan var bara en rolig grej från min sida för att visa vad omvänd jag blivit (eftersom jag tidigare höll på Färjestad). Dennis såg statusen i alla fall och skrev ett PM till mig. Vi fick väldigt bra kontakt med en gång och redan första kvällen bytte vi telefonnummer. Jag ringde honom och vi pratade bort hela natten i telefon.

Efter bara några dagar bestämde vi oss för att ses och han kom till mig. Jag kände direkt jag träffade honom att detta är en människa jag vill ha kvar i mitt liv, det här är liksom rätt. Det var mycket jag föll för hos honom, men en av grejerna är nog att han aldrig försökte något med mig. Han "raggade" aldrig på mig, han försökte inte få mig i säng utan det var jag som fick ta initiativ till allt. Bollen låg liksom hos mig och det tror jag var bra för min del.

Idag kan jag inte tänka mig att vara utan honom för jag älskar honom otroligt mycket. Han är min trygghet, han får mig att skratta, han får mig att tänka till, han bygger upp mig. Han förstår mig när knapppt jag själv förstår mig och jag är så otroligt glad över att just han såg det jag skrev i den där gruppen.

 


Glöm inte bort att ni kan nominera mig i Blogg.se-priset 2017 som "årets stjärnskott" eller "årets budskap/inspiratör". Det skulle betyda så otroligt mycket för mig. Ni behöver bara skriva in: "Evahle.se" under dessa två kategorier och trycka på skicka. Direktlänk till röstningen.

Kvinnor är så lättkränkta - Svar på tal

Internet fylls allt mer med historier under hashtagen #metoo. Det pratas om på tv, i tidningar, på radio. Politiker går ut med att de både råkat ut för sexuella trakasserier och övergrepp men också utsätt andra för sexuella trakasserier. Det har blivit ett stort ämne nu, vilket är jättebra. Tyvärr finns det människor som fortfarande i slutet av 2017 lever under en stor sten och inte kan se det här. Som inte ser samhällsproblemet, för det är just det det är. Mäns våld mot kvinnor ÄR ett samhällsproblem. Så nu tänkte jag ge svar på några kommentarer som väcker så mycket ilska i mig, som enbart visar på ignorans, okunskap och väldigt lite empati hos dessa människor. 

"Vad umgås du med för män egentligen? Sluta träffa sådana killar istället."
- Hur tror du egentligen att en våldtäktsman eller en man som trakasserar kvinnor ser ut? Kanske som ett troll som bor under en bro och ska äta upp dig när du klampar på hans bro? Nja inte riktigt. Dessa män är många gånger helt vanliga män, med familj, bra jobb, hus som är väldigt omtyckta av sin omgivning. HUR vet man på förhand att den där killen som är ens chef kommer tafsa på en på en personalfest? HUR vet man på förhand att den mannen man gifte sig med för 20 år sen kommer att våldta en? HUR vet man på förhand att den där snubben som går bakom en på väg till bussen är en våldtäktsman? Kan du berätta det för mig, för jag vill gärna ha det svaret?

"Ni får det att låta som att alla män är så här, när det bara handlar om några få."
- Det här handlar inte om en, två eller tre män som gör detta. Det är inte så att en enda man åker världen runt på en liten turné för att våldta, trakassera och sexualisera alla världens kvinnor som blir utsatta för det här. Kvinnor blir utsatta dagligen för övergrepp och trakasserier av män, över hela världen. Det här handlar inte om några få män, det här handlar om en hel värld. I stort sett alla kvinnor har någon gång blivit utsatta för någon sorts övergrepp av minst en man. Alla känner ett offer, men ingen känner en gärningsman, är inte det väldigt konstigt? Det här handlar om struktur, det här handlar om en manlig kultur och jag kan nästan med 100% säkerhet säga att i stort sett alla män någon gång bidragit till detta på ett eller annat sätt. Tänk efter, har du som man någon gång skrattat åt dina polares skämt att en kvinna borde våldtas? Har du som man någon gång sett på hur en man behandlat en kvinna illa utan att säga ifrån? Har du någon gång skämtat på en kvinnas bekostnad? Har du någon gång tjatat dig till sex? Har du någon gång tjatat om att få bilder av en tjej?

"Var inte så lättkränkt, det finns värre saker."
- Hm, värre saker som att du exempelvis tar åt dig och blir kränkt av en sådan här kampanj? Det om något är att vara lättkränkt enligt mig. Varje individ bestämmer över sin egen kropp. Enbart individen själv har rätt till sin egen kropp och detta gäller alla kön. Ingen ska bli tafsad på, ingen ska råka ut för trakasserier eller övergrepp. Varför är det så svårt att förstå? Att ta på någon annans kropp utan tillåtelse ÄR ett övergrepp. Punkt.

"Men om man inte får klappa dem på rumpan, inte vissla efter dem eller skrika snygga pattar. Hur ska jag då hälsa på kvinnor och visa att jag är intresserad? Vågar man ens säga hej nu för tiden?"
- Jag skulle tipsa dig om att gå en kurs i retorik och en i vett och etikett om du har så svårt att veta hur man för sig. Hur hälsar du på dina manliga medmänniskor? Du har väl förhoppningsvis en hjärna du kan tänka med eller? Börja med att säga hej till kvinnan du är intresserad av så ska du se att du lär få många mer napp än att klappa dem i rumpan.

Fanny Åström har skapat denna bild

Nominera mig till blogg.se-priset 2017


Blogg.se har nu en tävling där man kan nominera sina favoritbloggar som bloggar på blogg.se. Jag skulle bli jätteglad om ni ville rösta på mig som årets stjärnskott eller årets budskap/inspiratör. Det skulle betyda så mycket för mig då jag verkligen lägger ned så mycket arbete på min blogg och brinner för det jag gör. Du kan nominera fram till 15 november. Ni behöver bara skriva in Evahle.se i dessa två kategorier och trycka på skicka. Direktlänk till nomineringen

Tack på förhand! :) ♥

Debattartikel - Hur jag utsättes för övergrepp

 
Igårkväll snappade även nyheter24 upp mitt inlägg där jag delar med mig av min historia kring sexuella övergrepp. Detta är ett sådant viktigt ämne som inte får tystas ned. Jag delar min historia för att hjälpa andra kvinnor som råkat ut för samma sak eller som kommer råka ut för samma sak. Jag delar min historia för att jag vägrar låta mig tystas ned och jag vägrar att skämmas. Det är enbart för oss kvinnliga offer jag delar min historia, för att rättvisa någon gång ska skpas, för vår skull. Jag är så trött att jag som kvinnligt offer ska hålla tyst och bara finna mig i detta. Därför kommer det komma upp fler inlägg kring detta ämnet de närmsta dagarna, för jag vägrar vara tyst. Jag tänker kämpa för varje kvinnas rättvisa. För att ingen flicka någonsin ska gå igenom det jag gjorde. För att mina framtida döttrar ska få växa upp utan den rädslan jag lever i varje dag. För att mina medsystrar ska få leva sitt liv, som de vill utan att dömas, hånas, hatas och utsättas för våld.

Dela gärna artikeln till alla. Kommentera gärna och anmäl om ni ser några elaka kommentarer. Tillsammans gör vi skillnad, tillsammans är vi starka. Direktlänk till artikeln.

Våldtäktsmän som hyllas

Ingen kan ju ha missat hashtagen #metoo. Det är ju en hashtag som extremt många kvinnor lagt upp sina berättelser under. Men nu har ju även män börjat ta plats under hashtagen #ihave och liknande hashtags. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta, men en sak jag reflekterat över är hur männen som förgripit sig på kvinnor blir hyllade. 

"Fan vad modigt av dig att berätta. Heja dig!"
"Fler borde vara som du. Du är stark!"
"Jag blir tårögd, så öppet och ärligt!"

Detta är bara några kommentarer jag sett som skrivs av både män och kvinnor till dessa männen som erkänner sina brott. Men när vi som offer kommer ut med vår historia, då har vi tagit på oss offerkoftan. Då hittar vi bara på och ljuger för uppmärksamhet och om det är sant så är det vårt eget fel, för vi måste tänka på hur vi klär oss, vilka signaler vi sänder ut, hur mycket vi dricker. Vi får också höra meningar som: "Var glad att någon vill ligga med dig!" eller: "Vem fan skulle vilja tafsa på dig? Önsketänkande från din sida bara..." Då är det inte massa ryggdunkningar och ord som: "Fan vad bra du är!" särskilt inte från män.

Hur kommer det sig att jag som offer får massor av skit för att jag blivit utsatt för sexuella övergrepp och sexuella trakasserier, medan en gärningsman som utsatt kvinnor för det här får beröm och ryggdunkningar när han går ut med sin historia? Varför anses han vara stark som berättar sin historia och där tror folk på honom med en gång, men när jag berättar min historia så misstror folk mig för "tjejer kan ju hitta på att de blivit våldtagna" och jag får höra hur äcklig och billig jag är som blivit våldtagen? Återigen ser vi hur skulden läggs på offren och hur vi ger medaljer till gärningsmännen, som vanligt.

 
Bildkälla

Jag var bara 7 år när han stoppade ned sin tunga i min hals

Tänk dig tillbaka till när du var barn, närmare bestämt 7 år.
Kommer du ihåg vad liten och oskuldsfull du var då? Vad lite du visste om världen och att lek var allt som fanns i ditt huvud, hur lätt saker ändå var? För alla barn är inte livet så där lekande lätt.

Jag var 7 år och det var sommar. Jag minns att jag hade på mig en svart kjol och någon vit tröja. Jag lekte i min lekstuga och helt plötsligt kommer en man som var 10 år äldre än jag in. Han var alltså 17, nästan 18 år gammal. Det var en man som fanns i min närhet sedan en tid tillbaka. Helt plötsligt säger han till mig att han tycker jag är snygg. Inte så där barnslig som andra barn i min ålder, utan mer mogen och härlig.

Jag minns inte riktigt varken vad jag sa eller tänkte just där och då. Tiden gick och varje gång han var i min närhet gjorde han fler och fler närmanden. En dag stoppande han ned sin tunga i min hals och bad mig klä av mig. Jag minns hur han knäppte upp knapparna i min tröja. Jag minns hur han knäppte upp sina byxor och jag fick se hans penis. Jag minns hur han nafsade mig i örat. Jag var alltså 7 år första gången jag blev utsatt för sexuella övergrepp av en man. Jag var ett litet oskuldsfullt barn, som inte hade en aning om vad sex var. Jag förstod att något var fel i det han gjorde, men jag förstod inte vad.

När jag började dejta en kille 2009 var jag dock med om en fullbordad våldtäkt. Jag minns fortfarande hur tårarna bara rann nedför mina kinder, blåmärkena jag hade på brösten, hur hela min kropp skakade och hur jag blödde ur mitt underliv. Jag minns fortfarande känslan av skam, av rädsla, av äckel och panik. Jag minns fortfarande hur jag bara önskade att mitt liv skulle ta slut där och då.

Även om inget av övergreppen var mitt fel så tog jag ändå på mig skulden för båda delarna. Jag trodde seriöst att övergreppet som skedde när jag var 7 år var mitt eget fel och vågade därför aldrig prata om det. Jag trodde att det var mitt fel att jag blev våldtagen av killen jag dejtade. Fortfarande än idag när jag pratar öppet om övergreppen kan människor ge mig som offer skulden. De hittar alltid orsaker till att skuldbelägga mig som offer. Idag vet jag bättre. Idag vet jag att inget av dessa övergrepp var mitt fel. Idag vet jag att INGET offer ska beskyllas för vad gärningsmannen gör, för det är bara gärningsmannen som är skyldig.

Jag väljer att delta i kampanjen #Metoo för att jag vägrar att tystas ned och ta på mig skulden. Jag vägrar att låta andra kvinnor och flickor tro att det är de själva som gjort fel. Den här kampen ska inte förminskas och det finns inte en enda ursäkt till att utsätta någon för sexuella övergrepp eller trakasserier. Kanske det här kan öppna ögonen hos folk och se hur stort problemet faktiskt är, att i stort sett varje kvinna någon gång har utsatts för sexuella trakasserier eller sexuella övergrepp av minst en man. En dag kan det vara din dotter som utsätts när hon är en liten flicka, exakt som jag. Öppna ögonen och börja agera, innan det är för sent!


Så sprider vi mer kärlek

Det finns så mycket hat och ondska i denna värld och vi är nog många som funderar på hur vi ska kunna minska hatet och sprida mer kärlek istället. Därför tänkte jag lista några punkter om vad jag tror skulle kunna hjälpa oss på vägen till en finare värld med mer kärlek. Det krävs så lite för att göra världen till en lite finare plats och genom små goda gärningar mår både du och jag bättre.

Uppmärksamma det goda. - Självklart måste man få prata om det negativa och genom att uppmärksamma det negativa kan vi göra förändringar, men vi får inte glömma bort det goda. Det finns massor av goda människor där ute och mycket fina saker som händer. Tacka för komplimanger, visa uppskattning till dina nära och kära, tacka expediten för god hjälp och så vidare. Lägg ned mer tid på att uppmärksamma det bra!

Tänk långsiktigt. - Kanske har du lust att skriva till den där personen du nyss såg en bild på att hen var ful. Kanske har du lust att sprida det där elaka ryktet eller kanske du har lust till att göra ännu värre saker. Tänk då hur det påverkar både dig själv och andra i det långa loppet. Vad kan hända om du gör detta? Kan det orsaka någons död? Kan det göra att någon börjar ogilla sig själv och gråter sig till sömns? Kan det göra så du mister vänner eller exempelvis ditt jobb? Tänk efter noga vad som kan hända innan du gör något för det kan påverka andra människors liv.

Tänk osjälviskt. - Man måste få tänka på sig själv ibland, men att faktiskt bry sig om andra människor gör oftast så man mår bättre själv och man hjälper andra människor på samma gång. Fråga hur någon mår, volontärarbeta, skänk kläder/pengar till behövande, hjälp någon över gatan. Ju mer man hjälper varandra, desto finare blir vår värld och om du hjälper andra är chansen också större för att få hjälp tillbaka om du behöver det.


En underbar helg

Vilken underbar helg jag har haft alltså! I fredags kom Dennis till mig och vi kollade på idol, åt kycklinglasagne som jag gjort och bara myste. Vi tog en låååång sovmorgon på lördagen fram till 12.20 (???!!) haha. Helt sjukt att vi sover så bra ihop. Jag sover aldrig så bra som med honom så när vi sover ihop kan vi sova typ 10 timmar. Men eftersom jag har sömnproblem så behövs det verkligen för min del i alla fall.

Sen började vi fixa hemma hos mig. Vi satte upp lite bilder på väggarna, tavlor och grejade och gjorde i ordning. Grejade i stort sett hela dagen förutom att vi kollade på hockey och sen åt vi pizza och efterrätt på pizza hut. Jag kommer uppdatera er med mer bilder från mitt hem vid ett annat tillfälle då jag har gjort om en del men här får ni en liten bild på vad vi gjorde i alla fall. :) Var i alla fall en väldigt bra helg med mycket skratt och bra energi.

Nu har jag tränat lite zumba och ska snart sova. Hoppas ni har haft en bra helg ni också. Kram ♥








Deltog i radioprogrammet Karlavagnen



Nyss deltog jag i radioprogrammet Karlavagnen i P4. De pratade om psykisk ohälsa så jag besämde mig för att ringa in och de var väldigt intresserade av att ha med min historia. Även om det bara var några minuters intervju och ett program där många fick ringa in så kände jag ändå att jag ville delta.

Programmet var ju även direktsänt så det är första gången jag deltog i något som är direktsänt. Jag är oerhört stolt över mig själv att jag vågade och tog steget. Jag utecklas hela tiden och snart SKA jag vara i mål! :) ♥ Lyssna på spelaren här ovanför. Det är bara att trycka på play för att komma till min del av programmet. Om det mot förmodan inte skulle fungera så spola fram till 2:08.43.

Hennes största fiende är hon själv

Det finns en tjej i min närhet som har väldigt höga krav på sig själv.
Hon dömer sig själv väldigt hårt och allt hon gör måste vara perfekt. Hennes texter måste vara perfekta, hennes matlagning måste smaka och se perfekt ut. Hennes bakverk måste se fina ut. Till och med hennes flätor i hennes nyduschade hår måste vara perfekta för att hon ska känna sig nöjd.

Om hon inte känner att det hon gör blir perfekt så trycker hon ned sig själv. Hon ser sig själv som en dålig människa, som inte kan någonting. Hon tror att hennes drömmar aldrig kommer kunna gå i uppfyllelse, för varför skulle någon som inte kan något lyckas i livet? Varför skulle någon kunna älska henne, som inte är tillräckligt bra?

Vissa dagar tar kraven över och hon blir liggandes i en hög och bara gråter. Hon känner då för att sluta med allt hon egentligen tycker är roligt, eftersom hennes krav på sig själv gör att saker blir för tunga. Det blir för tungt för hennes axlar att bära de kraven. Hon känner då för att sluta baka, sluta skriva, sluta laga mat, sluta dansa. Hon ser inte varför hon skulle fortsätta med något som hon ändå inte lyckas med. Hon kan ju ingenting så varför ens försöka tänker hon.

Hennes drömmar är stora. Hon vet vad hon vill i livet, men hennes krav på sig själv stoppar henne för hon sjunker så snabbt när hon inte lever upp till sina egna krav. Hon älskar inte sig själv. Hon ser inte sitt eget värde. Hon ser bara någon som om och om igen inte lyckas och det trasar sönder henne inombords. Det trasar sönder henne inombords att aldrig nå sina mål, även om hon vet att även resan dit är ett mål i sig. Hennes största fiende är hon själv.

Den här tjejen, det är jag. Det här är något jag krigar med varje dag. Att gå från självhat till självkärlek. Att gå från känslan av misslyckande till känslan av stolthet. Att gå från krig till fred och att finna ro.


Onsdagspepp


Så handskas du med automatiska tankar

Alla människor har något som heter automatiska tankar. Dessa tankar dyker upp spontant och utan någon tidigare reflektion. De kommer snabbt och passerar ibland medvetandet så hastigt att vi inte hinner lägga märke till dem, men trots det hinner de påverka känslor och handlingsmönster. Det finns neutrala, positiva och negativa automatiska tankar och det är främst de negativa som ger oss besvär. 

Ett exempel: 

Du är ute på en fika med en ny dejt och personen kollar ofta på klockan. 

Neutral automatisk tanke: "Personen kollar säkert ofta på klockan för att barnvakten snart ska gå hem och hen vill passa tiden."

Positiv automatisk tanke: "Personen kollar ofta på klockan för att hen vill prata ännu mer med mig och vill inte att tiden ska gå."

Negativ automatisk tanke: "Personen kollar ofta på klockan för att jag är så tråkig..."


Vad kan man då göra för att bli medveten om dessa tankar? - Jo, nämligen att skriva ned dem. Skriv ned händelsen, vilka tankar du fick och dela in dem i neutral, positiv eller negativ. Ofta kan man få flera automatiska tankar samtidigt och då ska du anteckna alla och dela in dem i rätt ruta. 

Du kan också ställa dig själv några motfrågor när du får en negativ automatisk tanke:
* Kan du tänka på något annat sätt?
* Är det säkert att det är så?
* Hur skulle din bästa vän se på detta?


Detta inlägg är en repost och jag postade det första gången 11/3-2015.

Den positiva listan

Jag har ju varit inne i en negativ period det sista och det är lätt att man fastnar i dessa tankar. Därför tänkte jag göra en positv lista där jag listar saker som varit bra eller gjort mig glad det sista. Det är bra att träna på att tänka positivt då det inte är något som vänder över en natt, men tillsammans kommer vi må bättre!

Någon som gör mig glad: Min underbara pojkvän. ♥

Något jag är stolt över: Att jag tagit upp mitt skrivande igen.

Något jag är glad över: Att jag fått en bra terapeut igen som jag tror verkligen kan hjälpa mig.

Någon som inspirerar mig: Sofi och Ida som driver Ångestpodden. Jag älskar deras podd!

Något jag ser fram emot: Att min pojkvän kommer senare idag och att vi ska umgås och mysa hela helgen! ♥

Något jag är nöjd med gällande mitt utseende: Min rumpa.

Något jag är nöjd med gällande min personlighet: Att jag aldrig ger upp.

Något jag är glad över att jag köpt: Mina nya stickade tröjor + mina nya skor.

Något som får mig att må bra: Att få logga in här och läsa alla fina ord ni skriver till mig. ♥



Alltså, världens suddigaste bild men jag gillar den ändå så ni får se den i alla fall. :)

Därför är det viktigt för mig att nå ut

Många kanske undrar varför det är så viktigt för mig att nå ut med mina texter.
Många kanske tänker att det bara handlar om bekräftelse och att jag söker uppmärksamhet. Men det handlar om att detta ämnet jag skriver om ligger så otroligt nära mig.

Jag har lidit av psykisk ohälsa i 19 år. I stort sett varje dag är en kamp mot mig själv, mot mina tankar och mot samhället. Jag vet verkligen hur det är att må dåligt. Att utsättas för sexuella övergrepp, att bli mobbad, att skada sig själv, att utnyttjas och bli trampad på. Därför ligger detta ämne så nära mitt hjärta, för jag vill inte att någon ska behöva genomlida det jag gjort och gör.

Jag vill inte att någon ska behöva slåss med känslan om att känna sig värdelös, känslan av att vara fånge i sig själv. Känslan av att trampas på, av både sig själv och andra. Jag vill inte att någon ska behöva sitta där med självmordstankar eller i tankar om att kräkas upp sin mat för jag vet hur det är, jag har varit där själv. Jag vill inte att någon ska behöva känna sig ensam i sin kamp till ett glädjefyllt liv med självkärlek istället för självhat, därför kämpar jag så för att nå ut med mina texter för jag vet att jag kan göra skillnad genom att prata om detta, både för min egen del och för andras del. Därför har jag tagit upp skrivandet igen, då jag vet hur mycket det betyder både för mig själv och andra.


Försöker komma på banan igen

Hej på er fina fighters där ute!
Gud, vad jag har saknat er och att skriva här inne. Jag har ju haft en paus från bloggandet ett tag då jag har haft en väldigt tung period psykiskt nu ett tag och kände att jag behövde rå om mig själv. Jag övervägde att sluta helt och trodde faktiskt att jag skulle göra det då det inte kändes bra att skriva längre.

Jag har varit utan terapi i över fyra månader och i början fungerade det bra. Det kändes skönt att inte behöva "älta" sina problem med en terapeut hela tiden, men till slut gick det inte längre. Jag hade konstant ångest, ingenting var kul och jag kunde inte känna mig glad och när jag var på hockey i Göteborg med min pojkvän fick jag en hemsk panikångestattack som gjorde att jag fick gå tillbaka till hotellet. Så jag har legat i och krigat på för att få hjälp och fick faktiskt hjälp hos en diakon i kyrkan. Även om de inte är utbildade inom psykologi så vill de ändå hjälpa människor och vara ett stöd. Så jag fick många bra verktyg hos henne. Dock hann jag bara gå dit en gång för direkt efter det fick jag en ny kontakt på psykiatrin som jag var till idag för första gången. Hon verkar jättebra och jag håller tummarna för att det nu ska bli bättre och bättre igen. Gick därifrån med ett leende och kände direkt att det klickade med henne.

Jag kände att jag var på väg till mitt gamla jag igen, en person som jag inte vill vara och jag vet ärligt talat inte hur jag hade klarat mig om jag inte hade fått hjälp från vården igen. Tyvärr är det så här att leva med psykisk ohälsa. Vissa stunder äter det upp en innifrån och man får kämpa för att hålla sig över ytan. Under den här tiden jag inte har bloggat har jag bara försökt att överleva smärtan som finns på insidan. Jag har så mycket bra i mitt liv och så mycket att vara glad för, ändå mår jag som jag mår.

Jag har otroligt höga krav på mig själv. Jag känner mig lätt värdelös. Jag älskar inte mig själv så som jag borde göra och jag fastnar lätt i mina tankar. Men jag krigar varje dag för att bli fri från detta och nu har jag förhoppningsvis stöd från vården igen för att kunna bygga upp mig själv på riktigt. Jag är inte redo än för att stå på egna ben utan vården. Jag behöver deras stöd för att kunna ta mig ur detta.

Jag hörde ett citat från Pia Johansson som är komiker som faktiskt fick mig att vilja blogga igen.
"Motstånd är ibland bra, för då blir man prövad om det är det man vill." Och jag vill ju skriva. Jag vill hjälpa människor. Jag vill vara en förebild och även om resan inte är lätt, vare sig min personliga resa eller resan genom mitt skrivande så är det värt att kämpa för. Jag vet inte riktigt hur mycket jag kommer orka blogga än, men jag kommer tillbaka sakta men säkert när jag känner att jag orkar. Nu ska jag ta nya tag med min nya terapeut och hoppas verkligen på att det ska bli bra!

Uppdaterar er med lite bilder vad som hänt sen vi hördes senast! :) Ta hand om er så länge. Kram! ♥



 
Hotellet vi bodde på när vi var i Göteborg på hockey :) En vecka efter det var vi även på hockey i Karlstad och såg Färjestad-frölunda möta varandra med våra pappor och våra vänner. Så trevligt var det! <3

 
Fick en jättefin blomma av mina underbara föräldrar! :)



Dukade upp fint och lagade god kycklinggratäng och bakade även en nutellapaj i fredags när Dennis kom till mig! :)

 
Träffade youtubeparet Gustav och Johanna i Säffle när jag och Dennis var på marknad! :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...