- Du har för kort hår på huvudet, spara ut lite.
- Du har hår under armarna, usch raka dig istället.
- Vad smal du är, du kanske borde gå upp lite i vikt.
- Vad tjock du är, borde du verkligen äta det där?
- Vad smala ögonbryn du har, du kanske borde fylla i dem lite.
- Vad buskiga ögonbryn du har. Inte tänkt på att noppa dem eller?
Har du också känt att det kvittar hur man än ser ut så är det alltid fel? Det kan jag känna ibland och jag är ingen supermänniska, jag blir också påverkad av idealet. Jag hittar ständigt fel på mig själv trots att jag inte vill göra det. Är det inte mina ögonbryn så är det min mage. Är det inte magen så är det brösten eller så är det rumpan.
Idealen lär oss kvinnor att ständigt granska oss själva från topp till tå och minsta lilla "brist" så är vi oälskbara och borde lyfta rumpan, fettsuga magen, ta den där krämen som tar bort rynkorna eller lägga i fillers i våra läppar. Hur påverkas egentligen unga tjejer av att växa upp i det här? När jag var liten så var inte internet så stort som det är idag, då vi praktiskt taget lever på internet, men jag är ändå så matad med idealen. Jag jämför mig ständigt med andra kvinnor, trots att jag vet att många fixar sina bilder och förskönar sig själva och om jag som är 26 år påverkas så pass mycket, vad ska inte en 12-åring göra?
Forskning visar också amygdala (rädslocentrat) i hjärnan drar igång mer hos kvinnor än hos män när det gäller dessa ideal. Även om vi vet att den där bilden är fixad så väcks ändå så starka känslor i oss och vi börjar direkt att se ned på oss själva. Hjärnan är dock föränderlig och ju mer vi diskuterar detta desto större chans är det att vi faktiskt kan förändra både idealet och våra hjärnor till att inte jämföra oss så mycket. Innan idealet har börjat förändrats så får vi skapa de bästa förutsättningarna vi kan för vår hjärna, vilket vi gör genom att hela tiden boosta oss själva, umgås med människor som vi älskar och som älskar oss tillbaka och hitta saker som får oss att må bra. Det är viktigt för oss människor att känna oss behövda, älskade och sedda, därför måste vi även älska oss själva.
- Vad smala ögonbryn du har, du kanske borde fylla i dem lite.
- Vad buskiga ögonbryn du har. Inte tänkt på att noppa dem eller?
Har du också känt att det kvittar hur man än ser ut så är det alltid fel? Det kan jag känna ibland och jag är ingen supermänniska, jag blir också påverkad av idealet. Jag hittar ständigt fel på mig själv trots att jag inte vill göra det. Är det inte mina ögonbryn så är det min mage. Är det inte magen så är det brösten eller så är det rumpan.
Idealen lär oss kvinnor att ständigt granska oss själva från topp till tå och minsta lilla "brist" så är vi oälskbara och borde lyfta rumpan, fettsuga magen, ta den där krämen som tar bort rynkorna eller lägga i fillers i våra läppar. Hur påverkas egentligen unga tjejer av att växa upp i det här? När jag var liten så var inte internet så stort som det är idag, då vi praktiskt taget lever på internet, men jag är ändå så matad med idealen. Jag jämför mig ständigt med andra kvinnor, trots att jag vet att många fixar sina bilder och förskönar sig själva och om jag som är 26 år påverkas så pass mycket, vad ska inte en 12-åring göra?
Forskning visar också amygdala (rädslocentrat) i hjärnan drar igång mer hos kvinnor än hos män när det gäller dessa ideal. Även om vi vet att den där bilden är fixad så väcks ändå så starka känslor i oss och vi börjar direkt att se ned på oss själva. Hjärnan är dock föränderlig och ju mer vi diskuterar detta desto större chans är det att vi faktiskt kan förändra både idealet och våra hjärnor till att inte jämföra oss så mycket. Innan idealet har börjat förändrats så får vi skapa de bästa förutsättningarna vi kan för vår hjärna, vilket vi gör genom att hela tiden boosta oss själva, umgås med människor som vi älskar och som älskar oss tillbaka och hitta saker som får oss att må bra. Det är viktigt för oss människor att känna oss behövda, älskade och sedda, därför måste vi även älska oss själva.
4 kommentar(er)
