Det finns en tjej i min närhet som har väldigt höga krav på sig själv.
Hon dömer sig själv väldigt hårt och allt hon gör måste vara perfekt. Hennes texter måste vara perfekta, hennes matlagning måste smaka och se perfekt ut. Hennes bakverk måste se fina ut. Till och med hennes flätor i hennes nyduschade hår måste vara perfekta för att hon ska känna sig nöjd.
Om hon inte känner att det hon gör blir perfekt så trycker hon ned sig själv. Hon ser sig själv som en dålig människa, som inte kan någonting. Hon tror att hennes drömmar aldrig kommer kunna gå i uppfyllelse, för varför skulle någon som inte kan något lyckas i livet? Varför skulle någon kunna älska henne, som inte är tillräckligt bra?
Vissa dagar tar kraven över och hon blir liggandes i en hög och bara gråter. Hon känner då för att sluta med allt hon egentligen tycker är roligt, eftersom hennes krav på sig själv gör att saker blir för tunga. Det blir för tungt för hennes axlar att bära de kraven. Hon känner då för att sluta baka, sluta skriva, sluta laga mat, sluta dansa. Hon ser inte varför hon skulle fortsätta med något som hon ändå inte lyckas med. Hon kan ju ingenting så varför ens försöka tänker hon.
Hennes drömmar är stora. Hon vet vad hon vill i livet, men hennes krav på sig själv stoppar henne för hon sjunker så snabbt när hon inte lever upp till sina egna krav. Hon älskar inte sig själv. Hon ser inte sitt eget värde. Hon ser bara någon som om och om igen inte lyckas och det trasar sönder henne inombords. Det trasar sönder henne inombords att aldrig nå sina mål, även om hon vet att även resan dit är ett mål i sig. Hennes största fiende är hon själv.
Den här tjejen, det är jag. Det här är något jag krigar med varje dag. Att gå från självhat till självkärlek. Att gå från känslan av misslyckande till känslan av stolthet. Att gå från krig till fred och att finna ro.
Hon dömer sig själv väldigt hårt och allt hon gör måste vara perfekt. Hennes texter måste vara perfekta, hennes matlagning måste smaka och se perfekt ut. Hennes bakverk måste se fina ut. Till och med hennes flätor i hennes nyduschade hår måste vara perfekta för att hon ska känna sig nöjd.
Om hon inte känner att det hon gör blir perfekt så trycker hon ned sig själv. Hon ser sig själv som en dålig människa, som inte kan någonting. Hon tror att hennes drömmar aldrig kommer kunna gå i uppfyllelse, för varför skulle någon som inte kan något lyckas i livet? Varför skulle någon kunna älska henne, som inte är tillräckligt bra?
Vissa dagar tar kraven över och hon blir liggandes i en hög och bara gråter. Hon känner då för att sluta med allt hon egentligen tycker är roligt, eftersom hennes krav på sig själv gör att saker blir för tunga. Det blir för tungt för hennes axlar att bära de kraven. Hon känner då för att sluta baka, sluta skriva, sluta laga mat, sluta dansa. Hon ser inte varför hon skulle fortsätta med något som hon ändå inte lyckas med. Hon kan ju ingenting så varför ens försöka tänker hon.
Hennes drömmar är stora. Hon vet vad hon vill i livet, men hennes krav på sig själv stoppar henne för hon sjunker så snabbt när hon inte lever upp till sina egna krav. Hon älskar inte sig själv. Hon ser inte sitt eget värde. Hon ser bara någon som om och om igen inte lyckas och det trasar sönder henne inombords. Det trasar sönder henne inombords att aldrig nå sina mål, även om hon vet att även resan dit är ett mål i sig. Hennes största fiende är hon själv.
Den här tjejen, det är jag. Det här är något jag krigar med varje dag. Att gå från självhat till självkärlek. Att gå från känslan av misslyckande till känslan av stolthet. Att gå från krig till fred och att finna ro.
20 kommentar(er)
