Bloggpaus på obestämd tid



Som ni ser här ovanför så kommer jag ta en bloggpaus ett tag för att överväga vad jag känner att jag vill och vad som är rätt. Jag måste prioritera mitt eget mående först och jag dömer mig själv så hårt när jag inte lyckas. Jag kanske blir borta från bloggen i tre dagar, kanske tre månader eller för alltid, det kan jag inte säga än. Men jag börjar med att ta en paus så får vi se senare vad som händer. Kanske är det bara en dålig period...

Ha det bra så länge mina fighters! Kram.

Debattartikel - Skulle du låta ditt eget barn kvävas i sina spyor?



Igår delade Nyheter24 mitt öppna brev till Åsa Regnér och jag hoppas att fler människor kommer dela, gilla och kommentera detta då det är ett sådant otroligt viktigt ämne som behöver pratas mer om. 


Detta måste uppmärksammas då 90% av de som söker LSS idag får avslag. 1 av 10 får gå på toaletten. 1 av 10 får äta. Hur ska vi bedöma vem? Ska vi dra lott? Snälla, jag ber er att dela detta viktiga inlägg. VI kan göra skillnad. Vi måste se till att människor inte värderas olika för jag hoppas att ni håller med mig om att de funktionshindrade är exakt lika mycket värda som oss andra, men för att kunna göra skillnad måste vi alla engagera oss. Gör din del och uppmärksamma detta så vi kan protestera!

Direktlänk till artikeln.

Varför självskadar man?

När man mår dåligt psykiskt kan det vara lätt att finna olika typer av självskadebeteenden som en tröst, vilket många som aldrig varit i den sistsen har svårt att förstå. När man skadar sig själv så handlar det oftast inte om att man vill dö, men man vet inte riktigt hur man ska hantera smärtan man känner inombords.

Tänk dig att du haft en dålig dag på jobbet och när du väl är hemma slår du i tån i tröskeln. Under de minutrarna det gör ont så fokuserar du inte på den dåliga dagen på jobbet för du tänker bara på smärtan i tån. Ungefär så kan man beskriva självskador med. För stunden glömmer man bort det onda inombords, för att man fokuserar på en annan typ av smärta, som för vissa känns lättare att hantera.

Tyvärr är ju inte självskada lösningen på problemet då det skadar en mer än hjälper en och därför kan det vara bra att hitta andra sätt att hantera sin psykiska smärta på. Någon sorts aktivitet där man får bort fokuset från insidan kan vara bra att göra istället, så som att måla, virka, baka, träna, lyssna på musik, spela gitarr och så vidare. Men det gäller att förstå vad för anledningar det kan finnas till att skada sig själv. När man är mitt i skiten kan det kännas som den enda utvägen, även om man innerst inne vet att det bara kommer göra det hela värre, så därför är det viktigt att inte döma de som skadar sig själva. De gör inte detta för att de tycker det är kul, de gör det för att överleva och för att försöka ta sig igenom smärtan de har på insidan.


En bra helg

 

I fredags när Dennis kom till mig överraskade jag honom med middag och fin dukning med ljus och så vidare. Var så skönt att bara få mysa till det lite och faktiskt duka upp finare för en gångs skull då vi alltid äter i soffan annars både hos honom och hos mig haha. Jag lagade i alla fall en köttgryta med grytbitar, paprika och creme fraiche med smak av parmesan och vitlök, serverat med pasta. 

Igår var vi hos mina föräldrar och umgicks med hela familjen. Köpte mat från burger king och sen gjorde vi chokladpudding, grädde och vaniljsås. En riktigt rolig dag med familjen och min morbror och vi skrattade jättemycket som vi brukar göra tillsammans.

Jag är så otroligt kär i denna mannen alltså. Han gör mig så glad så det är riktigt roligt att göra saker åt honom då han verkligen ger tillbaka av så mycket annat. Även om mitt humör pendlar mycket och han ibland kan säkerligen bli trött på mig så ger han inte upp. Dennis, jag är så glad att jag fann dig och att du finns i mitt liv. Tänk om jag aldrig hade skrivit den där konstiga ironiska statusen i Frölundatjötet på facebook så kanske vi aldrig hade träffats. Du gör mig lycklig, även om du ibland går mig på neverna haha. Puss hjärtat. ♥

Lite kvällspepp

Jag vill bara titta in och skriva lite kvällspepp, både till er och till mig själv.
Hittills har du överlevt 100% av dina dåliga dagar. Du klarar dig galant! Tänk på vilken kämpe du faktiskt är som klarat dig igenom allt du gjort. Som reser sig upp varje gång du faller. Du är inte en svag person. Du är inte värdelös, du är stark och helt fantastisk! Du är tillräcklig och bra exakt som du är. Du klarar allt så våga tro på dig själv!


Ett armband från Neas smycken


För några dagar sen fick jag hem ett helt underbart fint armband från Neas Smycken.
Jag har känt Linnéa i många år nu och självklart ville jag ha ett armand från henne. Hon är ju så otroligt duktig och jag blev jättenöjd med armbandet.  Jag tycker ni ska kolla in hennes andra smycken.

Direktlänk till hennes facebook
Direktlänk till hennes instagram

Ett öppet brev till Åsa Regnér

Hej Åsa!
Mitt namn är Evah Åberg och jag jobbar som personlig assistent. 
Jag har lite funderingar kring detta med indragningarna ni gör inom assistansen. Vem är det som tjänar på dessa indragningar och vad tjänas på detta? Om min brukare får indragen assistans så innebär det inte bara att min brukares liv sätts på spel, det innebär också att vi assistenter blir arbetslösa och mister vårt levebröd. Vem ser till att vi får ett nytt jobb med tanke på den arbetsbrist som finns? Vad tjänar samhället på att jag som assistent mister mitt jobb och får söka bidrag för att ni skär ned inom mitt yrke?

Ni offrar inte bara brukarens liv när ni gör på detta viset, ni offrar även alla assistenter med familjers liv. Ni gör även så att brukarens anhöriga får säga upp sig från sina jobb för att orka med att ta hand om personen med särskilda behov, för hur ska man både orka och hinna med att både ha ett heltidsjobb utanför hemmet och även i hemmet för att sköta om sin familj som behöver hjälpen för att överleva?

Vi som jobbar som personliga assistenter gör en väldigt stor insats då vi ansvarar för andra människors liv och ser till att de får leva ett så bra liv de kan, men vi bidrar också till samhället genom att betala skatt för att vi faktiskt jobbar. När ni skär ned inom assistansen gör ni alltså fler människor arbetslösa och det ges allt färre arbetstillfällen. Är det så vi ska ha det i Sverige, mer arbetslösa och mindre hjälp till de som verkligen behöver det så de med särskilda behov dör på kuppen? Hur tänker ni när ni offrar så många människors liv och ser till att så många blir arbetslösa?

Om du Åsa Regnér får ett eget barn som har särskilda behov, hur skulle det se ut då? Skulle du resonera på samma sätt och sakta men säkert se ditt barn tyna bort? Skulle du låta ditt barn kvävas i sina spyor eller dö i ett epilepsianfall? Skulle du låta dig själv gå in i väggen för att du inte längre orkar vaka över ditt barn dag som natt, samtidigt som du försöker jobba utanför hemmet och ta hand om ditt hem och dina andra barn? För det är exakt det här som händer hos familjer i Sverige där ni tar bort assistansen.

Assistansen är frihet och en rättighet. Assistansen behövs, för vi assistenter räddar liv dagligen och utan oss dör Sverige. Till sist vill jag säga till dig komma ihåg den gyllene regeln; behandla folk som du själv vill bli behandlad!

Ett svar uppskattas gärna.
Mvh Evah Åberg.


Jag hatar inte män, men jag hatar att förminskas

Jag hatar hur liten män får mig att känna mig. Hur de får mig att känna att jag aldrig kommer kunna leva upp till deras visioner om hur en kvinna är och ska vara. Hur de trycker ned och nedvärderar en kvinnas kunskaper, känslor och tankar. Hur de tror att jag som kvinna inte kan någonting och inte ens vet vad en såg är, för det är ett manligt redskap, något som bara män kan och vet. 

Jag hatar hur man ska tycka synd om män för att det är så män är, de kan inte rå för sina behov av att nedvärdera kvinnor, kränka kvinnor och hela tiden få dem att känna sig underlägnsa och värdelösa. Jag hatar hur det daltas med män. Jag hatar att jag fortfarande är rädd för att säga till en man som trycker ned en kvinna att det inte är kul, att det inte är rätt. Jag hatar att jag fortfarande inte vågar säga till en man som objektifierar en kvinna för att jag inte vill "ställa till en scen", för att jag inte vill skapa osämja för det är det som händer när man rättar en man. Jag hatar mäns argument med: "inte alla män." eller "kvinnor gör sådant mot män också!" så fort man startar en debatt om hur män behandlar kvinnor. 

Jag hatar att jag ska behöva finna mig i saker för att en man "har behov". Att jag ska behöva finna mig i att må dåligt och känna mig värdelös för att samhället anser att män alltid har rätten på sin sida. För män måste ju få skämta sexistiskt, kolla på porr, känna att de har övertaget och avfärda en kvinnas känslor och tankar.

Hur blev det så här? Hur blev män och kvinnor så olika värda? Hur blev saker "manssaker och kvinnosaker"? Hur blev det så snett, att en mans känslor, tankar och behov ska gå före kvinnans för hon är bara överkänslig om hon reagerar på något en man gör? Hur kommer det sig att en kvinna alltid måste ta hänsyn till mannens behov och känslor, men mannen aldrig behöver ta hänsyn till hennes?

Att se detta överallt i vårt samhälle och samtidigt behöva ständigt möta detta själv i olika sammanhang med män gör mig ärligt talat otroligt ledsen, det gör ont i själen på riktigt. Jag hatar inte män, men jag hatar att ständigt förminskas.

 
Fanny Åström är skapare till denna bild

9 sätt att överraska din partner

♥ Lägg ut en fin lapp på kudden exempelvis. - Att sprida ut små lappar så som i kylen, på toaspegeln, på kudden osv tycker jag är jättemysigt. Man blir så glad av att få ett fint meddelande där man minst anar det.

♥ Skriv ett brev. - Om du vill skriva mer än små lappar så varför inte skriva ett brev om vad du känner för personen och hur mycket personen betyder för dig? Skriv det du känner och skriv det helst för hand för det blir mer personligt!

♥ Laga en god middag. - Din partner kanske kommer hem från jobet kl 18, se då till att ha maten klar till personen kommer hem. Duka upp lite finare och tänd ljus. Personen kommer förmodligen bli jätteglad för att du engagerar dig så och bryr dig!

♥ Ring helt spontant. -  Slå en signal berätta att du älskar din partner och längtar efter personen. Jag skulle bli superglad för detta och tror att fler blir det!

♥ Skriv en lista på vad du älskar med din partner. - Kanske är det hur personen skrattar eller hur personen kollar på dig när hen är nyvaken.

♥ Om ni har barn, så glöm inte att beröma varandra som föräldrar. - Att berätta för någon vilken underbar förälder personen är, är en av de finaste komplimanger man kan ge. Berätta att du är stolt över att ha skaffat barn med just denna personen.

♥ Pussa och kramas spontant. - Beröring är otroligt viktigt i ett förhållande och då menar jag inte enbart sexuell beröring. Krama om personen bakifrån när hen står och diskar, pussa personen på Ica, håll handen på stan och så vidare. Spontan beröring ökar oftast intimiteten och den bra känslan i förhållandet.

♥ Tänd ljus och ge din partner massage. - Hur mysigt är det inte med lite massage, tända ljus och lite avslappnande musik? Alla kan vi behöva avslappning ibland och detta är ju perfekt för då får ni även lite beröring.

♥ Lägg ut en bild på facebook och skriv något fint. - Detta kanske inte passar alla, men jag personligen skulle bli jätteglad över att min pojkvän lägger ut en bild och skriver en fin text så fler kan se hans känslor för mig, för självklart vill jag att alla ska se att vi är ett par.

Detta är en repost och jag postade inlägget första gången i min blogg 27/9-2015.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...