Jag skulle beskriva min ångest som en bur. Den håller mig fången på något sätt och det är svårt att ta sig ur den där buren för det finns ingen vanlig dörr som bara går att öppna. Men nu när jag börjat i min KBT-terapi så börjar jag känna att börjar plocka bort pinne för pinne som den där buren består av. Jag är inte fri än, för det går fortfarande inte att komma ut ur buren, men jag ser framsteg genom att jag har plockat bort några pinnar och börjat släppa in lite ny luft i min bur. Det tar tid att plocka isär hela buren, men det viktiga är att se att det går framåt. Ibland kan det hända att jag kanske går in i buren igen när jag öppnat halva, men det är okej för en stund så länge jag vågar komma ut igen och fortsätta kämpa och jag tänker inte nöja mig förrän hela buren är i delar.
Jag tror det är bra att kunna ha en sådan här grej att förknippa sin ångest med för jag tror det är lättare att komma ifrån den då. Nu är mitt mål att öppna hela buren sakta men säkert och det känns faktiskt som ett lättare mål att nå genom att se det så här på bild.
Jag tror det är bra att kunna ha en sådan här grej att förknippa sin ångest med för jag tror det är lättare att komma ifrån den då. Nu är mitt mål att öppna hela buren sakta men säkert och det känns faktiskt som ett lättare mål att nå genom att se det så här på bild.
20 kommentar(er)
