Jag är inte den som viker mig för vad andra tycker, jag är inte den som tar åt mig särskilt mycket av vad andra tycker. Jag är en person som vågar säga vad jag tycker och tänker vilket förmodligen märkts på sättet jag skriver på och att jag faktiskt debatterar om starka ämnen där man kan få mycket skit.
Jag tycker inte direkt att det är jobbigt att öppna mig om saker jag känner, tänker eller har upplevt för jag släpper in folk väldigt lätt på det sättet. Ni som följer min blogg vet ju att jag är väldigt öppen med min psykiska ohälsa. Det är väldigt få ämnen jag har svårt att öppna mig om inför andra, för jag är nog många gånger som en öppen bok.
Men samtidigt under den där starka, säkra personen döljer sig en osäker och skör person. Jag är orolig för att inte räcka till, för att inte vara bra eller duktig på något. Jag är orolig för att bli ensam, jag är orolig för att saker ska gå åt helvete. Jag är orolig egentligen för det mesta i livet och ibland blir det en liten krock för mig. Jag brukar ju använda mig av ordet stark-skör för det är ju det jag är
Jag vet är att jag är väldigt bra på att öppna mig. Jag vet att jag är en stark person som vill inspirera andra och det ger mig så mycket att faktiskt vara så öppen som jag är. Många skulle nog finna det jobbigt att vara så öppen som jag är, men jag ser inte något negativt i det faktiskt. Jag får så mycket fina ord från människor som känner igen sig och jag får även mycket råd tillbaka. Jag lär känna mig själv och förstår mig själv bättre genom att uttrycka mig i text så för mig tror jag att det bara är positivt att vara så öppen som jag är.
Hur är du, är du en väldigt öppen person? Vad ser du för fördelar och nackdelar med att vara öppen?