Jag var 24 år och hade fortfarande inget eget hem. Jag trodde inte att jag skulle få någon fin lägenhet och om jag skulle få en lägenhet så oroade jag mig för att inte kunna köpa möbler, utan sitta där i stort sett en tom lägenhet. Jag hade inte känt mig redo för att flytta hemifrån på grund av mitt mående och ekonomi. Men en dag kände jag mig helt plötsligt redo och jag ställde mig i bostadskö. Jag sökte på två lägenheter och fick komma på visning på en av dem. Direkt jag gick innanför dörren kände jag att här ska jag bo, det här är mitt ställe.
Mina föräldrar försökte få mig att inte hoppas för mycket, men jag kände på mig att jag skulle få den. Jag började köpa in möbler och saker man behövde för jag tänkte att man kan förvara det i förrådet och så vidare om jag inte skulle få lägenheten. Efter några dagar fick jag veta att lägenheten var min och jag fick flytta in. Idag sitter jag här i en lägenhet som jag är enormt glad över. Jag har möbler, jag sitter inte i en tom lägenhet och jag klarar faktiskt mig själv, trots mitt mående.
Jag vet ju att saker löser sig med tiden. Jag vet att när jag är redo för saker så kommer det bli bra, men ändå har jag en stor oro inför framtiden, exakt som jag hade för två år sen när jag oroade mig för att aldrig kunna ha egen lägenhet. Min hjärna ser i stort sett allt som kan gå fel, istället för allt som kan gå rätt och det är något jag försöker ändra på. Jag är så rädd för förändring, men när jag väl genomför förändringar så märker jag ju att jag klarar det, så jag vet inte varför jag oroar mig så mycket egentligen.
Affirmation till mig själv: Allt löser sig och blir bra när tiden är rätt!
Bild från i lördags när jag kollade på melodifestivalen