Råd till dig som lider av psykisk ohälsa

1. Sök hjälp.
- När man mår dåligt är det viktigt att man får reda på varför man mår som man mår och vad man kan göra åt det. Detta gör man oftast lättast med hjälp av någon professionell. Du kan vända dig till exempelvis vårdcentralen, ungdomsmottagningen, skolsköterskan eller vända dig direkt till psykiatrin beroende på hur gammal du är. Det finns olika typer av hjälp, några exempel är samtalsterapi, kognitiv beteendeterapi (KBT) och dialektisk beteendeterapi (DBT).

2. Läs på.
- Googla, läs böcker, lyssna på poddar som handlar om just psykisk ohälsa. Försök lära dig allt du kan om detta och se vilka tips som har fungerat för andra. Det är så viktigt att vara insatt i sin ohälsa, oavsett om det gäller det psykiska eller det fysiska, för när du förstår vad det innebär är det också lättare att göra något åt det.

3. Acceptera det.
- Just nu är den psykiska ohälsan en del av dig och det är viktigt att acceptera det och låta det vara det. Det innebär dock inte att du inte ska kämpa för att bli fri från din ohälsa, men att acceptera att ens ohälsa finns där är ett steg i rätt riktning. Kom dock ihåg; du har ohälsa, men du är inte din ohälsa!

4. Skäms inte.
- Våga berätta för din omgivning, din chef, din lärare eller vad det än kan vara att du mår dåligt. Det är inget att skämmas över. När dina nära och kära vet om hur du mår så är det lättare för dem att hjälpa dig och då kan de förstå lite bättre varför saker och ting är som de är. Det är viktigt både för dem och för dig att du vågar öppna dig för du kan även behöva ha någon att ventilera dina tankar och känslor med utöver din terapi.

5. Ge inte upp!
- Ibland kan det kännas som att man inte tar sig framåt och ibland kan man behöva byta terapeut eller terapiform. Slå inte bort terapi för att det kanske inte fungerade med en gång för att hitta rätt terapeut kan vara svårt. Men hittar du rätt terapeut så kan jag nästan garantera att du kommer trivas med din terapi och tycka att det hjälper dig. Livet blir bättre så sluta inte kämpa för ett välmående!


Bloggdesign

 

Kalla fakta - Fallet Sannah

Igår kollade jag på Kalla fakta - Fallet Sannah.
Sannah var 15 år när hon anmälde en våldtäkt, men det slutade med att hon själv blev dömd för att ha hittat på allt och fick betala skadestånd till gärningsmannen, trots att det fanns tydliga bevis på att Sannah talade sanning. Hon hade allvarliga skador i underlivet och stora blåmärken på benen. Enligt polisen skulle hon ha orsakat skadorna själv.

Hon hade heller inte rätt till någon juridisk person, vilket gärningsmannen hade. Hon satt alltså där helt ensam utan någon juridisk person och blev ifrågasatt av både polis och andra vuxna människor. När Kalla fakta försöker få tag i dessa åklagare, advokater och poliser avböjer de flesta att ställa upp på en intervju, trots att det finns bevis på att de hanterat fallet fel.

Det här är bara ett av tusentals våldtäktsfall som läggs ned. Detta sker ständigt, ändå undrar människor varför tjejer och kvinnor inte anmäler. Men hur ska man våga anmäla när man vet att det ändå kommer drabba en själv i slutändan? Sannah hängdes ut med namn och bild på internet som tjejen som ljög om våldtäkt och efter det fick hon både våldtäktshot och mordhot.

Sverige som ska vara ett sådant jämställt land som folk säger. Sverige som ska vara ett sådant tryggt land som folk säger, där kvinnor har samma rättigheter som män, hur kommer det sig då att det får gå till så här när det gäller sexualbrott mot kvinnor? När det finns så många tydliga bevis, men de struntar i att kolla upp alla alibi och de tekniska bevisen. Enligt många behövs inte feminism i Sverige, för att Sverige är jämställt redan, men om vi nu är så jämställda så skulle det inte gå till så här i så många fall. 2016 anmäldes över 20.000 sexuella övergrepp. Bara 11% av dem togs till rättegång berättar Stefan Löfven i en partiledardebatt. Är det så här vi ska ha det år 2018? Ska det här verkligen få fortsätta?

Kolla på programmet och våga ta debatten om det här, för det här är inte okej! Kvinnor ska inte behöva oroa sig för att inte bli tagna på allvar när de väl vågar göra en anmälan. Det är samhällets förbannade plikt att hjälpa de som utsätts för brott!

Direktlänk till kalla fakta

 
Bildkälla

Sluta aldrig kämpa

Vi går alla igenom motgångar av olika slag. Vi alla slåss ibland med negativa tankar om oss själva, men det är så viktigt att ändå fortsätta att kämpa, trots att allt ibland kan kännas skit. Du är den viktigaste personen i ditt liv, du är stjärnan i ditt liv och det är så viktigt att du trivs med ditt liv.

Det kommer komma motgångar ibland, det kommer finnas människor som inte gillar dig eller det du gör, men vet du vad? - Det gör ingenting. Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart. Alla människor behöver inte gilla dig, för det viktiga är att du gillar dig själv. Tro på det du gör, tro på dig själv.

Jag vet att detta kan vara jättesvårt, men jag övar varje dag och det går framåt hela tiden. Det är inte bara att knäppa med fingrarna utan det tar tid, så låt det få göra det. Du är så värdefull och bra som du är. Du kan så mycket mer än vad du tror. Sluta aldrig att hoppas och sluta aldrig att kämpa för när du gör det så blir det svårare att vinna. Vi är ett team här inne och vi kämpar tillsammans, okej? ♥


En mycket bra helg

Alltså jag har haft en så otroligt bra helg!
I fredags när Dennis kom till mig så smög han sig in och jag märkte inte ens att han kom och när jag tittar upp så står han där med en röd ros till mig. ♥ Jag blev så otroligt glad över det, för sådant kan verkligen göra en lycklig! Sen köpte vi pizza och tittade på talang och bara hade det mysigt. 

Igår satt vi länge och grejade med min blogg. Jag håller på att göra en ny design så vi sitter och kollar lite på olika koder och så vidare då jag egentligen inte är så insatt i detta. Sen efter många om och men så fixade jag mig och sen åkte vi till Karlstad och åt på Street friends. Maten var god men var inget som jag kommer besöka igen tror jag. Sen blev det en lyxshake på Max! 

Denna helgen har jag allmänt mått bättre, inte haft mycket ångest och bara känt mig så lycklig och tacksam för att jag har en sådan fin familj, fin pojkvän och ett fint hem. Jag har sådana bra människor i mitt liv som älskar mig för den jag är och det är jag så tacksam för. ♥
 
 

Att vara Body postive

Jag följer en del konton på instagram om body positive.
Även fast jag själv är ganska smal så är det en lättnad för mig att se andra kroppar än de där supersmala, modelliknande kropparna. Jag kan ibland få otrolig ångest av att bara se de där "perfekta" instagramkropparna och följer därför andra konton för att lära mig att älska mig själv på riktigt.

Body postive handlar inte om att uppmana människor till att vara överviktiga eller tjocka. Det handlar inte om att uppmana folk till att äta utan gränser eller sluta röra på sig. Body postive handlar om rätten att få älska sig själv som man är. Rätten att bli älskad som man är. Rätten att synas, att höras och ta plats. Det handlar om rätten att kunna ha sex med lampan tänd. Rätten att kunna lägga upp en bild från stranden oavsett om du väger 40 kg eller 115 kg.

Det handlar om rätten att få njuta av livet och må bra i sig själv oavsett hur man ser ut. Rätten att få känna sig värdefull och bra som person oavsett hur ens kroppsform är. Rätten att få vara sig själv och den man vill utan att andra ska lägga sig i. Det handlar helt enkelt om att ha en positiv inställning till sin kropp. Värdet sitter inte i ens kilon, det sitter i ens person. Att vara en bra och snäll medmänniska är så mycket viktigare än vad som står på vågen. Att vara body postive är att respektera sig själv och älska sig själv, oavsett hur man ser ut. Den psykiska hälsan är minst lika viktig som den fysiska och därför är det så viktigt att vi tar hand om vår själ och börjar älska oss själva så som vi är.

 
Bildkälla

Att mista en vän

Som jag nämnt tidigare så brinner jag verkligen för dessa ämnen jag skriver om.
Jag har varit med om väldigt mycket jobbiga saker själv och kan därför sätta mig in i andras måenden på ett annat sätt än vad många andra kanske kan.

Jag skriver ju mycket om feminism och kvinnorättsfrågor och har gjort det ganska länge faktiskt, men i somras hände en grej som fick mig att vilja bry mig ännu mer. Att kämpa ännu mer för att göra skillnad. En av mina barndomsvänner, en tjej som var som min syster blev i juni mördad i sitt hem av en kille hon hade träffat några timmar innan. Hon hade blivit utsatt för upprepat trubbigt våld och avled av förblödning och plågsamma smärtor. Igår torsdag fick han sin dom. Han dömdes för mord, rån och rånförsök i 11 år och 6 månader, dock ska han överklaga straffet.

Jag tycker egentligen att straffet är för lite, men det är ju ändå bättre än inget straff alls...
Jag minns fortfarande känslan när jag fick ett meddelande där en vän frågade om det var vår kompis som hade dött. Jag gick direkt in på hennes facebook och kollade och hennes moster bekräftade att det var hon. Jag bara skrek nej och satte mig ned förtvivlat på golvet... Inte kunde väl min kära, underbara vän vara död...

Misstänkt mord stod det... Hela natten bestod av gråt och att ta in att jag aldrig mer skulle få prata med henne eller höra henne skratta var fruktansvärt. Dagen efter åkte jag och min pojkvän till hennes hem, alltså brottsplatsen och la blommor och tände ljus utanför hennes dörr. Det har varit en lång väntan och en fruktansvärt jobbig period. Att följa minsta lilla notis om vad som händer och hela tiden bli påmind om hur hon led...

Men nu är det förhoppningsvis över och jag hoppas att du har det bra där du är fina Anna! Jag kommer alltid sakna dig och du är så älskad och saknad. Hoppas du har det bra och är med dina katter. Jag älskar dig vännen och är så stolt över vilken kämpe du var! ♥


När man inte längre är en människa, utan bara ett vandrande objekt

- Snygga bröst!
- Fan vilken fin kropp du har!
- Dig skulle jag vilja kn*lla!
- Kan inte du lära mig pole dance och ha en show för mig? ;)

Detta är kommentarer jag får från främmande män flera gånger i veckan och varje gång en sådan här kommentar kommer känner jag ilskan bubbla upp i mig. Hur kan dessa män tro att det är okej att skriva sådana här saker? Hur kan de år 2018 tro att det är okej att behandla kvinnor som objekt som bara finns till för dem?

Vet du hur det känns att inte ses som en människa utan bara ses som en sak, en pryl, ett objekt? Vet du hur det känns att nästan varje gång en främmande man skriver vara rädd för att det ska stå något obehagligt i meddelandet? Att ständigt bli matad med att det spelar ingen roll hur smart, bildad eller klok man är så är det bara ens kropp som spelar roll? Är du kvinna och läser detta så kan du förmodligen känna igen dig i det jag skriver. 

Jag äcklas varje gång en man tar sig sådana här friheter. Jag äcklas varje gång en man sexualiserar kvinnor. Jag äcklas varje gång män ser kvinnor som saker istället för människor. Jag vill inte veta att du tycker mina bröst är snygga. Jag vill inte veta att du tycker jag har en fin kropp. Jag vill inte veta att du vill kn*lla mig. Hur jävla svårt ska det vara att behandla kvinnor med respekt och faktiskt se mer än deras kroppar?!

Nu kanske du som man undrar hur du ska ta kontakt med en kvinna då om du inte får skriva sådana här saker och om du har så svårt för att behandla kvinnor som jämlikar och behandla dem med respekt så kanske du inte ska ta kontakt med dem alls utan hålla dig borta tills du faktiskt vet hur du ska uppföra dig.



Bildkälla

Gilla min sida på facebook




Om du gillar min blogg, varför inte gilla den på facebook? Hjälp mig att sprida mina budskap och mina texter vidare genom att gilla, dela och kommentera. Ert stöd betyder otroligt mycket och jag hoppas att vi tillsammans kan göra världen till en liten bättre plats, där det finns mer förståelse och sympati. Där det finns mer kärlek och hopp.♥

Det är så mycket som har format mig

Det finns stunder där jag tänker på vem jag hade varit och vart jag hade varit i livet om saker sett lite annorlunda ut.
Det är mycket som format mig och gjort mig till den personen jag är idag och ibland är det svårt att låta bli att fundera. Hur hade livet sett ut om jag inte hade en funktionshindrad syster? Om jag inte varit utsatt för sexuella övergrepp, mobbning och svek? Om jag inte blivit sjuk som barn? Hade jag haft lika mycket ångest då eller hade allt bara varit annorlunda?

När jag ser tillbaka på mitt liv och även hur det ser ut idag så inser jag att det inte är konstigt att jag mår som jag mår. Att växa upp med en svårt funktionshindrad syster som varje dag pendlar mellan liv och död och att ständigt behöva kämpa för hennes rättigheter i samhället tär på en, det tär på hela familjen. Att ständigt behöva oroa sig för hennes liv och för om hon kommer få behålla sin assistans är ett slag i ansiktet hela tiden.

Att ständigt behöva oroa sig för framtiden, att ständigt vara på sin vakt och kriga mot samhället även för sin egen del är också ett slag i ansiktet. Jag oroar mig väldigt mycket för saker i livet. Jag har svårt att ta dagen som den kommer för mina tankar springer iväg och förbereder sig på nästa bakslag och det är svårt att bryta ett sådant tankemönster. För jag är ärligt talat så jävla rädd... Så rädd för att misslyckas. Så rädd för att aldrig börja må bra. Så rädd för att inte komma dit jag vill i livet. Så rädd för att se tillbaka på mitt liv och önska att det hade sett annorlunda ut. Det är så mycket tankar som ständigt mal i mitt huvud.

Ändå vet jag att det jag har gått igenom har påverkat mig på ett bra sätt också. Jag har blivit en ödmjuk människa som vill alla väl. Jag vill göra skillnad i samhället, jag brinner för att hjälpa människor. Att leva med en funktionshindrad syster har också stärkt oss som familj och vi har en tightare relation än vad många andra har. Dessa saker kanske inte hade funnits om vi inte genomgått dessa sakerna.

Men det är svårt att alltid tänka så och vissa stunder vandrar mina tankar iväg. Jag vet dock att jag inte kan förändra något som har varit, men jag kan försöka göra min framtid så ljus som möjligt!


Att bo på en camping

När jag var 7 år köpte mina föräldrar sin första husvagn och vi började åka runt i olika delar av södra Sverige. Vår första semester med husvagnen åkte vi till Gränna där vi skulle besöka polkagristillverkningen. Vi åkte runt i många år till bland annat Skåne och Öland och jag har så många fina minnen tillsammans med min familj från min barndom.

Campinglivet är väldigt speciellt och att bo i husvagn tillsammans med sin familj i några veckor är väldigt mysigt när man är liten. Det bästa med att campa var att man fick träffa så många olika barn från olika länder och trots att vi inte förstod varandra alls så lekte vi och hade jättekul ändå.

Jag minns en gång när jag var ca 7-8 år och jag lekte med en norsk tjej som frågade om jag ville spise pölse med henne och hennes familj. Jag svarade att det ville jag med jag förstod inte alls vad hon menade egentligen haha. Jag träffade väldigt många vänner genom att bo på en camping  men eftersom vi åkte runt så pass mycket så blev det tyvärr aldrig att man höll kontakten med dem.

Det jobbigaste med att campa tyckte jag var att gå på offentliga toaletter eftersom jag har lite fobi för det, men utöver det så är campinglivet verkligen jättemysigt och på något vis får man en fin gemenskap med alla sina grannar där, oavsett om man bara är där för ett dygn. Jag tror att fler barn skulle behöva den där gemenskapen med sin familj som man oftast får när man campar för man är väldigt nära varandra under denna tiden. Att få komma bort och bara släppa livet hemma ett tag är väldigt nyttigt för både barn och vuxna så därför rekommenderar jag fler att hyra eller köpa en husvagn och testa på campinglivet!



Jag, Anna och Sofie.
 


Pappa, jag, Anna och Sofie.



Jag, Sofie, Anna och mamma sitter på huk. Alla tre bilder är från olika campingsemestrar när jag var liten.



Inlägget är ett samarbete med swecamp.

1 av 10 får äta

Snälla, jag ber dig att kolla på Kalla fakta som granskar regeringens avslag om LSS (assistans). Ca 9 av 10 som söker LSS får avslag. 1200 personer har blivit av med sin assistansersättning sedan socialdemokraterna kom till makten. Enligt regeringen är det inget grundläggande behov att andas eller att sondmatas.

1 av 10 får äta. 1 av 10 får andas. 1 av 10 får gå på toaletten. Familjer går i kras. Liv släcks. Är det verkligen så här vi ska ha det år 2018, att några av de mest utsatta i vårt samhälle bortprioriteras och blir trampade på som dörrmattor? I ett välfärdssamhälle som Sverige säger sig vara, ska då inte alla ha samma värde och alla ha samma rättigheter? I ett välfärdssamhälle som Sverige säger sig vara, ska vi då verkligen svika de som behöver oss som mest? Föräldrarna till många av dessa barn som får avslag av LSS måste säga upp sig från sina jobb för att ta hand om sina barn för att de ska överleva. De kan inte försörja varken sig själva eller sin familj, hur ska dessa människor överleva och hur ska de finna kraften att fortsätta kämpa?

Det här är människor som behöver vårt stöd för att överleva. Det här är människor som dör på grund av avslag av LSS. Det här är människor som inte kan andas, äta eller röra sig utan hjälp. Ska vi då verkligen lämna dem i sticket för att komma åt de som fuskar? Hur kommer man åt de som fuskar genom att dra in assistansen för de som behöver det för att överleva?

Detta är inget jag stödjer! Jag är för alla människors lika värde och jag tänker inte hålla tyst om detta! Jag tänker kämpa för varenda människas rättighet till ett värdigt liv!


Man har rätt att klaga

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
 
Detta är ett citat jag gillar. Vissa saker kan vi inte förändra och vädret är ju en av de få grejerna som i stort sett är omöjligt att förändra då ingen rår på moder jord. Däremot finns det många saker vi kan förändra och som många av er redan märkt så brinner jag för just förändring. Jag vill förändra samhället till det bättre. Jag vill få bort orättvisor och skapa mer rättvisa i samhället.

Men vad krävs för att göra en förändring? Jo, mod och ageranden. Det räcker inte bara med att sitta och vara nöjd och tacksam om man vill förändra något. Vi har mycket att vara tacksamma för i vårt land, men vissa saker är under all kritik och då har man rätt att framföra klagomål och förslag på förbättring. Om vi inte framför våra synpunkter så kommer ju heller aldrig något att förbättras. Vissa saker kan vi förändra och jag är redo att försöka förändra det jag finner är fel i samhället och det jag kan förändra. Oavsett om det gäller sjukvård, bilvägar, kollektivtrafik eller skolmaten så har vi all rätt att framföra våra synpunkter om det vi tycker bör förbättras. Man förändrar inget genom att bara sitta tyst och vara glad för allt man får.

Vi lever i ett bra samhälle, men det finns brister och de måste vi uppmärksamma för att kunna göra skillnad!


Underbara Värmland

Jag har i hela mitt liv bott i Grums som ligger några mil utanför Karlstad i Värmland. Men även om jag är uppvuxen här så tröttnar jag aldrig på Värmland. Det finns så mycket fint att utforska här och naturen är fantastisk, men trots det så finns det så mycket jag aldrig sett här. Det är så mycket nytt jag har fått se och uppleva nu sen jag träffade min pojkvän då han bor några mil ifrån mig, mer uppåt i länet. Jag hade bara åkt igenom de ställen han har visat mig, men somrarna här omkring är otroligt fina! Vi har väldigt mycket skog här och att promenera i skogen på somrarna älskar jag. Det får mig att slappna av och jag kan andas ut från min ångest ett tag.

När jag var liten åkte jag och min familj runt mycket här i Värmland på olika aktiviteter så som minigolf, olika campingar, museum och olika sevärdheter. Mina föräldrar köpte husvagn när jag var 7 år så vi var ofta ut med den och såg oss omkring. Vi campade mest på Mörudden i Skoghall och där har jag många fina minnen. Vi köpte bland annat vår älskade hund Nalle av en familj på campingen. Tyvärr finns han inte kvar i livet längre, men den campingen kommer alltid vara speciell för mig.

Det finns många valmöjligheter av camping i Värmland. Vi har många fina campingar och många av dem ligger alldeles intill vattnet, vilket för mig är ett måste! Jag älskar att gå ned och sätta mig vid strandkanten under solnedgången och grilla. Jag önskar att alla barn fick uppleva den känslan av frihet jag kände när vi åkte runt med husvagnen på somrarna. Att få leka, se så mycket och vara så nära naturen var verkligen underbart och det är minnen jag alltid kommer bära med mig!

 
Mina föräldrars husvagn som de köpte 2013.


Inlägget är ett samarbete med visitvarmland


Mysig helg med familjen

Vilken underbar fredag jag hade!
Mamma och mina systrar Anna och Carola kom över till mig så vi fikade och pratade länge. Det blev kladdkaka och daimtårta med apelsinsmak, samt lite godis och chokladbollar. Längesen jag åt så mycket men det var verkligen mysigt och välbehövligt! Vi pratade om allt möjligt och kollade lite youtubeklipp.

Vi träffas så sällan allihop men det var så trevligt att få umågs igen och sen är ju Anna gravid också så det blir en del prat om bebisen. :) Hoppas ni hade en bra helg ni också!






Hur man blir av med sina komplex

Jag tror de flesta människor någon gång har haft komplex för någon kroppsdel. Det är väldigt lätt hänt att man börjar leta fel på sin kropp och istället för att se det som är bra, ser man det som man är missnöjd med och tycker är dåligt.

Men hur kommer man då över sina komplex? - Det kan vara svårt, men det gäller att fokusera på de positiva sakerna hos sig själv och att jämföra sig med rätt människor. Tycker du att dina bröst är för små? - Hitta då förebilder som har små bröst själva, exempelvis som Kate Hudson, Miley Cyrus och Ellen Bergström. Om du jämför dig med tjejer som Kim Kardashian som inte alls liknar dig så kommer du förmodligen bara bli mer missnöjd. Det gäller att hitta snygga människor som liknar en själv och ha dem som förebilder för när du ser att de är snygga med små bröst så kan du också till slut känna dig snygg med små bröst.

Det är okej att jämföra sig med andra, men man får göra det på rätt sätt och med rätt människor. Kim Kardashian är snygg med sin kurviga kropp, men det innebär inte att du är ful om du är hennes raka motsats och öppnar du ögonen och ser dig omkring så kommer du se massvis av snygga tjejer som liknar dig och till slut se din vackra sida du också!

Inlägget är en repost och jag skrev det den 18/8-2016.


5 fördomar om psykisk ohälsa

När man lider av psykisk ohälsa möter man väldigt ofta motstånd i samhället. Det är svårt att bli förstådd och att bli tagen på allvar. Jag tänkte därför lista några av de fördomar jag ofta möter när det gäller psykisk ohälsa.

1. "Människor med psykisk ohälsa är bara hemma för att de är lata."
- Är man verkligen lat för att man dagligen kämpar för att överleva? Är man verkligen lat för att man jobbar så mycket för att vinna över sina hjärnspöken så man knappt har ork att laga mat eller handla? Du kanske skulle vilja byta liv med dessa människor ett tag och gå några steg i deras skor?

2. "Människor som säger sig lida av psykisk ohälsa jobbar inte för att de inte kan något."
- Tror du verkligen att alla 33.000 personer som varje år bli sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom i Sverige är hemma för att de bara saknar talang och inte är bra på något? Om du tror det så ber jag dig tänka om och faktiskt tänka ett steg längre.

3. "Psykisk ohälsa finns inte, det är bara något folk inbillar sig."
- Intressant tanke, men du säger alltså emot all forskning och bildade människor som lagt åratal av sitt liv för att forska om psykisk hälsa och ohälsa? Du kanske borde läsa en kurs i psykologi eller i psykiatri så du lär dig lite mer om detta ämne.

4. "Det är ju bara att rycka upp sig och bli glad! Var positiv istället för att klaga!"
- Skulle du säga samma sak till någon med cancer, att det bara är att rycka upp sig så blir allt bra? Om svaret blir nej, varför inte? Varför är det skillnad på sjukdom och sjukdom? Varför får man klaga för värk i ryggen men inte för värk i själen? Ingen väljer att må dåligt, vare sig det gäller cancer eller psykisk ohälsa.

5. "Psykisk ohälsa drabbar bara svaga människor!"
- Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst, när som helst. Det kan hända efter en olycka, det kan hända efter ett dödsfall. Det kan hända efter en otrohet, men det kan också vara så att det bara kommer utan någon egentlig orsak. Det handlar inte om hur bra eller dåligt man har det. Det handlar heller inte om hur stark eller svag man är. Det handlar bara om att man är mänsklig.


Samhällets syn på överviktiga människor

Jag såg en artikel igår där ett överviktigt par hade tagit förlovningsbilder hos en fotograf.
De hade betalat väldigt mycket för det här och när de fick bilderna hade fotografen redigerat kvinnan på bilden mycket smalare. Kvinnan kände sig förödmjukad och kränkt över det här.

Kommentarerna till denna artikeln var skrämmande. Det existerar så mycket fettförakt i detta samhälle och det verkar som det värsta man kan vara i livet är att vara överviktig. Att man är elak eller kränker människor är visst bättre än att vara överviktig verkar det som. Många tyckte att fotografen gjorde rätt och att hon borde vara glad över att bli smalare på bilden. Många tyckte att hon var otacksam och lättkränkt.

Men om vi vänder på det, hade folk tyckt samma sak om det var en smal kvinna som fotografen hade redigerat mycket större? Hade de tyckt att det var lika okej att lägga på 15 kilo så att det ska passa fotografens ideal som att dra av 15 kilo? - Det tror faktiskt inte jag, för att vara överviktig är ju något fult och att vara smal är ju det fina enligt samhället.

Att förändra sin kunds utseende utan kundens tillåtelse är inte okej, vare sig det gäller att förstora eller förminska. Låt bara alla få se ut exakt som de själva vill. Låt överviktiga människor vara stolta över sig själva. Låt dem älska sig själva. Låt dem må bra i sig själva för den psykiska hälsan är minst lika viktig som den fysiska.

 

Bildkälla

Ingen är perfekt

Kan du känna ibland att du är den enda som har problem? Kan du ibland tänka att alla andra har det så bra och lever life? Så kan jag känna ibland. Det är ju oftast det där bra man ser också hos andra. Man ser hur de får blommor av sin partner varje dag, man ser hur de åker iväg på resor, hur de lyckas på jobbet eller i skolan. Man ser bara de där glada och bra stunderna, men sanningen ser ju inte ut så.

Vi har alla våra problem och då menar jag alla. Inte ens den där lyckligaste människan du vet har det bra hela tiden och ett felfritt liv. Vissa har dålig ekonomi, andra har dåliga relationer med sina föräldrar. Vissa kräks på toaletten när ingen ser, andra bråkar med sin partner varje dag. Vissa har en dålig chef som behandlar dem illa, andra lever ensamma och känner att ingen bryr sig.

Ingen vandrar problemlös genom livet. Ingen mår bra och är glad varje dag. Ingen har perfekta relationer, men det är för att vi är människor. Vi har bra och dåliga dagar och det är okej. Du är inte ensam. Du är inte värdelös. Du är en fantastisk människa som ibland har dåliga dagar.

 
En bild som jag fick från min fina pojkvän när vi precis hade börjat träffa varandra. ♥

4 tankesätt när du mår dåligt

 
Du är unik. - Ingen annan kan bli exakt som du är. Du är limited edition och hur coolt är inte det egentligen? Oavsett hur någon än försöker så kommer de aldrig kunna bli exakt som du, för du är ett original.

Du klarar mycket mer än vad du tror. - Även om du ibland känner dig svag och dålig så stämmer inte det. Du kan och klarar så mycket mer än vad du egentligen tror. Kolla bara tillbaka på allt du gjort och gått igenom. Du har klarat 100% av dina dåliga dagar, du är ju grym!

En dålig dag är inte ett dåligt liv. - Vissa dagar är sämre, andra är bättre. Ge inte upp för att vissa dagar i livet är skit där allt känns som det går emot dig. Det kommer bättre dagar och det vet du innerst inne!

Du har i alla fall försökt. - Även om dagen kanske inte blev som du tänkte eller du inte klarade av det du planerat så har du i alla fall försökt och det är det viktigaste. Det viktiga är inte alltid att lyckas, det viktiga är att veta att man gjorde allt man kunde, så kanske det går bättre nästa försök.

All denna okunskap inom dessa ämnen

De ämnen jag skriver om ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Jag brinner för ämnen som kvinnorättsfrågor, psykisk hälsa, ideal, normer och orättvisor. Mycket för att jag själv har erfarenhet inom alla dessa ämnen. Just för att jag har blivit mobbad, hatat mig själv och min kropp, blivit utsatt för sexuella övergrepp, sexuella trakasserier, hot och hat ett flertal gånger av män och genomgått år av psykisk ohälsa. Men jag brinner också för dessa ämnen på grund av vad jag ser runt omkring mig. Jag ser kvinnor dagligen utsättas för sexuella trakasserier, jag ser människor dagligen lida av psykisk ohälsa, jag ser människor dagligen som blir utsatta för hat och mobbning.

Men jag ser också dagligen människor som inte alls är insatta i dessa ämnen, men som ändå uttalar sig om dem och det upprör mig väldigt mycket. Man behöver inte vara insatt i allt som existerar, för vi alla har olika kamper, men att inte läsa på om statistik och om ämnet man uttalar sig om är för mig väldigt respektlöst.

Att exempelvis säga att de flesta våldtäktsmän får sitt straff, att män utsätts i lika stor utsträckning som kvinnor eller att psykisk ohälsa bara är ett påhitt visar på sådan stor okunskap i dessa ämnen. Jag har själv gjort detta misstaget och har idag lärt mig vad viktigt det faktiskt är att läsa på om saker innan man yttrar sig, för vet man inte vad man pratar om är det faktiskt bättre att bara säga att man inte är insatt i ämnet och inte kan uttala sig om det.

Så snälla, om du vill uttala dig om sexualbrott eller vad det nu än kan vara, se till att ha läst fakta och statistik först så du vet vad du pratar om. Annars är risken att du bara underminerar problemen och kampen för att övervinna dem.

 
Fanny Åström är skapare till denna bild

Artikel hos Expressen Hälsoliv



Idag har Expressen Hälsoliv publicerat en av mina texter. De kontaktade mig och ville göra en intervju kring denna text, men vi kom överrens om att de återpublicerar texten i sin helhet och jag fick svara på frågor via chatt då det inte riktigt passade med en intervju idag. 

Det här är ett inlägg som riktar sig till de som är anhöriga till oss med psykisk ohälsa. Kanske du är anhörig eller kanske du kan visa detta inlägg för någon som är anhörig så de lättare kan förstå och veta vad de ska göra. Dela gärna vidare så fler får ta del av detta! :)

Direktlänk till artikeln.

Till dig som är anhörig



Det är inte alltid det lättaste att vara anhörig till någon som mår psykiskt dåligt. Man vill inte göra saker värre, man vill inte vara i vägen, men man vill också finnas där och då kan det vara svårt att veta vad man ska göra, vad man ska säga och hur man ska agera. Därför tänkte jag göra en lista på vad du som anhörig kan göra.

Fråga hur personen mår. - Fråga inte bara för frågandets skull utan fråga för att du faktiskt genuint bryr dig.

Lyssna. - Ibland behöver man inte säga så mycket för att vara ett stöd, ibland räcker det med att lyssna. Detta är en av de viktigaste punkterna då personen inte kommer vilja öppna sig om du bara lyssnar med ett halvt öra.

Fråga personen hur den vill att du ska agera. - Personen kanske vill att du skickar ett sms istället för att ringa och personen kanske föredrar att skriva när den mår dåligt istället för att prata. Fråga hur du ska agera för att kunna hjälpa personen så bra som möjligt.

Läs på om psykisk hälsa. - Googla, låna böcker, lyssna på poddar om psykisk hälsa och ohälsa så du blir insatt i ämnet. Det är svårt att hjälpa om man inte vet ett dugg vad det handlar om.

Acceptera ett nej. - Personen kanske inte vill prata just nu om sitt mående och det är okej. Visa att du finns där när personen är redo att prata. Försök inte att tvinga fram det.

Inga spydiga kommentarer. - Att säga saker som: "Du är ju alltid ledsen!" "Ryck upp dig" eller liknande förvärrar oftast personens mående och när man mår psykiskt dåligt har man ofta redan dåligt samvete för sina nära och kära och man dömer sig själv väldigt mycket för att man inte mår bra.


När livet springer ifrån en

Kan du känna ibland att livet springer ifrån dig?
Så känner jag nu... Det är nytt år, 2018 men jag känner mig inte alls peppad på nytt år egentligen. Jag är 26 år, fyller 27 detta året men det känns mest som livet pågår medan jag inte hinner någonting.

Vad brukar du göra när livet känns jobbigt? När det känns som du inte hinner någonting? När det känns som åren bara går men du förverkligar aldrig dina drömmar? Det känns som att jag år efter år har samma drömmar och mål, listan fylls liksom inte på med något nytt heller utan det är same same hela tiden liksom.

Visst jag har mycket att vara glad för, det har jag verkligen, men sen då? Jag vet liksom inte vad jag ska göra riktigt. Jag vet inte vart jag vill bo, vad jag ska göra för att ta mig dit jag vill med skrivandet. Vad ska jag jobba med om jag inte kan jobba med det jag drömmer om? Tankarna bara snurrar just nu och idag är det en dag där jag jämför mig med vad "alla andra" lyckas med fast jag vet att jag inte borde. Jag är 26 år, men jag önskar ibland att jag vore 20 igen så att jag slipper känna denna stressen...

Har du några tips eller känner du igen dig? Kommentera gärna med dina tankar. ♥


Att inte ha för höga förhoppningar

Har du någon gång tänkt: "Bara jag får detta så kommer allt bli så perfekt! Då kommer jag må bra på riktigt."?
Det har jag ett flertal gånger och den här tanken kan egentligen förstöra väldigt mycket.

Vi har alla saker som får oss att må bra och vi har alla olika drömmar och mål. Våra drömmar och mål ger oss givetvis ett större välmående. Vi blir gladare och mår bättre när vi lyckas uppfylla våra drömmar och mål, men gör det livet perfekt? Kommer allt bara bli bra över en natt? - Nej, tyvärr inte.

Det är nog ganska vanligt att man tror det, att bara att man exempelvis får sin drömpartner så kommer allt sväva på rosa moln, det kommer bara vara lycka och glädje men livet ser inte ut så. Jag tror att detta är extra viktigt att ha i åtanke när man lider av psykisk ohälsa. Jag personligen mår mycket bättre sen jag träffade min pojkvän, jag mår bättre än vad jag gjort på länge, men är jag ångestfri? Mår jag bra? - Nej, jag är inte ångestfri och jag mår inte bra, men jag mår bättre och han påverkar mig till att bli en bättre version av mig själv.

Att få uppfylla sina drömmar och mål får en oftast att må bättre, men det är inte en lösning på ens problem. För att må bra i själen så krävs det att man älskar sig själv, att man respekterar sig själv och behandlar sig själv bra. Om man träffar sin drömpartner och blir älskad och får stöttning på vägen så blir livet givetvis lite lättare, men jag tror det är viktigt att inte ha för höga förhoppningar på att allt ska bli perfekt för att man får det man vill. Risken är då att man dömer både sig själv och exempelvis den där drömpartnern för att man inte blir så lycklig som man hade hoppats på. Den sanna starka lyckan är det du själv som kan skapa för är du inte lycklig i dig själv kommer du inte heller bli lycklig bara för att din dröm besannas. Lyckan finns inom dig!

Livet är inte perfekt, men det är ändå värt att levas!


Vilka rädslor styrs du av?

Under alla år jag har gått i terapi har vi gått igenom olika typer av rädslor. Vi har alla olika rädslor. Nu pratar jag dock inte om rädslor som i fobi för spindlar eller höjder exmepelvis, utan andra rädslor i vårt förhållande till oss själva och till andra människor. Dessa rädslor kommer när du på något sätt känner dig hotad eller utmanad. Du kanske inte tänkt på dina egna rädslor någon gång, men när man blir medveten om dessa rädslor så är det lättare att både se dem hos sig själv och hos andra. Det är först när vi blir medvetna om dem som vi kan göra något åt dem.

Jag kommer lista några av dem rädslor jag menar här nedanför. Fråga dig själv om någon av dessa stämmer in på dig och vart du tror att denna rädsla kommer ifrån. Vad kan du göra för att minska denna rädsla? På mig personligen är det väldigt många av dessa punkter som stämmer in och därför kanske det kan hjälpa er också att förstå er själva lite bättre.

Rädsla för konflikter. - Du vill vara omtyckt av alla. Du är rädd för att någon ska se dig som dum och konstig så du försöker mest flyta med.

Rädsla för att bli älskad. - Du känner dig inte värd att älskas. Du känner inte att du förtjänar kärlek och därför blir du rädd för möjligheten att någon kan älska dig och känna kärlek till dig.

Rädsla för att be om hjälp/ses som svag. - Du vill verka stark och självständig. Du är rädd att ses som svag och som en dålig människa som inte klarar sig själv.

Rädsla för att visa känslor. - Du är rädd för att bli avvisad. Att ha blottat dina tankar och känslor men att få ett nej eller få höra vad fjantig du är. Att människorna du öppnar dig för inte ska ha tid eller intresse av att bry sig.

Rädsla över att bli ifrågasatt. - Du vill verka klok, någon som kan allt och som folk ska se upp till. Att inte kunna allt tror du gör dig till en sämre människa.

Rädsla för att vara glad, lycklig och framgångsrik. - Du vill inte mista den där glädjen om du väl lyckats få den. Du är så rädd för att allt bara ska vara en dröm och när du minst anar det vaknar du upp och märker att allt bara var påhittat. 

Rädsla för att bli ignorerad. - Du vill bli sedd, hörd, uppskattad. Du vill känna dig viktig och speciell. Du vill bli tagen på allvar.




Livet med ångest

Livet med ångest är att vakna upp mitt i natten med en känsla av panik utan att veta varför.
Livet med ångest är att ligga och vrida och vända sig i sängen i hopp om att somna när tankarna springer runt.
Livet med ångest är att inte alltid ha energi till att gå upp på morgonen för att ens hjärnspöken har spökat hela natten.
Livet med ångest är att drömma mardrömmar.
Livet med ångest är att oroa sig för saker helt i onödan utan att egentligen veta varför.
Livet med ångest är att behöva avstå saker man gillar för att ens hjärnspöken inte tillåter en att ha kul.
Livet med ångest är att drömma men inte våga.
Livet med ångest är att kriga mot sig själv.
Livet med ångest är att kriga mot samhället.
Livet med ångest är att döma sig själv för att man inte klarar det man vill.
Livet med ångest är att ständigt ifrågasättas, både av sig själv och av andra.
Livet med ångest är att hållas tillbaka.
Livet med ångest är ett helvete.


Jag är den där jobbiga feministen

När jag började inrikta mig på feminism så var jag väldigt "mjuk" i mina åsikter.
Jag visste inte riktigt vad det innebar och jag var likt många andra lite mjäkig, för inte skulle väl jag, en tjej från Grums sticka ut näsan och tycka något radikalt? Inte skulle väl jag gå emot de strukturer och normer vi levt i i så många år, för det är ju så det är, så har det alltid varit var min tanke.

Men när jag började läsa på lite mer och förstod mer om vad dessa strukturer och normer gör mot oss och när jag började våga mer så blev det annorlunda. Idag skulle nog vissa se mig som den där "jobbiga feministen som hatar". Jag försöker väcka diskussioner för att jag är trött på att tystas ned, tryckas ned och möta motstånd hela tiden. Vi är så många kvinnor som dag ut och dag in försöker förändra men vi motarbetas hela tiden. Vi motarbetas av människor som inte vill lyssna men framför allt motarbetas vi av människor som lyssnar men som inte vågar höja sin röst och stötta oss. Hur ska vi kunna förändra om vi hela tiden bara ska sitta tysta som möss och inte våga prata om detta?

De få män jag har i mitt liv är fantastiska och jag älskar dem otroligt mycket. Jag har valt att ha dem i mitt liv för att de är bra människor. Däremot kan jag fortfarande se att mansbilden, alltså bilden av hur en man ska vara har satt sina spår i dem också på olika sätt. Att kulturen av hur en man ska vara, exmpelvis inte visa så mycket känslor som vi växer upp med har format dem också. Det gör dem inte till dåliga människor, men det gäller att se hela bilden och hur ska vi kunna förändra om vi inte får prata, höja rösten och hata denna mansbilden? Jag hatar inte män. Jag hatar inte min pappa, min pojkvän, min morbror eller min manliga läkare. Däremot hatar jag mansbilden, manskulturen vilket har präglat de flesta i vårt samhälle och för att ändra den måste vi vakna och faktiskt se vad den gör.

Vi måste våga diskutera varför så många män är våldsbenägna. Varför 97% av alla anmälda sexualbrott begås av män. Varför 70% av alla självmord begås av män. Varför män är överrepresenterade i stort sett alla former av våld. Världen över våldtar män kvinnor. Världen över trakasserar män kvinnor. Världen över hånar och kränker män kvinnor. Världen över tystar män ned kvinnor. Världen över slåss män med varandra. Den gemensamma faktorn hos dessa män är inte ursprung eller religion. Den gemensamma faktorn är deras kön, att de är män. Vad är det som gör att män tar till våld så lätt? Varför mår män så dåligt att de står för 70% av alla självmord? Varför har män lättare att fastna i alkohol, drog och spelberoenden?

Något beror det på och då måste vi höja rösten för detta påverkar oss alla. Feminismen och exempelvis #metoo kan aldrig gå för långt. Samhället kan aldrig bli för jämställt. Det som däremot har gått för långt är mäns benägenhet till våld och att vi som påpekar detta hela tiden tystas ned och tillrättavisas med att det vi upplever, känner, tänker och tycker är fel. Jag vill förändra mansbilden och manskulturen. Jag är trött på att så många män tar till våld. Jag är trött på att tystas ned och tryckas ned. Den manskulturen som finns idag förstör inte bara för oss kvinnor. Den förstör för blivande män också, som växer upp med att han ska vara den där tuffa, hårda känslokalla människan. Det är dags att män börjar rannsaka sig själva och börjar fråga sig själva hur de påverkats av dessa normer och strukturer, för det påverkar oss alla mer än vad vi kan tro och det är när vi börjar studera vi kan förändra.

 
Bildkälla

Haft så många bra dagar nu

Jag har haft så många bra dagar nu under julen och generellt sett så har jag haft mycket mindre ångest nu än annars! Torsdagen den 28/12 åkte jag, pappa och Dennis iväg till Örebro för att se dem möta Frölunda (vårt lag). Det var en riktigt bra match och Frölunda vann. Vi hade så roligt både på vägen dit, under tiden och på vägen hem. Vi skrek oss hesa och på vägen hem satt vi alla och sjöng med i olika låtar och bara hade väldigt kul.

På lördagen den 30/12 kom min syster Anna och hennes man Tobbe hem till mina föräldrar så vi åt gott, fikade, pratade och skrattade mycket. Det var roligt att träffa dem igen för det är väldigt sällan vi ses nu för tiden. Så vi pratade en del om bebisen.

Sen var det dags för nyårsafton och jag har aldrig varit den personen som tycker att nyår är så speciellt men den här gången bestämde jag mig för att verkligen njuta, må bra och bara ha kul. Så jag diggade julmusik när jag fixade mig och njöt av vad fint jag har det hemma. Sen kom Dennis så vi åkte iväg till mina föräldrar och där lagade jag och Dennis i ordning potatisgratäng, pappa gjorde fläskfilé och mamma gjorde en sallad så det är ett bra dreamteam haha. Maten blev jättelyckad och jag är så nöjd med dukningen hemma hos mamma och pappa. Tycker det blev så mysigt! Dagen gick mest ut på att äta, prata och skratta, vilket verkligen behövs!

Hoppas att ni hade en bra nyårsafton och att 2018 har startat bra för er! :) Har ni några nyårslöften? ♥

 
 







Tänk om vi behandlade alla brott på samma sätt som vi behandlar sexualbrott

"Det finns kvinnor som ljuger om våldtäkt. Detta gör att det drar ned trovärdigheten för de som faktiskt blivit våldtagna på riktigt."

Det här är en kommentar som man väldigt ofta ser och hör när man pratar om sexualbrott mot kvinnor och det är oftast män som säger de här sakerna. Jag förstår inte riktigt hur debatten om #metoo kan handla om att misstro kvinnor istället för att faktiskt tro dem. Märker ni inte själva att ni lägger fokus på fel ställe? Istället för att faktiskt se det stora problemet, att MÄN våldtar, trakasserar och kränker KVINNOR så lägger ni fokus på något som i stort sett aldrig händer. 20 300 sexualbrott polisanmäldes år 2016 och 97% av de misstänkta är män. Av de anmälda våldtäktsbrotten utgjordes 3 710 (56 %) av våldtäkter mot vuxna och i 96% (3 560) av dessa fall var brottsoffren kvinnor, medan de i 4%(147) av fallen var män säger BRÅ. Ni väljer alltså att bortse från den mängden av kvinnor som faktiskt talar sanning eller som inte ens berättar för de vet hur de kommer att ifrågasättas och istället lägger fokus på någon enstaka som en gång i tiden ljög? Som någon skrev på instagram, bara för att det finns kannibaler i Sverige så säger vi ju inte att vi äter människor i Sverige. Lika lite kan vi alltså säga att kvinnor ljuger om övergrepp. 

Hur många gärningsmän ljuger inte och säger: "Nej jag våldtog henne inte. Jag trodde hon ville, jag är ingen tankeläsare." och får gå fri för det? Hur många män ljuger inte för att skydda en manlig kompis som gått över gränsen för att han inte vågar säga emot?

Tänk om vi behandlade alla brott på samma sätt som vi behandlar sexualbrott mot kvinnor?

"Gösta blev nog inte misshandlad på stan egentligen. Han slog nog ned sig själv för att sätta dit några andra. Han överdrev bara och hittade på."

"Mikaels hus brann nog ned för att han själv tände på det och bara ville hämnas så därför anklagade han några andra."

"Kalle ljög bara om att han råkade ut för en rattfyllerist för att han ville ha uppmärksamhet."

"Lennart ville nog egentligen bli påkörd, men han ångrade sig efteråt och därför anmälde han."

Snälla, lägg fokuset där det behövs. På att män dagligen tar sig rättigheter till kvinnors kroppar. På att män dagligen tar sig friheten att berätta för kvinnor att deras åsikter, tankar, känslor och upplevelser är fel, överdrivna och påhittade. På att kvinnor inte blir betrodda när de berättar sina historier. På att gärningsmän går fria. På att kvinnor dagligen tystas ned. På att sexualbrott mot kvinnor behandlas annorlunda än andra brott i Sverige. Sluta hålla gärningsmän om ryggen och börja istället stå upp för offren!

 
Bildkälla

Ett av mina ärligaste inlägg

Jag känner mig bara så himla ensam...
Jag känner mig som en utomjording som aldrig blir bra nog. Jag har nästan aldrig känt mig välkommen någonstans. Jag har nästan aldrig känt mig hemma någonstans för nästan vart jag än kommer så verkar jag vara osynlig. I skolan gick lärare och elever bara förbi mig och såg de mig var de elaka mot mig. Lärare såg varken mig eller mitt arbete, jag var bara luft.

Samma idag är det i vuxenlivet. Det finns några enstaka människor som verkligen bryr sig och som både skriver och umgås med mig när vi är på hockey. De frågar hur jag mår, hur allt går, de försöker göra mig till en del av gänget. Sen finns det de där människorna som går över huvudet på mig. Som hälsar på de runtomkring mig, som gör high five med de runtomkring mig, som pratar med de runtomkring mig. Fast att jag står i mitten sträcker de sig över mitt huvud för att göra high five med de bredvid mig, men inte med mig.

Om jag träffar någons kompisar så kan de hälsa lite snabbt på mig men de försöker inte göra mig till en i gänget för de pratar knappt med mig. De tittar inte på mig när de pratar och då väljer jag oftast att gå därifrån. Folk undrar om jag drar mig undan människor och ja det gör jag. Jag vill knappt träffa människor för jag är så jävla rädd. Rädd för att bli utanför och vara osynlig som jag alltid har varit för jag orkar inte utsättas för det gång på gång.

Jag minns så väl på studenten när en tjej i klassen hade köpt blommor till alla i klassen men inte till mig. Jag var den enda som inte fick en ros av henne och det gjorde så ont att stå där bredvid och se på. Det gör så ont att stå mitt i ett gäng och vara den enda som inte blir hälsad på, som faktiskt händer titt som tätt. Jag är så van att inte ens få ett svar på det jag säger för att jag verkar inte finnas.

Jag tror också att det är därför internet har blivit så viktigt för mig, för där syns jag oftast. Där blir jag bekräftad när folk läser, gillar och delar det jag skriver. Varje like, varje kommentar blir så otroligt viktig för att jag är så osynlig i vanliga livet. Jag är bara så rädd... Så ledsen. Människor kan ignorera mig så mycket tills de får reda på vem min pappa är, för då blir det ett annat ljud i skällan men då är det inte jag som står i centrum, utan då är det min pappa eller min funktionshindrade syster de pratar om.

Ibland önskar jag bara att någon kunde vara intresserad av att lära känna mig, inte för vem min far är eller för att jag har en funktionshindrad syster. Jag önskar bara att jag kunde känna mig lika värdefull och sedd som alla andra. Att människor inte går förbi mig som att jag inte existerar. Kanske är det jag som är socialt missanpassad och som inte passar in bara... Men likförbannat gör det jävligt ont!

Tack till dig som orkade läsa hela inlägget. Tack till dig som kommenterar och gillar mina inlägg. Tack till dig som faktiskt bryr dig och som finns där för mig. Tack till dig som försöker göra mig till en i gänget och som ser mig. Tack till dig som gillar mig och älskar mig trots mina brister. Utan er hade jag aldrig pallat... ♥



Bildkälla

Att vara stark men samtidigt skör

Jag är en stark-skör person. Ena stunden kan jag vara en av de starkaste du mött. Nästa stund är jag en skör person som ligger och storgråter och som behöver mycket kärlek och stöttning. Ena stunden är jag jätteglad och mår superbra, nästa stund är jag jättledsen och har mycket ångest.

Det här personlighetsdraget kallas för högkänslig eller highly sensitive person (HSP) på engelska, men jag föredrar att kalla det stark-skör, för det är det jag är. Jag är ingen svag människa. Jag är bara en stark människa som är skör.

Vad menar jag då med att jag är skör? - Det kan vara exempelvis att jag blir väldigt trött av mycket intryck. Att exempelvis träffa mycket folk eller att göra saker jag inte är van att göra. Det kan också vara som på julafton, att jag hade en jättebra dag men på kvällen när jag visste att julafton snart var slut så fick jag otroligt mycket ångest och bara grät och grät. Mitt humör ändrades alltså på några minuter och jag gick från stark till att vara skör. Jag har lärt mig att förstå att jag är en sådan person. Jag har svårt för när saker tar slut, särskilt saker jag längtat efter så som julen. Att vara en stark-skör person kan självklart vara påfrestande både för en själv och för ens omgivning men det är viktigt att man lär sig förstå sig själv så man kanske kan hantera det bättre.

För dig som är en stark-skör person eller som lever med en sådan person så skulle jag rekommendera att läsa boken Drunkna inte i dina känslor - en överlevnadsbok för sensitivt begåvade. Den har hjälpt mig mycket! Direktlänk till boken.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...