Jag har varit med om väldigt mycket jobbiga saker själv och kan därför sätta mig in i andras måenden på ett annat sätt än vad många andra kanske kan.
Jag skriver ju mycket om feminism och kvinnorättsfrågor och har gjort det ganska länge faktiskt, men i somras hände en grej som fick mig att vilja bry mig ännu mer. Att kämpa ännu mer för att göra skillnad. En av mina barndomsvänner, en tjej som var som min syster blev i juni mördad i sitt hem av en kille hon hade träffat några timmar innan. Hon hade blivit utsatt för upprepat trubbigt våld och avled av förblödning och plågsamma smärtor. Igår torsdag fick han sin dom. Han dömdes för mord, rån och rånförsök i 11 år och 6 månader, dock ska han överklaga straffet.
Jag tycker egentligen att straffet är för lite, men det är ju ändå bättre än inget straff alls...
Jag minns fortfarande känslan när jag fick ett meddelande där en vän frågade om det var vår kompis som hade dött. Jag gick direkt in på hennes facebook och kollade och hennes moster bekräftade att det var hon. Jag bara skrek nej och satte mig ned förtvivlat på golvet... Inte kunde väl min kära, underbara vän vara död...
Misstänkt mord stod det... Hela natten bestod av gråt och att ta in att jag aldrig mer skulle få prata med henne eller höra henne skratta var fruktansvärt. Dagen efter åkte jag och min pojkvän till hennes hem, alltså brottsplatsen och la blommor och tände ljus utanför hennes dörr. Det har varit en lång väntan och en fruktansvärt jobbig period. Att följa minsta lilla notis om vad som händer och hela tiden bli påmind om hur hon led...
Men nu är det förhoppningsvis över och jag hoppas att du har det bra där du är fina Anna! Jag kommer alltid sakna dig och du är så älskad och saknad. Hoppas du har det bra och är med dina katter. Jag älskar dig vännen och är så stolt över vilken kämpe du var! ♥