I mitt förra inlägg skrev jag om hur jag krigar mot min låga självkänsla varje dag och att jag skulle vilja vara som Pippi, alltså modig, stark, rolig, vågar och kan saker.
Min svärfar läste inlägget och sa till mig att jag visst är modig och stark, men på mitt eget vis. Han berättade att min blogg är ett bevis på det och att jag är stark som vågar prata om mitt mående, mina känslor och mina tankar. Jag vågar stå upp för vad jag tycker är rätt och fel, jag vågar säga min åsikt. Han menade att det är många som inte vågar vara så öppna som jag är och jag har faktiskt aldrig tänkt så. För mig är det så naturligt att vara öppen så jag har inte sett det som en styrka innan. Men nu kan jag faktiskt se att han har rätt.
Jag har många gånger varit rädd för att öppna mig. Tänk om ingen vill vara min vän eller vara tillsammans med mig om de ser mina problem och hur öppen jag är. Jag har varit rädd att det ska förstöra för mig. Men jag vet ju att jag mår bättre av att vara öppen om mina problem, tankar och känslor. Jag vill försöka göra skillnad på det jag kan. Därför var det väldigt skönt att få höra från svärfar att det är en styrka att våga vara öppen som jag är. Jag kanske faktiskt kan mer än vad jag tror och ser själv. Jag måste bara våga se det och på riktigt våga tro att jag är bra.
Det är en kamp men jag kommer fortsätta kämpa tills jag är där!