Att vara introvert

Jag är en introvert person. Det innebär inte att jag ogillar människor eller inte kan vara social.
Det innebär bara att jag behöver återhämtning efter att ha umgåtts med människor. Man kan säga så enkelt som att extroverta personer hämtar kraft när de umgås med andra medan introverta hämtar kraft när de är själva.

Jag kan umgås med min familj och min pojkvän hur mycket som helst, men utomstående människor tar enormt mycket på mina krafter. Jag kan ha väldigt svårt att ta initiativ själv när jag är i en grupp och måste många gånger därför bli inbjuden för att våga ta plats. När människor visar att de vill ha mig där och bjuder in mig till samtal då kan jag blomma ut och våga vara mig själv.

Jag kan till och med ha svårt att ta initiativ till att ringa min pojkvän eller att ta honom i hand på stan. Det är inte för att jag inte vill ringa eller hålla hans hand, det är bara att jag är rädd för att vara jobbig och bli dömd. Jag har blivit matad så många gånger med att jag är jobbig så därför drar jag mig lätt undan istället. Detta är dock något jag jobbar med varje dag för att jag vill kunna ta initiativ till att starta saker också.

Jag har varit i Skåne sen i söndags hos min pojkväns bror och hans familj. Trots min introverta personlighet och min ångest så har det gått otroligt bra. Jag hade en dipp i måndags och behövde återhämta mig så jag gick och la mig på rummet och var där hela kvällen. Jag trivs jättebra här och kan verkligen vara mig själv, även de stunder jag sjunker in i mig själv och behöver gå undan eller bara sitta tyst och lyssna för att jag behöver hämta krafter. Det viktigaste är att umgås med personer som respekterar ens personlighet och inte tar illa upp för att man ibland behöver gå undan. Jag lär mig och jag utvecklas varje dag och även om jag aldrig kommer bli en extrovert person så vinner jag mer och mer över min ångest och vågar be om ensamtid när jag behöver det.


#1 - Boel

Jag är också introvert och kan verkligen relatera till det du beskriver.
Det finns inget som är så skönt som när en gå undan utan att bli dömd utan bara accepterad för hur en är. <3

Svar: Precis <3
Evah Åberg

#2 - Pia Widlund

Jag känner igen mig i dig, men jag brukar kalla mig för ensamvarg. Men det kanske är samma sak. Visst är det skönt att kunna gå undan och bara lägga sig, stänga dörren och få vara ensam. Kul att resan gick bra!

Svar: Håller med dig!
Evah Åberg

#3 - Netti Starby

Jag är också introvert och känner verkligen igen mig. Kramis

Svar: Kram <3
Evah Åberg

#4 - Henrik Olsson - Föreläsningar

Personligen tycker jag att det är skönt att vara själv ibland oavsett - för det är något man behöver! :)

Svar: Ja verkligen :)
Evah Åberg

#5 - Annie

Känner igen mig i det Du skriver :)
Fin bild på dig<34

Svar: Tack så mycket :)
Evah Åberg

#6 - Charlotte

Hade lika gärna kunnat vara jag som hade skrivit det här inlägget. Är precis likadan! <3

Svar: Skönt att man inte är ensam <3
Evah Åberg

#7 - Anna

Vilket bra inlägg! Kan verkligen känna igen mig bitvis!

Svar: Tack så mycket :)
Evah Åberg

#8 - Ida

Så grym du är som tar framsteg! Men de är verkligen inte lätt när hjärnan tae över kroppen

Svar: Tack fina du <3
Evah Åberg

#9 - Anna

Åh känner igen mig så väl i dina inlägg. ❤

Svar: <3 <3
Evah Åberg

#10 - Jessica Högberg

Snyggt jobbat, låter som en härlig familj <3

Svar: Det är det verkligen :)
Evah Åberg

#11 - Annika

Skönt att du började må bättre. Vilken fin bild på dig och bra inlägg. Kram och ha en bra dag.

Svar: Tack så mycket :)
Evah Åberg

#12 - Emma Engström

Det är verkligen inte det lättaste att vara introvert, det kan gå i hand med så mycket verkligen, som du skriver ångest. Men jag tycker du är grym som jobbar med det och känner att du utvecklas lite! :)

Svar: Åh tack fina du :) Kram!
Evah Åberg

#13 - sandra

vacker du är :D

Svar: Tack så mycket :) Kram!
Evah Åberg

#14 - ByLisa.se

Kan så väl känna igen det. Behöver också egen (med familjen) tid att samla ny energi 🙂

Svar: Ja det är så viktigt med egentid :)
Evah Åberg

#15 - Frugan E

Känner igen mig! Tar inte lång tid i främlingars sällskap innan jag börjar zona ut och "försvinna" mentalt.. :/

Svar: Samma här :(
Evah Åberg

#16 - Miss Philipsen

Du är verkligen stark och medveten om vad du har svårt för.
Det är en bra egenskap och det är otroligt positiv att du försöker ta mer initiativ.

Svar: Åh tack vad glad jag blir <3
Evah Åberg

#17 - ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

Jag förstår känslan, jag blir dränerad av människor. Just nu när jag har semester märker jag det tydligt eftersom jag verkligen undviker att möta folk i onödan. Jag måste ladda upp, blir lite märkligt som lärare men så funkar jag.

Svar: Förstår vad du menar
Evah Åberg

#18 - Evelina

Riktigt bra skrivet!

Svar: Tack så mycket :)
Evah Åberg

#19 - Anonym

Gud vad jag känner igen mig. Jag är helt slut av att ha träffat folk i 5 minuter. Har inga jag umgås med längre för orken finns ej. Familjen kan jag vara med i längre stunder men även d tar energi av mig. Låter dumt men är skönt att veta att jag inte är själv även om d inte är något jag önskar någon

Svar: Jag förstår vad du menar. Ibland kan man känna sig så ensam i sitt mående och då behöver man veta att man inte är konstig eller ensam utan att fler och förmodligen ganska många är så här <3
Evah Åberg