Någon mer som är som mig??
Jag är en känslomänniska... Jag känner så mycket, hela tiden.
Jag och Dennis bestämde ju för någon månad sen att vi skulle hyra stuga till vår 1-årsdag och ända sen dess har jag sett fram emot det så himla mycket. Jag har längtat och längtat. När dagen väl är inne så tycker jag tiden går så fort att jag får lite panik. Helt plötsligt är ju det jag sett fram emot så mycket slut och man kommer tillbaka till vardagen igen.

Det ger mig lite panik faktiskt och det kvittar om det gäller julafton, vår 1-årsdag, semester eller något annat jag sett fram emot. När det är över så blir jag så otroligt ledsen så jag bara gråter och gråter. Igår när vi kom hem så var jag så känslig och kunde verkligen inte sluta gråta, för jag tänkte på att det var över nu. Jag förstår inte varför det blir så här... Det känns som mitt liv tar slut efter jag gjort något roligt. Istället för att se tillbaka på det med glädje så är jag ledsen för att det redan är slut och att jag inte kan komma tillbaka till det ögonblicket...

Dennis ville att jag skulle öppna paket redan på morgonen på vår 1-årsdag men jag ville vänta för jag ville ha något att se fram emot senare under dagen, för öppnar jag dem med en gång så är det ju redan över liksom... Det är så viktigt för mig att ha något att se fram emot hela tiden och jag vet inte varför...

Det är som att jag ser fram emot saker så mycket och känner sådan stor kärlek att det gör ont i hela kroppen på något vis. Det gör ont att behöva säga hejdå till Dennis när han ska åka hem. Det gör ont att komma hem till vardagen igen när jag vet att vi inte är sambos. Jag vet ju att det kommer komma fler fina ögonblick med årsdagar, jul, födelsedagar och semestrar men ändå blir det så jobbigt efter varje avslut. Jag tror att det kan bero på att jag har ganska lite att se fram emot. Mina dagar ser oftast likadana ut och jag gör inte mycket egentligen. Jag är oftast i mitt hem liksom och då blir det så skönt att få göra annat, oavsett om det är att fira en födelsedag eller hyra stuga för det blir ändå något annat än det gamla vanliga...

Snälla, säg att någon mer är som mig? Blir tokig av att ha det så här och vet inte hur jag ska göra för att hantera ledsamheten som kommer efteråt.

#1 - Nathalie

JA, du är inte ensam om det. Jag är precis likadan! Får alltid sån jäkla ångest när saker jag sett fram emot är över och jag vill gärna dra på det in i det längsta, men efteråt känner jag bara en enda stor tomhet :S Kram

Svar: Ja det är så hemskt att känna den där tomheten :( <3 Kram
Evah Åberg

#2 - annelie

försök att se de positiva å dont worry be happy lättare sagt än gjort ja förstår dig går oxå hemma å gör inget...kram

Svar: Ja jag ska försöka :)
Evah Åberg

#3 - Jesse Sarvak

Åhh vad jag känner igen mig i detta.

Ibland önskar jag att jag bara kunde stänga av mina känslor och börja vara en logisk och fungerande människa istället för en liten marshmallow med too much feels typ...

Svar: Håller med dig...
Evah Åberg

#4 - Abra

Jaaaa samma här. Man längtar till saker men när det händer så är man inte alls i nuet för man stressar över att allt ska bli som man tänkt och man kan inte njuta av det. 100% jag. Stressar för mycket.

Svar: Ja precis! Det är hemskt... Men jag har blivit bättre på att leva i nuet när jag gör något roligt, men det är värre med tomheten efteråt
Evah Åberg

#5 - Kelly

Så fin du är!

Svar: Tack :)
Evah Åberg

#6 - Ida Jansson

Känslig är jag med. Och kan känna tomhet när något jag sett fram emot tagit slut. Blir ju som ett avsked typ. Har du svårt med avsked och avslut över lag? Jag har typ aldrig nåt att se fram emot så kan inte säga att jag är som du men tror att när en inte har så mycket att se fram emot så blir de saker en gör ÄNNU större och viktigare än om en haft tusen saker på gång. Inget konstigt ❤

Svar: Jag har nog ganska svårt med avsked över lag och ja det blir en stor tomhet.... Ja precis, exakt så känner jag med! <3
Evah Åberg

#7 - Amanda

Kan relatera till det du skriver, har också känt så flera gånger :/ Mitt bästa tips, som hjälper mig, är att se till att alltid ha något att se fram emot, efter det roliga man nu ska göra. Det behöver inte vara stora grejer, jag brukar exempelvis skriva upp när filmer/böcker jag är nyfiken på ska släppas. Jag var iväg för några månader sen på en resa jag sätt fram mycket emot, och kände mig lite nere när det började bli dags att bege sig hemåt igen, men då tänkte jag på att jag snart har en konsert att gå på som jag ser fram mycket emot också :) Så till nästa gång du & Dennis (eller någon annan) ska iväg nånstans, då kanske ni kan prata om/planera lite inför något annat, längre fram? Tex att åka iväg till något mysigt hotell nu till hösten? Ni behöver ju absolut inte boka något, men ni kan ju prata om det, försöka bestämma något. För då har du ju något annat att se fram emot, och det känns inte lika jobbigt att ”det är över för den här gången”. :-)

Svar: Ja det är kanske värt ett försök i alla fall :) Tack för tipset!
Evah Åberg

#8 - MeMyself&I

Jag känner exakt likadant. Man lever på den där känslan av att man har något att se fram emot. Och sen när det är över och man vet att det dröjer till nästa gång. Det är både jobbigt och utmattande. Man känner att man hela tiden vill göra något, men man orkar varken bry sig eller ta tag i det.

Svar: Ja exakt! Den där tomheten efteråt blir så jobbig :/
Evah Åberg

#9 - ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

Visst känner jag igen mig, mycket. Sonens pappa vet att jag alltid ställer in saker i sista minuten något han ofta säger till mig också. Jag önskar så att jag inte var sådan. Jag ser framemot det först, tänker att det ska bli roligt till någon dag innan då ångesten sköljer över mig och jag hoppar av. I mitt fall kan det enligt min psykolog kopplas till min PTSD :/.

Svar: Ah, det förstår jag :/
Evah Åberg

#10 - ullie

känner igen mej själ ja e känslomänniska.
tar alltid åt mej som kanske inte ens är något o grubblar grubblar i ett det har du kanske sett
jobbigt med sånt men svårt att hantera tycker ja

Svar: Usch vad jobbigt :/
Evah Åberg

#11 - npfmorsan

Att se fram emot saker kan vara kul..men som det är nu är roliga saker mest bara jobbiga...jag får tokångest innan jag ska göra o planera vissa saker, så själva glädjen försvinner 😕
Förstår dock din känsla när allt det roliga tagit slut...kram

Svar: Förstår vad du menar... Kram!
Evah Åberg

#12 - Lilith - Livet efter Borderline

Du är verkligen inte ensam. Arbetade mycket med det i dbt och även om jag inte är helt bra så har jag nu rätt verktyg till att handskas med det.

Svar: Skönt att det går framåt i alla fall <3
Evah Åberg

#13 - Annie

Kan känna igen mig lite i det du beskriver, men jag tror det är väldigt relaterat till mitt mående i övrigt.
Mår jag bättre-så kan jag hantera det bättre och dem tankarna minskar då :)
Men känner absolut igen det<3

Svar: Skönt att de minskar när du mår bättre iaf :) <3
Evah Åberg

#14 - JoJo

jag skulle säga att jag är en känslomänniska <3

Svar: <3<3
Evah Åberg

#15 - Evelina

Åh kram vännen <3

Svar: Kram <3
Evah Åberg

#16 - Anna

Hur fin är inte du? 😊

Svar: Aww tack :)
Evah Åberg

#17 - Jessica Högberg

Jobbigt men jag tror som ovanstående att planera nåt nytt innan det kuliga tar slut kan funka?

Svar: Ja kan vara så :)
Evah Åberg

#18 - Annika

Kan också bli väldigt deppig ibland när något som jag sett fram emot och längtat efter är över. Fin bild på dig. Kram.

Svar: Tack så mycket :)
Evah Åberg

#19 - sarah

aa det var det =) fin tröja

Svar: Tack :)
Evah Åberg

#20 - Emma Engström

Jag kan verkligen känna igen mig i din känsla, så jobbigt! Man vill njuta så mycket det går av dagen men det blir så svårt ibland! <3

Svar: Skönt att man inte är ensam iaf <3
Evah Åberg

#21 - Miss Philipsen

Jag känner igen mig men det låter som du sätter upp mål och när målen är uppnådda så är allt över och du blir ledsen.

Kanske du kan tänka såhär; I en värderad riktning, ni ska åka till stugan och ha det mysigt men tänk inte det som slutstationen utan att det är ytterliggare ett steg i relationen som ni har. Att sätta upp mål är farligare då när det är nått, vad gör man då? Du kan ju också känna ett misslyckande då målet tex inte uppnås.

Med värderad riktning så kan det inte ta slut och du kan inte misslyckats, bara välja en annan väg helt enkelt.

Men jag vet hur du har det för jag har varit/är likadan emellanåt men efter jag har tänkt mer i värderad riktning så på något sätt har det hjälpt mig.

Kramar <3

Svar: Tack för tipset :) Du kan ha rätt i det du skriver. Kram <3
Evah Åberg

#22 - Anna

Åh, jag känner verkligen igen det där. Var mycket så förr och kan känna av det från och till nu också. Det är svårt det där. Jag vet att många rekommenderar att ha saker att se fram emot hela tiden, men jag vill inte gå och längta livet ur mig heller. Någonstans tror jag att det handlar om att hitta en grundtrygghet i vardagen så att den inte blir så tom och jobbigt att komma tillbaka till. Det är inte enkelt, men när man väl når dit tror jag att det är den bästa långsiktiga lösningen.

Svar: Ja det kan vara som du säger... Jag tror att det kanske kommer kännas bättre när jag faktiskt får en vardag som jag trivs med där jag bytt jobb och flyttat till annan ort, för just nu är jag inte nöjd med min vardag så det kan nog stämma det du säger.
Evah Åberg

#23 - Www.Blessedbe.blogg.se

Jag har det precis likadan. Har varit så sen jag var barn. Gråter när allt roligt tar slut. Förstår inte varför.

Svar: Det är otroligt jobbigt :/
Evah Åberg

#24 - ByLisa.se

Jag blir kanske inte så ledsen som du beskriver,men känner en olustig tomhetskänsla... så har det varit sedan jag var liten. Blir bättre för varje år! 🙂

Svar: Skönt att det blir bättre :)
Evah Åberg

#25 - Zahra

Kan också känna så, därför är det viktigt att istället njuta av längtan:)

Svar: Ja det är svårt det där...
Evah Åberg

#26 - Ida

Håller med amanda här ocan! Riktigt bra skriver!

Svar: Tack så mycket :)
Evah Åberg

#27 - annelie

wow sååå fin du är btw snygg outfit <3 kram

Svar: Tack snälla :)
Evah Åberg

#28 - Charlotte

Åh, det är som att du satte ord på hur jag är och har varit HELA min uppväxt typ! När jag hade varit iväg på t.ex. en konsert eller någonting liknande jag längtat efter som yngre blev jag fruktansvärt ledsen och nedstämd under en otroligt lång period efteråt. Och precis som du så kunde jag bäva inför att det jag längtade efter skulle ske för att det då innebär att det strax är över. Är likadan än idag och det är OTROLIGT jobbigt.... Jag tror att man måste försöka arbeta mer på att kunna vara närvarande i nuet för att slippa lite av de där jobbiga känslorna..

Svar: Skönt att man inte är ensam <3
Evah Åberg