Jag tror det är viktigt att förstå att svartsjuka är en mänsklig känsla och känslor är inte fel att känna. Det handlar om hur man agerar på sina känslor enligt mig. Jag tror också det är viktigt att förstå att svartsjuka inte alltid grundar sig i att man inte litar på sin partner för svartsjuka kan också vara att man är rädd för att mista personen. Man kanske litar till 100% på att ens partner inte kommer vara otrogen mot en, men det finns inga garantier för att ens partner kommer älska en livet ut. Ens partner kan faktiskt utveckla känslor för en annan person även om den inte skulle vara otrogen utan faktiskt skulle göra slut innan den inleder någon ny relation. Det är också en typ av svartsjuka, att man är rädd för att mista personen eller bli ersatt av någon annan som är "bättre".
Svartsjuka behöver inte heller gälla just en partner. Det kan gälla kompisar, kollegor eller familjemedlemmar. Man är helt enkelt rädd för att vara utbytbar. Även barn kan känna svartsjuka, exempelvis om de får ett syskon eller att en föräldrar träffar en ny partner. Jag tror inte på att förtrycka känslor eller att se vissa känslor som fula. Vi är bara människor. Vi blir ibland ledsna, arga, avundsjuka, svartsjuka, rädda, oroliga och det ska vara lika okej som att bli glada, lyckliga och kåta. Däremot om man agerar illa på grund av sina känslor, då kan det uppstå problem, men att känna en känsla är inte fel. Det finns såklart gränser för alla känslor och upplever man att ens känslor och tankar hindrar en på något sätt i vardagen kan det vara bra att söka hjälp för det så man inte varken gör sig själv eller någon annan illa.