" Det stör mig inte det minsta att folk som har riktiga problem klagar och försöker göra något åt dom men det stör mig oerhört mycket när människor som har alla fördelar i världen fortfarande har mage att bete sig som offer."
Det här är en kommentar från en man som skrevs på en artikel om vad kvinnor upplever världen över och vad internationella kvinnodagen står för och jag tappar nästan andan, att fortfarande år 2018 så sitter människor med dessa sjuka åsikterna...
För det första, vem bestämmer vad som är "riktiga problem"? Stefan Löfven? Jonas Gardell? Anna Book? Du själv? Gud? Är de 20 300 sexualbrott som anmäldes år 2016 i Sverige ett riktigt problem eller är det bara svälten i Afrika som klassas som det? För det andra så måste människor förstå att bara för att det finns fler problem i världen så innebär det inte att andra problem inte är värda att kämpa för. Allting är inte svart eller vitt och bara för att jag kämpar för kvinnors rättigheter så innebär det inte att jag blundar för svält eller miljöfrågor för man kan faktiskt kämpa för fler än en sak i taget. Man kan välja att fokusera och se fler problem i världen.
Han skriver också att vi har alla fördelar i världen men beter oss som offer. Då undrar jag hur det kan vara en fördel att bli våldtagen men bli misstrodd så gärningsmannen får gå fri? Då undrar jag hur det är en fördel att kvinnodominerade yrken är så lågavlönade jämfört med mansdominerade yrken? Jag undrar också hur det är en fördel att kvinnor i snitt har lägre pension än män. Hur är det en fördel att kvinnor dagligen sexualiseras och objektifieras? Hur är det en fördel för kvinnor att 96% av alla offer för sexuella övergrepp är kvinnor och 97% av alla gärningsmän är män? Hur är det en fördel för kvinnor att kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp får skylla sig själva som provocerade honom till att våldföra sig på henne? Hur är det en fördel att män avfärdar vårt rop på hjälp med meningar som att vi inte har riktiga problem, inte alla män och att män också har problem?
Inte ens på internationella kvinnodagen får dagen handla om kvinnor. Till och med då ska männen bestämma över hur vi ska känna, tänka och att vi minsann har det så otroligt bra. Till och med då ska männen komma med sina problem istället för att faktiskt sätta sig ned och ta till sig det kvinnor berättar. Hur svårt ska det vara att faktiskt ägna EN DAG (till att börja med) åt att lyssna, reflektera och ta reda på fakta om det vi dagligen skriker oss hesa för? Att vi i Sverige har det bättre än många andra länder är det ingen tvekan om, men det innebär inte att man ska nöja sig och sluta kämpa för saker kan ALLTID bli bättre.
Mitt mål är att oavsett om du är man, kvinna, hen, mörkhyad, ljushyad, lång, kort, tjock, smal, fattig, rik, normalstörd eller utvecklingsstörd, troende eller inte att du ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Att vi inte gör skillnad på folk och folk. Att vi alla är lika mycket värda och jag tänker inte nöja mig förrän samhället ser ut så. Fram tills dess tänker jag kämpa med näbbar och klor för att förändra det som ska förändras oavsett om du anser att det är "riktiga problem" eller inte!
Det här är en kommentar från en man som skrevs på en artikel om vad kvinnor upplever världen över och vad internationella kvinnodagen står för och jag tappar nästan andan, att fortfarande år 2018 så sitter människor med dessa sjuka åsikterna...
För det första, vem bestämmer vad som är "riktiga problem"? Stefan Löfven? Jonas Gardell? Anna Book? Du själv? Gud? Är de 20 300 sexualbrott som anmäldes år 2016 i Sverige ett riktigt problem eller är det bara svälten i Afrika som klassas som det? För det andra så måste människor förstå att bara för att det finns fler problem i världen så innebär det inte att andra problem inte är värda att kämpa för. Allting är inte svart eller vitt och bara för att jag kämpar för kvinnors rättigheter så innebär det inte att jag blundar för svält eller miljöfrågor för man kan faktiskt kämpa för fler än en sak i taget. Man kan välja att fokusera och se fler problem i världen.
Han skriver också att vi har alla fördelar i världen men beter oss som offer. Då undrar jag hur det kan vara en fördel att bli våldtagen men bli misstrodd så gärningsmannen får gå fri? Då undrar jag hur det är en fördel att kvinnodominerade yrken är så lågavlönade jämfört med mansdominerade yrken? Jag undrar också hur det är en fördel att kvinnor i snitt har lägre pension än män. Hur är det en fördel att kvinnor dagligen sexualiseras och objektifieras? Hur är det en fördel för kvinnor att 96% av alla offer för sexuella övergrepp är kvinnor och 97% av alla gärningsmän är män? Hur är det en fördel för kvinnor att kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp får skylla sig själva som provocerade honom till att våldföra sig på henne? Hur är det en fördel att män avfärdar vårt rop på hjälp med meningar som att vi inte har riktiga problem, inte alla män och att män också har problem?
Inte ens på internationella kvinnodagen får dagen handla om kvinnor. Till och med då ska männen bestämma över hur vi ska känna, tänka och att vi minsann har det så otroligt bra. Till och med då ska männen komma med sina problem istället för att faktiskt sätta sig ned och ta till sig det kvinnor berättar. Hur svårt ska det vara att faktiskt ägna EN DAG (till att börja med) åt att lyssna, reflektera och ta reda på fakta om det vi dagligen skriker oss hesa för? Att vi i Sverige har det bättre än många andra länder är det ingen tvekan om, men det innebär inte att man ska nöja sig och sluta kämpa för saker kan ALLTID bli bättre.
Mitt mål är att oavsett om du är man, kvinna, hen, mörkhyad, ljushyad, lång, kort, tjock, smal, fattig, rik, normalstörd eller utvecklingsstörd, troende eller inte att du ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Att vi inte gör skillnad på folk och folk. Att vi alla är lika mycket värda och jag tänker inte nöja mig förrän samhället ser ut så. Fram tills dess tänker jag kämpa med näbbar och klor för att förändra det som ska förändras oavsett om du anser att det är "riktiga problem" eller inte!
23 kommentar(er)
