En underbar lördag

Igår hade jag en helt fantastisk dag alltså.
Pappa fyllde år för några dagar sen så igår firade vi honom. Vi gjorde hemmagjorda hamburgare som vi grillade och till efterrätt blev det en nutellamousse som jag gjorde på morgonen. Både maten och efterräten blev fantastiska! Sen satt vi och pratade på mammas och pappas altan och lyssnade på musik i timmar. Var längesen jag kände mig så glad och avslappnad faktiskt.

Jag är så glad över att jag har så fina människor i mitt liv! Min familj, min svåger och min underbara pojkvän är de bästa människorna man kan ha i sitt liv och jag är så glad över alla dessa människor. 💘 Vaknade med ett leende på läpparna idag för att jag var så glad över dagen igår och att jag mår så bra med dessa människor. Tack alla inblandade för en underbar dag!

Idag ska jag och Dennis på bio och se Utøya 22 juli och efter det blir det VM-final i hockey. Heja Sverige!!! 💛
Hoppas ni som läser detta har en underbar dag och att ni mår bra!

 
 
 
 
 
 
Pappas present som han fick av oss alla. En fullt broderad frölundatröja! 😃

Svårare än så är det inte

"Det är ju bara att skaffa ett jobb!"
"Att byta kakel är ju inte svårt. Gör bara så!"
"Det är väl bara att rycka upp sig och må bättre. Tänk positivt!"

Jag ogillar verkligen den här typen av kommentarer. Många människor går med tänket att det är inte svårare än så på väldigt många punkter. Det kan gälla att få ett jobb, att renovera huset, att må bra eller att kunna gå på offentliga toaletter. Tydligen är det svårare än så för många eftersom de kanske inte kan "rycka upp sig", få ett jobb på två dagar eller renovera sitt hus själv. Jag vet inte varför vissa människor tror att allt ska vara så lätt för alla andra bara för de har lätt med en sak...

Vi är alla bra på olika saker och vi har alla våra problem och svagheter. Jag är bra på att planera, men jag är inte bra på att renovera ett hus. Jag är bra på att skriva, men jag är inte bra på kemi. Människor kan vara så otroligt dömande i sitt sätt att uttrycka sig även fast de kanske inte menar det. Men hade det inte varit svårare än så så hade människor förmodligen gjort det de drömmer om och det de vill göra. De hade förmodligen valt att må bra, valt att renovera och skaffa ett jobb om de hade kunnat, men allt är inte så enkelt för alla.

Kan vi inte bara sluta utgå från att alla människor är skapta lika med samma förutsättningar och istället peppa varandra och våra olikheter? Hjälp varandra istället för att trycka ned andra med att det "bara är att göra så" för det är svårare än så...



Att leva i ett prestationsbaserat samhälle

Samhället över lag känns idag väldigt prestationsbaserat.
Man ska helst ha en klar bild av vad man vill göra med sitt liv, helst så tidigt som möjligt. Man ska ha en bra utbildning och så snabbt som möjligt efter utbildningen göra karriär. Är du närmare 30 och varken har gjort karriär eller skaffat familj så känns det som människor ser ned på en och tycker att man inte gjort något vettigt i sitt liv.

Kommentarer som: "Är det inte dags för dig att skaffa familj snart?" eller: "Du borde ju veta vad du vill göra med ditt liv när du är så gammal!" kan titta in titt som tätt. Människor tänker sällan på att det kan vara andra saker som inträffar i ens liv som gör att man inte haft möjlighet att varken skaffa familj eller göra karriär.

Jag tycker det är så synd att vi döms utifrån våra prestationer, särskilt när människor inte ens vet personens bakgrund och bagage. Jag kan tala av egen erfarenhet att jag kan lätt känna mig misslyckad med tanke på samhällets normer och "krav". Jag har en utbildning, ett jobb och en fin bostad, men jag har inte gjort karriär, jag har inte familj och jag vet inte till fullo vad jag vill jobba med, förutom mitt skrivande som jag tyvärr inte lyckats kunna leva på än. Jag tror att många som är i min ålder (snart 27 år) och närmar sig 30 kan känna av denna pressen och börja fundera över sitt liv och jag tycker det är så synd att man så många gånger jämför sig med andra och hur "bra andra lyckats" istället för att faktiskt se hur bra man själv lyckats, även om man inte uppnått det samhället tycker att man ska göra...


Idealen fuckar med våra hjärnor

För något år sen gick jag ned ganska mycket i vikt. Jag gick ned ca 12 kg och blev väldigt smal. Jag förstod aldrig då hur smal jag faktiskt var, men jag ser det nu i efterhand när jag kollar på bilder och jag låg faktiskt på undervikt, vilket inte är hälsosamt. Det som egentligen var det jobbigaste med att gå ned i vikt var alla kommentarer man får som kan trigga igång en ätstörning.

"Åh vad fin och smal du blivit!"
"Åh vad duktig du är som gått ned i vikt!"
"Du har drömkroppen ju, så smal och fin!"

Jag gjorde ingenting medvetet för att gå ned i vikt. Jag började träna vilket jag aldrig gjort innan och jag försökte äta mindre godis, men vikten var inte något jag tänkte på och helt plötsligt hade jag rasat i vikt och jag var inte direkt stor innan. Men när man får den här typen av kommentarer så börjar man tänka mer och mer på sin vikt och man börjar fundera på om man var ful innan, eftersom folk säger att man blivit så smal och fin nu... Vikten blev en stor del av mitt liv och jag ville helst se så små siffror som möjligt på vågen för jag fick ju höra vad bra, fin och duktig jag var, men ingen av de som kommenterade brydde sig om min hälsa, varken psykiskt eller fysiskt, för det viktiga var ju att jag var smal.

Det senaste året har jag gått upp lite i vikt igen och efter alla kommentarer jag fick när jag var som smalast så är fortfarande vikten en stor del av mitt liv. Innan jag gick ned de där 12 kg så var inte vikten något jag brydde mig särskilt mycket om. Jag gillade min kropp som den var, men jag fick så mycket komplimanger när jag gick ned i vikt att det blev så viktigt att fortsätta vara smal... Idealen har tagit hårdare på mig än vad jag trodde och jag kämpar varje dag för att jobba bort den där tanken och synen. Jag vill vara nöjd som jag är igen för den känslan är oslagbar... Jag vill inte behöva matas med vad snygg man blir när man gått ned i vikt eller att låren inte får gå ihop. Jag vill inte matas med att magen ska vara platt. Jag vill bara få vara jag och kunna vara nöjd med det...

 

Ska tjocka människor sluta existera?

Vi lever i ett samhälle som besitter ett enormt tjockishat
Vi är så matade med att tjock=fult att vi är så oerhört rädda för att bli tjocka. Kommentarer som: "Du är inte tjock, du är fin!" tittar in titt som tätt på människors konton, som att man inte kan vara tjock OCH fin. De ställs helt enkelt som motsatser till varandra gång på gång.

När tjocka människor lägger upp en bild på sig själva i sociala medier svämmar oftast deras kommentarsfält över med kommentarer som: "Du borde inte uppmana till övervikt! Du vet väl att det är farligt att vara överviktig? Att du syns på bild uppmanar andra till att äta sig feta och sluta röra på sig!" Tjocka människor ska alltså sluta existera för att inte uppmana andra till att bli ohälsosamma. Alltså blir tjock synonymt med lat och ohälsosam varje gång.

Men hur långt ska vi dra detta egentligen? Om jag äter hamburgare på Mc donald's, varför uppmanar inte jag andra till att vara ohälsosamma då? Är det för att jag är smal så jag får äta skräpmat varje dag? Ska vi börja stoppa människor som gymmar för det kan ju uppmana någon till att börja träna och bli så hälsosam att den utvecklar ortorexi (en ätstörning som innebär överdriven träning och nyttigt ätande)? Jag undrar också om vi ska börja förbjuda människor att ta en öl eller ett glas vin för det kan ju uppmana folk till att bli alkoholister? Vi får ju också förbjuda att människor sitter i solen för det kan ju uppmana andra till att sola överdrivet mycket så de får hudcancer.

Det här tjockishatet människor besitter har gått för långt. Idag verkar det som att tjock är bland det värsta man kan vara som människa. Man kan vara tjock och må bra, man kan vara smal och må dåligt för vi vet inte folks hälsa varken fysiskt eller psykiskt av att se deras kroppsform. Vad är livet värt att vara smal och hälsosam om man ändå mår så dåligt att man inte vill leva? Hälsa är så mycket mer än hur ens kropp ser ut, för den psykiska hälsan är minst lika viktig. Så snälla, låt människor få vara som de är för oavsett vad din åsikt än är så kommer det alltid finnas tjocka, långa, smala, korta, mörka, ljusa människor i världen och vi är alla lika mycket värda!


 
Bildkälla

Saker du inte bör göra när någon mår dåligt

Att vara anhörig till någon som mår psykiskt dåligt är inte alltid det lättaste och det kan vara svårt att veta hur man ska hantera det hela. Tyvärr gör många människor fel när någon av deras närstående mår dåligt och det kan göra det hela värre både för den som mår dåligt och för den som står bredvid. Därför tänkte jag lista några saker man inte bör göra när någon mår dåligt.

  • Ignorera dem. - Att bara låtsas som ingenting är oftast inte en lösning när någon mår dåligt. Det gör det hela oftast mycket värre. Men man får ju inte heller vara för på så att bara fråga: "Vad kan jag göra för dig?" eller bara säga: "Jag finns här om du behöver mig." kan oftast vara en bra lösning.

  • Säga saker som: "Du är ju alltid ledsen!", "Du är så känslig!" eller "Lägg av med att gråta nu!" - Det är att skuldbelägga någon som mår dåligt. Ingen väljer att må dåligt och att då kommentera sådana saker gör oftast det hela bara värre. Den som mår dåligt känner sig då bara till besvär och det tynger ned en ytterligare.

  • Bli sur när någon visar sina känslor. - Att bli sur på någon som mår dåligt och kanske försöker öppna sig med sina känslor är också en typ av skuldbeläggning. Att bli sur för att någon mår dåligt löser ingenting och det bygger bara på personens dåliga mående ännu mer.

  • Säga saker som: "Ryck upp dig nu!". Om personen hade orkat så är jag ganska säker på att personen hade "ryckt upp sig" och inte mått dåligt, men nu ser det inte ut så. Personen mår dåligt och då är det inte bara att rycka upp sig. Människor är inga robotar där allt blir bra på en sekund. Ibland måste man få tid på sig att gråta ut och må dåligt en stund för att kunna må bättre.
 
Det bästa man kan göra när någon mår dåligt är att visa att man bryr sig. Du kan fråga personen hur den vill att du ska trösta när den mår dåligt så du vet hur du ska göra nästa gång. Fråga hur personen mår, om det finns något du kan göra och om personen tillåter så är en kram oftast väldigt uppskattat i svackorna. Låt personen släppa ut sina känslor och döm inte.


Att bestämma vems liv som är mest värt

Jag är en person som månar väldigt mycket om alla människor och skulle egentligen vilja hjälpa alla som behöver hjälp. Jag vill skänka pengar till UNICEF, samtidigt som jag vill skänka pengar till hjärnfonden, cancerfonden, djur som far illa, till psykisk ohälsa, till fattiga människor här i Sverige. Jag vill hjälpa till att rädda naturen, men tyvärr går det ju inte att hjälpa allt och alla samtidigt även om jag så skulle vilja.

Men oavsett vad man väljer att bry sig om så får man ofta kommentarer som: "Du borde bry dig om det här istället! Tänker du inte alls på detta?!" För det första så känner jag att det ena behöver ju inte utesluta det andra. Även om jag skänker pengar till UNICEF, vem har sagt att jag inte kan skänka även till djur som far illa? Eller att jag inte ger mat till fattiga på gatan? Man kan faktiskt hjälpa till på fler ställen.

För det andra så undrar jag vem som har rätt att bestämma vems liv som är mest värt? Hur kan någon bestämma att man endast ska skänka hit, men absolut inte dit? För det tredje känner jag att det är bra att alla har sin kamp. För om alla skänkte pengar till cancerfonden så finns det ju ingen som kan hjälpa varken fattiga här i Sverige eller andra länder. Det finns ingen som kan hjälpa djuren. Det finns ingen som kan rädda naturen och haven. Att vi har olika kamper är en fin sak tycker jag för då kan vi sprida ut hjälpen.

Det viktiga är väl ändå att man gör något alls tänker jag, så varför inte bara berömma och höja varandra när vi faktiskt försöker hjälpa en medmänniska? Ingen kan göra allt, men alla kan göra något så istället för att klaga på hur andra hjälper till så se till att bidra med det du kan till världen. Kanske kan du volontärarbeta, skänka en slant eller varför inte rensa bort lite kläder du har hemma och skänka till behövande? Många bäckar små som man säger...



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...