Ibland blir jag galen på mig själv och min hjärna... Jag kan känna mig otroligt trött på hur mitt liv ser ut idag. Det känns som mitt liv ligger på standby och väntar. Det känns som jag bara försöker få dagarna att gå då jag lider av tristess och saknar stimulans. Jag vet inte vad jag ska göra för att dagarna ska bli så bra som möjligt...
Jag vet hur jag vill att mitt liv ska se ut, men jag kan liksom inte göra något i dagsläget för att ta mig dit då detta även innefattar andra människor och jag måste vänta på besked från alla håll och kanter för att kunna genomföra detta. Men samtidigt ger det mig panik att tänka på förändringar... Att flytta till annan ort, att skaffa nytt jobb, börja ett annat liv med nya bekantskaper. Jag vet ju vad jag har, men jag vet inte vad jag får. Så samtidigt som jag bara längtar efter att skapa det där livet som jag verkligen vill leva så skapar det också en känsla av panik inom mig och det gör mig så förvirrad...
Jag tror att det beror på att jag fortfarande tvivlar på mig själv. Att jag undrar om jag kommer klara det. Men jag vet ju att jag är en stark person, som har genomfört otroligt många förändringar och jobbat enormt mycket med mig själv. Jag behöver nog dessa förändringar för att blomma ut på riktigt, få känna att jag är bra, värdefull och har ett liv som är rikt på kärlek och på glädje. För som mitt liv ser ut nu så känner jag mig fånge i mig själv och i mitt liv.
Missförstå mig inte, jag uppskattar verkligen det jag har idag. Jag är glad över att ha ett fint hem, att ha en underbar familj och pojkvän, att ha ett jobb men jag behöver komma vidare. Jag behöver stimulans och få känna mer glädje. Jag vill få bli sambo och skaffa egen familj med min pojkvän och känna att mina dagar är speciella och värdefulla.
Har du känt panik inför förändringar som du verkligen vill göra? Om ja, hur har du hanterat det?