Nu har det varit flera fina sommardagar här i Sverige och det har fått mig att tänka på vilka ideal och normer vi har här egentligen. Jag är en människa som har väldigt svårt att bli brun. Jag kan få lite färg, men jag blir liksom inte jättebrun som många andra. Detta var något som jag mådde väldigt dåligt över när jag var yngre. Jag ville också vara brun, men idag bryr jag mig inte så jättemycket faktiskt.
Men ändå har jag i stort sett varje år fått höra tjatande från många människor att jag ska ut och sola och bli brun, trots att jag berättar att jag inte får särskilt mycket färg. Och även om jag skulle blivit väldigt brun så skulle jag inte orka ligga och steka, för jag mår inte bra av det. Solen och värmen blir väldigt jobbig för mig.
Det är en norm att man ska vara brun. Man ska gilla att sola i timmar. Jag tror att alla dessa normer och ideal skapar väldigt mycket ångest hos vissa människor, för jag vet att många anser att man är konstig om man inte älskar att lapa sol. Det finns de som älskar att sola och det finns de som inte gillar att sola. Det finns de som blir lätt bruna och det finns de som inte blir bruna och ingenting är vare sig rätt eller fel. Jag önskar dock att det vore mer okej att vara den där bleka typen som inte gillar att sola för alla är vi olika och så ska det få vara.