Att inte känna omedelbar glädje

Alla pratar ju om den där direkta glädjen, den där första kärleken när man får upp sitt nyfödda barn på bröstet och hur underbar den är, men det pratas sällan om andra känslor och tankar som kan uppkomma när man ligger där, nyförlöst med en skrikande bebis på bröstet.

När jag märkte att mitt vatten hade gått så kände jag skräckblandad förtjusning. Jag längtade så klart efter att träffa min lilla bebis, men samtidigt blev jag rädd. Rädd för förlossningen. Rädd för ansvaret som kommer. Rädd för att vara en dålig mamma. Rädd för sömnbristen. Jag fick också en stor separationsångest då jag verkligen älskade att vara gravid och hade för det mesta en väldigt bra graviditet. Att helt plötsligt inte vara gravid längre gjorde mig lite ledsen.

Vad har jag gett mig in på?

Tiden gick och jag fick bli igångsatt då min kropp inte ville samarbeta. Jag hade så ont och kämpade så mycket från fredagnatt till tisdagförmiddag när han väl ville komma ut så när jag väl fick honom på bröstet så kände jag inte den där glädjen jag ville känna. Jag var mest trött, sliten och ville egentligen bara vara ifred och få sova i flera dygn eftersom jag hade haft vattenavgång och värkar i flera dygn och inte hade sovit på flera dygn, förutom små korta stunder. Jag var så svag att jag nästan svimmade när jag ställde mig upp för att gå på toaletten. Mina första tankar var: "Vad har jag gett mig in på?" han bara skrek och skrek på mitt bröst och jag hade ju inte energin att ta hand om mitt eget barn. Jag visste inte hur jag skulle trösta honom och allt var helt nytt, samtidigt som man är så svag att man knappt orkar vara vaken.

Det är en stor omställning

Glädjen är däremot något som verkligen kommit mer med tiden när jag vuxit in mer i mammarollen och fått återhämta mig mer och mer från förlossningen. Och nu när jag ser tillbaka på förlossningen så känner jag en enorm glädje, särskilt när jag satt med Melvin i min famn och vi lyssnade på musik ca en timme efter han hade fötts och han faktiskt var lugn. Jag vill gärna föda barn igen och det är något speciellt, men jag vill liksom normalisera att det inte alltid är en dans på rosor att föda barn och man behöver inte känna omedelbar glädje och kärlek. Det är helt normalt att känna sig trött, ledsen, sliten och även att känna separationsångest inför graviditeten som jag gjorde. Kärleken och glädjen kommer när man väl hunnit smälta allt för det är en stor omställning att få barn. Det är mycket hormoner och mycket känslor, men det finns inga rätt eller fel. Du är inte konstig eller onormal om du inte känt det där sprudlande lyckoruset strax efter du fött barn.

#1 - Fröken Rödlök

Jag gillar hur du skriver, vad du skriver om, att du skriver sånt här. Synd inte fler läser, alla borde läsa =)

Svar: Tusen tack fina du! :)
Evah Åberg

#2 - Netti Starby

Vi alla påverkas på olika sätt och det är verkligen individuellt. Starkt skrivet av dig och det var intressant att läsa <3 Kramis

Svar: Tack fina du!
Evah Åberg

#3 - jessica

inte för att jag fött barn själv, men jag kan verkligen ändå tänka mig det inte är en dans på rosor. Och den där kärleken just där och då precis efter förlossning kan jag mycket väl förstå inte riktigt kommer där och då på det där stora magiska sättet liksom. I och med just som du säger man lär ju va helt slut då ju. 😂❤

Svar: Ja men exakt, särskilt efter flera dygns värkar liksom...
Evah Åberg

#4 - enna

Jag kan tänka mig att det är någonting annorlunda och en omställning, det är ju trots allt någonting man inte varit med om tidigare :)

Svar: Ja precis :)
Evah Åberg

#5 - Therese Carlsson

Det är sant det du skriver, jag håller verkligen med dig.
Förlossningarna är som graviditeter mycket olika med

Svar: Ja men exakt!
Evah Åberg

#6 - Jessi

Det är såå bra att du tar upp det. Det glöms bort i allt det fina som det ska vara när man får barn. Det är inte förräns man är där som man känner andra känslor än lycka. Då vet man inte att det är inte fel att känna så. Det är helt normalt. Men inget vet det för att det som sagt inte talas om det.

Svar: Nej men exakt. Jag ville ju känna den där lyckan och skämdes över att jag inte gjorde det med en gång...
Evah Åberg

#7 - Annika

Vilken fin bild på dig och Melvin efter förlossningen. Kram.

Svar: Tack så mycket!
Evah Åberg

#8 - Elin | Gett ut självbiografin "Genomskinlig grå"

Det är nog vanligt att känna så under & efter en förlossning. Hört flera beskriva det du säger.

Svar: Ja jag tror också det
Evah Åberg

#9 - corkystyle

Väldigt bra inlägg. och som du säger är det väldigt många som skriver om den stora glädjen man får när man fött barn men väldigt få som skriver om sådana känslor som du skriver om. Det finns folk som får depression när de föder barn.

Svar: Tack så mycket! ja men precis
Evah Åberg

#10 - Jessica

Tack för ditt ärliga inlägg. Det är viktigt att lyfta fram det. <3 Jag drabbades själv av förlossningsdepression, men förstod inte det förrän långt senare. Så det första halvåret (nästan året) som mamma var nästintill en mardröm för mig. Jag ville bara dö, så att min man kunde hitta en ny och bättre mamma till vår dotter. Sedan jag började medicinera för min depression har det blivit mycket bättre och idag känner jag den där enorma kärleken till mitt barn. Hon betyder allt för mig. <3

Svar: Åh vad jobbigt. Det är ju vanligt att det blir så men det pratas ju inte så mycket om det...
Evah Åberg

#11 - ★Orsakullan som blev mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv! ★

Det här brukar jag ofta ta upp på mina amningskurser att det inte är som en hollywoodfilm att föda barn. Det är så mycket mer, det är väldigt vanligt att känslorna växer fram. Så det är ju inte ovanligt direkt det du beskriver.

Svar: Nej precis, så viktigt att prata om!
Evah Åberg

#12 - Malin

Det är jättebra att du skriver om det här, det är inte alls ovanligt.
Och så viktigt att inte känna skam lver det.
Ibland behöver man be om hjälp.


Svar: Tack så mycket! Ja men exakt!
Evah Åberg

#13 - Jennifer´s syn på livet!

Jag var också LIVRÄDD inför förlossningen, men som tur är så glömmer man smärtan lika snabbt igen :)

Svar: Ja exakt :)
Evah Åberg

#14 - Amanda

Nu är jag inte gravid men rädslan som du beskriver för förlossningen känner jag igen. Trots att jag än inte ska ha barn så är jag ändå rädd för förlossningen och känslan av när vattnet går,värkarna. Det skrämmer mig lite. Trots att jag vill ha barn i framtiden :)

Svar: Förstår vad du menar!
Evah Åberg

#15 - Tess

Ja men ja förstår de där😍men samtidigt är de nog en underbar känsla eller hur😙? Oavsett är ja glad för eran skull de vet du va

Svar: Ja givetvis är det en underbar känsla men just där och då var det mest jobbigt och slitsamt
Evah Åberg

#16 - Emma Engström

Så fint att läsa tycker jag! Att kunna gå tillbaka i tiden och reflektera liksom <3 Att vara en mamma, förälder måste vara något av det finaste! Stor kram!

Svar: Det är fantastiskt ❤
Evah Åberg

#17 - Hilma Eklund

Jag förstår verkligen att det är en skräckblandad glädje och lycka att få barn. Massa känslor på en och samma gång liksom <3 Kram fina du!

Svar: Ja exakt så :)
Evah Åberg

#18 - Malin

Vad bra du skriver om det här viktiga.
Det är så det jan vara, inget konstigt alls att känna så.
När min andra kom så tog sköterskorna honom en natt så jag fick sova de såg hur slut jag var. Det car guld värt men jag kände mig som en sååå dålig mamma

Svar: Det var samma här, personalen fick ta honom ibland så jag fick sova nån timme i alla fall men jag kände också så
Evah Åberg

#19 - Flisan

Jag har inga barn själv men kan förstå din känsla då jag nog själv skulle kunna känna så!

Svar: Ja man vet ju aldrig hur man kommer att känna
Evah Åberg

#20 - Carolina

Jag tycker det är jättebra att du beskriver hur det kan vara i jämförelse med vad man får höra från lyckliga berättelser. Det är bra att kunna normalisera olika känslor som vissa anser är förbjudna och otillåtna :)

Svar: Tack så mycket! Ja men precis :)
Evah Åberg

#21 - Yolanda

Lycka till! :) kram

Svar: Hur menar du nu? :)
Evah Åberg

#22 - NOUW.COM@JOAKIMRAMQVISTHALLIN

Bra och välskriven text tycker jag som fler borde läsa i allmänhet och mödrar kanske i synnerhet, 😇.. Tycker det var intr trots att jag aldrig själv kan uppleva det men försöker sätta mig in i situationen där och då och jämföra m ngt liknande som jag upplevt men det är svårt att finna ngt härom ty att både vårt psykiska och fysiska system är inblandade samtidigt inträffar ej så ofta, ell hur, har jag fel? 🤔 Tror det inte finns ngt att jämföra m faktiskt, 😗.. Mkt hormoner styr och olika kraftiga såsom mindre starka känslor uppkommer och dessa kan bara Ni mödrar känna, önskar att jag själv kunde, 😏.. Hursomhaver ett välskrivet inlägg som rör om lite i tänk, förstånd och insikt.. Tack, 🙏.. Forts trevlig helg önskas, 🤗..

Svar: Tack så mycket! Jag har aldrig varit med om något som går att jämföra med att föda barn faktiskt. Det är något speciellt som inte går att förklara. Både en fruktansvärd men samtidigt helt fantastisk grej och inget kommer nog vara lika ansträngande som det haha
Evah Åberg

#23 - Jasmine

Du ska ha stort tack för att du delar med dig. <3
Kram

Svar: ❤❤
Evah Åberg