2010, jag var 19 år. Vid den här tiden kämpade jag enormt mycket med skolan. Jag avskydde min gymnasieskola då jag blev utsatt för mobbning av mina lärare (vill du läsa vidare om det så kan du göra det här). Jag var egentligen inte ens välkommen på min egen student, men jag gick dit ändå och har efter det aldrig satt min fot på den skolan igen. Däremot började jag efter studenten på en skola i Grums för att läsa upp mina betyg eftersom jag bara hade ett samlat betygsdokument.
Jag kämpade också på med körkortet och tyckte att det var väldigt svårt. Jag hade svårt för att backa runt hörn och var nära på att ge upp. Jag var en ganska vilsen och osäker tjej, men samtidigt hade jag mycket skinn på näsan. Jag la ofta upp bilder på bilddagboken och gillade att provocera vilket jag fick mycket hat för. Dock provocerade jag aldrig på ett elakt sätt mot andra, utan det var mer mot mig själv, att jag spelade lite korkad och utmanande. Men jag tyckte samtidigt det där hatet var roligt för folk blev så otroligt provocerade av lite hud och av att jag ändå stod på mig och drev om mig själv tillbaka. Jag började blogga på blogg.se och min stora dröm var att bli en storbloggare. Jag ville bli rik, gå på events och jag ville bli känd. Jag drömde ofta om att få skriva autografer. Jag drömde också om att bli mamma.
2020. Idag ser livet helt annorlunda ut än vad det gjorde för 10 år sen. Jag ska om några månader fylla 29 år och mycket har hunnit hända under denna tiden. Idag sitter jag här med en underbar fästman, i ett hus i Munkfors som vi köpt tillsammans och jag är nybliven mamma till lilla Melvin. Jag har haft körkort i 9 år, jag har ett bra jobb och mina drömmar är inte längre att vara känd eller rik. Men däremot har jag fått ett flertal av mina texter publicerade i olika tidningar som expressen, aftonbladet, nyheter24 och så vidare. Jag har också blivit intervjuad i både radio och tidningar för mina texter och min psykiska ohälsa.
Jag har gjort en enorm resa med mig själv, där jag bekämpat ångest, osäkerhet och dålig självkänsla. Jag har gått i mycket terapi, men besöken blir alltmer sällan då jag kommit så pass långt med mig själv att jag inte längre behöver det på samma sätt. Jag vill inte längre provocera med att visa hud eller att framställa mig själv som korkad. Jag har hittat mig själv, vem jag är och står för och idag är det viktigt för mig att vara en bra förebild. Idag är det viktigt för mig att engagera mig i frågor om jämställdhet och att alla ska få vara som de är, oavsett läggning, ursprung, kön, ekonomi och så vidare.
Under 10 år har det verkligen hänt otroligt mycket i mig själv och mitt liv och jag är väldigt stolt över den resan jag har gjort. Jag har fått mycket hjälp genom terapi, men det är jag själv som gjort största arbetet och verkligen lagt ner hela min själ i att börja må bättre och nu är det viktigaste för mig att vara en bra mamma och förebild för min lilla Melvin.
26 kommentar(er)
