Nu har klockan slagit 00.00 vilket innebär att det nu är den 18 mars, alltså en månad sen Melvin föddes. Alltså hur sjukt, att jag för en månad sen låg på förlossningen och klämde ut honom? Hur sjukt att han redan har funnits hos oss en hel månad? Tiden går verkligen så fort...
Att vara mamma är både mycket bättre och mycket jobbigare än vad jag hade trott. Jag älskar Melvin så otroligt mycket och har aldrig känt en sådan kärlek innan. Men det är svårt att komma in i rutiner och lära känna honom och lära känna sig själv som mamma. Nu kommer inte jag själv i första hand längre utan nu är det han som gäller och det kan vara svårt ibland att oavsett hur bajsnödig man är, hur trött man än är eller hur hungrig man än är så måste han komma i första hand. Och det där ständiga dåliga samvetet när man känner att man inte räcker till, när man vill så mycket mer än vad man orkar, när man får dåligt tålamod på grund av trötthet, det tär på en att aldrig känna sig tillräcklig.
Men herregud vad mycket bra det är med Melvin också. Vi får skratta otroligt mycket för han är så charmig. Att få titta in i hans fina ögon eller bara få gosa med honom i sin famn är så otroligt mysigt. Nu gäller det bara att hitta rutiner som fungerar så man förhoppningsvis känner sig lite piggare igen, för det är tufft att vara nybliven förälder och särskilt efter en tuff förlossning som jag inte helt har tagit igen mig från ännu.
De första dagarna efter förlossningen så tyckte jag att det var det värsta jag varit med om och jag var så otroligt nedstämd efteråt, men nu längtar jag nästan tillbaka haha. Det var ändå mysigt och så speciellt på något sätt som inte går att förklara. Extra sentimental blir jag när jag lyssnar på två låtar som jag lyssnade på direkt efter förlossningen när jag hade Melvin i min famn, nämligen Kent - Sverige och Björn Sandborgh - Det var en sällsam dag. Dessa två låtar kommer jag alltid att förknippa med förlossningen nu. ❤