Jag har lidit av ångestproblematik sen jag var 7 år. 2017 började jag i KBT hos den terapeuten jag går hos än idag.
Jag är den enda som kan förändra mitt liv
Min förändring startade redan 2016 när jag insåg att jag är den enda som kan förändra mitt eget liv. Jag kunde inte längre fortsätta som jag gjorde. När människor kom med råd om hur jag skulle kunna göra för att må bättre så avfärdade jag det med: "det där har jag redan försökt och det funkar inte" istället för att försöka tills det funkar. Jag började läsa böcker om självkänsla, om psykisk ohälsa och om relationer. Jag började forska på Internet om vad jag kan göra för att må bättre och jag testade mig fram. Jag gjorde så mycket arbete på egen hand innan jag fick KBT genom psykiatrin eftersom att jag är den enda som kan göra förändringen. Att KBT fungerat så bra för mig är för att jag slutat tänka: "det där funkar inte" och istället börjat tänka att det funkar. För om jag redan är inställd på att saker och ting inte kommer funka så kommer det inte göra det heller. En annan sak som gjort att det funkar så bra är att jag är villig till att göra en förändring. Jag vågade släppa taget om tryggheten mitt gamla beteende gav mig och kastade mig ut för att testa något nytt. För man måste vara redo och villig att ta emot hjälpen man får och då till 100%, för annars kommer man bara finna fel på den hjälp man får och tycka att man inte blir förstådd.
Det viktigaste är att ta hand om sig själv
Hur tråkigt det än låter så är dock det viktigaste för att må bra att äta rätt, sova bra och röra på sig. Det går inte att komma undan att detta är saker vi människor måste göra för att må bra, både psykiskt och fysiskt. När jag slarvar med detta så mår jag mycket sämre och det spelar ingen roll hur mycket hjälp jag än får om jag struntar i att ta hand om mig själv för då kommer jag inte må bättre. Allt hänger liksom ihop. På grund av att jag insett mitt eget ansvar så sitter jag här idag, med hus, barn och fästman som jag alltid drömt om. Jag kunde förverkliga mina drömmar för att jag började ta ansvar för mitt eget mående, att jag faktiskt måste göra arbetet själv. Ibland mår jag fortfarande skit och jag är inte ångestfri, men jag mår bättre och kan idag hantera min ångest på ett annat sätt. Jag hittar mer lösningar idag än problem och jag har inte ångest lika ofta längre.
Det blir bättre, men man måste vara beredd på att jobba hårt för det och verkligen våga ta emot den hjälp man får. Man måste också tänka på att man kan få verktyg av andra, men det är bara en själv som kan skruva i skruven.
18 kommentar(er)
