Jag har sett att många funderar över hur man hinner göra saker när man har barn och jag tänkte också så de första två veckorna när jag var nybliven mamma. Det är ju så klart olika beroende på vilken typ av barn man får (om barnet gnäller mycket, bara vill vara i famnen osv), samt om man är ensam eller kanske har fler barn men jag tänkte skriva lite utifrån mitt perspektiv.
Melvin är med mig på det mesta
Jag har verkligen lärt mig att göra saker trots att jag har med mig Melvin. Han är med mig på det mesta faktiskt, vare sig jag handlar, lagar mat, städar, duschar, bajsar. Det är så klart mycket svårare än att bara vara ensam, men det går. Det är ju så klart också svårare nu när han kryper och tar sig fram på olika sätt, samt att han nu är nyfiken på allt för det blir ju ännu mer pass då så att han inte skadar sig.
Nu under veckan så var jag nere i källaren och rensade medan Melvin sov och Dennis var på jobbet. Sen när Melvin vaknade så tog vi oss en tur till återvinningscentralen och kastade massor av skräp. Som jag nämnde tidigare så är Melvin med mig på det mesta och jag tycker själv att jag löser det ganska bra faktiskt. Jag försöker hitta både tiden och orken till att göra andra saker, både i hemmet men också saker för min egen skull, för jag vill inte begränsa mig själv för att jag har barn. Jag visste att jag skulle vara tröttare än innan barn. Jag visste att det skulle bli lite svårare att göra saker, men jag visste ju vad jag gav mig in på liksom så jag låter det inte hindra mig. Självklart prioriterar jag och vissa dagar när jag verkligen inte orkar eller att Melvin behöver mig mer så struntar jag i att göra vissa saker och bara bryr mig om det viktiga för stunden.
Man hittar sina sätt
Som sagt, detta är nu bara skrivet ur mitt perspektiv och det finns många faktorer som spelar in hur mycket man orkar, kan eller vill göra. Men för det mesta hittar man sina rutiner och sätt för att kunna göra saker även med barn. Man vänjer sig liksom. Men det är ibland svårt. Det är ibland tufft och det är helt okej.