Jag dömer ofta mig själv, min kropp, mitt hem. Jag känner många dagar att jag inte duger. Att jag inte har ett nog fint hem och jag vet inte för vem jag tänker att det ska vara fint egentligen. Men så börjar jag tänka på vad jag kommer tänka på när jag ligger på dödsbädden. Kommer jag tänka på att jag inte hade det fint nog hemma? Kommer jag tänka på att jag inte hade en tillräckligt fin kropp? Kommer jag tänka på att jag inte hade tillräckligt med följare på instagram eller bloggen?
Troligtvis inte. Jag har så mycket att vara tacksam för. Jag har en underbar son som jag älskar mest av allt. Jag har en fästman. Jag har en villa. Jag har en fantastisk omgivning. Jag har körkort och bil. Jag lever. Det är så viktigt att inte glömma bort detta, vilket jag lätt kan göra när jag inte mår bra. I dessa oroliga tider så tror jag det är extra viktigt att verkligen vara tacksam och ta vara på det man har.
Det är det här jag ska tänka på på min dödsbädd
Jag kanske inte har det där perfekta instagramhemmet. Jag kanske inte har den där perfekta instagramkroppen. Jag kanske inte har det där perfekta instagramlivet, men jag lever och jag har ett liv som jag älskar och inte skulle vilja byta bort. Jag har tak över huvudet och mitt hem är faktiskt ganska fint trots allt. Jag har en kropp som tar mig dit jag vill, som kan bära och leka med min son. Som kan dansa, springa, skutta.
Och vet ni vad? - Det är faktiskt mer än tillräckligt. Det är ju det här jag ska tänka på på min dödsbädd. Alla fina minnen, alla underbara personer, alla skratt och det ska ju inte bara tänkas på när jag ligger på dödsbädden. Jag borde tänka på det redan nu och inte jämföra mig med andra. Livet är för kort för att tänka på att man inte är tillräcklig. Livet är för kort för att jämföra och inte vara nöjd.