Just idag känner jag en stor tacksamhet och stolthet för mig själv. För att jag orkar kämpa. För att jag orkar gå upp på morgonen trots att jag egentligen bara vill dra täcket över huvudet. För att jag fortfarande tror gott om mänskligheten trots att jag många gånger blivit bevisad motsatsen. För att jag fortfarande sprider kärlek omkring mig.
Det är så lätt att man blir cynisk och tror illa om allt och alla. Det är så lätt att man tror att tror att hela samhället är emot en och vill en illa. Det är så lätt att man bara vill ge upp för att man inte orkar kämpa mer. Men oavsett hur motigt det än har känts och hur många gånger jag än velat ge upp så är jag här fortfarande. Jag har inte gett upp och det har lönat sig.
Jag har mött många motgångar och jag har krigat mot psykisk ohälsa i många år, men jag ger inte upp. Jag tänker fortsätta kriga. Jag tänker fortsätta ta plats, synas och höras. Jag tänker fortsätta säga ifrån när något känns fel. Jag tänker fortsätta tro gott om mänskligheten och fortsätta att sprida kärlek. Jag tänker fortsätta att vara positiv, för oavsett så är vi människor egentligen ganska lika. Vi genomgår med och motgångar och vi kämpar med olika saker och därför är det så viktigt att vi tror på varandra och lyfter varandra istället för att sänka varandra.
Så idag är jag tacksam för att jag är jag. För att jag faktiskt är en kämpe och att jag bevisat för mig själv att jag klarar så mycket mer än jag tror.