Medicin var sista utvägen

Jag kan nog inte ens räkna hur många gånger olika människor genom åren tyckt att jag ska börja med medicin mot min psykiska ohälsa. Ångestdämpande, antidepressiv, insomningstabletter, sömntabletter osv osv. Detta är något som väldigt många haft åsikter om, både läkare, kuratorer, bekanta och människor som läst min blogg.

Medicin var sista utvägen

Jag har alltid sagt att medicin för mig är sista vägen. Att jag först vill prova allt jag kan för att lösa mina svårigheter från grunden, vilket många tyckt varit dumt och löjligt. Jag har varit otroligt rädd för biverkningar och att bli beroende. Nästan alla terapeuter jag haft har tyckt att jag ska ha någon medicin, förutom den jag går hos idag. Men detta är något jag varit väldigt bestämd på (även om jag ibland tvivlat på om det är rätt val) och idag är jag så himla glad för detta.

Många timmar av terapi

Idag sitter jag här och har klarat mig igenom det mesta av min psykiska ohälsa, helt på egen hand, trots så många som ville få mig att äta medicin. Jag har jobbat hårt för att komma hit och det har krävts många timmar av terapi. Många timmar av självrannsakan och många timmar av hopplöshet och tårar, men jag har klarat det. Jag är inte helt fri från ångest, vilket jag kanske aldrig blir, men idag är det för det mesta hanterbart och idag har jag fler bra dagar än dåliga dagar. Jag är så glad över att jag stod på mig och att jag faktiskt trodde på mig själv att jag skulle klara det, för jag valde att gå min egen väg och inte den som många andra tyckte att jag skulle ta.

Medicin är ingen dålig sak i sig. Många behöver den och jag dömer ingen för att de vill eller behöver ha medicin, men för mig personligen kände jag att det var sista utvägen. Det jag vill säga med detta inlägg är att man ska göra det man själv känner är bäst för en själv och att det är möjligt att må bra igen, oavsett medicin eller inte. Det är okej att äta medicin mot sitt mående. Det är okej att inte äta medicin mot sitt mående. Det viktigaste är att det känns bra och att man hittar sina knep för att må bättre, för det är så olika för alla vad som funkar och inte funkar.

Ge inte upp, du klarar detta!

 

 

#1 - Pärla

Visst ska man gå sin egna väg och göra det som känns rätt för en. Jag tror dock man kan jobba på grundproblemet även om man äter medicin, det finns ju olika sorter som inte alls är varken starka eller beroendeframkallande. Det är svårt det där, jag har testat både med och utan men ja, det är knepigt.

Svar: Ja det kan man säkert men det var så jag kände för min egen del. Som sagt, jag dömer inte oavsett vilken väg man än går.
Evah Åberg

#2 - Madde

Håller med dig i så mycket. Jag tänker så här om medicin. Det är helt klart inte en enkel lösning, men ibland behöver man det, gör att kunna ta sig till allt annat. Mår man så dåligt kanske man inte klarar av att ta sig till terapin och just medicinen kan vara den lilla knuffen att orka ta sig dit. Det ena behöver inte utesluta det andra, men tror på en kombination.

Svar: Ja exakt! För mig personligen har jag kunnat ta mig till terapin och ta till mig av de verktyg jag fått utan medicin. Men det är superbra att det finns för de som vill ha och behöver det
Evah Åberg

#3 - Anonym

Jag är med sån som helst inte tar medicin i första taget. Jag kämpar. Men till slut går det inte.
Varför jag inte tar Medecin i första taget. Är för att jag hatar smaken av det. Det smakar alltid inte gott. Å det känns som smaken fortfarande sitter kvar länge.

Det är starkt att gå i mot vad andra säger. Men känner man att man mår bra i det man själv. Så ska man göra det! Du tog ju faktiskt hjälp av att bara prata. Det är ju en medicin kan man säga ❤️ Tänker jag.

Svar: Ja men precis. Jag har svårt att ta tabletter och undviker det i den mån jag kan. ❤
Evah Åberg

#4 - Annica

Jag känner som dig. Växt upp med en pappa som haft missbrukaproblem. Och det har präglat mig starkt. Idag säger jag att jag under inga som helst omständigheter vågar ta såna mediciner. Detta pga jag vet att jag är i stor risk zon att hamna där pappa var.

Svar: Det förstår jag verkligen!
Evah Åberg

#5 - Therese Carlsson

Det är bra att du skriver om detta för jag tillhör dom som inte lever med ångest och jag vet inte hur jobbigt ni har det eller har haft det.. Så jag tycker detta är ett viktigt ämne.. Det är ju bra att gå sin egen väg och göra det som känns rätt för en själv.

Svar: Ja precis. Tycker detta är oerhört viktigt att prata om
Evah Åberg

#6 - Netti Starby

Fan vad du är stark! Jag måste än i dag ta Setralin för att kunna funka som människa . Tar fortfarande en hög dos och hoppas att jag snart vågar att trappa ner. Det här var så inspirerande att läsa och heja dig! <3 Kramis

Svar: Åh tack så mycket <3 Jag finns här och tror på dig <3
Evah Åberg

#7 - Blondina

Alltså du är grym! Och de är starkt att be om hjälp gumman fy fan va du är bra 🥰 Jag gick på antidepressiva men de va fel för mig - jag fick vidriga biverkningar (tröttheten va de Inge fel på) men de vart andra fel som ej gick att leva med. Prata är nog de bästa lätta på sitt bagage jag ska försöka hitta nån o prata med om mitt bagage för ja orkar inte bära på allting sj

Svar: Tack vännen ❤ Förstår dig vännen. För mig har KBT verkligen varit bra. hoppas det snart ordnar sig för dig fina du
Evah Åberg

#8 - Diana Saelöen

Tycker det är underbart att du skriver om detta. Min make fick mediciner och gick som en zombie i flera år och blev inte bra förrän han slutade. Sonen vägrar att ta mediciner medan dottern börjat med det sedan hon flyttade hemifrån. I den grupp hon umgås tycks det ha blivit en tävling om vem som får mest och starkast mediciner....typ, vem mår sämst egentligen.... Egentligen mår hon bättre när hon inte har medicinerna...javisst, ibland är de bra men jag har en känsla av att man inte sätter in dem för tillfällig hjälp medan man arbetar vidare på andra sätt utan att man sätter in dem och sopar problemen under mattan och tar inte hand om själva problemet.

Svar: Tack så mycket! Ja ibland känns det som vården använder det som en billig lösning bara...
Evah Åberg

#9 - ★Orsakullan som blev mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv! ★

Ja man ska ju fundera i vad som passar en själv. För egen del har jag provat både med och utan, det finns för och nackdelar med båda. Nu tar jag bara mediciner mellan ägglossning och mens :).

Svar: Ja det är så sant :)
Evah Åberg

#10 - Enna

Så stark du är! Det måste vara skönt att också få skriva av sig lite :)


Svar: Tack så mycket! Ja det är det <3
Evah Åberg

#11 - Amanda

Kanon inlägg som du skriver så bestämmer man själv jag har valt att inte äta medisin för mitt mående alls jag klarar mej på terapi samtal och kan hantera ångesten på ett annat sätt i dag ❤️

Svar: Tack snälla! Vad härligt att höra ❤
Evah Åberg

#12 - Hilma Eklund

Jättebra inlägg verkligen! Vi behöver prata öppet om sånt här så att det inte blir så tabu kring det. Har ätit mediciner i många år för både ångest och depression och alltid känt en skam över det... Kram fina du!

Svar: Tusen tack! Du ska absolut inte känna skam över det. Om man har diabetes så måste man ta medicin för det så vad är skillnaden när det gäller psykisk ohälsa?
Evah Åberg

#13 - ullie

du är så himla bra <3
har tagit det ett halvår snart och ja märker ifall jag är "dålig" o struntar i att ta men ja märker skillnad efter bara ett tag att ja ändrar mej o blir mer tankfull o ledsen så ja för mej känns det bra

Svar: Tack fina du <3
Evah Åberg

#14 - Josäfin

jag har varit precis likadan, vilket också var varför det tog mig så lång tid att börja ta antidepp. Nu i efterhand så önskar jag så att jag tagit det tidigare. Har haft otroligt fy biverkningar (mådde typ lite illa och hade inte matlust första två-tre veckorna och var trött) men nu lever jag på precis som innan. Sen är det ju otroligt bra att vilja lösa problemet från grunden, med eller utan medicin! Ville bara säga att det inte bara behöver vara negativt utan att det även kan gå helt rätt, dock ska man ju aldrig göra något man inte vill. Kramar till dig ♥

Svar: Vad skönt att det funkar för dig! Nej, som jag skrev i inlägget så är medicin bra för många och jag dömer ingen oavsett om de behöver medicin eller inte, men att för mig personligen kände jag att det inte behövdes :) Kram!
Evah Åberg