Jag såg en tråd på facebook där det diskuterades egentid. Många av dessa mammor menade på att de har skaffat barn för att de älskar sina barn och har därför valt bort sin egen tid. De vill vara närvarande mammor till 100% och förstår sig inte alls på egentid och många var väldigt dömande i sina kommentarer.

Egentid är olika för olika människor

Först och främst så tror jag att egentid har olika innebörd för olika människor. Vissa tar egentid när barnen sover och kollar då exempelvis serier, läser en bok, myser med sin partner osv. Någon annans egentid kanske är att få gå på toaletten ifred, medan andra kanske vill gå ut med vänner, träna eller dricka sitt morgonkaffe ifred. Jag tror att vi alla behöver den här tiden där man bara får vara sig själv en stund och inte bara mamma. Där man kanske går till frisören och blir ompysslad eller får köra ett svettigt pass på gymmet utan att någon skriker: "maaaammma". Jag tror att det annars är lätt att tappa bort sig själv, sitt egenvärde och att man faktiskt är en egen individ med behov, tankar och känslor, exakt som innan man fick barn.

Man är inte mindre mamma

Jag anser inte att man är mindre mamma för att man ibland får lite tid för sig själv, där man ibland får hämta andan. Jag tror däremot att det är nyttigt både för barn och för mamma att ibland komma ifrån varandra. Jag tror inte det är nyttigt för barn att ständigt sitta fast i någon av sina föräldrar, men det är nog inte heller nyttigt att ständigt vara ifrån sina föräldrar så enligt mig gäller det att hitta en balans. Jag tror också det är nyttigt för barnen att ibland få umgås med den andra föräldern ensam (om det finns en till bra förälder med i bilden som är bra) och då kan ju den andra få lite egentid.

Viktigt att vårda alla relationer

Att vara mamma är så klart den viktigaste rollen i ens liv, men man är också dotter, syster, kollega, vän, fru som också är viktiga relationer att vårda, och en av de viktigaste är ju relationen till sig själv. Jag tror att om mamma mår bra, så mår också barnen bra. Tyvärr är det ju så att mammor oftast blir skammade för att de väljer att ha lite egentid, medan pappor inte alls döms på samma sätt när de tar egentid och detta är något vi måste jobba bort. Mammor är inga robotar som orkar eller klarar allt och de behöver också få hämta andan ibland.

Vad är dina tankar om ämnet?