14 april 2021

Hej på er! Gud vad längesen det var jag uppdaterade. Jag vet inte riktigt vad som hänt faktiskt. Jag har haft det väldigt kämpigt i perioder ett tag nu. Jag har haft väldigt mycket ångest från och till och ibland väldigt mörka och jobbiga tankar. Och jag vet egentligen inte riktigt varför och vad som egentligen skapar det.

Det känns ibland som att jag är tillbaka till mitt gamla jag, där ångesten och katastroftankarna blir så stora och jag gillar inte den personen, för det tar fram sidor hos mig som jag inte alls är stolt över. Jag har ju liksom kommit så långt med mig själv och jag vill kunna välja lycka och glädje. Inte katastroftankar, oro och nedstämdhet. Jag har ju så mycket att vara glad för, så jag vet ju att det är min hjärna som skapar problem. Jag oroar mig för saker som egentligen inte är viktigt. En grej är Melvins sömn. Jag kan oroa mig redan från jag vaknar för hur hans sömn kommer vara idag. Kommer han sova bra? Kommer han vara lättsövd? Kommer jag bli frustrerad? Och då sover han ändå tre gånger per dag om man räknar med läggningen inför natten. Och jag vet inte varför jag gör det till en så stor grej egentligen... Jag vet ju att det inte är hela världen om han inte sover jättebra eller om han är svårsövd, ändå kan jag ha ångest inför detta i flera timmar, ibland dagar, vilket egentligen är helt vansinnigt. Varför gör jag så här mot mig själv??

 

 

Jag vet ju att jag klarar detta. Jag vet ju att detta ingår när man har barn. Jag vet ju att alla föräldrar går igenom dålig sömn, "trots", utvecklingsfaser, tandsprickning osv. Men ändå har jag svårt att hantera dessa jobbiga saker med att ha barn för jag förstorar så mycket i mitt eget huvud och både oroar mig och begränsar mig själv. Jag har flera gånger frågat mig själv vad jag gett mig in på och nästan ångrat att jag skaffat barn för att sen dö inombords av ångest och dåligt samvete för Melvin är ju det bästa som hänt mig. Jag känner mig ofta som en dålig mamma och jag vet att detta är vanliga tankar och känslor jag sitter på, men ändå är de svåra att hantera.

 Jag har otroligt svårt att vara ensam, särskilt på kvällarna när Dennis jobbar natt. Jag känner mig så svag på något sätt när Dennis inte är hemma. Och jag vet inte om mitt mående mycket beror på pandemin. Kanske hade allting känts lättare som förstagångsförälder om det inte vore pandemi. Oavsett så vet jag att jag verkligen vill fixa mig själv igen. Jag vill hitta tillbaka till den där positiva sidan jag byggde upp för något år sen. Jag vill förändra mitt tankesätt igen och jag försöker verkligen, men jag stressar så lätt upp mig, vilket får mig sen att må ännu sämre... På något sätt måste jag lösa detta och jag kämpar tillsammans med min terapeut, för det är ju bara jag i slutänden som kan förändra det jag tycker är jobbigt.

 

Sen vet jag att det kommer fortsätta vara jobbigt med barn ibland, vilket är helt okej, men jag måste hitta ett sätt att hantera det på så jag slipper stressa upp mig och få katastroftankar helt i onödan. Jag måste få mer is i magen och bara ta det chill, att det får bli lite som det blir liksom. Och jag vet också att jag måste börja göra mer saker för mig själv. Ta mig tiden att blogga, sola solarium, träna och det som får mig att må bra för på något sätt har jag nog tappat bort mig själv och bara blivit mamma. Jag måste sluta begränsa mig själv och de möjligheter som finns i mitt liv. Jag orkar liksom inte mer panikångest och katastroftankar nu. Nu vill jag må bra på riktigt!

Tack till dig som orkat läsa allt det här och jag kommer svara på kommentarer osv allt eftersom! ♥

#1 - Jenny

Känner igen mig i mycket av vad du skriver.
Min yngsta hade väldigt kämpigt med sömnen både att somna och att sova om nätterna och den där ångesten inför läggningarna kunde komma flera timmar innan det var dags för läggning.
Jag tror du gör rätt i att försöka få mer tid för dig själv och tanka energi och positiva tankar.

Kram kram

Svar: Ja det är nog många som kan känna igen sig även om man kan känna sig väldigt ensam i det hela. Kram!
Evah Åberg

#2 - Netti Starby

Dessa tankar du har är verkligen fruktansvärda och vad bra att du vill ta tag i dom. Du är inte ensam om att känna så och sänder dig många styrkekramar <3

Svar: Tack för din omtanke <3
Evah Åberg

#3 - Johanna

Åh va jobbigt att du känner sån ångest och oro. Hoppas det blir bättre snart ! Ibland känner jag att jag bara vill gå och lägga mig och sova i en vecka. Jag får gå upp än idag på nätterna för att min äldsta son på 11 år vaknar rätt ofta. Och jag tycker nog det är jobbigare att gå upp då än när min minsta på 1 år vaknar och bokar på matten🙈

Svar: Ja det hoppas jag med. Åh det kan jag förstå!
Evah Åberg

#4 - Johanna

Bökar på natten skulle det ju såklart stå ;) .

#5 - Sophia

Bra att du har stöd! Att avsätta tid för sig själv är så viktigt! Hejja dig!

Svar: Ja verkligen. Tack för din omtanke <3
Evah Åberg

#6 - Lisen

Åh fina du! Förstår att det är tufft, särskilt det här med att vara ensam. Styrkekram! <3
Ps. Hoppas du återkommer och skriver fler inlägg snart igen!

Svar: Tack för din omtanke ❤ Hoppas också att jag uppdaterar mer framöver. Behöver detta faktiskt 🥰
Evah Åberg

#7 - Jessi85

Ja, det var längesen du skrev här 😊. Men när jag läser detta inlägg så förstår jag varför 🤗❤️ Alla som har barn frågar säkert samma sak ”Vad har jag gett mig in på?” Då du är inte ensam!! ❤️ Jag tror att pandemin spökar till det med tankar med. Jag har med jobbiga tankar ibland. Nu t.ex. hsr jaf det. Vilken tur att du har en kurator att prata med. Kanske en psykolog skulle passa dig bättre i dem tankarna du är i nu. Bara en omtänksam tanke ifrån mig 🤗.
Jag tycker åxå att du ska börja ha ensam tid. Sommartid umgås med vänner, gå & träna, gånpå stan. Boka in dig på massage t. Ex. 😊 jag hoppas att du snart mår bättre & att tankarna inte styr dig. Men jag förstår. Sover inte Melvi bra på dagen. Så kanske det blir en jobbig natt. Å det vill man ju inte. Man vill sova. Samtidigt så kan man inte styra barnet. Svårt det där.
StyrkeKram❣️

Svar: Tack för din omtanke ❤ Jag går i KBT så det är hos en terapeut jag går som jag är jättenöjd med 😊
Evah Åberg

#8 - Rebecca

Men så jobbigt att känna så och att leva med sådan ångest. Jag själv har lyckligtvis inte dem problemen men jag har en syster som i perioder mår riktigt dåligt pga ångest. Hoppas att det vänder snart för dig och blir en bättre period igen. 🥰

Svar: Tack för din omtanke! Skönt att du sluppit dessa problemen :)
Evah Åberg

#9 - Hanna Karlsson

Oj vad jobbigt att brottas med så mycket oro och ångest. Våra kära barn har den förmågan att göra oss oroliga. Vet inte om det här året med gör att man är mer ur balans. Jag upplever iallafall att min tröskel inte är lika hög och jag blir väldigt lätt ledsen och tar åt mig av saker som egentligen inte alls rör mig. Jag känner igen mig i att det blir extra jobbigt när man är ensam. När mellersta barnet var bebis mådde jag väldigt dåligt, jag var ensam mycket med bebisen på kvällstid vilket påverkade mig så mycket. Med mer tid med Rickard (min make) släppte mycket oro.

Svar: Ja exakt, man har blivit ännu mer skör igen liksom. Skönt att man inte är ensam om att känna så här iaf!
Evah Åberg

#10 - corkystyle

Låter väldigt jobbigt att ha dessa tankar samtidigt som man har ett barn att ta hand om. Jag tycker dock inte att du ska döma dig själv för hårt för att ha dessa tankar då alla föräldrar har säker sådana stunder. Jag tycker verkligen du ska börja göra saker du mår bra av. Höll du inte på med poledance förrut eller vad det nu heter.. du vet nog kanske vad jag menar.

Svar: Ja det var längesen jag höll på med det men måste ta upp saker för min egen skull igen som du säger 😊
Evah Åberg

#11 - ullie

ja men gud va jobbigt det är me dessa tankar . man får liksom tjata på sej själv som jag säger o ta det när det kommer . stirrar upp mej så i onödan . och om man ska någonstans kanske bara nåm timma men ändå känner paniken o tror ja inte kommer va hemma på hela dagen alltså . man Vet hur man klarar allt men ja tro på sej själv helt enkelt så lycka till kramar

Svar: Ja men exakt! tack för din omtanke. kram
Evah Åberg

#12 - Mirre

Vår tös var ju kolikbebis och hon vände ju om dygnet främst för mig då, hon skrek från 20 på kvällen till 5 på morgonen konstant, jag vart helt slut. Där skapades en ångest hos mig och jag kände då samma som dig att jag oroade mig mycket för sömnen, skulle jag tappa kontrollen, skulle jag få egentiden m,m så det är vanligare än man tror det du känner

Svar: Nej usch vad jobbigt. Glad att vi sluppit kolik i alla fall <3 Ja det är nog vanligare än vad man faktiskt tror och att de flesta inte pratar om den där oron heller liksom
Evah Åberg

#13 - Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv

Ja det är inte lätt när man mår dåligt att vara förälder också. Det kanske är bra om du pratar med någon om dina tankar, man kan må bättre av den saken.

Svar: Som jag skrev i inlägget så jobbar jag med min terapeut om detta. Går ju fortfarande i KBT så detta är det jag jobbar mycket med nu.
Evah Åberg

#14 - T'

Känner igen mig i så mycket av det du skriver. Ångesten och tankarna gör en påmind hela tiden, speciellt när man är ensam. Och det värsta är att jag blir en sån otrevlig person för att allt det här tar min tid. Oroar mig flera månader i förväg för saker som inte är att oroa sig för. Jag vill va själv för känns som alla är ledsna på mig, men vill inte va ensam för då kommer ångesten... Känns som en kamp som aldrig tar slut. Jag hoppas du snart kommer i en bättre period, fina du.

Svar: Åh det är så jobbigt. Vet vad du menar. Hoppas jag med och detsamma <3
Evah Åberg

#15 - Tisa

Jag har saknat dig! Det låter jättejobbigt för dig med alla tankar och känslor! <3 Men det är ok att ha svackor (dom jävlarna). Bra att du kämpar på så gott du kan!
Stora kramar

Svar: Åh vad glad jag blir! Ja man får inte ge upp <3
Evah Åberg

#16 - Michelle

Tror det är mkt hjärnspöken . Jag brukade med få mkt oro o sånt i kroppen tex att jag var rädd att jag inte skulle klara av det jsg gör nu . Men att man jobbar bort de tankarna kan ta lite tid .

Svar: Ja det är ju det. Man får göra sitt bästa
Evah Åberg

#17 - Malin moen

Du har gått igenom en tuff period och det är starkt utav dig att dela med dig utav det. Min son har också haft det mycket kämpigt om nätterna och haft mycket kämpande kring just detta. Ångesten som inte ger sig. Det är tufft! 😕💖

Svar: Tack så mycket <3 Usch ja, det är inte lätt men vi kämpar tillsammans <3
Evah Åberg

#18 - Enna

Skönt att du är tillbaka och hoppas det går åt rätt håll :) <3

Svar: Hoppas jag med <3
Evah Åberg

#19 - Anita

Kramar till dig!!

Svar: Kram!
Evah Åberg

#20 - Annika

Hej, jag tror att mycket av orsaken till att du har ångest är det du har gått igenom tidigare i livet, det kan ge sig till känna på det viset. Då kan det ibland bli som att man inte vet anledningen till att må dåligt. Det har jag själv varit med om. Jag tycker det är bra att du pratar med någon om dina känslor. Det är helt okej att känna som du gör, och jag tycker att du är jättestark. Blev jätteglad när du skrev kommentar till min blogg. Har saknat dig där. Kram.

Svar: Ja det kan nog vara så. Tack för din omtanke. kram <3
Evah Åberg

#21 - Jasmine

Tack för att du delar med dig! Jag som också har en liten hemma kan delvis relatera till det du skriver. I mitt fall blir jag svag och depressiv då tröttheten kommer över mig. Det var påtagligt jobbigt de första fyra månaderna efter förlossningen. Nu så här ytterligare månader senare känns det bättre, men jag är ändå på tå och mån om att inte försätta mig i situationer som kan frammana den där mentala tröttheten. Eva, kom ihåg att du är en bra mamma - den bästa mamma för Melvin. Din medvetenhet kommer du långt med. Styrkekram!

(Sent) Svar: Tack för att du tog dig tid att lämna en kommentar.

Kram

Svar: Tack snälla för att du delar med dig och för dina fina ord. De värmer ❤
Evah Åberg