Ha speciella bloggdagar?


Jag har suttit och funderat lite hur jag ska lägga upp mitt bloggande och funderar på att ha bloggdagar. Jag är ju en människa som har mycket att skriva i perioder och i andra perioder ingenting och jag har märkt att ibland kommer det upp inlägg från mig 5 dagar i rad och vissa av er har kommenterat att ni inte hinner läsa allt jag skriver då eftersom jag skriver så pass långa texter. Därför tänkte jag eventuellt lägga upp blogginlägg på måndagar, onsdagar och fredagar för att få mer struktur på det hela.

Så jag tänkte då att planerade blogginlägg kommer upp på måndagar, onsdagar och fredagar men om jag vill uppdatera på en söndag om exempelvis vad jag gjort i helgen, skriva av mig eller vad det nu kan vara så kan jag göra det också. Så bloggen kommer ju inte alltid stå tom de övriga dagarna utan jag kan ju komma med "bonusinlägg" om jag känner för det.

Vad tror ni om detta? Är det något ni skulle gilla?

Gilla min sida på facebook


Grillning med goa gubbar










Igår hade vi i Goa Gubbar Värmland grilldag på Skutberget med brännboll och fotboll, vilket var väldigt roligt. För er som inte vet så är goa gubbar supporterförening till Frölunda. Sen jag började hålla på frölunda så har jag börjat hitta hem känner jag. Jag har träffat så många fina människor genom frölunda, bland annat min underbara pojkvän. Och det är så kul att ha något som för oss samman när vi är så många olika typer av människor, men hockeyn har vi alla gemensamt.

Vi grillade i alla fall hamburgare och korv, lyssnade på musik, spelade brännboll och fotboll samt snackade lite. Efter ett tag kom regnet så då bar det av hemåt och det första jag och Dennis gjorde var typ att kasta oss i sängen, se film och äta lite gott så det var en oerhört bra dag.

Hela helgen har faktiskt varit väldigt bra! :)

10 saker som gör någon glad

Det är så lätt att göra någon glad och det finns massor av saker man kan göra för att göra någons dag bättre. Det behöver inte kosta något och det behöver inte vara något stort, men små små saker kan verkligen göra mycket. Därför tänkte jag lista några punkter på vad man kan göra för att sprida mer kärlek. ♥ 

♥ Skriv en fin kommentar.

Tryck gilla på olika bilder, videos eller statusar.

♥ Skriv en fin lapp och sätt på kylen till din vän, partner eller föräldrar.

Hälsa på någon på stan.

♥ Skänk pengar till en tiggare eller olika organisationer.

Berätta hur mycket du tycker om/älskar dina nära och kära.

♥ Köp blommor till någon som betyder mycket för dig.

Överraska med en middag.

♥ Städa hela huset åt dina föräldrar eller åt din partner.

Ordna en picknick åt din partner.


Att medvetet vilja göra någon upprörd

Många män jag har träffat är experter på att trycka ned sin flickvän på olika sätt.
Det kan vara alltifrån att klaga på hennes musiksmak, till att klaga på att hon klär sig fel, till att säga att hon pratar för mycket eller är överkänslig. De säger att de bara gör det här på skämt, men när ett skämt fortsätter gång på gång så blir det till slut inte ett skämt längre. När man klagar på alla möjliga saker ens partner gör, tycker och är så blir det till slut inte kul längre.

När jag har frågat dessa männen varför de gillar att reta upp sin tjej så har jag fått till svar att de tycker det är kul att se henne arg och upprörd, vilket för mig är helt obegripligt. Varför vill man göra sin partner ledsen, arg eller upprörd med flit när man kan välja att få dem att må bra och göra dem glada? Det är så lätt att göra en människa glad, men de väljer istället att göra henne upprörd för att de finner det roligt.

Den här jargongen är något många män har och de är oftast väldigt noga med att berätta att man ska säga ifrån om det blir för mycket, men när man gör det så har jag märkt att få av dem faktiskt lyssnar. För då får man istället höra: "Men det är ju bara skämt, har du ingen humor eller?" Så man ska alltså säga ifrån om det blir jobbigt, men när man gör det så lyssnar de ändå inte utan fortsätter på sin jargong. Hur ska man kunna säga ifrån när de ändå bara möter kritiken med: "Det är ju bara skämt, har du ingen humor?"

Många gånger känns det som att män inte förstår att de kan göra en kvinna illa på andra sätt än att bruka våld mot henne. När man får höra negativa saker om sig själv (oavsett om det ska vara skämt eller inte) mer än vad man får höra positiva saker så tar det till slut på ens självkänsla, vare sig man vill eller inte. Jag har också märkt att många män har lättare att berömma andra tjejer inför sin flickvän än att faktiskt berömma flickvännen själv. De kan sitta och kommentera andra tjejers utseenden och vad duktiga de är på olika saker, men sin egen flickvän driver de bara med och skämtar på hennes bekostnad och detta är som sagt helt obegripligt för mig.

Jag är en skämtsam person och jag älskar humor, men inte till den grad att jag vill höra mer negativa skämt om mig själv än vad jag får höra positiva saker. Det finns en gräns för allt och när det överstiger den gränsen är det inte roligt längre. Har du överstigit den gränsen så är det bättre att du lyssnar och tar till dig det jag säger och kanske lägger lite mer tid på att berätta vad du gillar med mig än att driva om saker du ogillar med mig och vill du medvetet göra mig upprörd kanske det är dags att du tar dig en tankeställare varför du vill det och vad du får ut av det.

 
Bilder av fantastiska Fanny. Direktlänk till hennes instagram

Att mista en vän, men finna en annan

Vilken helg jag har haft alltså! Det har hänt mycket bra saker men också bland det värsta jag varit med om.
På fredagen var jag iväg till Kristinehamn med jobbet på en liten utflykt. Det var väldigt kul och på kvällen kom Dennis över till mig. På lördagen träffade jag Malin som bor granne med mina föräldrar. Vi åkte till stan och tog en fika och gick runt lite. En helt fantastisk tjej som jag tror att jag kommer ha mycket roligt med.

Dock började jag må lite dåligt efter allt. Jag blev yr, illamående och fick ont i magen. Efter några timmar får jag ett meddelande om att Anna, en av mina närmsta vänner som jag känt i 12 år gått bort. Jag får bekräftat av hennes moster att hon är borta och att polisen misstänker mord eller dråp. Jag föll ihop på golvet och kunde inte andas... Min kära Anna som jag känt så länge, som var som min syster i tonåren. Anna som jag inspirerats av och som fått mig att vilja kämpa. Hur kunde detta ske? En sådan fin människa som verkligen kämpade är borta... Det blev en stor chock för mig och jag har fortfarande inte smält det.

Dennis kom tillbaka till mig på söndagen i alla fall så vi åkte in till Karlstad och la blommor vid brottsplatsen och när jag fick se namnet på hennes dörr och tänkte på att där inne har hon blivit mördad bröt jag ihop. Det känns så fruktansvärt att mista en sådan fin vän, som verkligen brydde sig om allt och alla. Jag fick nya relationer i mitt liv, men miste en annan genom mord och jag vet inte hur jag ska hantera det faktiskt.

Jag är i alla fall väldigt glad över att ha en sådan fin familj och att ha så många som bryr sig om mig. Har fått så mycket stöd efter detta och folk skriver hela tiden och beklagar sorgen. Stort tack till er alla, ni betyder otroligt mycket och särskilt tack till Dennis som följde med mig för att lägga blommor och till Malin som finns där i vått och torrt. ♥

Ta hand om er själva och varandra. Livet är väldigt skört och vi måste ta vara på det.

 
Bilden överst är i stort sett enda bilden jag har kvar på mig och Anna. Det var på min 16-årsdag och hon gav mig en tröja där det stod Evah och Anna för alltid på. Fina fina Anna... ♥

Andra bilden är jag och Dennis på min balkong i måndags.

Tredje bilden är när vi la blommor och ljus vid Annas dörr i söndags.

Life update

Hej alla fina läsare!
Nu var det längesen jag uppdaterade er faktiskt. Tycker tiden bara springer iväg för tillfället. Jag lägger så mycket tid och energi på att läka mig själv och må bra så jag glömmer bort allt annat haha. Jag går fortfarande i KBT men är inte riktigt nöjd med träffarna där faktiskt. Så jag ska prata med min terapeut och se om vi kan ändra upplägget lite, annars byter jag nog terapeut.

Jag har fått lite uppgifter av min vän Ulf som brukar gästblogga här ibland. (Han kommer gästblogga snart igen så håll utkik!) Han hjälper mig att ta fram lite uppgifter för att jag ska förbättra min självkänsla. Vill ni att jag ska lägga ut lite av de uppgifterna som tips här på bloggen? :)

Idag har faktiskt varit en bra dag. Har känt mig ganska lugn och glad vilket verkligen behövs för att fylla på energin igen. Jag ska försöka göra lite tidsinställda inlägg så ni har att läsa framöver. Jag skulle vilja hitta tillbaka till mitt skrivande, men det är svårt att hitta energin när jag jobbar så mycket med mig själv.


Att få skratta tills man dör

Fan vad jag längtar efter att skratta såhär mycket. Att bara ligga på golvet och skratta tills man bara vill dö för att man inte orkar mer  Det var längesen nu... Men Felicias skratt älskar jag och blir alltid glad när hon laddar upp videos!  Förr skrattade vi alltid såhär mycket hemma. Jag och Anna kunde ligga på golvet. Minns när vi spelade in ljudklipp på våra första moderna mobiltelefoner eller när vi tog knasiga bilder. Det saknar jag verkligen...

Ville i alla fall dela med mig av denna videon till er då den piggar upp mig lite i alla fall!



Bowling och roliga aktiviteter

Jag har inte varit en person som har hittat på så mycket aktiviteter egentligen.
Jag är inte ute så ofta och spelar biljard, går på krogen eller liknande, men bowling är något jag tycker är väldigt kul. Jag bowlar dock väldigt sällan, vilket egentligen är konstigt då vi har väldigt bra bowling här i Karlstad, samt att min svåger även håller på att tävla i bowling.

Jag skulle inte säga att jag är särskilt bra på bowling, men de säger ju att det viktigaste är att ha kul. Svårt när man är en vinnarskalle skulle jag säga haha. ;) Nej, jag kan faktiskt ha kul trots att jag oftast kommer sist i en sådan här aktivitet. Vet ni dock vad det jobbigaste med bowling är enligt mig? - Att låna skor. Jag får oftast gå ned till storlek 34-35 när jag bowlar för allt annat är för stort haha. Ibland känns det omöjligt att hitta bekväma och bra skor när jag bowlar och det känns lite konstigt att gå bland barnens skor när jag ändå är 25. ;)

Är det någon av er som har provat bowling hos Ballbreaker? Det ligger i Stockholm och jag har hört väldigt mycket gott om det stället. Såg att de hade jättemycket olika aktiviteter. Ballbreaker ligger ute på kungsholmen, så det är ju perfekt att besöka en fin sommardag.

Nu under 2017 har jag i alla fall bestämt mig för att åka iväg och bowla igen. Brukar du bowla och anser du dig vara bra på det?


En väldigt gammal bild på mig när jag bowlar! :)

Jag är en krigare som lider av ångest

 

Har du någon gång bränt dig i solen? Din hud blir alldeles röd, den bränner och du kan knappt röra dig för att det gör så ont. Du kan inte ligga ned, du kan inte gå, du kan inte sitta för smärtan är för stor. Så skulle jag beskriva ångest, men då är det inte min hud som bränner, det är insidan, min själ. Skillnaden är att det finns ingen kylande salva jag kan ha på min själ för att den ska sluta bränna. Det hjälper inte att badda själen med en svalkande trasa så att den röda brännande känslan lägger sig, det är mer komplicerat än så.

Att lida av ångest är ett krig. Ett krig mellan sig själv och sin hjärna. Ett krig man inte bara kan fly ifrån, för man kan inte fly ifrån sig själv. Samtidigt som man krigar mot sin egen hjärna för att övervinna sina hjärnspöken så måste man också kriga mot samhället och dess fördomar. Där man hela tiden ifrågasätts om man inte överdriver, om man inte bara vill ha uppmärksamhet, om man inte bara är lat eller om man kanske inte borde låsas in med tvångströja för man är ju psykisk sjuk. Människor dömer ut en, människor tar avstånd men många av er tror att vi väljer detta, att vi gör det för att få en gnutta uppmärksamhet eller för att det är en trend.


Många dömer oss med psykisk ohälsa som svaga individer, som samhällets bottenskrap för idag ska man ju vara
hårdhudad och inte visa några känslor och du får absolut inte be om hjälp för du ska klara allt själv. Du ska vara den där perfekta personen som har en fantastisk karriär, du ska ha en fantastisk familj, du ska ha ett fantastiskt förhållande med både partner och vänner. Du ska samtidigt träna, ha fritidsintressen, engagera dig i samhällsfrågor och bry dig om ditt utseende, då är du stark och bra.


Men vet du vad? - Det är inte starkt att trycka undan sina känslor och aldrig må dåligt. Det är inte starkt att inte våga be om hjälp när man behöver det och det är absolut inte starkt att trycka ned andra människor. Det som är starkt är att kunna erkänna att man inte klarar allt själv. Det som är starkt är att kunna be om hjälp och vara medveten om sina känslor och tankar. Det som är starkt är att veta att man inte behöver vara perfekt utan att man duger exakt som man är, med sina hjärnspöken, med sina känslor och med sin ångest.

Jag är inte svag som lider av ångest. Jag är en krigare som varje dag reser mig upp trots att min själ ibland känns som den ska brinna upp. Jag är en krigare som vågar berätta om detta och står upp för mig själv. Jag är en krigare som vågar säga att jag är exakt som vilken människa som helst, men som lider av ångest och kämpar dagligen för att bli frisk.

Du har ångest, men du är inte din ångest!


Det går bra nu

Här har det visst varit tyst ett tag.
Just nu har jag inte så stor lust till att blogga faktiskt då jag har så mycket annat för mig just nu. Men just nu känns saker väldigt bra faktiskt och det känns verkligen som jag är på rätt väg i mitt liv, för det är så mycket som har gått framåt och jag har så mycket att vara glad för just nu.

Gruppterapin går verkligen jättebra och det är bara en gång kvar på den tyvärr. Kommer sakna alla så enormt mycket för nu de sista gångerna känns det verkligen som jag börjar förstå och inse ännu mer. Senaste veckorna har vi bara ägnat åt att öva och utsätta oss för de saker vi tycker är jobbiga för enda sättet att komma över det är ju faktiskt att utsätta sig för det, vilket kallas för känslomässig exponering. Har ju som sagt hittat nya vänner i gruppen också och på måndag är planerna att jag ska träffa en av tjejerna och vi ska fika hos mig, vilket ska bli jättekul! :)

Har även börjat träffa en väldigt trevlig kille som jag verkligen gillar och som det känns riktigt bra med! Eftersom jag börjat lära känna mig själv bättre så tror jag faktiskt att alla typer av relationer kan gå lättare nu för att jag faktiskt insett en hel del om mig själv och inte längre vill stöta bort människor på grund av rädsla. Så nu hoppas jag på det bästa. Livet knallar på riktigt bra nu faktiskt och jag ska göra allt i min makt att det ska fortsätta gå framåt för det är jag fan värd! :)

Hoppas det är bra med er. Svarar på alla kommentarer någon annan dag och ska försöka börja skriva mer snart igen! Puss mina älskade läsare ♥

 

Mitt hem - del två



 









Här ser ni nu köket och hallen i min lägenhet och jag börjar bli så nöjd! :) Så skönt att börja få i ordning som man vill ha det. Hallen är dock inte riktigt klar heller då jag inte är helt nöjd med den och lite ska ändras, men det börjar gå framåt i alla fall. Så nu har ni fått se uppdaterade bilder av mitt hem och hur det ser ut i dagsläget, :)

Mitt hem - del ett














Nu får ni lite nya bilder på mitt hem då jag har gjort om lite. Jag är ju inte klar än med allt men det börjar bli bättre och bättre. :) Är på jakt efter en lite större soffa och det saknas lite bilder att sätta i ramar, byta ut lite små saker och så vidare men börjar bli riktigt nöjd i alla fall. I nästa inlägg kommer bilder på köket och hallen! :)

En härlig dag



Idag har jag faktiskt haft en riktigt bra dag. Har varit på stan med mamma och syrran Carola.
Jag vaknade och kände till och med för att sminka mig igen, vilket jag inte gjort på över en månad då jag verkligen inte orkat eller ens brytt mig egentligen. Men idag tänkte jag att jag bara kladdar på lite och så får det bli som det blir haha och jag kände mig faktiskt nöjd och glad, både över min outfit och mitt smink! :)

Vi fikade även på espresso house och jag älskar deras limecake! Sen åkte vi hem till mamma och pappa och åt lite gott och kollade på idol tillsammans. Så kul att det har börjat igen! :) Såg ni avsnittet och vad tyckte ni?

Denna dagen behövdes verkligen känner jag. Behövde fylla på energin lite och få skratta igen! :)

Är jag osynlig?

Vet ni vilka som får mig att orka med allting? - Det är ni som läser min blogg samt min familj.
Jag har kommit på att ni och min familj är de enda som blir glada för min skull när något bra händer mig. Som när jag får mina texter publicerade eller får intervjuer av olika slag, då är det ni som skriver: "Fan vad kul att det går så bra för dig, det förtjänar du!" Detta gör inte ens de få vänner som jag umgås med. Jag vet inte senast de sa grattis till mig när något gick bra och sa: "Nu firar vi att det går bra för dig!" och faktiskt var genuint glada för min skull.

Jag berättade mina tankar och känslor för min kurator kring detta och som svar får jag: "Men behöver du verkligen det då? Behöver du verkligen höra från dem att de är glada för din skull?"

Den kommentaren fick mig att undra om jag faktiskt är helt dum i huvudet. Kanske är det jag som har helt fel bild av vad vänskap är, att man ska finnas där i medgång och motgång och vara glad för varandras skull... För mig innebär vänskap att man ser varandra, hör varandra och glädjs med varandra. Att man peppar varandra till att våga utvecklas. När till och med min kurator säger så så känner jag mig mer som en utomjording än vad jag gjorde innan, för det känns som allt jag tänker, känner, vill, behöver och gör är fel.

Kanske är det fel av mig att vilja ha en sådan vän som glädjs med mig och som säger: "Fan vad kul det är att se att det går så bra för dig! Grattis! :)", men det är det jag känner att jag behöver. Jag är en stark person, men jag är bara mänsklig. När jag är glad, mår bra och berättar en rolig nyhet för en vän, men inte får en reaktion utan personen bara säger: "Jaha" och byter samtalsämne då sjunker jag lika snabbt igen. Då är den där nyheten inte rolig längre, eftersom ingen kan glädjas med mig.

Jag känner mig fruktansvärt osynlig vart jag än vänder mig egentligen, det är därför min blogg är min fristad för här inne kan jag vara mig själv och ni som läser stöttar mig när jag mår dåligt och glädjs med mig när det går bra. Ni ska veta att ni är guldvärda. Utan er skulle jag inte orka för ni är de enda som ser mig. Jag önskar bara att det fanns en sådan vän i min närhet också...

Är det någon mer som känner som jag? Har jag helt fel bild av vad vänskap är? Dela med er av era tankar och erfarenheter!


Veckans kroppsinspiration #29


 
Bildkälla

Enkät om min blogg

För att kunna göra min sida bättre vill jag ha era åsikter och få veta lite om vilken målgrupp jag har. Därför får ni svara på några enkla frågor så att jag kan göra min blogg ännu bättre! :) Tack för er medverkan!



Youtubetips - LovisaKawaii



Igår hittade jag denna tjejen på youtube och kollade igenom hennes klipp lite och herregud vilken stark och modig tjej! Jag finner inga ord för hur grym denna tjejen är! Hon kämpar på trots sin hudsjukdom och sin hörselskada. Hon gör videos, hon springer på splayday och även om hon känner sig så ensam att hon gråter när hon är med på dessa träffarna så stannar hon kvar och ger allt till sina vloggar! Jag vet inte om jag skulle klara att vara helt ensam på splayday som hon är, jag skulle nog gått därifrån om ingen alls i stort sett brytt sig om mig, så jag beundrar verkligen henne grymt mycket! 

Jag hoppas att ni alla kan gå in till hennes kanal och skriva en peppande kommentar på någon av hennes videos för det förjtänar hon verkligen! I denna videon jag länkade här ovanför berättar hon om sina sjukdomar och tårarna bara rinner ner för mina kinder... Jag skrev också en fin kommentar till henne på denna videonm samt videon där hon var på gröna lund för några veckor sen på splayday.


Elda inga djur på valborg!


Imorgon är det valborg och snälla, tänk på de djur som kan gömma sig i rishögen. Det finns mycket ni kan göra för att undvika att bränna upp små igelkottar. Läs och dela med er av dessa tips för att undvika att fler djur bränns upp eller brännskadas! Vi kan alla göra det vi kan för att undvika detta!

Läs mer om detta här.

Ätstörningar är föräldrarnas fel

"Den kroppsideal i Sverige som debattören påstår kommer från media bör inte ha så stor effekt på privatpersoner då det ska ligga i händerna på föräldrarna att upplysaderas barn om orealistiska kroppsideal. Detta gör om frågan från kroppsideal till familjen."

Detta är en kommentar jag fick på min artikel om skönhetsideal och jag kan fundera på om denna personen någonsin mått dåligt eller ens känner någon som mår dåligt. 
Jag har alltid haft en familj som bryr sig om mig. Mina föräldrar och mina syskon har hela min uppväxt pratat om att man är perfekt exakt som man är, att man är bra och fin som man är och de har hela tiden berömt mig både för utseende, prestationer och personlighet. Jag har sedan födseln lärt mig av min familj att jag duger, men ändå drabbades jag av ätstörningar, panikångest och självskadebeteenden när jag var tonåring. Man kan inte lägga över allting på familjen, för barn och unga inspireras väldigt mycket av sin omgivning och av media, tyvärr.

När min mamma berömde mig när jag var tonåring svarade jag alltid: "Men du är min mamma, du måste säga så." och jag trodde inte på att det hon sa var sant, jag kunde ju inte se min skönhet själv eftersom jag inte såg ut som dem i tidningarna. Barn och unga påverkas av media, det är ett faktum och som det står i min artikel så finns det till och med stuider på detta från olika håll. Om man hela tiden blir intalad från övriga samhället att man inte duger så spelar det oftast ingen roll vad ens föräldrar säger och därför hamnar så otroligt många unga i olika typer av självskadebeteenden. Man vill bli accepterad av de man ser upp till, de där coola tjejerna och killarna i skolan, få den där killen som man gillar att titta åt ens håll.

Självklart har föräldrarna ett ansvar, men jag talar av egen erfarenhet när jag säger att det inte alla gånger hjälper hur mycket föräldrarna än försöker. Samhället måste hjälpas åt för att bygga självständiga, självsäkra individer. Vi måste bygga starka barn för att slippa laga så många trasiga vuxna. Jag vet hur det är må dåligt över mig själv, jag talar av egen erfarenhet och jag vet hur många det är som lider av samma sak som jag gjorde. Jag vet hur media och ideal påverkar och jag tänker inte vara en del av det. Jag vill bidra till att unga människor tittar på sig själva och spegeln och tänker: "fan vad snygg jag är och jag är bra precis som jag är!". För att kunna genomföra det så måste vi alla stötta varandra och sluta håna människor som inte passar in i den "perfekta mallen".

Har du aldrig mått dåligt och vet hur det är så ska du heller inte yttra dig, för hade det varit så enkelt så hade inte så många mått så dåligt som de gör.

 
Bildkälla

PS. Det kommer bli bättre uppdatering snart, har inte riktigt haft tid eller inspiration till att skriva så mycket.

« Tidigare inlägg
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...