Att få skratta tills man dör

Fan vad jag längtar efter att skratta såhär mycket. Att bara ligga på golvet och skratta tills man bara vill dö för att man inte orkar mer  Det var längesen nu... Men Felicias skratt älskar jag och blir alltid glad när hon laddar upp videos!  Förr skrattade vi alltid såhär mycket hemma. Jag och Anna kunde ligga på golvet. Minns när vi spelade in ljudklipp på våra första moderna mobiltelefoner eller när vi tog knasiga bilder. Det saknar jag verkligen...

Ville i alla fall dela med mig av denna videon till er då den piggar upp mig lite i alla fall!



Bowling och roliga aktiviteter

Jag har inte varit en person som har hittat på så mycket aktiviteter egentligen.
Jag är inte ute så ofta och spelar biljard, går på krogen eller liknande, men bowling är något jag tycker är väldigt kul. Jag bowlar dock väldigt sällan, vilket egentligen är konstigt då vi har väldigt bra bowling här i Karlstad, samt att min svåger även håller på att tävla i bowling.

Jag skulle inte säga att jag är särskilt bra på bowling, men de säger ju att det viktigaste är att ha kul. Svårt när man är en vinnarskalle skulle jag säga haha. ;) Nej, jag kan faktiskt ha kul trots att jag oftast kommer sist i en sådan här aktivitet. Vet ni dock vad det jobbigaste med bowling är enligt mig? - Att låna skor. Jag får oftast gå ned till storlek 34-35 när jag bowlar för allt annat är för stort haha. Ibland känns det omöjligt att hitta bekväma och bra skor när jag bowlar och det känns lite konstigt att gå bland barnens skor när jag ändå är 25. ;)

Är det någon av er som har provat bowling hos Ballbreaker? Det ligger i Stockholm och jag har hört väldigt mycket gott om det stället. Såg att de hade jättemycket olika aktiviteter. Ballbreaker ligger ute på kungsholmen, så det är ju perfekt att besöka en fin sommardag.

Nu under 2017 har jag i alla fall bestämt mig för att åka iväg och bowla igen. Brukar du bowla och anser du dig vara bra på det?


En väldigt gammal bild på mig när jag bowlar! :)

Jag är en krigare som lider av ångest

 

Har du någon gång bränt dig i solen? Din hud blir alldeles röd, den bränner och du kan knappt röra dig för att det gör så ont. Du kan inte ligga ned, du kan inte gå, du kan inte sitta för smärtan är för stor. Så skulle jag beskriva ångest, men då är det inte min hud som bränner, det är insidan, min själ. Skillnaden är att det finns ingen kylande salva jag kan ha på min själ för att den ska sluta bränna. Det hjälper inte att badda själen med en svalkande trasa så att den röda brännande känslan lägger sig, det är mer komplicerat än så.

Att lida av ångest är ett krig. Ett krig mellan sig själv och sin hjärna. Ett krig man inte bara kan fly ifrån, för man kan inte fly ifrån sig själv. Samtidigt som man krigar mot sin egen hjärna för att övervinna sina hjärnspöken så måste man också kriga mot samhället och dess fördomar. Där man hela tiden ifrågasätts om man inte överdriver, om man inte bara vill ha uppmärksamhet, om man inte bara är lat eller om man kanske inte borde låsas in med tvångströja för man är ju psykisk sjuk. Människor dömer ut en, människor tar avstånd men många av er tror att vi väljer detta, att vi gör det för att få en gnutta uppmärksamhet eller för att det är en trend.


Många dömer oss med psykisk ohälsa som svaga individer, som samhällets bottenskrap för idag ska man ju vara
hårdhudad och inte visa några känslor och du får absolut inte be om hjälp för du ska klara allt själv. Du ska vara den där perfekta personen som har en fantastisk karriär, du ska ha en fantastisk familj, du ska ha ett fantastiskt förhållande med både partner och vänner. Du ska samtidigt träna, ha fritidsintressen, engagera dig i samhällsfrågor och bry dig om ditt utseende, då är du stark och bra.


Men vet du vad? - Det är inte starkt att trycka undan sina känslor och aldrig må dåligt. Det är inte starkt att inte våga be om hjälp när man behöver det och det är absolut inte starkt att trycka ned andra människor. Det som är starkt är att kunna erkänna att man inte klarar allt själv. Det som är starkt är att kunna be om hjälp och vara medveten om sina känslor och tankar. Det som är starkt är att veta att man inte behöver vara perfekt utan att man duger exakt som man är, med sina hjärnspöken, med sina känslor och med sin ångest.

Jag är inte svag som lider av ångest. Jag är en krigare som varje dag reser mig upp trots att min själ ibland känns som den ska brinna upp. Jag är en krigare som vågar berätta om detta och står upp för mig själv. Jag är en krigare som vågar säga att jag är exakt som vilken människa som helst, men som lider av ångest och kämpar dagligen för att bli frisk.

Du har ångest, men du är inte din ångest!


Det går bra nu

Här har det visst varit tyst ett tag.
Just nu har jag inte så stor lust till att blogga faktiskt då jag har så mycket annat för mig just nu. Men just nu känns saker väldigt bra faktiskt och det känns verkligen som jag är på rätt väg i mitt liv, för det är så mycket som har gått framåt och jag har så mycket att vara glad för just nu.

Gruppterapin går verkligen jättebra och det är bara en gång kvar på den tyvärr. Kommer sakna alla så enormt mycket för nu de sista gångerna känns det verkligen som jag börjar förstå och inse ännu mer. Senaste veckorna har vi bara ägnat åt att öva och utsätta oss för de saker vi tycker är jobbiga för enda sättet att komma över det är ju faktiskt att utsätta sig för det, vilket kallas för känslomässig exponering. Har ju som sagt hittat nya vänner i gruppen också och på måndag är planerna att jag ska träffa en av tjejerna och vi ska fika hos mig, vilket ska bli jättekul! :)

Har även börjat träffa en väldigt trevlig kille som jag verkligen gillar och som det känns riktigt bra med! Eftersom jag börjat lära känna mig själv bättre så tror jag faktiskt att alla typer av relationer kan gå lättare nu för att jag faktiskt insett en hel del om mig själv och inte längre vill stöta bort människor på grund av rädsla. Så nu hoppas jag på det bästa. Livet knallar på riktigt bra nu faktiskt och jag ska göra allt i min makt att det ska fortsätta gå framåt för det är jag fan värd! :)

Hoppas det är bra med er. Svarar på alla kommentarer någon annan dag och ska försöka börja skriva mer snart igen! Puss mina älskade läsare ♥

 

Mitt hem - del två



 









Här ser ni nu köket och hallen i min lägenhet och jag börjar bli så nöjd! :) Så skönt att börja få i ordning som man vill ha det. Hallen är dock inte riktigt klar heller då jag inte är helt nöjd med den och lite ska ändras, men det börjar gå framåt i alla fall. Så nu har ni fått se uppdaterade bilder av mitt hem och hur det ser ut i dagsläget, :)

Mitt hem - del ett














Nu får ni lite nya bilder på mitt hem då jag har gjort om lite. Jag är ju inte klar än med allt men det börjar bli bättre och bättre. :) Är på jakt efter en lite större soffa och det saknas lite bilder att sätta i ramar, byta ut lite små saker och så vidare men börjar bli riktigt nöjd i alla fall. I nästa inlägg kommer bilder på köket och hallen! :)

En härlig dag



Idag har jag faktiskt haft en riktigt bra dag. Har varit på stan med mamma och syrran Carola.
Jag vaknade och kände till och med för att sminka mig igen, vilket jag inte gjort på över en månad då jag verkligen inte orkat eller ens brytt mig egentligen. Men idag tänkte jag att jag bara kladdar på lite och så får det bli som det blir haha och jag kände mig faktiskt nöjd och glad, både över min outfit och mitt smink! :)

Vi fikade även på espresso house och jag älskar deras limecake! Sen åkte vi hem till mamma och pappa och åt lite gott och kollade på idol tillsammans. Så kul att det har börjat igen! :) Såg ni avsnittet och vad tyckte ni?

Denna dagen behövdes verkligen känner jag. Behövde fylla på energin lite och få skratta igen! :)

Är jag osynlig?

Vet ni vilka som får mig att orka med allting? - Det är ni som läser min blogg samt min familj.
Jag har kommit på att ni och min familj är de enda som blir glada för min skull när något bra händer mig. Som när jag får mina texter publicerade eller får intervjuer av olika slag, då är det ni som skriver: "Fan vad kul att det går så bra för dig, det förtjänar du!" Detta gör inte ens de få vänner som jag umgås med. Jag vet inte senast de sa grattis till mig när något gick bra och sa: "Nu firar vi att det går bra för dig!" och faktiskt var genuint glada för min skull.

Jag berättade mina tankar och känslor för min kurator kring detta och som svar får jag: "Men behöver du verkligen det då? Behöver du verkligen höra från dem att de är glada för din skull?"

Den kommentaren fick mig att undra om jag faktiskt är helt dum i huvudet. Kanske är det jag som har helt fel bild av vad vänskap är, att man ska finnas där i medgång och motgång och vara glad för varandras skull... För mig innebär vänskap att man ser varandra, hör varandra och glädjs med varandra. Att man peppar varandra till att våga utvecklas. När till och med min kurator säger så så känner jag mig mer som en utomjording än vad jag gjorde innan, för det känns som allt jag tänker, känner, vill, behöver och gör är fel.

Kanske är det fel av mig att vilja ha en sådan vän som glädjs med mig och som säger: "Fan vad kul det är att se att det går så bra för dig! Grattis! :)", men det är det jag känner att jag behöver. Jag är en stark person, men jag är bara mänsklig. När jag är glad, mår bra och berättar en rolig nyhet för en vän, men inte får en reaktion utan personen bara säger: "Jaha" och byter samtalsämne då sjunker jag lika snabbt igen. Då är den där nyheten inte rolig längre, eftersom ingen kan glädjas med mig.

Jag känner mig fruktansvärt osynlig vart jag än vänder mig egentligen, det är därför min blogg är min fristad för här inne kan jag vara mig själv och ni som läser stöttar mig när jag mår dåligt och glädjs med mig när det går bra. Ni ska veta att ni är guldvärda. Utan er skulle jag inte orka för ni är de enda som ser mig. Jag önskar bara att det fanns en sådan vän i min närhet också...

Är det någon mer som känner som jag? Har jag helt fel bild av vad vänskap är? Dela med er av era tankar och erfarenheter!


Veckans kroppsinspiration #29


 
Bildkälla

Enkät om min blogg

För att kunna göra min sida bättre vill jag ha era åsikter och få veta lite om vilken målgrupp jag har. Därför får ni svara på några enkla frågor så att jag kan göra min blogg ännu bättre! :) Tack för er medverkan!



Youtubetips - LovisaKawaii



Igår hittade jag denna tjejen på youtube och kollade igenom hennes klipp lite och herregud vilken stark och modig tjej! Jag finner inga ord för hur grym denna tjejen är! Hon kämpar på trots sin hudsjukdom och sin hörselskada. Hon gör videos, hon springer på splayday och även om hon känner sig så ensam att hon gråter när hon är med på dessa träffarna så stannar hon kvar och ger allt till sina vloggar! Jag vet inte om jag skulle klara att vara helt ensam på splayday som hon är, jag skulle nog gått därifrån om ingen alls i stort sett brytt sig om mig, så jag beundrar verkligen henne grymt mycket! 

Jag hoppas att ni alla kan gå in till hennes kanal och skriva en peppande kommentar på någon av hennes videos för det förjtänar hon verkligen! I denna videon jag länkade här ovanför berättar hon om sina sjukdomar och tårarna bara rinner ner för mina kinder... Jag skrev också en fin kommentar till henne på denna videonm samt videon där hon var på gröna lund för några veckor sen på splayday.


Elda inga djur på valborg!


Imorgon är det valborg och snälla, tänk på de djur som kan gömma sig i rishögen. Det finns mycket ni kan göra för att undvika att bränna upp små igelkottar. Läs och dela med er av dessa tips för att undvika att fler djur bränns upp eller brännskadas! Vi kan alla göra det vi kan för att undvika detta!

Läs mer om detta här.

Ätstörningar är föräldrarnas fel

"Den kroppsideal i Sverige som debattören påstår kommer från media bör inte ha så stor effekt på privatpersoner då det ska ligga i händerna på föräldrarna att upplysaderas barn om orealistiska kroppsideal. Detta gör om frågan från kroppsideal till familjen."

Detta är en kommentar jag fick på min artikel om skönhetsideal och jag kan fundera på om denna personen någonsin mått dåligt eller ens känner någon som mår dåligt. 
Jag har alltid haft en familj som bryr sig om mig. Mina föräldrar och mina syskon har hela min uppväxt pratat om att man är perfekt exakt som man är, att man är bra och fin som man är och de har hela tiden berömt mig både för utseende, prestationer och personlighet. Jag har sedan födseln lärt mig av min familj att jag duger, men ändå drabbades jag av ätstörningar, panikångest och självskadebeteenden när jag var tonåring. Man kan inte lägga över allting på familjen, för barn och unga inspireras väldigt mycket av sin omgivning och av media, tyvärr.

När min mamma berömde mig när jag var tonåring svarade jag alltid: "Men du är min mamma, du måste säga så." och jag trodde inte på att det hon sa var sant, jag kunde ju inte se min skönhet själv eftersom jag inte såg ut som dem i tidningarna. Barn och unga påverkas av media, det är ett faktum och som det står i min artikel så finns det till och med stuider på detta från olika håll. Om man hela tiden blir intalad från övriga samhället att man inte duger så spelar det oftast ingen roll vad ens föräldrar säger och därför hamnar så otroligt många unga i olika typer av självskadebeteenden. Man vill bli accepterad av de man ser upp till, de där coola tjejerna och killarna i skolan, få den där killen som man gillar att titta åt ens håll.

Självklart har föräldrarna ett ansvar, men jag talar av egen erfarenhet när jag säger att det inte alla gånger hjälper hur mycket föräldrarna än försöker. Samhället måste hjälpas åt för att bygga självständiga, självsäkra individer. Vi måste bygga starka barn för att slippa laga så många trasiga vuxna. Jag vet hur det är må dåligt över mig själv, jag talar av egen erfarenhet och jag vet hur många det är som lider av samma sak som jag gjorde. Jag vet hur media och ideal påverkar och jag tänker inte vara en del av det. Jag vill bidra till att unga människor tittar på sig själva och spegeln och tänker: "fan vad snygg jag är och jag är bra precis som jag är!". För att kunna genomföra det så måste vi alla stötta varandra och sluta håna människor som inte passar in i den "perfekta mallen".

Har du aldrig mått dåligt och vet hur det är så ska du heller inte yttra dig, för hade det varit så enkelt så hade inte så många mått så dåligt som de gör.

 
Bildkälla

PS. Det kommer bli bättre uppdatering snart, har inte riktigt haft tid eller inspiration till att skriva så mycket.

Skaffa en ny hund

"Du kan väl bara skaffa en ny hund? Skaffa en liten valp så ska du se att du snart kommit över honom!"

Detta är en kommentar jag har fått ett flertal gånger under denna veckan som har gått sen jag fick avliva min hund Nalle... Och allt jag kan tänka är: Are you for real?

Om ditt syskon/din sambo/ditt barn dog, skulle du bara skaffa en ny då? Göra ett till barn på direkten? Springa ut och skaffa en ny sambo timmarna efter personens död? Be din mamma skaffa ett nytt syskon? För det är så jag ser på min hund. Han var inte bara en hund, han var min familj. Han var min lillebror som funnits med i 12 år av mitt liv, alltså i stort sett halva mitt liv. Jag hade inte ens fyllt 13 när han blev min. Han har varit med mig genom mobbning, genom våldtäkt, genom svek, genom ätstörningar och depressioner. Han har varit min klippa i hela 12 år, i halva mitt liv. Inte tänker jag skaffa en ny hund på direkten, för det finns ingen som kan ersätta honom.

Han var min bästa vän i halva mitt liv. Han fanns där dag som natt, är det verkligen något man bara byter ut? Jag tycker det är känslokallt att tipsa mig om att bara skaffa en ny hund. Skaffar man ett djur så anser jag att det ska betyda något för en, det ska vara en familjemedlem och man ska vårda det som man vårdar sina föräldrar, sitt barn eller sina syskon. Jag kanske kommer skaffa ett djur i framtiden, men nu vill jag sörja Nalle och hedra honom. Han var ingen trasa som man bara slänger bort och köper en ny och han ska inte få känna som det nu när han är borta heller. Han var älskad och det kommer han alltid att vara.

Att rymma iväg från sorgen och ersätta det gamla med något nytt är ingen utväg för det kommer alltid att komma ikapp en. Det är bättre att man bearbetar sorgen, låter det ta tid och vågar släppa ut sina känslor. Det är både Nalle och jag värd, för en dag kommer det kännas bättre och då kanske jag är redo att skaffa ett nytt djur.

 
En gammal bild på mig och Nalle när han var valp ♥

Arg, ledsen, utmattad...

Just nu är det inte mycket som fungerar för mig, jag mår inte alls bra för tillfället på grund av det som hände i tisdags... Jag har ingen lust till någonting just nu och allt tar emot. Till och med att duscha är jobbigt. I onsdags var jag i alla fall iväg på träningen och gjorde det jag orkade för jag behövde tänka på annat. Igår var jag till kuratorn och idag var jag en sväng till rusta och har tvättat lite. Jag försöker göra något i alla fall fast det tar emot att ens gå upp ur sängen.

Jag uppdaterar ju inte så mycket just nu för jag vill inte ens sätta mig vid datorn faktiskt. Jag orkar verkligen inte tänka på inlägg just nu, men jag kommer tillbaka så snart som möjligt och uppdaterar som vanligt igen. Jag känner mig arg hela tiden, jag känner mig uttråkad, ledsen, ensam. Jag hatar att känna så här, men jag vet att detta var det bästa för Nalle. Det är dock så svårt att inte få träffa honom igen... Att aldrig få krama honom igen och tårarna bränner bakom ögonlocken hela tiden. Jag önskar att det fanns skype upp till himlen för då skulle jag ringa honom varje dag. En del av mig försvann med honom... 

Idag gjorde vi det fint i trädgården för hans skull. Han älskade den där porslinshunden då den såg ut som honom. Älskade vovve. <3


Gilla min sida på facebook



Hejsan ångesten!

Det var ett tag sen som jag bara satte mig och skrev rakt från hjärtat till er och pratade om min ångest, så det tänkte jag göra lite nu. Jag har mått otroligt mycket bättre de två senaste månaderna, ärligt talat så har jag knappt haft ångest alls. Det känns nästan lite konstigt att inte ha ångest längre... Jag känner mig allmänt gladare, starkare och mer positiv. Jag känner mig för första gången stabil på väldigt länge, jag har faktiskt inte känt så här på flera år. Men det innebär ju inte att jag aldrig har dåliga dagar, för självklart har jag det, där det ibland finns lite ångest och där saker bara känns fel, men det är inte alls på samma sätt som innan.

Igår och idag har det dock varit lite sämre dagar. Jag har oroat mig för saker, jag har känt mig nere och trött. Det har till och med pipit extremt mycket i mina öron på grund av oro och trötthet. Dessa två dagar har jag funderat mycket gällande relationer och så vidare. Jag har funderat på vad som är rätt och fel, vad man ska kolla efter och hur man ser om någon är äkta. Jag har haft mycket funderingar på hur man lär känna någon. Sen mår min hund dåligt igen och det tar enormt mycket på krafterna såklart.

Så dessa två dagarna har inte varit så bra, för mycket tankar och jag har känt mig väldigt uttråkad på saker och ting. Oavsett om jag nu har några sämre dagar så är jag ändå så himla stolt över mig själv. Jag har tagit mig så mycket högre upp nu och jag är så värd att må bra. Dessa dagar som kommer titt som tätt, där saker känns fel tillhör ju livet och det kan vi ju inte ändra på, därför är jag glad över att jag nu har mer positiva dagar än negativa.

Hur mår du idag?

 
Kommer ni ihåg min utmaning jag la upp i lördags om att publicera osminkade bilder? :) Här får ni en till! Om ni har missat det inlägget kan ni läsa det här och delta ni också! Direktlänk till inlägget.

Min påskafton




Igår var det påskafton och jag hade en jättebra dag med familjen. Vi åt påskbord och jag hade gjort köttbullar till hela familjen. Sen satt vi och åt godis och tittade på youtubeklipp nästan hela kvällen. Var riktigt kul faktiskt och det blev många skratt. Det var skönt att hela familjen samlades. :)

Hoppas ni hade en bra påskafton!

Varför läser du min blogg?

Jag vet ju ganska lite om er läsare egentligen så därför skulle jag vilja fråga er några frågor för att få mer grepp om vilka ni är och varför ni läser min blogg osv. Vore väldigt kul att se vilken åldersgrupp som läser mest, vilket kön, hur ni hittade hit m.m så jag hoppas ni vill svara på mina frågor, skulle vara superkul och det skulle betyda jättemycket för mig om ni ville svara på dessa frågor! :)

♥ Hur gammal är du?
♥ Vart bor du?
♥ Vilket kön har du, om du känner att du tillhör något kön?
♥ Hur hittade du min blogg?
♥ Hur länge har du följt mig?
♥ Varför följer du mig?
♥ Vilken sorts inlägg gillar du bäst?


Mycket att göra


Oj, vad mycket jag har haft att göra det senaste! Igår var mamma, jag, pappa och två av mina systrar, Sofie och Anna iväg till Charlottenberg en snabbsväng. Det blev bara helt apropå för jag skulle köpa ett par gardiner jag hade hittat där och sen fikade vi också. Det var en väldigt trevlig dag med många skratt, dock kom vi hem ganska sent så blev sängen i stort sett direkt vi kom hem.

Jag börjar nu få i ordning i lägenheten mer och mer och idag fick jag även igång internet där borta. Fått dit alla möbler nu och lite av mina kläder. Jag känner att jag inte vill stressa iväg allting, för eftersom jag inte behöver tänka på att flytta ut fort härifrån så tar jag det lite lugnt så jag slipper stressa ihjäl mig. Ni kommer såklart få se hur det ser ut när jag är klar med allt. :) Mamma, pappa, Sofie och min andra syster Carola var och hjälpte mig lite idag så jag fick upp taklampor. Så nu börjar det bli jättefint där uppe. Grannen kom även och hälsade på en sväng, känner ju henne sen innan så det blir kul att få en granne man känner väl. :)

Uppdateringen kanske inte blir superbra just nu då jag är lite stressad och inte har så mycket inspiration, så ni vet. Men vi hörs när vi hörs och jag hoppas ni mår superbra! :) Jag är lite småförkyld fortfarande, men börjar bli bättre i alla fall.

« Tidigare inlägg
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...